Solen skiner från en så gott som molnfri himmel. Det åländska självstyret fyller 100 år och ålänningarna bjuds på tårta. Det finns också andra orsaker att fira i kafferummet på Ålands Skogsindustrier. Företaget och Industrifacket har nämligen ingått ett företagsspecifikt kollektivavtal.

Vi gick från en svag sits till en starkare sits

Det hela fick sin början då arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf. lämnade avtalsförhandlingarna hösten 2020, enligt egen utsago för gott, och anställningsvillkoren i den mekaniska skogsindustrin skulle svarvas ihop på företagsnivå.

– Det kändes som att det var dags att göra något åt saken, innan det är för sent. Vi var ganska många som tänkte lika, säger huvudförtroendeman Robert Koskinen.

Ålands Skogsindustrier har efter en företagssammanslagning för sex år sedan verksamhet på två ställen på Åland, i Godby och i Önningeby.

Sammanlagt jobbar runt 45 personer på företaget. Dessutom sysselsätter företaget ett ungefär lika stort antal underleverantörer, främst skogsentreprenörer och förare.

Bolaget köper av lokala skogsägare och producerar byggvirke för ålänningarnas behov och därtill flis för cellulosaindustrins behov. Från den egna hamnen lastas för cellulosa- och pappersindustrins behov. Samarbetet med Billerud Korsnäs i Sverige går tillbaka flera årtionden.

Då det blev klart att det inte skulle bli ett nytt kollektivavtal för hela branschen hade Industrifacket endast en (1) medlem på Ålands Skogsindustrier. Idag är antalet fler än 20.

– Om inte vi har något bakom ryggen så sitter vi en svag sits. Vi gick från en svag sits till en starkare sits då majortitetenav dem som jobbar inom ramen för den mekaniska skogsindustrins avtal valde att gå med, säger Koskinen.

SÅ KOMMER MAN I GÅNG

Det är ingen hemlighet att facket inte varit särskilt starkt inom flera branscher på Åland. I det läget det blev klart att det inte skulle bli ett nytt kollektivavtal för hela branschen hade Industrifacket endast en (1) medlem på Ålands Skogsindustrier. Idag är antalet fler än 20.

– Från ledningens håll hette det då att ”i runda slängar kommer avtalet att se ut som tidigare”. Då frågade jag vad det egentligen betyder i praktiken, men det fick jag aldrig riktigt svar på. Jag tog det upp med arbetskompisarna vid kaffebordet. Sedan tog vi tag i det och gick vidare, säger Koskinen.

En del tror kanske att om man går med i facket så innebär det strejk hela tiden, men så är det ju inte

Han anser att när man sitter ned med någon som inte är insatt i facket är det viktigt att lyssna.

– Vad har du för funderingar? Vad är viktigt för dig? Så kommer man i gång. En del tror kanske att om man går med i facket så innebär det strejk hela tiden, men så är det ju inte. I bästa fall handlar det om en ”win-win”-situation. Jag brukar jämföra facket med att ha en bilförsäkring, säger Koskinen.

FACKET POP VID PANNAN

Trots att organiseringsgraden varit låg på Åland har flera anställda erfarenheter av att jobba i Sverige, där det finns en mer utbredd facklig kultur och det ”hör till” inom industrin att man går med i facket.

Det gäller för Peter Grundström som jobbat i 40 år bland annat för skogsjätten Stora Enso i Sverige.

– Ja, i Sverige hör ju alla till facket, säger Grundström.

Ålands Skogsindustrier är förutom ett bolag i trävaruindustrin också ett lokalt energibolag. Grundström är drivmästare för storsatsningen på Ålands Skogsindustrier, biopannan som togs i bruk i fjol. Han ser till att det finns bränsle till pannan, som i övrigt styrs automatiskt genom ett styrsystem.

Ålands Skogsindustrier producerar värme vid biopannan för eget behov och levererar också värme till Finströms kommun genom fjärrvärmenätet. För Grundström handlar det ändå om en liten panna i jämförelse med den han jobbade med i Sverige.

Med en frontlastare som har specialutrustad skopa finfördelas virkesresterna och blandas med sågspån innan Grundström eller någon annan av de fyra jourande anställda vid biopannan skuffar det under taket. Därifrån går varan vidare till ett automatiskt inmatningssystem.

Jag tänker att det här är på många sätt är som Sverige på 1980-talet. På ett bra sätt.

Bränslet består av rester som bark, hyggesrester och sådant virke som inte duger till försäljning.

– Sommartid eldar vi bara sådant som vi hittar här på gården. Det är mindre effekt i det, med det är gratis och vi slipper att köra det härifrån. Det blir en hel del pengar på ett år, berättar Grundström.

Det var barn och barnbarn som lockade svensken till fredens öar och jobbet på Ålands Skogsindustrier.

– Jag tänker att det här är på många sätt är som Sverige på 1980-talet. På ett bra sätt. Hemma i Sverige för man in så mycket okunnigt folk i ledningen från Ericsson eller något annat teknologibolag. Det kan vara en vd som inte vet hur en flisbit ser ut. Sedan måste produktionsanställda lära upp dem. Det blir jobbigt, säger Grundström.

