Nina Wess­berg: Till­sam­mans på svenska

”Vår tid, vårt land – det var här jag en gång föddes, det var här jag fick mitt namn..” Så lyder refrän­gen på låten med samma namn, som enligt mig är den bästa på att beskriva Finland och vår tvåsprå­kig­het. Trots att den har över tio år på nacken, ger låten mig gåshud varje gång jag hör den.

Språ­ket, modersmå­let, är det som defi­nie­rar vem du är. Ingen kan själv vid födseln välja sitt modersmål. Ditt första språk är språ­ket som de vikti­gaste männis­korna i din vardag talar när du är riktigt liten.

Modersmå­let är kärle­kens språk, käns­losprå­ket. Som vuxen har du kanske lärt dig flera språk, men när du ska uttrycka dina innersta tankar och käns­lor, då blir det på ditt modersmål, för att du ska få fram ditt buds­kap korrekt.

Språ­ket och språk­bru­ket utvecklas kons­tant. Under senaste år har vi alla fått lära oss en massa nya ord, ord vi aldrig hade en aning om att ens exis­te­rade. Eller vad sägs om inci­dens­tal, acce­le­ra­tions­fas, vårds­kuld, heli­kop­ter­pers­pek­tiv, zoomt­rött­het, svinnlåda, närun­der­vis­ning, välfärd­sområde, hybrid­möte… Då värl­den förän­dras, dyker det upp nya ord och begrepp som måste namn­ges. I Finland ska vi dessu­tom hitta ord för allt på två språk.

Språ­ket och språk­bru­ket utvecklas konstant

På svenska vänder vi oss ofta till Sverige för att hitta gemen­samma benäm­nin­gar, samti­digt som vi är stolta över våra finlan­dis­mer. Vi lånar friskt in ord från fins­kan och böjer dem kanske på svenska. Fins­kan är ett krea­tivt språk och dessu­tom feno­me­nalt bra på förkort­nin­gar som some, tupo, kiky och så vidare…

Det fackliga språ­ket måste också hela tiden utvecklas. Nya termer inom lags­tift­nin­gen och arbets­mark­na­den tvin­gar fram begrepp och namn. Här kan vi inte alltid låna från Sverige då deras arbets­mark­nads­ter­mer är annor­lunda. Här måste vi själva ta initia­tiv och skapa våra egna begrepp som passar på svenska i Finland. Vi skapar vårt eget finlandss­venska ”fackspråk”, som kanske inte öppnar sig för den som inte dagli­gen syss­lar med facklig verk­sam­het på svenska.

En viktig fråga för mig är att de svensksprå­kiga fackliga begrepp Industri­fac­ket använ­der och kommu­nice­rar är de rätta. För mig är det oaccep­ta­belt att det före­kom­mer flera olika svensksprå­kiga begrepp på en och samma sak. Det leder till att buds­ka­pet blir förvir­rande och otyd­ligt, i värsta fall känner sig läsa­ren dum då hen inte förstår vad som står skri­vet. De som jobbar med de svensksprå­kiga texterna inom facket måste därför ha en god känne­dom om det fackliga finlandss­venska språkbruket.

Begripligt på svenska är vad vi borde efter­sträva för att nå ut med fackets buds­kap till så många som möjligt

Orden är nämli­gen inte alltid de samma som du hittar genom inter­nets över­sätt­ningst­jäns­ter. Det är ett utma­nande uppdrag som kanske inte alltid får den upps­katt­ning som den skulle fört­jäna. Begripligt på svenska är vad vi borde efter­sträva för att nå ut med fackets buds­kap till så många som möjligt.

Allt oftare får vi som talar svenska i Finland kämpa för att bli förstådda på vårt eget språk. Det är sårande och väcker käns­lor av att vi är sämre medbor­gare. Om vi svensksprå­kiga i Finland även i fram­ti­den vill födas, leva, arbeta och dö på svenska, är det upp till oss att se till att språ­ket lever, utvecklas och mår bra.

Eller som Redrama rappar ”Jag hamna till­baka på mammas gata, kan jag samla tankarna som mamma prata? Kan jag byta språk? Joo, jag bamlar samma. Jag ser int nån ankdamm, ser samma flagga. Samma gamla diskus­sio­ner, bara samlar damm. Hur kan det nappa om det kallas pakko­ruotsi Joo… Jag ser händer i taket från Karis till Kuopio. Sen Pohjan­maan kautta, eyy.” Låten hittar du på Youtube.

Nina Wess­berg är orga­ni­sa­tion­som­buds­man på Industrifacket