Solen skin­er från en så gott som mol­n­fri him­mel. Det åländ­s­ka självstyret fyller 100 år och ålän­ningar­na bjuds på tår­ta. Det finns ock­så andra orsak­er att fira i kaf­fer­um­met på Ålands Skogsin­dus­tri­er. Före­taget och Indus­tri­fack­et har näm­li­gen ingått ett före­tagsspeci­fikt kollek­ti­vav­tal.

Vi gick från en svag sits till en starkare sits

Det hela fick sin bör­jan då arbets­gi­varor­gan­i­sa­tio­nen Skogsin­dus­trin rf. läm­nade avtals­förhan­dlin­gar­na hösten 2020, enligt egen utsa­go för gott, och anställ­ningsvil­lko­ren i den mekaniska skogsin­dus­trin skulle svar­vas ihop på före­tagsnivå.

– Det kän­des som att det var dags att göra något åt sak­en, innan det är för sent. Vi var gan­s­ka mån­ga som tänk­te lika, säger huvud­förtroen­de­man Robert Kosk­i­nen.

Ålands Skogsin­dus­tri­er har efter en före­tagssam­manslagn­ing för sex år sedan verk­samhet på två ställen på Åland, i God­by och i Önninge­by.

Sam­man­lagt job­bar runt 45 per­son­er på före­taget. Dessu­tom sys­sel­sät­ter före­taget ett unge­fär lika stort antal under­lever­an­tör­er, främst skogsen­tre­prenör­er och förare.

Bolaget köper av lokala skogsä­gare och pro­duc­er­ar byg­gvirke för ålän­ningar­nas behov och där­till flis för cel­lu­lo­sain­dus­trins behov. Från den egna ham­nen las­tas för cel­lu­losa- och pap­persin­dus­trins behov. Samar­betet med Billerud Korsnäs i Sverige går till­ba­ka flera årtion­den.

Då det blev klart att det inte skulle bli ett nytt kollek­ti­vav­tal för hela bran­schen hade Indus­tri­fack­et endast en (1) medlem på Ålands Skogsin­dus­tri­er. Idag är antalet fler än 20.

– Om inte vi har något bakom ryggen så sit­ter vi en svag sits. Vi gick från en svag sits till en starkare sits då major­titete­nav dem som job­bar inom ramen för den mekaniska skogsin­dus­trins avtal valde att gå med, säger Kosk­i­nen.

SÅ KOMMER MAN I GÅNG

Det är ingen hem­lighet att fack­et inte var­it särskilt starkt inom flera bran­sch­er på Åland. I det läget det blev klart att det inte skulle bli ett nytt kollek­ti­vav­tal för hela bran­schen hade Indus­tri­fack­et endast en (1) medlem på Ålands Skogsin­dus­tri­er. Idag är antalet fler än 20.

– Från led­nin­gens håll hette det då att ”i run­da slän­gar kom­mer avtalet att se ut som tidi­gare”. Då frå­gade jag vad det egentli­gen bety­der i prak­tiken, men det fick jag aldrig rik­tigt svar på. Jag tog det upp med arbet­skom­p­is­ar­na vid kaf­febor­det. Sedan tog vi tag i det och gick vidare, säger Kosk­i­nen.

En del tror kanske att om man går med i fack­et så innebär det stre­jk hela tiden, men så är det ju inte

Han anser att när man sit­ter ned med någon som inte är insatt i fack­et är det vik­tigt att lyssna.

– Vad har du för fun­deringar? Vad är vik­tigt för dig? Så kom­mer man i gång. En del tror kanske att om man går med i fack­et så innebär det stre­jk hela tiden, men så är det ju inte. I bäs­ta fall hand­lar det om en ”win-win”-sit­u­a­tion. Jag brukar jäm­föra fack­et med att ha en bil­försäkring, säger Kosk­i­nen.

FACKET POP VID PANNAN

Trots att organ­is­er­ings­graden var­it låg på Åland har flera anställ­da erfaren­heter av att job­ba i Sverige, där det finns en mer utbredd fack­lig kul­tur och det ”hör till” inom indus­trin att man går med i fack­et.

