Industrifacken i Sverige kräver 4,4% inför avtalsrörelsen

De sven­s­ka indus­tri­fack­en vill se märk­bara löne­förhöjningar. Fack­en inom indus­trin pre­sen­ter­ade sina krav i Stock­holm månda­gen 31 oktober.Sammanslutningen Fack­en inom indus­trin består av IF Met­all, skogs- och trä samt grafiska GS-fack­et, Livsmedel­sar­betare­för­bun­det, tjän­ste­man­nafack­et Unio­nen och Sveriges Ingen­jör­er. För­bu­den har sam­man­lagt runt 1,3 miljon­er medlem­mar.

– Avtal­srörelsen kom­mer att bedri­vas i ett väldigt besvärligt läge. Det pågår ett för­färligt krig i Ukraina, det finns pan­demief­fek­ter som drö­jer sig kvar, vi har sti­gande mat- och bränslepris­er och en hög infla­tion. Men sam­tidigt finns det ljus­glim­tar. Än så länge går den sven­s­ka indus­trin bra. Order­böck­er­na är ful­la. Och vår sven­s­ka indus­tri har häm­tat sig ovän­tat bra efter pan­demin, säger IF Met­alls ord­förande Marie Nils­son.

Fack­en inom indus­trins gemen­sam­ma löne­förhöjn­ingskrav är allt­så 4,4 pro­cent, men exakt hur kraven ska utfor­mas inom de oli­ka avtals­bran­sch­er­na är upp till respek­tive för­bund, lyder överen­skom­melsen. De avtal som har bestäm­melser om så kallade lägstalön­er ska höja dem med minst 1 600 kro­nor (runt 150 euro) per månad.

Inom indus­trin har vi aldrig sett så här höga vin­stut­tag.

Det går bra för den sven­s­ka indus­trin som har stärkt sin konkur­ren­skraft under senare år. Arbet­skraft­skost­nader­na lig­ger strax under EU:s medel­nivå vilket är lägre än till exem­pel i Tysk­land som i sam­man­hanget kom­mer upp som främ­s­ta konkur­rent­land.

– Inom indus­trin har vi aldrig sett så här höga vin­stut­tag och då är vår bedömn­ing att det går att växla upp, sade Ulri­ka Lind­strand, för­bund­sor­d­förande för Sveriges Ingen­jör­er, vid pressträf­fen.

INFLATIONSSPÖKET INTE I HUVUDROLL

De ökande infla­tion­ssiffror­na har lagt sin prägel på avtals­förhan­dlin­gar­na run­tom i Europa men indus­tri­fack­en i Sverige motiver­ar inte sina krav med att medlem­mar­na måste kom­penseras för den höga infla­tio­nen och försäm­rade köp­kraften.

Att försö­ka stäv­ja infla­tio­nen med motsvarande löneökningar kan vara risk­fyllt då det kan dri­va på infla­tio­nen ännu mer.

– Vi ska inte jaga dagens höga infla­tion. Det skulle slu­ta med urholka­de lön­er, och dessu­tom högre arbet­slöshet, säger IF Met­alls ord­förande Nils­son.

Nils­son kon­stat­er­ade att infla­tio­nen stig­it men att långsik­ti­ga infla­tions­förvänt­ningar är nära målet och att de fles­ta bedö­mare är eni­ga om att infla­tion­stak­ten kom­mer att mat­tas av och sjun­ka under näs­ta år.

Vi ska inte jaga dagens höga infla­tion. Det skulle slu­ta med urholka­de lön­er, och dessu­tom högre arbet­slöshet.

Skälet till att lön­er­na, enligt fack­ens bedömn­ing, kan öka snab­bare nu än i tidi­gare avtal­srörelser är i stäl­let uttryck­li­gen att det går bra för före­ta­gen.

Ett 2020-tal som präglats av kris­er förut­sät­ter ock­så att före­ta­gen bär sitt ans­var.

– Även om vd:ar och led­ningsper­son­er inte är så mån­ga så är vad de bevil­jar sig själ­va i bonusar och löneökningar vik­ti­ga sig­nalvär­den. De bör verk­li­gen tän­ka sig för och föregå med gott exem­pel, säger Nils­son.

Fack­en inom indus­trin ställer den här gån­gen inte direk­ta krav som hand­lar om arbetsmiljö. Orsak­en är att fack­en anser att det inom arbetsmiljö och jäm­ställd­het gjort fram­steg i samar­bets­grup­per och att för för­bun­den där­för vill

På arbets­gi­var­si­dan har fack­för­bun­dens gemen­sam­ma krav tag­its emot ett tvärt nej.

– De här kraven ser vi som oac­cept­abelt höga, säger Per Hidesten, vd för Indus­tri­ar­bets­gi­var­na till nyhets­byrån TT.

Arbets­gi­var­nas rep­re­sen­tan­ter varnar för att lönekraven bidrar till ökad infla­tio­nen och hotar den sven­s­ka indus­trins konkur­ren­skraft.

25 ÅR MED MÄRKET  

I 25 år har indus­trin haft en lönenormerande roll för arbets­mark­naden i Sverige. Det innebär att de vil­lkor som indus­trins parter kom­mer överens om ska fungera som ett kost­nad­stak för löneutveck­lin­gen även inom andra branscher.Man brukar säga att det är indus­trin sät­ter ”mär­ket”. His­toriskt sett har mär­ket oftast legat mel­lan två och tre pro­cent i året.

His­toriskt sett har mär­ket oftast legat mel­lan två och tre pro­cent i året

Avtal­srörelsen fort­sät­ter nu med förhan­dlin­gar mot årsskiftet. Indus­tri­av­talet löper ut i slutet av mars 2023. Det åter­står att se till vilken grad de övri­ga LO-för­bun­den omfat­tar indus­tri­fack­ens krav. För­ra veck­an var LO-för­bun­den överens om en samord­ning i avtal­srörelsen.

Det gällde då själ­va mod­ellen för lönekraven. Fack­cen­tralen gick ändå inte ut med någon direkt siffra, utan LO slog fast att man skulle vän­ta in indus­trins krav. Det gäller fram­för allt de så kallade 6F-fack­en det vill säga Byg­gnads, Ser­vice- och kom­mu­nika­tions­fack­et Seko, Elek­trik­er­na, Målar­na och Fastighets.

Trans­port har med­de­lat att för­bun­det stan­nar utan­för samord­nin­gen inför avtal­srörelsen.

Det här kräver facken inom industrin i Sverige

• Löne­förhöjningar på 4,4 pro­cent.
• Ytterli­gare avsät­tningar till deltid­spen­sion och flex­pen­sion. Flex­pen­sion är en kol­lak­ti­vav­ta­l­ad för­mån som innebär ett kom­ple­ment till tjän­ste­pen­sio­nen samt möj­ligheten att gå ner i arbet­stid från 60–62 års ålder, beroende på avtals­bran­sch.
• Uppväxling av löneökningar­na jäm­fört med senaste avtalspe­ri­oder.
• En låglö­ne­sat­sning i form av en höjn­ing av de lägs­ta lön­er­na med 1 600 kro­nor.
• Rik­tad låglö­ne­sat­sning för för­bun­den inom fack­cen­tralen LO.