Helsinki 19.3.2020 Sixten Korkman Foto: Patrik Lindström

Sixten Kork­man: ”Den här krisen är i en helt egen kategori”

Coro­na­vi­ruset gick på bara några veckor från att vara en liten utri­kes­no­tis till nyhe­ter histo­riska begräns­nin­gar av rörel­sefri­he­ten och rekor­dan­tal permit­te­rin­gar i Finland. ”Nu är det dags för ett så stort stöd- och stimu­lans­pa­ket att besluts­fat­tarna blir knäs­vaga” säger natio­na­le­ko­no­men Sixten Korkman.

mars 2020

Först det som ska vara en självklar­het i det excep­tio­nella läget som föror­sa­kats av att coro­na­vi­ruset spri­dit sig.

– Det vikti­gaste nu är att se till att hälsovår­den funge­rar och att den har till­räckligt av resur­ser. Det är frågan om ett väldigt krävande uppdrag. Det behövs tilläggs­fi­nan­sie­ring till sjukvård­sek­torn och man måste se till att det finns till­räckligt med vård­per­so­nal då anta­let patien­ter börjar öka på allvar, säger Korkman.

För ekono­mins del är det nu väsent­ligt att se till speciellt små och medels­tora före­ta­gens betal­ningsförmåga, anser Kork­man. Rege­rin­gen har redan tagit beslut som gäller detta. Det som kan skapa problem framö­ver är att före­tag går i konkurs i snabb takt, trots att det skulle få tillfäl­ligt lån.

– Då produk­tio­nen rasat på grund av att det inte finns en mark­nad och förlus­terna ökar hela tiden, har man inte så mycket glädje av lån. Därför måste speciellt små och medels­tora före­tag få konkret stöd i form av pengar i handen utan krav på åter­be­tal­ning. Det förut­sät­ter beslut vi inte sett tidi­gare, säger Korkman.

– Alter­na­ti­vet är att staten stöder före­ta­gen genom direkta aktie­köp. Det finns också skäl att tro och hoppas att fastig­het­sä­garna är beredda på att sänka hyrorna.

”Coro­na­vi­ruse­pi­de­min är samti­digt en påmin­nelse om hur viktigt det är att den offent­liga makten funge­rar och fullföl­jer sitt uppdrag.”

 

”I det här skedet verkar det som om den här krisen är i en klass för sig. Det åskåd­lig­gör sårbar­he­ten i den moderna ekonomin”

Föru­tom de här åtgär­derna efter­ly­ser han också ett särs­kilt kommun­pa­ket ”på flera miljar­der euro” till kommu­nerna för att lappa ekono­min och upprätthålla köpkraf­ten i privathushållen.

– Nu är det dags för ett så stort stöd- och stimu­lans­pa­ket att besluts­fat­tarna och alla vi andra blir knäs­vaga. Nöden har ingen lag. Skul­den ökar oberoende, på grund av att ekono­min rasar. Vi måste ta till åtgär­der som begrän­sar skadorna och stan­nar upp den rasande tren­den trots att statss­kul­den växer lite på grund av det, säger Korkman.

Han vill under­stryka att Finland inte är ensam i den situationen.

–  Liknande åtgär­der genomförs i alla länder, vilket är bra. Euro­peiska cent­ral­ban­ken och cent­ral­ban­kerna gör sitt yttersta för att garan­tera att finans­mark­na­den funge­rar. Vi vill inte ha en kraf­tigt eska­le­rande finans­kris på alla de problem som vi redan har. Ingre­dien­serna till en kris finns redan på grund av högrisks­kul­der som det finns av för flera tusen miljar­der globalt sett.

Ett kapi­tel för sig är Italien där den redan tidi­gare skyhöga statss­kul­den växer snabbt. Italien som samti­digt i prak­ti­ken står stilla på grund av coronaepidemin.

Kork­man tror att EU och speciellt eurozo­nen står inför större utma­nin­gar än någon­sin tidi­gare. Det mycket sagt i ljuset av alla de motgån­gar euro­sa­mar­be­tet stod inför under på 2010-talet efter finans­kri­sen är färska i minnet.

KONCENSUS GÖR COMEBACK?

Kork­man tackar arbets­mark­nad­sor­ga­ni­sa­tio­nerna för viljan att snabbt komma överens om ett kris­pa­ket med målet rädda förut­sätt­nin­garna för före­ta­gande, jobben och i sista hand männis­kors utkomst.

–  Beslu­tet om att förkorta tiderna för att anmäla om permit­te­rin­gar och skjuta fram arbets­pen­sion­sav­gif­terna är nödvän­diga. De utgör bara en del av de åtgär­der som nu behövs, men de är som en påmin­nelse om att man i Finland har delvis återgått till koncensustanken.

Det finns en över­hän­gande risk att den reces­sion som föror­sa­kats av coro­na­vi­rusets sprid­ning får finans­kri­sen 2008 att se ut som småpotatis.