Det gäller för Peter Grund­ström som job­bat i 40 år bland annat för skogsjät­ten Sto­ra Enso i Sverige.

– Ja, i Sverige hör ju alla till fack­et, säger Grund­ström.

Ålands Skogsin­dus­tri­er är föru­tom ett bolag i trä­varuin­dus­trin ock­så ett lokalt energi­bo­lag. Grund­ström är dri­vmästare för stor­sat­snin­gen på Ålands Skogsin­dus­tri­er, biopan­nan som togs i bruk i fjol. Han ser till att det finns bränsle till pan­nan, som i övrigt styrs automa­tiskt genom ett styrsys­tem.

Ålands Skogsin­dus­tri­er pro­duc­er­ar värme vid biopan­nan för eget behov och lev­er­erar ock­så värme till Fin­ströms kom­mun genom fjär­rvär­menätet. För Grund­ström hand­lar det ändå om en liten pan­na i jäm­förelse med den han job­bade med i Sverige.

Med en front­lastare som har spe­cia­lutrustad skopa fin­förde­las virkesrester­na och blandas med sågspån innan Grund­ström eller någon annan av de fyra jourande anställ­da vid biopan­nan skuf­far det under taket. Därifrån går varan vidare till ett automa­tiskt inmat­ningssys­tem.

Jag tänker att det här är på mån­ga sätt är som Sverige på 1980-talet. På ett bra sätt.

Bränslet består av rester som bark, hygges­rester och sådant virke som inte duger till försäljn­ing.

– Som­mar­tid eldar vi bara sådant som vi hit­tar här på går­den. Det är min­dre effekt i det, med det är gratis och vi slip­per att köra det härifrån. Det blir en hel del pen­gar på ett år, berät­tar Grund­ström.

Det var barn och barn­barn som lock­ade svensken till fre­dens öar och job­bet på Ålands Skogsin­dus­tri­er.

– Jag tänker att det här är på mån­ga sätt är som Sverige på 1980-talet. På ett bra sätt. Hem­ma i Sverige för man in så myck­et okun­nigt folk i led­nin­gen från Eric­s­son eller något annat teknologi­bo­lag. Det kan vara en vd som inte vet hur en flis­bit ser ut. Sedan måste pro­duk­tion­sanställ­da lära upp dem. Det blir job­bigt, säger Grund­ström.

EN VÄCKARKLOCKA FÖR LEDNINGEN

På andra sidan går­den i verk­staden job­bar Per Melin som bör­jade på före­taget för 23 år sedan. Där i mel­lan var han tax­iföre­ta­gare i ett antal år innan häl­so­prob­lem sat­te stopp. Melin är medlem i Indus­tri­fack­et och nöjd över att man lyck­ats med att ro i land ett avtal och att så mån­ga gått med i fack­et.

– Jag tror det att vi i per­son­alen fak­tiskt krävde att få ett avtal har funger­at som något av väckark­loc­ka för led­nin­gen ock­så, säger Melin.

STORMAR, EPIDEMIER, KRIG OCH INSEKTER

Under coro­n­avårens ren­over­ings­boom stod kun­der­na i kö och ”köpte upp allt så snabbt det kom ur torken”, berät­tar Kosk­i­nen.

Det var välkom­met efter­som man job­bat för högtryck egentli­gen hela 2019 på grund av Alfri­da, ett namn som nämns titt som tätt när man pratar med folk på Åland.

Reko­rd­stor­men slog hårt mot Åland strax efter nyår och fällde en reko­rd­mängd skog. Stor­men rev trä­den sön­der på ett sätt att det endast dög som mas­saved.

Ren­sningsar­bete påg­ick i ett och ett halvt år.

Det pratas gan­s­ka lite om det och när det inte pratas om något på Åland så är det inte bra.

Rysslands anfall­skrig mot Ukraina och den ske­nande infla­tio­nen ska­par ock­så mör­ka moln. Ett annat hot är bety­dligt min­dre och hit­tas i djurvärlden. Den fem mil­lime­ter lån­ga bark­bor­ren har bliv­it ett prob­lem på Åland efter storstor­men.

Granbark­bor­ren går på färskt träd, sug­er upp närin­gen, byg­ger gån­gar och förstör hela träd. Hon­or­na gräver gån­gar under granbarken där hon läg­ger ägg.

