Nya avtal trots utmaningar

– Kollektivavtalsförhandlingarna har fortskridit rätt bra med tanke på omständigheterna, konstaterar sektorchef Jyrki Alapartanen vid Industrifacket.

I den mekaniska skogsindustrin gick man över till företagsspecifika avtal efter att arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf. lämnade förhandlingsborden.

Vid årsskiftet arbetade drygt 7 000 medlemmar i Industrifacket. Sammanlagt fanns det runt 10 000 anställda inom tillämpningsområdet för avtalet som löpte ut i slutet av året.

Målet är att trygga anställningsvillkoren oberoende av företagets storlek

För tillfället är läget sådant att runt 5 000 medlemmar jobbar på företag där det finns ett företagsspecifikt avtal med Industrifacket medan runt 2 000 jobbar i företag där man inte ännu har ett kollektivavtal.

Dessutom arbetar omkring 1 000 medlemmar i företag där man övergår från den mekaniska skogsindustrins avtal till att följa skogsmaskinbranschens-, snickeriindustrins- eller timmerbyggnadsindustrins avtal.

– Målet är att trygga anställningsvillkoren oberoende av företagets storlek, säger Alapartanen.

Ny företagsspecifika avtal svarvas fram varje vecka. Målet är att förhandla om avtal med nästan 200 företag.

– Vi kommer under vårens lopp att närma oss företagen och strävar efter att komma överens om anställningsvillkor i enlighet med den linje som nu formats i varje företag.

NU BEHÖVS ÅTGÅRDER

Då avtalsrörelsen fortskrider går man in för att förhandla med allt mindre företag. I alla företag finns varken kunskap om förhandlingar eller vilja att förhandla med facket.

– Vi kommer som förbund att behöva ta till åtgärder för att se till att våra medlemmar jobbar med anställningsvillkor som motsvarar nivån i kollektivavtal, säger Alapartanen.

I det här skedet har strejkhot behövts i förhandlingarna med fyra företag.

– De här arbetsgivarna har inte velat följa kollektivavtalets efterverkan.

Med efterverkan avses principen om att arbetsvillkoren bestäms utgående från det tidigare kollektivavtalet, som löpt ut, fram till att ett nytt avtal står klart.

I tre av företagen nådde man en överenskommelse med hjälp av riksförlikningsmannen.

Industrifacket funderar nu över hur förbundet ska gå till väga för att företaget ska gå in för ett företagsspecifikt avtal

Siklaelementit Oy i norra Österbotten godkänner inte Industrifacket som förhandlingspart. En tre veckor lång strejk utspelade sig i företaget i januari, men förhandlingsläget är fortfarande låst.

– Industrifacket funderar nu över hur förbundet ska gå till väga för att företaget ska gå in för ett företagsspecifikt avtal. Vi kommer säkert att återkomma till det under våren, säger Alapartanen.

Ju högre organiseringsgrad, desto stabilare grund vilar avtalandet på. Det gäller också för de företagsspecifika avtalen.

– Det lönar sig för varje medlem att jobba med organisering.

Att fråga en arbetskompis att gå med i facket eller att välja en förtroendeman på arbetsplatsen är vardagliga exempel på hur man försvarar sina egna anställningsvillkor.

EN HELT NY AVTALSBRANSCH

I Alapartanens sektor pågår förhandlingarna förutom i den mekaniska skogsindustrin också i bioindustrin.

Snickeriindustrins kollektivavtal löper ut i slutet av februari och förhandlingarna om en fortsättning på det allmänbindande kollektivavtalet sker precis som tidigare.

– Målet är att vi ska förnya snickeriindustrins avtal före slutet av avtalsperioden, berättar Alapartanen.

Samtidigt håller en ny avtalsbransch att födas då förhandlingarna pågår om ett allmänbindande kollektivavtal för timring och timmerbyggnadsbranschen.

FÖRHANDLINGARNA EN UTMANING

Sektorchef Toni Laiho från Industrifacket berättar att avtalsrörelsen varit en utmaning. Det har varit svårt att godkänna arbetsgivarsidans mål inför förhandlingarna och nivån på löneförhöjningarna har det rått en hel del oenighet kring.

Kemiindustrin rf, Plastindustrin rf och Industrifacket har i slutet av januari godkänt på sina håll nya kollektivavtal för den kemiska basindustrin, olje-, naturgas- och petrokemiska industrin samt plastindustrin och kemiska produktindustrin.

Lönehöjningen räcker till med nöd och näppe

Enligt avtalen höjs lönerna med två procent år 2022. Avtalsperioden är två år där det andra året är ett så kallat optionsår. Om inte parterna kommer överens om lönerna löper avtalet ut i slutet av året. Runt 13 000 anställda jobbar inom tillämpningsområdet för avtalen.

– Vår bedömning är att lönehöjningen räcker till med nöd och näppe. Enligt arbetsgivarna är löneförhöjningen för stor, säger Laiho.

SVÅRT ATT SIA OM FRAMTIDEN

Kemibranschernas avtal följer till avtalsperiodens längd det avtal som tidigare blev till i teknologiindustrin. Enligt Laiho innebär avtalsperiodernas längd att utsikterna för de närmaste åren fortfarande är höljt i dunkel.

– Det är svårt att sia om framtiden. Den här uppfattningen delar vi med arbetsgivarna, säger Laiho.

I kemiavtalen utökades möjligheterna att reagera på snabba förändringar på arbetsplatsen.

Om företaget hamnar in för ett katastrofläge så är det möjligt att reagera snabbt

– Vi har organiserat utökat möjligheterna till att ingå lokala avtal. Om företaget hamnar in för ett katastrofläge så är det möjligt att reagera snabbt, säger Laiho.

Möjligheten till flexibilitet bidrar till att jobben hålls kvar i Finland, anser man.

– Samtidigt önskar vi tillväxt och att företagens situation skulle lätta så att vi inte måste fundera på sådana saker, konstaterar Laiho.

DET FINNS MYCKET ATT FÖRHANDLA OM

Den sektor som leds av Laiho handhar om sammanlagt 19 kollektivavtal. I början av februari var de nya avtalen klara bland annat i bilbranscherna, glasnings-, byggnadsinglasnings och glasförädlingsbranschen, gummiindustrin, textilvårdsbranschen och textil- och modebranschen.

I början av februari var drygt hälften av förhandlingarna fortfarande i gång. Flera av avtalen löper ut i slutet av februari, däribland båtbyggnadsindustrins.

– Vi förhandlar varje dag i flera bord. Tidtabellen håller, men visst har vi mycket arbete att göra, säger Laiho.

Vi förhandlar varje dag i flera bord

Laiho vill ändå försäkra medlemmarna om att de lugnt kan vänta på att också de resterande avtalen blir till.

Skogsindustrins utspel och den nya arbetsgivarföreningen i teknologiindustrin har också lagt sin prägel och märkts av i kemibranscherna förhandlingsbord.

– Vi har på sätt och viss varit tvungna att bevisa att man också genom traditionella kollektivavtalsförhandlingar kan uppnå resultat som bägge parter kan vara nöjda över, säger Laiho.