Bilarnas elekt­ri­fie­ring förän­drar montö­rernas arbete – till och med vindrutan är kopplad till datorn

Elekt­ronik i moderna bilar innebär mycket mera än eldrivna fönster och sätes­vär­mare. Det mesta är kopplat till färdda­torn och den gör också mycket mer än att visa den genoms­nitt­liga förbruk­ningen och tempe­ra­turen. Till och med vindrutan innehåller elekt­ronik. Det ställer krav på montörerna.

Vindrutan har spruckit, backs­pe­geln är trasig och plåten runt det högra framh­julet är borttagen. Den här person­bilen har varit med om en hjortk­rock och ska repareras på BN Bilser­vice i Ekenäs. Skadorna ser omfat­tande ut, men krock­mon­tören och vice förtroen­de­mannen Mikael Flink intygar att det här är frågan om en liten djurk­rock och att repara­tio­nerna går att göra på en arbetsdag.

– Det blir ny vindruta och backs­pegel och den ena framdörren ska riktas. Kofån­garen och lampan var helt i skick. Det här är sex-sju timmars arbete, uppskattar han.

Mikael träder en metalltråd in under vindrutan och fäster två vinscher med stora sugkoppor på insidan av rutan. Efter att han trätt in tråden i vinscharna börjar han spänna tråden som nätt efter hand skär bort limmet längs rutans kanter. Sedan är det bara att lyfta ut den trasiga vindrutan. Enligt Flink är det lätt att byta vindrutan, men den nya vindrutan kan nuför­tiden vara mycket värdefull.

– Det blir mycket vindru­te­byten, vilka har blivit försä­krings­fall eftersom de har blivit så dyra på nya bilar. De är en del av den bärande konstruk­tionen och innehåller mycket teknik som sensorer och värmare, förklarar han.

Mikael Flink jobbar ensam i plåtverks­taden som ligger på andra sidan gårdsplanen från den egent­liga verks­taden. Här reparerar han krocks­ka­dade bilar och till det dagliga arbetet hör att rikta ramar, fram- och bakändor, ytor och att byta ut söndriga delar. Men alltid är det inte lönsamt att reparera en bil som varit med i kollision.

– Är det frågan om större skador på en lite äldre bil så tar jag löst alla söndriga delar och gör en kostnads­kalkyl för repara­tio­nerna. Sen kommer en grans­kare från försä­krings­bo­laget och godkänner den eller löser in bilen om repara­tionen blir för dyr med tanke på bilens värde.

Enligt Mikael Flink kan man inte direkt säga att vintern och halkan skulle föra med sig speciellt mycket fler krocks­kador än under övriga året. Jobbmängden varierar ändå kraftigt från vecka till vecka. Och vissa mönster finns det.

– På hösten när älgarna och hjortarna rör på sig blir krockarna kanske något fler, funderar han.

DATORN MINST LIKA VIKTIG SOM SKIFTNYCKELN

Inne i den stora verks­tads­hallen där resten av de totalt åtta montö­rerna jobbar står person­bilar och skåpbilar på rad. En del är upplyfta medan andra står på golvet. I den främre ändan av hallen står diagnos­ti­se­raren Kristian Dahlström framför datorn som är kopplad till en Volkswagen Passat.

– Jag har kört felsök­ningar med testmas­kinen som ger olika förslag och ritar upp kurvor av olika slag åt mig här på skärmen. Jag börjar helt enkelt med att försöka lokali­sera felet.

Problemen är inte alls alltid mekaniska utan något kan också gå snett i programmet och då räcker det med att göra en uppda­te­ring, förklarar Kristian som har jobbat med felsök­ningar och annat elekt­risk på verks­taden i 21 år.

Själva processen börjar ofta med att någon varnings­lampa tänder i bilens instru­mentbräda eller att ägaren märker att bilen beter sig konstigt.

