Representanter för fack och arbetsgivare undertecknade det nya "huvudavtalet" i Saltsjöbaden 22 juni 2022. Svenskt näringslivs Mattias Dahl med pennan i hand.

Industrifacken i Sverige kräver 4,4% inför avtalsrörelsen

TEXT JOHANNES WARIS 

Facken inom industrin i Sverige har lagt fram kraven inför avtalsrörelsen 2023. Lönehöjningar på 4,4 procent och låglönesatsning under en ettårig avtalsperiod är målet.

De svenska industrifacken vill se märkbara löneförhöjningar. Facken inom industrin presenterade sina krav i Stockholm måndagen 31 oktober.Sammanslutningen Facken inom industrin består av IF Metall, skogs- och trä samt grafiska GS-facket, Livsmedelsarbetareförbundet, tjänstemannafacket Unionen och Sveriges Ingenjörer. Förbuden har sammanlagt runt 1,3 miljoner medlemmar.

– Avtalsrörelsen kommer att bedrivas i ett väldigt besvärligt läge. Det pågår ett förfärligt krig i Ukraina, det finns pandemieffekter som dröjer sig kvar, vi har stigande mat- och bränslepriser och en hög inflation. Men samtidigt finns det ljusglimtar. Än så länge går den svenska industrin bra. Orderböckerna är fulla. Och vår svenska industri har hämtat sig oväntat bra efter pandemin, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Facken inom industrins gemensamma löneförhöjningskrav är alltså 4,4 procent, men exakt hur kraven ska utformas inom de olika avtalsbranscherna är upp till respektive förbund, lyder överenskommelsen. De avtal som har bestämmelser om så kallade lägstalöner ska höja dem med minst 1 600 kronor (runt 150 euro) per månad.

Inom industrin har vi aldrig sett så här höga vinstuttag.

Det går bra för den svenska industrin som har stärkt sin konkurrenskraft under senare år. Arbetskraftskostnaderna ligger strax under EU:s medelnivå vilket är lägre än till exempel i Tyskland som i sammanhanget kommer upp som främsta konkurrentland.

– Inom industrin har vi aldrig sett så här höga vinstuttag och då är vår bedömning att det går att växla upp, sade Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer, vid pressträffen.

INFLATIONSSPÖKET INTE I HUVUDROLL

De ökande inflationssiffrorna har lagt sin prägel på avtalsförhandlingarna runtom i Europa men industrifacken i Sverige motiverar inte sina krav med att medlemmarna måste kompenseras för den höga inflationen och försämrade köpkraften.

Att försöka stävja inflationen med motsvarande löneökningar kan vara riskfyllt då det kan driva på inflationen ännu mer.

– Vi ska inte jaga dagens höga inflation. Det skulle sluta med urholkade löner, och dessutom högre arbetslöshet, säger IF Metalls ordförande Nilsson.

Nilsson konstaterade att inflationen stigit men att långsiktiga inflationsförväntningar är nära målet och att de flesta bedömare är eniga om att inflationstakten kommer att mattas av och sjunka under nästa år.

Vi ska inte jaga dagens höga inflation. Det skulle sluta med urholkade löner, och dessutom högre arbetslöshet.

Skälet till att lönerna, enligt fackens bedömning, kan öka snabbare nu än i tidigare avtalsrörelser är i stället uttryckligen att det går bra för företagen.

Ett 2020-tal som präglats av kriser förutsätter också att företagen bär sitt ansvar.

– Även om vd:ar och ledningspersoner inte är så många så är vad de beviljar sig själva i bonusar och löneökningar viktiga signalvärden. De bör verkligen tänka sig för och föregå med gott exempel, säger Nilsson.

Facken inom industrin ställer den här gången inte direkta krav som handlar om arbetsmiljö. Orsaken är att facken anser att det inom arbetsmiljö och jämställdhet gjort framsteg i samarbetsgrupper och att för förbunden därför vill

På arbetsgivarsidan har fackförbundens gemensamma krav tagits emot ett tvärt nej.

– De här kraven ser vi som oacceptabelt höga, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna till nyhetsbyrån TT.

Arbetsgivarnas representanter varnar för att lönekraven bidrar till ökad inflationen och hotar den svenska industrins konkurrenskraft.

25 ÅR MED MÄRKET  

I 25 år har industrin haft en lönenormerande roll för arbetsmarknaden i Sverige. Det innebär att de villkor som industrins parter kommer överens om ska fungera som ett kostnadstak för löneutvecklingen även inom andra branscher.Man brukar säga att det är industrin sätter ”märket”. Historiskt sett har märket oftast legat mellan två och tre procent i året.

Historiskt sett har märket oftast legat mellan två och tre procent i året

Avtalsrörelsen fortsätter nu med förhandlingar mot årsskiftet. Industriavtalet löper ut i slutet av mars 2023. Det återstår att se till vilken grad de övriga LO-förbunden omfattar industrifackens krav. Förra veckan var LO-förbunden överens om en samordning i avtalsrörelsen.

Det gällde då själva modellen för lönekraven. Fackcentralen gick ändå inte ut med någon direkt siffra, utan LO slog fast att man skulle vänta in industrins krav. Det gäller framför allt de så kallade 6F-facken det vill säga Byggnads, Service- och kommunikationsfacket Seko, Elektrikerna, Målarna och Fastighets.

Transport har meddelat att förbundet stannar utanför samordningen inför avtalsrörelsen.

Det här kräver facken inom industrin i Sverige

  • Löneförhöjningar på 4,4 procent.
  • Ytterligare avsättningar till deltidspension och flexpension. Flexpension är en kollaktivavtalad förmån som innebär ett komplement till tjänstepensionen samt möjligheten att gå ner i arbetstid från 60–62 års ålder, beroende på avtalsbransch.
  • Uppväxling av löneökningarna jämfört med senaste avtalsperioder.
  • En låglönesatsning i form av en höjning av de lägsta lönerna med 1 600 kronor.
  • Riktad låglönesatsning för förbunden inom fackcentralen LO.