EN VÄCKARKLOCKA FÖR LEDNINGEN

På andra sidan gården i verkstaden jobbar Per Melin som började på företaget för 23 år sedan. Där i mellan var han taxiföretagare i ett antal år innan hälsoproblem satte stopp. Melin är medlem i Industrifacket och nöjd över att man lyckats med att ro i land ett avtal och att så många gått med i facket.

– Jag tror det att vi i personalen faktiskt krävde att få ett avtal har fungerat som något av väckarklocka för ledningen också, säger Melin.

STORMAR, EPIDEMIER, KRIG OCH INSEKTER

Under coronavårens renoveringsboom stod kunderna i kö och ”köpte upp allt så snabbt det kom ur torken”, berättar Koskinen.

Det var välkommet eftersom man jobbat för högtryck egentligen hela 2019 på grund av Alfrida, ett namn som nämns titt som tätt när man pratar med folk på Åland.

Rekordstormen slog hårt mot Åland strax efter nyår och fällde en rekordmängd skog. Stormen rev träden sönder på ett sätt att det endast dög som massaved.

Rensningsarbete pågick i ett och ett halvt år.

Det pratas ganska lite om det och när det inte pratas om något på Åland så är det inte bra.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina och den skenande inflationen skapar också mörka moln. Ett annat hot är betydligt mindre och hittas i djurvärlden. Den fem millimeter långa barkborren har blivit ett problem på Åland efter storstormen.

Granbarkborren går på färskt träd, suger upp näringen, bygger gångar och förstör hela träd. Honorna gräver gångar under granbarken där hon lägger ägg.

Då äggen kläcks äter sig larverna fram och äter upp ännu mer av innerbarken. Det kan röra sig om stora ekonomiska förluster.

– Det kan påverka orderingången under kommande åren, om jag ska vara ärlig. Det pratas ganska lite om det och när det inte pratas om något på Åland så är det inte bra. Med tanke på det känns det också att vi nu har en viss trygghet då vi har facket bakom ryggen.

INGET VI-OCH-DOM-TÄNK

Ålands Skogsindustriers andra anläggning ligger i Önningeby. På sågen och hyvleriet jobbar idag sju personer.

Bland annat virkesförsäljningen för privatkunder är koncentrerad hit.

Det finns tydliga skillander. Maskinparken är avsevärt äldre på anläggningen i Önningeby. Enheten har varit hotad i minst en omgång sedan sammanslagningen men ännu jobbar här för fullt.

Vice förtroendeman Robin Wikström håller för det mesta till i hyvleriet.

– Vi försöker komma bort från vi-och-dom-tänket mellan anläggningarna, men visst finns det kvar av det trots att vi varit samma bolag i sex år. Det skulle finnas lite att förbättra på i kommunikationen från arbetsgivaren. Robert och jag har en bra kontakt, så det hjälper, säger Wikström.

Wikström har också funderat över hur läget med barkborren kommer att påverka jobbet.

– En stor del av allt grantimmer kommer att bli massaved. Men inte är jag så orolig inför framtiden. Jag har jobbat i tio år här och inte tänkt byta, säger Wikström.

Huvudförtroendemannen Robert Koskinen vill avslutningsvis uttrycka ett tack till dem som hjälpt till i processen som ledde fram till avtalet.

– Jag vill tacka avtalsexperterna Magnus Salmela, Petteri Männistö och Eero Juhonen på Industrifacket, Tero Puutio på fackförbundet Pro och naturligtvis fackliga ombudet Elin Sundback för all hjälp under processen.

Inga halvmesyrer

Kjell Silvernagel är arbetarskyddsfullmäktige på Ålands skogsindustrier. Nu har han haft hand om arbetarskyddet i två år

När han började för 20 år sedan var arbetarskyddet inte alls så mycket på tapeten som det är idag, berättar Sifvernagel.

– Det har skett en enorm förändring på de senaste 20 åren. Det handlar om kläder och arbetssätt. Det är mer genomtänkt och man försöker hålla alla grejer i skick hela tiden, inga halvmesyrer, säger Silfvernagel.

Silfvernagel pratar arbetarskydd med ledningen med jämna mellanrum.

– Det finns chefer och chefer. Här upplever jag att chefen bryr sig på riktigt om arbetarskyddet och jobbar för det, säger Silfvernagel.

– Det finns mycket risker, kläm- och halkrisken är stor på en såhär extrem anläggning. Det som för tillfället är under lupp är de privata körningarna på området. Det handlar mest om kunderna.

Antalet privatkunder på anläggningen i Godby har minskat avsevärt på tio år men fortfarande finns det till exempel ett stort antal så kallade spånkunder, till exempel inom jorbrukare och hästföretagare. Virkeshandeln för privatkunder är koncentrerad till anläggningen i Önningeby.

Fartbegränsningar och ett införande av automatik i grindarna finns i planerna.