Experter: Ungdo­marna har lidit oskäligt under coronapandemin

Ganska snabbt efter att corona­pan­demin bröt ut, beslu­tade regeringen att skolorna i Finland ska övergå till distansundervisning.

Många som har inlett sina studier vid ett univer­sitet eller en yrkes­högs­kola har inte sett sina studie­kom­pisar eller lärare alls.

Det här är bara ett exempel på situa­tioner där de unga har fått axla ett stort ansvar under pandemin, men troligen det största.

– För en del elevtyper har det fungerat riktigt bra att studera hemma, och de har inte påver­kats hemskt mycket. Det gäller också dom som inte trivs i skolan eller inte har så många vänner där. Men de flesta unga mår inte bra av att vara utan sina samman­hang, säger Petra Willamo vid Barnavårdsföreningen.

DOM SVAGA HAR BLIVIT SVAGARE

Willamo poäng­terar att de elever som är kapabla till självs­tän­digt arbete kan ha gynnats av läget, medan dom som inte är det och som har föräl­drar som av olika orsaker inte kan hjälpa med skolar­betet, har fallit emellan.

– Det finns också barn och unga som har ett hem som inte är en trygg plats. Vidare finns det ungdomar som oroar sig för famil­jens situa­tion och tar ett stort ansvar. Dom svaga har blivit ännu svagare, säger Willamo.

Willamo vill också lyfta fram de ungdomar som har flyttat till en annan ort för att studera, men som i stället för studie­kom­pisar, föreläs­ningar och samman­komster suttit ensamma i sin studielägenhet.

– Det är väldigt belas­tande och den här gruppen har haft det svårt, säger Willamo.

Det finns också barn och unga som har ett hem som inte är en trygg plats

Willamo har inte märkt att de finlandss­venska ungdo­marna skulle ha haft andra utmaningar än de finsksprå­kiga under pandemin.

– Ungdo­marna upplever samma saker som tuffa oberoende av språk; det är skolan och framtiden och det egna måendet.

De finlandss­venska ungdo­marna har heller inte haft några fördelar under pandemin.

– Språket är ganska ovidkom­mande här. Också här syns den allmänna polari­se­ringen i vårt samhälle; det har blivit ett ännu större glapp än tidigare mellan dom som mår dåligt och dom som mår bra.

FEL ATT STÄNGA SKOLORNA

På frågan om ungdo­marna har tagits i beaktande tillräckligt mycket under pandemin svarar Willamo nej.

– Jag har stor förståelse för att det har handlat om oerhört svåra beslut. Men samhället har till exempel varit väldigt fördö­mande om det har spridits corona på någon fest bland ungdomar och inte satt det i perspektiv och tänkt på hur de här ungdo­marna har levt i flera år.

Vi kommer att betala mycket mera i form av psykiskt illamående

Willamo är klart av åsikten att det var fel att stänga skolor och hobbyer.

– Vi kommer att betala mycket mera i form av psykiskt illamående. Man kunde ha valt lite fiffi­gare lösningar där ungdo­marna inte hade förlorat alla sina sammanhang.

Willamo anser också att tredje stadiet kunde ha hittat på mer kreativa lösningar så att man kunnat hålla i gång en del av verksam­heten också annat än på distans.

FLER ÄN FÖRUT ÄR ENSAMMA

Pia Rosengård-Andersson vid Folkhälsan berättar att måendet bland de unga blivit sämre mellan 2019 och 2020. Visser­ligen har man över lag sett en trend där måendet blivit sämre, men Hälsa i skolan ‑enkäten visar att ensam­heten har ökat markant från år 2019 till Coronaåret 2020.

– Det samma gäller medelmåttig och svår ångest, speciellt bland flickor, berättar Rosengård-Andersson.

I början kunde man inte ha fattat andra beslut än de som togs

Rosengård-Andersson håller med Petra Willamo gällande att avsluta närundervisningen.

– I början kunde man inte ha fattat andra beslut än de som togs. Men en bit in i pandemin var man kanske onödigt försik­tiga med närun­der­vis­ningen och det är en konse­kvens vi får lida av länge. Psykisk ohälsa slår ut på lång sikt.

TUNGT FÖR UNGA MED INTELLEKTUELL FUNKTIONSNEDSÄTTNING

En grupp som varit speciellt utsatt under pandemin är de unga med någon form av intel­lek­tuell funktions­ned­sätt­ning. Personer med funktions­ned­sätt­ning löper över lag två till tre gånger större risk att drabbas av psykisk ohälsa.

Finlandss­venska unga som har en intel­lek­tuell funktions­ned­sätt­ning blir dessutom en minoritet i minori­teten som inte alltid kan föra sin talan.

Den medle­menkät som FDUV – intres­seor­ga­ni­sa­tionen för svensksprå­kiga personer med intel­lek­tuell funktions­ned­sätt­ning i Finland – har gjort bekräftar att pandemin har varit en tung tid för medlemmarna.

– Besöksför­buden på boenden har varit en jättesvår sak för många som inte fick träffa sina anhöriga på flera månader. Många föräl­drar tog också hem sina barn. Riktlin­jerna har varit tvety­diga; i många fall har man räknat med att alla på ett boende hör till en riskgrupp, säger Vanessa Wester­lund vid FDUV.

Besöksför­buden på boenden har varit en jättesvår sak för många som inte fick träffa sina anhöriga på flera månader

Hon påpekar att föräl­drarna är viktiga för de här ungdo­marna, speciellt i en tid då man inte vet någon­ting om framtiden.

Andra saker som slagit hårt mot den här gruppen under pandemin är att dag- och arbets­verk­sam­heten har satts på paus och de viktiga sociala kontak­terna och motionen i många fall uteblivit.

Dessutom syns den digitala klyftan i den här gruppen; det positiva är att de som har digitala färdig­heter har utvecklat dem under pandemin, men många som svarade på medlem­sen­käten, som skickades per post, svarade att de inte har haft möjlighet att delta i digital verksamhet.

Orsakerna kan vara många: man kanske inte har en dator eller kapacitet att använda digitala verktyg eller saknar det stöd som skulle behövas för att kunna använda digitala tjänster.

SOCIALA SAMMANHANG VIKTIGA I FRAMTIDEN

Hur ser då de sakkun­niga på framtiden och hur man kan säkers­tälla att de unga inte kommer i kläm i en tid då vi inte vet hur länge pandemin pågår och psykvården är överbe­lastad efter pande­mins första år?

– Det är viktigt att så långt som möjligt fortsätta med sociala aktivi­teter. Det är också viktigt att tänka på de anhöriga och deras ork; många har upplevt otillräcklighet,trötthet och otrygghet under pandemin, säger Westerlund.

Också Pia Rosengård-Andersson vid Folkhälsan poäng­terar vikten av att hålla öppet det som går att hålla öppet.

Man borde satsa på dom som flyttar hemifrån att de får en tillvaro där de känner delaktighet

– Vi borde inte förfasas över att ungdo­marna vill träffas och ha aktivi­teter. De flesta unga är nog ansvars­fulla och de ska ha tillgång till samman­hang och kontakter.

Rosengård-Andersson hoppas också att man satsar på de unga som ska flytta från ett stadium till ett annat i studierna.

– Man borde satsa på dom som flyttar hemifrån att de får en tillvaro där de känner delak­tighet. Skolorna borde priori­tera närun­der­vis­ning för nya studerande.