Industri­fac­ken i Sverige kräver 4,4% inför avtalsrörelsen

De svenska industri­fac­ken vill se märk­bara löneför­höj­nin­gar. Facken inom industrin presen­te­rade sina krav i Stock­holm månda­gen 31 oktober.Sammanslutningen Facken inom industrin består av IF Metall, skogs- och trä samt grafiska GS-facket, Livs­me­del­sar­be­ta­reför­bun­det, tjäns­te­man­na­fac­ket Unio­nen och Sveri­ges Ingen­jö­rer. Förbu­den har samman­lagt runt 1,3 miljo­ner medlemmar.

– Avtals­rö­rel­sen kommer att bedri­vas i ett väldigt besvär­ligt läge. Det pågår ett förfär­ligt krig i Ukraina, det finns pande­mief­fek­ter som dröjer sig kvar, vi har stigande mat- och bräns­lepri­ser och en hög infla­tion. Men samti­digt finns det ljusglim­tar. Än så länge går den svenska industrin bra. Orderböc­kerna är fulla. Och vår svenska industri har hämtat sig ovän­tat bra efter pande­min, säger IF Metalls ordfö­rande Marie Nils­son.

Facken inom industrins gemen­samma löneför­höj­nings­krav är alltså 4,4 procent, men exakt hur kraven ska utfor­mas inom de olika avtalsbranscherna är upp till respek­tive förbund, lyder överens­kom­mel­sen. De avtal som har bestäm­mel­ser om så kallade lägs­ta­lö­ner ska höja dem med minst 1 600 kronor (runt 150 euro) per månad.

Inom industrin har vi aldrig sett så här höga vinstuttag.

Det går bra för den svenska industrin som har stärkt sin konkur­rens­kraft under senare år. Arbets­krafts­kost­na­derna ligger strax under EU:s medel­nivå vilket är lägre än till exem­pel i Tyskland som i samman­han­get kommer upp som främsta konkurrentland.

– Inom industrin har vi aldrig sett så här höga vins­tut­tag och då är vår bedöm­ning att det går att växla upp, sade Ulrika Lind­strand, förbund­sordfö­rande för Sveri­ges Ingen­jö­rer, vid pressträffen.

INFLATIONSSPÖKET INTE I HUVUDROLL

De ökande infla­tions­siffrorna har lagt sin prägel på avtalsför­hand­lin­garna runtom i Europa men industri­fac­ken i Sverige moti­ve­rar inte sina krav med att medlem­marna måste kompen­se­ras för den höga infla­tio­nen och försäm­rade köpkraften.

Att försöka stävja infla­tio­nen med mots­va­rande löne­ök­nin­gar kan vara risk­fyllt då det kan driva på infla­tio­nen ännu mer.

– Vi ska inte jaga dagens höga infla­tion. Det skulle sluta med urhol­kade löner, och dessu­tom högre arbets­lös­het, säger IF Metalls ordfö­rande Nilsson.

Nils­son kons­ta­te­rade att infla­tio­nen stigit men att lång­sik­tiga infla­tionsför­vänt­nin­gar är nära målet och att de flesta bedö­mare är eniga om att infla­tions­tak­ten kommer att mattas av och sjunka under nästa år.

Vi ska inte jaga dagens höga infla­tion. Det skulle sluta med urhol­kade löner, och dessu­tom högre arbetslöshet.

Skälet till att lönerna, enligt fackens bedöm­ning, kan öka snab­bare nu än i tidi­gare avtals­rö­rel­ser är i stäl­let uttryckli­gen att det går bra för företagen.

Ett 2020-tal som präglats av kriser förut­sät­ter också att före­ta­gen bär sitt ansvar.

– Även om vd:ar och lednings­per­so­ner inte är så många så är vad de bevil­jar sig själva i bonusar och löne­ök­nin­gar viktiga signal­vär­den. De bör verkli­gen tänka sig för och föregå med gott exem­pel, säger Nilsson.

Facken inom industrin stäl­ler den här gången inte direkta krav som hand­lar om arbets­miljö. Orsa­ken är att facken anser att det inom arbets­miljö och jäms­tälld­het gjort frams­teg i samar­betsgrup­per och att för förbun­den därför vill

På arbets­gi­var­si­dan har fackför­bun­dens gemen­samma krav tagits emot ett tvärt nej.

– De här kraven ser vi som oaccep­ta­belt höga, säger Per Hides­ten, vd för Industriar­bets­gi­varna till nyhets­byrån TT.

Arbets­gi­var­nas repre­sen­tan­ter varnar för att löne­kra­ven bidrar till ökad infla­tio­nen och hotar den svenska industrins konkurrenskraft.

25 ÅR MED MÄRKET 

I 25 år har industrin haft en löne­nor­me­rande roll för arbets­mark­na­den i Sverige. Det innebär att de vill­kor som industrins parter kommer överens om ska fungera som ett kost­nads­tak för löneut­vecklin­gen även inom andra branscher.Man brukar säga att det är industrin sätter ”märket”. Histo­riskt sett har märket oftast legat mellan två och tre procent i året.

Histo­riskt sett har märket oftast legat mellan två och tre procent i året

Avtals­rö­rel­sen fort­sät­ter nu med förhand­lin­gar mot årss­kif­tet. Industriav­ta­let löper ut i slutet av mars 2023. Det återstår att se till vilken grad de övriga LO-förbun­den omfat­tar industri­fac­kens krav. Förra veckan var LO-förbun­den överens om en samord­ning i avtalsrörelsen.

Det gällde då själva model­len för löne­kra­ven. Fackcent­ra­len gick ändå inte ut med någon direkt siffra, utan LO slog fast att man skulle vänta in industrins krav. Det gäller framför allt de så kallade 6F-facken det vill säga Bygg­nads, Service- och kommu­ni­ka­tions­fac­ket Seko, Elekt­ri­kerna, Målarna och Fastighets.

Trans­port har medde­lat att förbun­det stan­nar utanför samord­nin­gen inför avtalsrörelsen.

Det här kräver facken inom industrin i Sverige

• Löneför­höj­nin­gar på 4,4 procent.
• Ytter­li­gare avsätt­nin­gar till deltids­pen­sion och flex­pen­sion. Flex­pen­sion är en kollak­ti­vav­ta­lad förmån som innebär ett komple­ment till tjäns­te­pen­sio­nen samt möjlig­he­ten att gå ner i arbets­tid från 60–62 års ålder, beroende på avtalsbransch.
• Uppväx­ling av löne­ök­nin­garna jämfört med senaste avtalsperioder.
• En låglö­ne­sats­ning i form av en höjning av de lägsta lönerna med 1 600 kronor.
• Riktad låglö­ne­sats­ning för förbun­den inom fackcent­ra­len LO.