Nya avtal trots utmaningar

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna rullar på, men det återstår ännu en hel del arbete, berättar Industri­fac­kets sektorc­hefer Jyrki Alapar­tanen och Toni Laiho.

– Kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna har forts­kridit rätt bra med tanke på omstän­dig­he­terna, konsta­terar sektorchef Jyrki Alapar­tanen vid Industrifacket.

I den mekaniska skogsin­dustrin gick man över till företagss­peci­fika avtal efter att arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tionen Skogsin­dustrin rf. lämnade förhandlingsborden.

Vid årsskiftet arbetade drygt 7 000 medlemmar i Industri­facket. Samman­lagt fanns det runt 10 000 anställda inom tillämp­ning­sområdet för avtalet som löpte ut i slutet av året.

Målet är att trygga anställ­nings­vill­koren oberoende av företa­gets storlek

För tillfället är läget sådant att runt 5 000 medlemmar jobbar på företag där det finns ett företagss­peci­fikt avtal med Industri­facket medan runt 2 000 jobbar i företag där man inte ännu har ett kollektivavtal.

Dessutom arbetar omkring 1 000 medlemmar i företag där man övergår från den mekaniska skogsin­dustrins avtal till att följa skogsmaskinbranschens‑, snicke­riin­dustrins- eller timmer­bygg­nad­sin­dustrins avtal.

– Målet är att trygga anställ­nings­vill­koren oberoende av företa­gets storlek, säger Alapartanen.

Ny företagss­peci­fika avtal svarvas fram varje vecka. Målet är att förhandla om avtal med nästan 200 företag.

– Vi kommer under vårens lopp att närma oss företagen och strävar efter att komma överens om anställ­nings­villkor i enlighet med den linje som nu formats i varje företag.

NU BEHÖVS ÅTGÅRDER

Då avtals­rö­relsen forts­krider går man in för att förhandla med allt mindre företag. I alla företag finns varken kunskap om förhand­lingar eller vilja att förhandla med facket.

– Vi kommer som förbund att behöva ta till åtgärder för att se till att våra medlemmar jobbar med anställ­nings­villkor som motsvarar nivån i kollek­ti­vavtal, säger Alapartanen.

I det här skedet har strejkhot behövts i förhand­lin­garna med fyra företag.

– De här arbets­gi­varna har inte velat följa kollek­ti­vav­ta­lets efterverkan.

Med efter­verkan avses principen om att arbets­vill­koren bestäms utgående från det tidigare kollek­ti­vav­talet, som löpt ut, fram till att ett nytt avtal står klart.

I tre av företagen nådde man en överens­kom­melse med hjälp av riksförlikningsmannen.

Industri­facket funderar nu över hur förbundet ska gå till väga för att företaget ska gå in för ett företagss­peci­fikt avtal

Siklae­le­mentit Oy i norra Öster­botten godkänner inte Industri­facket som förhand­lings­part. En tre veckor lång strejk utspe­lade sig i företaget i januari, men förhand­lings­läget är fortfa­rande låst.

– Industri­facket funderar nu över hur förbundet ska gå till väga för att företaget ska gå in för ett företagss­peci­fikt avtal. Vi kommer säkert att återkomma till det under våren, säger Alapartanen.

Ju högre organi­se­rings­grad, desto stabi­lare grund vilar avtalandet på. Det gäller också för de företagss­peci­fika avtalen.

– Det lönar sig för varje medlem att jobba med organisering.

Att fråga en arbets­kompis att gå med i facket eller att välja en förtroen­deman på arbetsplatsen är vardagliga exempel på hur man försvarar sina egna anställningsvillkor.

EN HELT NY AVTALSBRANSCH

I Alapar­ta­nens sektor pågår förhand­lin­garna förutom i den mekaniska skogsin­dustrin också i bioindustrin.

Snicke­riin­dustrins kollek­ti­vavtal löper ut i slutet av februari och förhand­lin­garna om en fortsätt­ning på det allmän­bin­dande kollek­ti­vav­talet sker precis som tidigare.

– Målet är att vi ska förnya snicke­riin­dustrins avtal före slutet av avtals­pe­rioden, berättar Alapartanen.

