Proffs med verktyg för livet

Studie­tiden för dem som i år får sin yrkesexamen har präglats av nedskär­ningar i yrkesut­bild­ningen, målet att flytta över allt mer av utbild­ningen till arbetsplat­serna – och en minst sagt excep­tio­nell coronavår. Tekijä tog en prats­tund med två unga yrkes­proffs från Yrkesa­ka­demin i Österbotten.

PATRICIA ENSTRÖM
Skogs­mas­kinfö­rare
Korsholm

27.8.2020

För Patricia Enström från Kvevlax blev yrkes­valet ett beslut hon tog redan tidigt. Att arbeta i skogen var inget nytt för Patricia vars pappa vid sidan om jordbruk och djuruppföd­ning också driver ett företag som specia­li­serat sig skogsgallring.

– När jag var 14 sa jag till pappa att jag vill komma med och jobba i skogen och testa motorsågen.

Pappa köpte en egen liten motorsåg åt henne. Snabbt avance­rade hon till de större. I maj fick Enström sin examen från Yrkesa­ka­demin i Österbotten.

– Det var ju ingen dimis­sion på grund av coronan, utan betygen kom hem på posten.

Under utbild­ningen har hon också hunnit göra ett utbyte till Sverige, där hon prakti­se­rade i Uppsala och samlade på sig erfarenhet av tyngre skogsmaskiner.

– En del av termi­no­login är annor­lunda i Sverige, men visst funkade det bra.

Man gör en bedöm­ning av läget, handlar det om en första gallring eller andra gallring, vart ska det, till UPM i Kristi­nestad eller till kraft­verket Vasklot i Vasa, berättar hon.

Det är mycket annat än att bara köra skogs­maskin som hör till yrkesexamen.

– Det finns mycket att lära sig i certi­fie­ring av trä, viltvårdsåt­gärder och vattenvårdsåt­gärder, nämner Enström.

Den enda negativa sidan av arbete som skogs­mas­kinfö­rare hon kommer på är att arbetet kan bli lite ensamt ibland. De goda sidorna väger ändå tyngre.

– Men man får vara ute i skogen hela dagarna. Man kan kanske se en räv när man ska börja jobba på morgonen.

Ett avklarat yrkes­prov innehåller bland annat 200 arbets­timmar ensam i maskin. Hon anser att samar­betet mellan skolan och hemmet fungerat bra.

Det bästa är att man får vara ute i skogen hela dagarna.

Träva­rubranschen överlag och speciellt skogs­mas­kinsfö­rarna är minst sagt en mansdo­mi­nerad yrkesgrupp. Hon var den enda flickan av 16 stude­rande på klassen, vilket hon tyckte gick riktigt bra.

– Det är en kul utbild­ning och jätteint­res­sant. Det som är bra är att man kan ta lastbils­kör­kort i skolan.

Hon rekom­men­derar också att man tänker på vilka fördelar en viss utbild­ning kan ha.

Patricia Enströms sikte är inställt på att i någon gång i framtiden jobba som skogsvårdsråd­gi­vare. Följande steg är vidare studier till skogsingengör.

Utbild­ningen på svenska finns i Ekenäs i Raseborg, men Patricia valde att söka till en finskspråkig utbild­ning i Tammer­fors, vid yrkes­högs­kolan TAMK.

– Jag tänkte att jag vill satsa på att lära mig finska samti­digt. Jag var ganska nervös inför inträ­des­provet, och nu väntar jag på att få höra om jag kommit till andra skedet.

KASPER HAGNÄS
Verks­tads­me­ka­niker
Vasa

Hagnäs fick ut pappren från YA i våras, strax innan corona­pan­demin satt så gott som hela samhället på paus.

– Första året gick ganska långt i skolan, men på tvåan var det redan så gott som 50–50 mellan skolan och praktik.

Man lär sig kanske jobba enligt det som krävs på en viss arbetsplats, men hur mycket den bredare yrkess­kicklig­heten utvecklas hänger mycket på arbetsplatsen.

– En del firmor kanske ser stude­rande bara som arbets­kraft. Du står vid en CNC-fräs med ett färdigt inmatat program och lär dig egent­ligen ingenting.

Hagnäs säger ändå att det varierar mycket mellan arbetsplat­serna och till exempel svetsprak­tiken var något som var riktigt bra och gav mycket med tanke på framtiden.

– I skolan har läraren kanske tid med bara en stude­rande i taget. På jobbet kan du alltid dra någon i ärmen om du har något att fråga.

En del firmor ser kanske bara stude­rande som arbets­kraft. Du står vid en CNC-fräs med ett färdigt inmatat program och lär dig egent­ligen ingenting.

Han hade egent­ligen avklarat alla studierna redan på vårvin­tern strax innan corona­pan­demin ställde till det. Direkt efter examen landade Kasper Hagnäs en tills­vi­da­reans­täll­ning på Famkro i Vasa.

Företaget som specia­li­serar sig på målande av skepps­mo­torer är under­le­ve­rantör till bland annat Wärtsilä. För tillfället arbetar han med så kallade eftermålningen.

– Det är nog det roligaste jobbet jag haft hittills. Dagarna går snabbt då man inte bara jobbar vid en och samma maskin.

Av de runt 15 stude­rande som började samti­digt som Hagnäs, uppskattar han att så gott alla fått sin examen vid det här skedet och de flesta har också hittat jobb.

I juli inledde Hagnäs sin beväringst­jänst vid Nylands Brigad i Dragsvik. Det är ändå tryggt att det finns ett jobb att återvända till.

– Det som är bra med mitt jobb är att man kan kombi­nera det bra med till exempel studier. Men inte kan jag säga att jag har bråttom bort från militären, säger han.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO