Bilar­nas elekt­ri­fie­ring förän­drar montö­rer­nas arbete – till och med vindru­tan är kopplad till datorn

Elekt­ro­nik i moderna bilar innebär mycket mera än eldrivna föns­ter och sätes­vär­mare. Det mesta är kopplat till färd­da­torn och den gör också mycket mer än att visa den genoms­nitt­liga förbruk­nin­gen och tempe­ra­tu­ren. Till och med vindru­tan innehål­ler elekt­ro­nik. Det stäl­ler krav på montörerna.

Vindru­tan har spruc­kit, backs­pe­geln är trasig och plåten runt det högra framh­ju­let är bort­ta­gen. Den här person­bi­len har varit med om en hjortk­rock och ska repa­re­ras på BN Bilser­vice i Ekenäs. Skadorna ser omfat­tande ut, men krock­mon­tö­ren och vice fört­roen­de­man­nen Mikael Flink inty­gar att det här är frågan om en liten djurk­rock och att repa­ra­tio­nerna går att göra på en arbetsdag.

– Det blir ny vindruta och backs­pe­gel och den ena fram­dör­ren ska riktas. Kofån­ga­ren och lampan var helt i skick. Det här är sex-sju timmars arbete, upps­kat­tar han.

Mikael träder en metalltråd in under vindru­tan och fäster två vinscher med stora sugkop­por på insi­dan av rutan. Efter att han trätt in tråden i vinscharna börjar han spänna tråden som nätt efter hand skär bort limmet längs rutans kanter. Sedan är det bara att lyfta ut den trasiga vindru­tan. Enligt Flink är det lätt att byta vindru­tan, men den nya vindru­tan kan nuför­ti­den vara mycket värdefull.

– Det blir mycket vindru­te­by­ten, vilka har blivit försä­krings­fall efter­som de har blivit så dyra på nya bilar. De är en del av den bärande konstruk­tio­nen och innehål­ler mycket teknik som senso­rer och värmare, förkla­rar han.

Mikael Flink jobbar ensam i plåt­verks­ta­den som ligger på andra sidan gårdspla­nen från den egent­liga verks­ta­den. Här repa­re­rar han krocks­ka­dade bilar och till det dagliga arbe­tet hör att rikta ramar, fram- och bakän­dor, ytor och att byta ut söndriga delar. Men alltid är det inte lönsamt att repa­rera en bil som varit med i kollision.

– Är det frågan om större skador på en lite äldre bil så tar jag löst alla söndriga delar och gör en kost­nads­kal­kyl för repa­ra­tio­nerna. Sen kommer en grans­kare från försä­krings­bo­la­get och godkän­ner den eller löser in bilen om repa­ra­tio­nen blir för dyr med tanke på bilens värde.

Enligt Mikael Flink kan man inte direkt säga att vintern och halkan skulle föra med sig speciellt mycket fler krocks­ka­dor än under övriga året. Jobb­mäng­den varie­rar ändå kraf­tigt från vecka till vecka. Och vissa möns­ter finns det.

– På hösten när älgarna och hjor­tarna rör på sig blir kroc­karna kanske något fler, funde­rar han.

DATORN MINST LIKA VIKTIG SOM SKIFTNYCKELN

Inne i den stora verks­tads­hal­len där resten av de totalt åtta montö­rerna jobbar står person­bi­lar och skåp­bi­lar på rad. En del är upplyfta medan andra står på golvet. I den främre ändan av hallen står diag­nos­ti­se­ra­ren Kris­tian Dahl­ström framför datorn som är kopplad till en Volkswa­gen Passat.

– Jag har kört felsök­nin­gar med test­mas­ki­nen som ger olika förs­lag och ritar upp kurvor av olika slag åt mig här på skär­men. Jag börjar helt enkelt med att försöka loka­li­sera felet.

Proble­men är inte alls alltid meka­niska utan något kan också gå snett i program­met och då räcker det med att göra en uppda­te­ring, förkla­rar Kris­tian som har jobbat med felsök­nin­gar och annat elekt­risk på verks­ta­den i 21 år.

Själva proces­sen börjar ofta med att någon varnings­lampa tänder i bilens instru­mentbräda eller att ägaren märker att bilen beter sig konstigt.