– I det här skedet verkar det som om den här krisen är helt i en klass för sig. Det talar sitt tydliga språk om hur sårbar den moderna ekono­min är. På grund av omfatt­nin­gen av krisen behö­ver vi nu ett större stöd- och stimu­lans­pa­ket än någon­sin tidi­gare. Nu finns det goda skäl att låta statss­kul­den växa.

– Det som är bra att man för tillfäl­let får lån med väldigt låg ränta och därför blir lånet inte så dyrt.

De inter­na­tio­nella kredit­vär­de­rarna ska heller inte se snett på Finland, om än kanske bara för att så många andra länder befin­ner sig i ett ännu sämre läge. Kork­man tror ändå att det som följer är en rad av åtgär­der som berör håll­bar­he­ten i den offent­liga ekono­min – och det pake­tet kommer också att innehålla åtgär­der ”som kommer att bli svåra för facket”.

– Långt innan den här krisen hade vi ett problem med det så kallade håll­bar­hets­ga­pet på grund av att befolk­nin­gen i Finland blir äldre. Det proble­met blir svårare då statss­kul­den växer till en ny nivå.

”Närings­li­vets repre­sen­tan­ter talar ibland om att poli­ti­ker och det offent­liga bara står i vägen. Nu gör de inte det efter­som samhäl­let står och faller nu på de poli­tiska besluts­fat­tar­nas och offent­liga insti­tu­tio­ner­nas förmåga att svara på utmaningen.”

I Kork­mans verk­tygs­back finns bland annat att tekno­logi i större utsträck­ning ska använ­das för att effek­ti­vera produk­tio­nen av offent­liga tjänster.

– Det krävs prio­ri­te­rin­gar och neds­kär­nin­gar i de mindre väsent­liga utgif­ter och det kommer inte att vara lätt för politikerna.

Men vilka är då dessa mindre väsent­liga utgif­ter? Var ska grän­serna för välfärds­sam­häl­let dras? Kork­man nämner de före­tagss­töd som inte är speci­fikt riktade till forsk­ning och produk­tut­veckling samt stöden för högs­ko­les­tu­de­rande. Säker­li­gen rör det sig om ansen­liga summor men knap­past är det frågan om det som allt står och faller på.

– Kanske hand­lar det mest om att välfärdss­ta­ten inte märk­bart får växa i nulä­get, säger Kork­man och tar fram ämnen som garan­te­rat kommer att finnas på bordet: arbets­kraf­tin­vandring och sats­nin­gar på arbetsför­med­ling men också större incen­tiv till att ta emot jobb

FINLAND KOMMER ATT KLARA DET HÄR

Coro­na­vi­ruse­pi­de­min är samti­digt en påmin­nelse om hur viktigt det är att den offent­liga makten funge­rar och fullföl­jer sitt uppdrag.

–  Finland kommer att klara av den här krisen, det tror jag, efter­som det offent­liga funge­rar effek­tivt i Finland. Den tryg­gar hälsovår­den, medan välfärdss­ta­ten tryg­gar männis­kor­nas utkomst och rege­rin­gens finans­po­li­tik biter på reces­sio­nen, säger Korkman.

– Närings­li­vets repre­sen­tan­ter talar ibland om att poli­ti­ker och det offent­liga bara står i vägen. Nu talar de inte så efter­som samhäl­let står och faller på de poli­tiska besluts­fat­tar­nas och offent­liga insti­tu­tio­ner­nas förmåga att svara på utmaningen.

Man ska inte vara beroende av bara en leve­ran­tör, i Kina eller var som helst.

Kork­man är över­ty­gad om att sårbar­he­ten i under­le­ve­ran­törs­ked­jan leder till att före­tag i fram­ti­den tar eller i alla fall spri­der ut på dem så att alla ägg inte är i samma korg, så att säga.

– Man ska inte vara beroende av bara en leve­ran­tör, i Kina eller var som helst.

GLOBALISERINGSTRENDEN VÄNDER?

Efter coro­naut­brot­tet har en del av poli­tiska aktö­rerna ropat högt om att viruset och dess följ­der skulle vända på globa­li­se­rings­proces­sen. Kork­man är inte inne på den linjen.

–  Det är en fulls­tän­dig felbe­döm­ning att globa­li­se­rings­proces­sen skulle ha nått sitt slut. Tvär­tom, nu behö­ver vi mer samar­bete inom ramen för världs­häl­soor­ga­ni­sa­tio­nen WHO för att snab­bare upptäcka pande­mier, begränsa sprid­nin­gen och utveckla vaccin.

– Värl­den har krympt och vi är idag mer beroende av varan­dra, vare sig vi ville det eller inte. De stora proble­men vi står inför kan endast lösas eller bekäm­pas genom mer inter­na­tio­nellt samar­bete. Det gäller pande­mier, klimatfö­rändrin­gen, skat­tes­mit­ning, penningt­vätt, ja allt.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM