Sektordirektionen för teknologisektorn vid Industrifacket samlades 9 november för att gå igenom kollektivavtalsinitiativen från fackavdelningarna och lägga målen för avtalsrörelsen. I bild Paavo Niskanen, Timo Mällinen, Juha Pöllänen och Markus Laukkanen.

Industri­fac­kets förhand­lare: Företagen har råd med löneförhöjningar

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Nu inleds kollek­ti­vav­talsför­hand­lingar inom tekno­lo­gi­sek­torn och i kemibranscherna.

Förhand­lings­läget har förän­drats i flera av Industri­fac­kets avtalsbranscher då parterna inte nådde en överens­kom­melse om löneför­höj­nin­garna för avtals­pe­rio­dens andra år.
– Förhand­lin­garna avslu­tades den 14 oktober utan att vi hade nått ett resultat. Gällande lönerna låg våra mål och arbets­gi­varnas för långt ifrån varandra. Vi anser att företagen för tillfället har råd med löneför­höj­ningar. Det senaste året har gått bra, eller rent av utmärkt, för de flesta företagen. Trots att utsik­terna i företagen nu skulle försämras en aning så skapas det inte problem för dem, säger Industri­fac­kets arbets­mark­nads­di­rektör Jyrki Virtanen.

Vi vill trygga medlem­marnas köpkraft så bra som möjligt då levnads­kost­na­derna stiger.

Virtanen vill påminna om att de största utmanin­garna för företagen för tillfället ligger i bristen på arbets­kraft och tillgången på råmaterial.

– Krympande efterfråga ligger på tredje plats, enligt företagen. Samti­digt är det så att oberoende konjunk­tur­läget finns det alltid företag som har problem med ekonomin.

Industri­fac­kets mål i förhand­lin­garna är klart och tydligt.

– Vi vill trygga medlem­marnas köpkraft så bra som möjligt då levnads­kost­na­derna stiger, säger Virtanen.

FÖRBEREDELSER I VANLIG ORDNING

Genast efter att förhand­lin­garna om löneför­höj­ningar strandat bad Industri­facket fackav­del­nin­garna lägga fram kollek­ti­vav­tal­si­ni­tiativ med förslag på hur avtalen ska förnyas och vilka mål förbundet ska sikta på inför förhandlingarna.

Fackav­del­nin­garna kom med drygt 300 initiativ före tidsfristen löpte ut i slutet av oktober.

– Trots att det nu finns flera saker vi förhandlar om kan utgångs­läget beskrivas som normalt. Vi gör våra förbe­re­delser och arbets­gi­var­sidan förbe­reder sig på sitt sätt. Sedan går vi vidare till själva förhand­lin­garna, säger Virtanen.

Vi gör våra förbe­re­delser och arbets­gi­var­sidan förbe­reder sig på sitt sätt.

– Förhand­lin­garna blir aningen svårare än då vi bara skulle komma överens om lönerna. När det kommer till de så kallade textfrå­gorna har vi inte tagit några större steg framåt den senaste tiden och nu ska vi behandla också den biten.

Inom tekno­lo­giin­dustrin ligger en del svårig­heter i att parterna inte nått en överens­kom­melse angående hur föräl­dra­le­dig­hets­re­formen skrivs in i avtalen.

– Det förhand­lade vi om med arbets­gi­varna i våras under några månader men vi kom inte fram till en överens­kom­melse, berättar Virtanen.

Han betonar att diskus­sio­nerna med arbets­gi­varna har förts i god anda.

– Varför skulle vi inte kunna nå ett resultat från det här utgångs­läget. Samti­digt måste vi förbe­reda oss på att det inte kommer att bli lätt. Därför måste varje arbets­ta­gare vara förbe­redd på att försvara sina egna arbets­villkor om det blir ett pressat läge i förhandlingarna.

FÖRHANDLINGSKULTUREN MÅSTE UTVECKLAS

Industri­fac­kets mål har varit och är fortsätt­ningsvis att få till stånd nya kollek­ti­vavtal före det gamla löper ut. Virtanen pekar ändå på brister i förhand­lings­kul­turen på arbets­mark­naden idag.

– Arbets­gi­varna verkar inte förhandla på allvar före man lägger tryck på dem. Det måste skapas ett tryck före man får till stånd ett avtal. Det verkar som om medlemsfö­re­tagen i arbets­gi­varför­bunden tänker att det delas ut pengar för lätt om inte motstån­daren tagit till stridsåt­gärder. Sedan gnäller de på oss i offent­lig­heten om att man inte kan förhandla med oss då vi hela tiden hotar med olika stridsåt­gärder, säger Virtanen.

Arbets­gi­varna verkar inte förhandla på allvar före man lägger tryck på dem.

– Här måste vi få en förändring. Det vore bättre om vi skulle kunna förhandla utan att det hela tiden ska läggas tryck på varandra och att avtals­pe­rio­derna skulle följa varandra utan avbrott.

”VI KLARAR OSS TILLSAMMANS, PRECIS SOM TIDIGARE”

Kemibranschens förhand­lingar om löneför­höj­nin­garna för avtals­pe­rio­dens andra år stran­dade i slutet av september.

– Vi låg ganska långt ifrån varandra, arbets­gi­varna och vi. Vi ville bygga en tillräcklig buffert mot infla­tionen för våra medlemmar och försökte få en lugn period på ett år där man vi skulle se hur läget utvecklas här hos oss och ute i världen. Vi försökte ända in i det sista vara kreativa och lösning­so­rien­te­rade, men det räckte inte ända fram, säger Toni Laiho, sektorchef för kemisek­torn vid Industrifacket.

På grund av det här ska parterna nu förhandla om hela avtalet, också det så kallade texterna.

Vi håller huvudet kallt och hjärtat varmt.

– Förutom fackav­del­nin­garna nya kollek­ti­vav­tal­si­ni­tiativ har vi också en bunt av tidigare initiativ och tankar om hur kollek­ti­vav­talen borde utvecklas. I Tyskland fick man ihop ett krisavtal för kemiska branscherna och det är intres­san­tavtal att utföra jämfö­relser med. Där har man till exempel avtalat om löneför­höj­ningar på 6,5 procent under en avtals­pe­riod på 20 månader

Laiho säger att han är lugn med tanke på förhandlingarna.

– Tanken är att vi börjar förhandla i mitten av november och avtalen står klara senast vid årsskiftet. Vi har inte kommit överens om en tidta­bell. Man ska inte ha en för stram sådan.

– Ekono­miska läget skapar förut­sätt­nin­garna och begräns­nin­garna. Infla­tionen skenar och priserna stiger. Vårt mål är att förhandla fram en lösning som stöder våra medlem­mars köpkraft och genom det nya kollek­ti­vav­talet bygger en buffert mot inflationen.

– Tillsam­mans kommer vi att klara av det, precis som tidigare. Vi håller huvudet kallt och hjärtat varmt. Hoppas det räcker med förhand­lingar för att vi ska få till stånd ett avtal, säger Laiho.

FLERA FÖRHANDLINGSBORD

  • Förhand­lin­garna inom tekno­lo­gi­sek­torn förs om avtalen i följande branscher:
    1) tekno­lo­giin­dustrin
    2) malmgruvorna
    3) plåt- och industriisoleringbranschen 
    4) teknisk service och tekniskt underhåll
  • Avtalen inom kemisektorn: 
    1) bildäcksbranschen
    2) Fiskars Finland Oy Ab:s anställda 
    3) borst- och penselbranschen 
    4) utdel­ning
    5) ädelme­tallbranschen
    6) kemisk basindustri 
    7) sko- och läderindustri 
    8) gummiin­dustri 9) glaske­ra­misk industri
    10) glasnings- byggnad­singlas­nings och glasförädlingsindustri
    11) medie- och tryckeribranschen 
    12) plast­pro­duk­tin­dustri och kemisk produktindustri 
    13) direk­tut­del­ning
    14) textil- och modebranschen 
    15) textilvårdsbranschen
    16) båtbygg­nad­sin­dustrin
    17) tjäns­temän i den grafiska branschen Grafinet ry 
    18) olje‑, naturgas- och petro­ke­misk industri
  • I mitten av december inleds förhand­lin­garna inom 
    1) lands­bygds­nä­rin­garna
    2) trädgårdsbranschen
    3) pälspro­duk­tionsbranschen
    4) grön- och miljöbyggnadsbranschen 
    De här avtalen löper ut i slutet av januari 2023.