– Ibland kan det ändå vara så att bilen faktiskt gör helt som den ska, renar ett filter eller likande, men när den gör det så knyc­ker bilen till eller går lite ojämnt. Då kan kunden lätt tro att det är något som är på tok, förkla­rar han.

Kris­tian Dahl­ström loka­li­se­rar proble­met snabbt och den här gången är det faktiskt en meka­nisk del som gett efter och måste bytas ut. Men inte heller det kan göras utan datorn. Ett styr­don har gått sönder och datorn får inte kontakt till airbagen.

– Delen som jag byter ska program­me­ras på datorn och test­kö­ras. Man måste lära datorn så att den känner igen den nya kompo­nen­ten och förstår när ratten är rak och så vidare.

Bilen bred­vid är upplyft och bilmon­tö­ren Mårten Fast grans­kar under­re­det och fjädrin­gen med 40 års erfa­ren­het i branschen. Han medger att det kan vara svårt att hänga med i utvecklin­gen, men han ser dato­rerna som ett bra hjälpmedel.

– Inte kan man kunna allt. Det är omöj­ligt. Man får bara försöka och så finns ju datorn att ta till. Det är en stor hjälp. Och så kan man alltid fråga arbets­kom­pi­sarna, så det löser sig alltid.

ELEKTRONIKEN HJÄLPER OCH VARNAR BILISTEN – MEN SYSSELSÄTTER MONTÖREN

Längre bak i hallen jobbar skåp­bils­mon­tö­ren och arbetsplat­sens huvudfört­roen­de­man Jimmy Karja­lai­nen med en läckande växellåda på en skåp­bil. Han har jobbat på verks­ta­den sedan bygg­na­den stod klar 1996. Han vet hur montörs­job­bet och kraven har förän­drats på 20 år.

– Oj! Det är ett helt annat jobb. Elekt­ro­ni­ken har fört med sig stora förändrin­gar och både för- och nack­de­lar. Bilarna har ju blivit säkra­rare och bättre på många sätt. Men ur en montörs synvin­kel så har det blivit mycket svårare för i synner­het äldre perso­ner att hänga med, säger han och lyfter fram dragk­ro­ken som ett konkret exempel.

– Förut var det bara att plocka dit den, man kunde till och med göra det hemma. Men nu kopplas ju allt in i bilens eget dator­sys­tem och kodas.

I och med den tekniska utvecklin­gen har bilarna faktiskt blivit bättre och säkrare och servicein­ter­val­len längre. Moderna bilar behö­ver olje­by­ten med 20 000 eller till och med 40 000 kilo­me­ters mellan­rum och servicein­ter­val­len är allt mellan ett och två år. Enligt Jimmy Karja­lai­nen räcker jobbet ändå till på bilverks­tä­derna. Att man skulle behöva repa­rera sådant som kunderna själv skulle ha ställt till med hör nuför­ti­den däre­mot till ovanligheterna.

– Det har mins­kat och är otro­ligt säll­synt. Det är numera få som skru­var själv på sina bilar. Folk är ganska medvetna om all elekt­ro­nik som finns i moderna bilar. Det är väldigt svårt att själv meka utrus­tad med bara bondför­nuft. Det börjar vara så trångt under motor­hu­ven att till och med lamp­by­ten kan bli så besvär­liga att man lätt gör mera skada än nytta. Men det är klart att det alltid finns Youtube-montö­rer, säger Jimmy och skrattar.

”Ur en montörs synvin­kel så har det blivit mycket svårare för i synner­het äldre perso­ner att hänga med”
Jimmy Karja­lai­nen, förtroendeman

Karja­lai­nen medger ändå att inter­net faktiskt kan vara en bra infor­ma­tions­källa också för yrkes­mon­tö­rer. Och både hjälp och infor­ma­tions­käl­lor behövs. BN Bilser­vice är som verks­tad aukto­ri­se­rad för märkes­ser­vice på Volkswa­gen, Seat, Saab och sedan hösten också Skoda. Det stäl­ler krav på utrust­ning och kuns­kap. Men verks­ta­den tar också emot alla andra bilmär­ken som råkar rulla in på gården. Och alltid kan man inte själv ha koll på alla märken och deras särpräglar.

