På svenska
Proffs med verktyg för livet
Studietiden för dem som i år får sin yrkesexamen har präglats av nedskärningar i yrkesutbildningen, målet att flytta över allt mer av utbildningen till arbetsplatserna – och en minst sagt exceptionell coronavår. Tekijä tog en pratstund med två unga yrkesproffs från Yrkesakademin i Österbotten.
PATRICIA ENSTRÖM
Skogsmaskinförare
Korsholm
27.8.2020
För Patricia Enström från Kvevlax blev yrkesvalet ett beslut hon tog redan tidigt. Att arbeta i skogen var inget nytt för Patricia vars pappa vid sidan om jordbruk och djuruppfödning också driver ett företag som specialiserat sig skogsgallring.
– När jag var 14 sa jag till pappa att jag vill komma med och jobba i skogen och testa motorsågen.
Pappa köpte en egen liten motorsåg åt henne. Snabbt avancerade hon till de större. I maj fick Enström sin examen från Yrkesakademin i Österbotten.
– Det var ju ingen dimission på grund av coronan, utan betygen kom hem på posten.
Under utbildningen har hon också hunnit göra ett utbyte till Sverige, där hon praktiserade i Uppsala och samlade på sig erfarenhet av tyngre skogsmaskiner.
– En del av terminologin är annorlunda i Sverige, men visst funkade det bra.
Man gör en bedömning av läget, handlar det om en första gallring eller andra gallring, vart ska det, till UPM i Kristinestad eller till kraftverket Vasklot i Vasa, berättar hon.
Det är mycket annat än att bara köra skogsmaskin som hör till yrkesexamen.
– Det finns mycket att lära sig i certifiering av trä, viltvårdsåtgärder och vattenvårdsåtgärder, nämner Enström.
Den enda negativa sidan av arbete som skogsmaskinförare hon kommer på är att arbetet kan bli lite ensamt ibland. De goda sidorna väger ändå tyngre.
– Men man får vara ute i skogen hela dagarna. Man kan kanske se en räv när man ska börja jobba på morgonen.
Ett avklarat yrkesprov innehåller bland annat 200 arbetstimmar ensam i maskin. Hon anser att samarbetet mellan skolan och hemmet fungerat bra.
Det bästa är att man får vara ute i skogen hela dagarna.
Trävarubranschen överlag och speciellt skogsmaskinsförarna är minst sagt en mansdominerad yrkesgrupp. Hon var den enda flickan av 16 studerande på klassen, vilket hon tyckte gick riktigt bra.
– Det är en kul utbildning och jätteintressant. Det som är bra är att man kan ta lastbilskörkort i skolan.
Hon rekommenderar också att man tänker på vilka fördelar en viss utbildning kan ha.
Patricia Enströms sikte är inställt på att i någon gång i framtiden jobba som skogsvårdsrådgivare. Följande steg är vidare studier till skogsingengör.
Utbildningen på svenska finns i Ekenäs i Raseborg, men Patricia valde att söka till en finskspråkig utbildning i Tammerfors, vid yrkeshögskolan TAMK.
– Jag tänkte att jag vill satsa på att lära mig finska samtidigt. Jag var ganska nervös inför inträdesprovet, och nu väntar jag på att få höra om jag kommit till andra skedet.
KASPER HAGNÄS
Verkstadsmekaniker
Vasa
Hagnäs fick ut pappren från YA i våras, strax innan coronapandemin satt så gott som hela samhället på paus.
– Första året gick ganska långt i skolan, men på tvåan var det redan så gott som 50–50 mellan skolan och praktik.
Man lär sig kanske jobba enligt det som krävs på en viss arbetsplats, men hur mycket den bredare yrkesskickligheten utvecklas hänger mycket på arbetsplatsen.
– En del firmor kanske ser studerande bara som arbetskraft. Du står vid en CNC-fräs med ett färdigt inmatat program och lär dig egentligen ingenting.
Hagnäs säger ändå att det varierar mycket mellan arbetsplatserna och till exempel svetspraktiken var något som var riktigt bra och gav mycket med tanke på framtiden.
– I skolan har läraren kanske tid med bara en studerande i taget. På jobbet kan du alltid dra någon i ärmen om du har något att fråga.
En del firmor ser kanske bara studerande som arbetskraft. Du står vid en CNC-fräs med ett färdigt inmatat program och lär dig egentligen ingenting.
Han hade egentligen avklarat alla studierna redan på vårvintern strax innan coronapandemin ställde till det. Direkt efter examen landade Kasper Hagnäs en tillsvidareanställning på Famkro i Vasa.
Företaget som specialiserar sig på målande av skeppsmotorer är underleverantör till bland annat Wärtsilä. För tillfället arbetar han med så kallade eftermålningen.
– Det är nog det roligaste jobbet jag haft hittills. Dagarna går snabbt då man inte bara jobbar vid en och samma maskin.
Av de runt 15 studerande som började samtidigt som Hagnäs, uppskattar han att så gott alla fått sin examen vid det här skedet och de flesta har också hittat jobb.
I juli inledde Hagnäs sin beväringstjänst vid Nylands Brigad i Dragsvik. Det är ändå tryggt att det finns ett jobb att återvända till.
– Det som är bra med mitt jobb är att man kan kombinera det bra med till exempel studier. Men inte kan jag säga att jag har bråttom bort från militären, säger han.
TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO
