Det bästa är när man ser glädjen i ansiktet hos den andra, säger Tommy Holmblad, som är frivillig stödperson till två pojkar med funktionsnedsättning.

14.4.2021

Huvudbild. Viktigt med uppvärmning och  stretchning på gymet. Tommy Holmblad och Love träffas ungefär varannan vecka och hittar på något roligt tillsammans.

Idag är ingen vanlig dag för det är Loves 13-årsdag. Hurra! Programmet för eftermiddagen har spikats på förhand av Love.

Så brukar det vara då Love kommer på besök, berättar Tommy Holmblad. Han är sedan ifjol frivillig stödperson för Love.

– Först ska vi gå på promenad med hunden Bamse, sen ska vi vara fem minuter i gymmet, sen ska vi äta rådjursburgare och sen ska vi se på film, helst Mr. Bean, säger Holmblad.

Lyckligtvis har Holmblad, som är en ivrig jägare, vilt i frysen.

Holmblad bor i Kvevlax i Korsholm och jobbar som svetsare och huvudförtroendeman på metallföretaget Profiweld i Korsnäs.

Profiweld, som anställer drygt 30 personer i nuläget, utför underleverantörsarbeten för större företag i nejden, med storföretaget Wärtsilä i spetsen.

Det globala pandemiläget har märkts av i orderstocken. Då det helt enkelt funnits mindre jobb har personalen i regel kört fyradagarsvecka med  en permitteringsdag per vecka.’

”JAG HADE MÅNGA GÅNGER TÄNKT ATT DET SKULLE VARA KUL”

Med lite mer fritid på handen hade Holmblad, som jobbat med barn med funktionsnedsättning i yngre år, chansen att nappa på det här med frivilligarbete. Fast Tommy poängterar att det för honom inte handlar om arbete.

– Jag hade många gånger tänkt att det skulle vara kul att vara stödperson, men man får inte tummen ur, så att säga. Det var först när mamman till en av pojkarna frågade om jag kunde tänka mig att vara stödperson som jag svarade ja.

Mamman hade kallat Tommys familj för den ”mest Down-vänliga i Kvevlax”, ett omdöme han uppskattar högt.

I praktiken innebär det att vara stödperson att Tommy och pojkarna träffas en gång i veckan eller varannan vecka några timmar åt gången.

Förutom Love är Holmblad också stödperson och vän till Benjamin, 13 år.

– Vi bor ju på landet så det blir ofta att köra traktor och pick-up, träna lite på gymmet och att sköta hönsen och fåren eller sen har man filmkväll. Pojkarna har ju lite olika intressen, så man får justera programmet en aning, säger Holmblad.

”INTE GÖR MAN DET HÄR FÖR PENGARNA”

Stödpersoner beviljas i regel ett litet arvode för sin insats – och det är kommunen som står för det. Det rör sig om runt 10 euro per timme.

Dessutom ersätter kommunen, som beviljat stödpersonbeslut, kostnader för till exempel kafébesök eller biobiljetter eller andra kostnader i den storleksklassen.

För Holmblad ledde det hela ändå till en del ekonomiska trubbel då han som deltidspermitterad skulle få jämkad dagpenning från arbetslöshetskassan.

– Kassan ville se arbetsavtal och lönekvitton från kommunen. Men inte finns det ju några timlistor och avtal då det handlar om frivilligarbete.

– Det tog sju veckor att reda ut det hela, men pengarna kom till sist. Det är ju verkligen inte för pengarna man gör det här utan för glädjen att få hjälpa och vara en vän, säger Holmblad.

Hos Holmblads löste man det hela så att det officiellt är Tommys fru Nina som är stödperson till Love. Hon jobbar också som assistent på skolan där Love går.

Love och Tommy har ätit födelsedagsburgare och hunnit med både dans och vargspårning med Bamse.

Det börjar vara dags för fotografen att ta sig hemåt, anser födelsedagsbarnet.

– Pojkarna har det roligt och föräldrarna får samtidigt lite avlastning. Fast jag tror jag är för snäll egentligen. Pojkarna har nog lindat mig runt fingret, skrattar Holmblad.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

STORT BEHOV AV FRIVILLIGA STÖDPERSONER

– Det finns en lång kö av människor som väntar på att få en vän, säger Emilie Möllerström, som är koordinator för stödpersonverksamheten i huvudstadsregionen för Samarbetsförbundet kring funktionshinder SAMS.

Möllerström, liksom organisationsfältet i stort, talar om vänverksamhet och vänner. Det är viktigt att skilja på personlig assistent och stödpersoner.

Personliga assistenter hjälper till i vardagen med till exempel matlagning eller butiks- och läkarbesök medan stödpersonen i första hand ska vara en vän som man gör kompisgrejer med.

– Vi brukar säga att man ska vara förberedd att binda sig till minst sex månader, men jag vet om vänner som träffats regelbundet i mer än åtta år, säger Möllerström.

Det finns en lång kö av människor som väntar på att få en vän

Genom SAMS vänverksamhet träffas runt 100 vänpar varandra i huvudstadsregionen och i Österbotten. Trenden har varit långsamt uppåtgående under de senaste 20 åren.

För några år sedan gick SAMS ut med att det speciellt var brist på manliga stödpersoner.

Coronapandemin har också gjort det svårare för vänner att träffas fysiskt då många vänner hör till riskgrupper. I stället har man uppmuntrat till att träffas med över nätet.

– De digitala kompisträffarna har fungerat bra så här långt, säger Möllerström.

I takt med att samhället öppnas upp mer och mer och vaccineringarna fortskrider kommer kompisträffarna också i gång mer och mer.

TEXT JOHANNES WARIS

SAMS VÄNVERKSAMHET

SAMS är en paraplyorganisation för FDUV, Psykosociala förbundet, Svenska hörselförbundet, Förbundet Finlandssvenska synskadade och FMA Funktionsrätt med ansvar.

VAD ÄR ETT VÄNUPPDRAG?

Som frivillig stödperson är man en vän och en hjälpande hand när det behövs. Ett vänuppdrag bygger på att man ger ca 4–10 timmar per månad av sin tid och gör något roligt tillsammans med den man träffar.

Det handlar om vardagliga fritidsaktiviteter, vad man hittar på beror på vad man kommer överens om och vilka gemensamma intressen man har.

Ett vänuppdrag skall vara ömsesidigt och bygger på medmänsklighet.

www.samsnet.fi