Då äggen kläcks äter sig larver­na fram och äter upp ännu mer av inner­barken. Det kan röra sig om sto­ra ekonomiska för­lus­ter.

– Det kan påver­ka order­ingån­gen under kom­mande åren, om jag ska vara ärlig. Det pratas gan­s­ka lite om det och när det inte pratas om något på Åland så är det inte bra. Med tanke på det känns det ock­så att vi nu har en viss tryg­ghet då vi har fack­et bakom ryggen.

INGET VI-OCH-DOM-TÄNK

Ålands Skogsin­dus­tri­ers andra anläg­gn­ing lig­ger i Önninge­by. På sågen och hyv­leri­et job­bar idag sju per­son­er.

Bland annat virkesförsäljnin­gen för pri­vatkun­der är kon­cen­tr­erad hit.

Det finns tydli­ga skil­lan­der. Mask­in­parken är avsevärt äldre på anläg­gnin­gen i Önninge­by. Enheten har var­it hotad i minst en omgång sedan sam­manslagnin­gen men ännu job­bar här för fullt.

Vice förtroen­de­man Robin Wik­ström håller för det mes­ta till i hyv­leri­et.

– Vi försök­er kom­ma bort från vi-och-dom-tän­ket mel­lan anläg­gningar­na, men visst finns det kvar av det trots att vi var­it sam­ma bolag i sex år. Det skulle finnas lite att för­bät­tra på i kom­mu­nika­tio­nen från arbets­gi­varen. Robert och jag har en bra kon­takt, så det hjälper, säger Wik­ström.

Wik­ström har ock­så fun­der­at över hur läget med bark­bor­ren kom­mer att påver­ka job­bet.

– En stor del av allt grantim­mer kom­mer att bli mas­saved. Men inte är jag så orolig inför framti­den. Jag har job­bat i tio år här och inte tänkt byta, säger Wik­ström.

Huvud­förtroen­de­man­nen Robert Kosk­i­nen vill avs­lut­ningsvis uttryc­ka ett tack till dem som hjälpt till i processen som led­de fram till avtalet.

– Jag vill tac­ka avtal­sex­pert­er­na Mag­nus Salmela, Pet­teri Män­nistö och Eero Juho­nen på Indus­tri­fack­et, Tero Puu­tio på fack­för­bun­det Pro och naturligtvis fack­li­ga ombudet Elin Sund­back för all hjälp under processen.

Inga halvmesyrer

Kjell Sil­ver­nagel är arbe­tarsky­dds­fullmäk­tige på Ålands skogsin­dus­tri­er. Nu har han haft hand om arbe­tarsky­d­det i två år

När han bör­jade för 20 år sedan var arbe­tarsky­d­det inte alls så myck­et på tape­ten som det är idag, berät­tar Sifver­nagel.

– Det har skett en enorm förän­dring på de senaste 20 åren. Det hand­lar om kläder och arbetssätt. Det är mer genomtänkt och man försök­er hål­la alla gre­jer i skick hela tiden, inga halvmesyr­er, säger Sil­fver­nagel.

Sil­fver­nagel pratar arbe­tarsky­dd med led­nin­gen med jäm­na mel­lan­rum.

– Det finns chefer och chefer. Här upplever jag att chefen bryr sig på rik­tigt om arbe­tarsky­d­det och job­bar för det, säger Sil­fver­nagel.

– Det finns myck­et risker, kläm- och halkrisken är stor på en såhär extrem anläg­gn­ing. Det som för tillfäl­let är under lupp är de pri­va­ta körningar­na på området. Det hand­lar mest om kun­der­na.

Antalet pri­vatkun­der på anläg­gnin­gen i God­by har min­skat avsevärt på tio år men fort­farande finns det till exem­pel ett stort antal så kallade spånkun­der, till exem­pel inom jor­brukare och häst­före­ta­gare. Virke­shan­deln för pri­vatkun­der är kon­cen­tr­erad till anläg­gnin­gen i Önninge­by.

Fart­be­grän­sningar och ett införande av automatik i grindar­na finns i plan­er­na.