– Vi har ett bra samar­bete med verks­tä­derna i närhe­ten. Vi ger råd åt varan­dra när det behövs och vi har också lånat verk­tyg åt dem. Man måste ha ett sådant samar­bete och inte bara stirra blint på eurona och fundera på att man förlo­rar kunder. En vacker dag är man i samma situa­tion själv och behö­ver hjälp.

VIDAREUTBILDNING ETT MÅSTE FÖR ATT HÄNGA MED

Start­problem är inget ovan­ligt på vintern och proble­met är ofta löst med stöd­ladd­ning eller byte av bilbat­te­riet. Men lösnin­garna är långt ifrån alltid så enkla. Det vet Marcus Mann­ström som under­sö­ker en Volkswa­gen Bora som vägrar starta. Ibland måste man prova sig fram och lita på tidi­gare erfa­ren­he­ter när inte heller datorn får kontakt.

– Radion hade slagit på starts­pär­ren och bilen star­tar inte om stölds­kyd­det är aktivt. Jag vet inte riktigt orsa­ken till det men när jag kopplade loss radion, som inte var origi­nal, så star­tade motorn. Nu måste jag ta reda på vilken av radions lednin­gar som måste kopplas bort så att den inte stör resten av systemet.

– Det här är ett bra exem­pel på hur olika saker kan påverka varan­dra. Origi­nal­ra­dion byggs in på ett visst sätt och så här kan det ibland krocka när en efter­mark­nads­ra­dio eller annan kompo­nent senare instal­le­ras i bilen, fort­sät­ter Marcus Mann­ström som jobbar med allt från IT-base­rad felsök­ning till motorreparationer.

Mann­ström har lätt att skriva under påståen­det att felsök­nin­gen blir svårare ju nyare bil det är frågan om. Han poäng­te­rar att det egna enga­ge­man­get är helt avgö­rande för att man ska utvecklas och lära sig nytt.

– Man behö­ver bred kuns­kap för att kunna komma fram till slut­sat­ser på basis av det man har att gå på i felsök­nin­gen. Det är mycket upp till och tack vare det egna intres­set att jag är där jag är idag. Skulle jag inte vara så intres­se­rad av att själv­mant söka infor­ma­tion på inter­net och luska i det som andra håller på med så skulle jag vara på en helt annan nivå än vad jag nu är. Intres­set har bidra­git till att jag kommit in på djupet i hur de här syste­men är uppbyggda, vad man kan ändra på och hur det påver­kat andra system, förkla­rar han.

Att verks­ta­den är aukto­ri­se­rad för speci­fika bilmär­ken stäl­ler också krav på att montö­rerna regel­bun­det utbil­das. Samti­digt som det är ett krav, är det minst lika mycket en fördel och möjlig­het att utveckla sig eget kunnande, anser arbets­ta­garna på verkstaden.

– Utbild­nin­gen är jätte­vik­tig och det är givande att få disku­tera med andra montö­rer på kurserna, säger Marcus Mannström.

– Varje år är vi flera gånger på kurser så att man hela tiden hänger med det nyaste som kommer. Vi måste helt enkelt utbilda oss, annars är det betyd­ligt svårare att jobba här, fort­sät­ter Kris­tian Dahlström.

Hur ofta kurser och annan utbild­ning ordnas varie­rar enligt behov.

– Varje gång det kommer en ny bil av något av våra märken ut på mark­na­den går vi på en tvåda­gars­kurs och om man går noggran­nare in på moto­rer och annan teknik kan det vara fyra­da­gars­kur­ser per gång. Om det riktigt vill sig så kan det bli kurser flera gånger om året. Det kommer så mycket nytt och tekni­ken går hela tiden framåt med så hård fart, säger Dahlström.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

På bilden högst upp byter krock­mon­tö­ren Mikael Flink ut en vindruta efter att en liten hjort har träf­fat högra fram­si­dan av bilen och slängts upp mot vindru­tan. Ett vindru­te­byte är lätt att göra men kan bli dyrt efter­som också vindru­torna idag kan innehålla mycket teknik.