Samti­digt håller en ny avtalsbransch att födas då förhand­lin­garna pågår om ett allmän­bin­dande kollek­ti­vavtal för timring och timmerbyggnadsbranschen.

”Vi har varit tvungna att bevisa att man också genom tradi­tio­nella kollek­ti­vav­talsför­hand­lingar kan uppnå resultat som bägge parter kan vara nöjda över”, säger sektorchef Toni Laiho.

FÖRHANDLINGARNA EN UTMANING

Sektorchef Toni Laiho från Industri­facket berättar att avtals­rö­relsen varit en utmaning. Det har varit svårt att godkänna arbets­gi­var­si­dans mål inför förhand­lin­garna och nivån på löneför­höj­nin­garna har det rått en hel del oenighet kring.

Kemiin­dustrin rf, Plastin­dustrin rf och Industri­facket har i slutet av januari godkänt på sina håll nya kollek­ti­vavtal för den kemiska basin­dustrin, olje‑, naturgas- och petro­ke­miska industrin samt plastin­dustrin och kemiska produktindustrin.

Lönehöj­ningen räcker till med nöd och näppe

Enligt avtalen höjs lönerna med två procent år 2022. Avtals­pe­rioden är två år där det andra året är ett så kallat optionsår. Om inte parterna kommer överens om lönerna löper avtalet ut i slutet av året. Runt 13 000 anställda jobbar inom tillämp­ning­sområdet för avtalen.

– Vår bedöm­ning är att lönehöj­ningen räcker till med nöd och näppe. Enligt arbets­gi­varna är löneför­höj­ningen för stor, säger Laiho.

SVÅRT ATT SIA OM FRAMTIDEN

Kemibranschernas avtal följer till avtals­pe­rio­dens längd det avtal som tidigare blev till i tekno­lo­giin­dustrin. Enligt Laiho innebär avtals­pe­rio­dernas längd att utsik­terna för de närmaste åren fortfa­rande är höljt i dunkel.

– Det är svårt att sia om framtiden. Den här uppfatt­ningen delar vi med arbets­gi­varna, säger Laiho.

I kemiav­talen utökades möjlig­he­terna att reagera på snabba förändringar på arbetsplatsen.

Om företaget hamnar in för ett katastrofläge så är det möjligt att reagera snabbt

– Vi har organi­serat utökat möjlig­he­terna till att ingå lokala avtal. Om företaget hamnar in för ett katastrofläge så är det möjligt att reagera snabbt, säger Laiho.

Möjlig­heten till flexi­bi­litet bidrar till att jobben hålls kvar i Finland, anser man.

– Samti­digt önskar vi tillväxt och att företa­gens situa­tion skulle lätta så att vi inte måste fundera på sådana saker, konsta­terar Laiho.

DET FINNS MYCKET ATT FÖRHANDLA OM

Den sektor som leds av Laiho handhar om samman­lagt 19 kollek­ti­vavtal. I början av februari var de nya avtalen klara bland annat i bilbranscherna, glasnings‑, byggnad­singlas­nings och glasfö­räd­lingsbranschen, gummiin­dustrin, textilvårdsbranschen och textil- och modebranschen.

I början av februari var drygt hälften av förhand­lin­garna fortfa­rande i gång. Flera av avtalen löper ut i slutet av februari, däribland båtbyggnadsindustrins.

– Vi förhandlar varje dag i flera bord. Tidta­bellen håller, men visst har vi mycket arbete att göra, säger Laiho.

Vi förhandlar varje dag i flera bord

Laiho vill ändå försäkra medlem­marna om att de lugnt kan vänta på att också de reste­rande avtalen blir till.

Skogsin­dustrins utspel och den nya arbets­gi­varfö­re­ningen i tekno­lo­giin­dustrin har också lagt sin prägel och märkts av i kemibranscherna förhandlingsbord.

– Vi har på sätt och viss varit tvungna att bevisa att man också genom tradi­tio­nella kollek­ti­vav­talsför­hand­lingar kan uppnå resultat som bägge parter kan vara nöjda över, säger Laiho.