– Ibland kan det ändå vara så att bilen faktiskt gör helt som den ska, renar ett filter eller likande, men när den gör det så knycker bilen till eller går lite ojämnt. Då kan kunden lätt tro att det är något som är på tok, förklarar han.

Kristian Dahlström lokali­serar problemet snabbt och den här gången är det faktiskt en mekanisk del som gett efter och måste bytas ut. Men inte heller det kan göras utan datorn. Ett styrdon har gått sönder och datorn får inte kontakt till airbagen.

– Delen som jag byter ska program­meras på datorn och testköras. Man måste lära datorn så att den känner igen den nya kompo­nenten och förstår när ratten är rak och så vidare.

Bilen bredvid är upplyft och bilmon­tören Mårten Fast granskar under­redet och fjädringen med 40 års erfarenhet i branschen. Han medger att det kan vara svårt att hänga med i utvecklingen, men han ser datorerna som ett bra hjälpmedel.

– Inte kan man kunna allt. Det är omöjligt. Man får bara försöka och så finns ju datorn att ta till. Det är en stor hjälp. Och så kan man alltid fråga arbets­kom­pi­sarna, så det löser sig alltid.

ELEKTRONIKEN HJÄLPER OCH VARNAR BILISTEN – MEN SYSSELSÄTTER MONTÖREN

Längre bak i hallen jobbar skåpbils­mon­tören och arbetsplat­sens huvudfört­roen­deman Jimmy Karja­lainen med en läckande växellåda på en skåpbil. Han har jobbat på verks­taden sedan byggnaden stod klar 1996. Han vet hur montörs­jobbet och kraven har förän­drats på 20 år.

– Oj! Det är ett helt annat jobb. Elekt­ro­niken har fört med sig stora förändringar och både för- och nackdelar. Bilarna har ju blivit säkra­rare och bättre på många sätt. Men ur en montörs synvinkel så har det blivit mycket svårare för i synnerhet äldre personer att hänga med, säger han och lyfter fram dragk­roken som ett konkret exempel.

– Förut var det bara att plocka dit den, man kunde till och med göra det hemma. Men nu kopplas ju allt in i bilens eget dator­system och kodas.

I och med den tekniska utvecklingen har bilarna faktiskt blivit bättre och säkrare och servicein­ter­vallen längre. Moderna bilar behöver oljebyten med 20 000 eller till och med 40 000 kilome­ters mellanrum och servicein­ter­vallen är allt mellan ett och två år. Enligt Jimmy Karja­lainen räcker jobbet ändå till på bilverks­tä­derna. Att man skulle behöva reparera sådant som kunderna själv skulle ha ställt till med hör nuför­tiden däremot till ovanligheterna.

– Det har minskat och är otroligt sällsynt. Det är numera få som skruvar själv på sina bilar. Folk är ganska medvetna om all elekt­ronik som finns i moderna bilar. Det är väldigt svårt att själv meka utrustad med bara bondför­nuft. Det börjar vara så trångt under motor­huven att till och med lampbyten kan bli så besvär­liga att man lätt gör mera skada än nytta. Men det är klart att det alltid finns Youtube-montörer, säger Jimmy och skrattar.

”Ur en montörs synvinkel så har det blivit mycket svårare för i synnerhet äldre personer att hänga med”
Jimmy Karja­lainen, förtroendeman

Karja­lainen medger ändå att internet faktiskt kan vara en bra infor­ma­tions­källa också för yrkes­mon­törer. Och både hjälp och infor­ma­tions­källor behövs. BN Bilser­vice är som verkstad aukto­ri­serad för märkes­ser­vice på Volkswagen, Seat, Saab och sedan hösten också Skoda. Det ställer krav på utrust­ning och kunskap. Men verks­taden tar också emot alla andra bilmärken som råkar rulla in på gården. Och alltid kan man inte själv ha koll på alla märken och deras särpräglar.

– Vi har ett bra samar­bete med verks­tä­derna i närheten. Vi ger råd åt varandra när det behövs och vi har också lånat verktyg åt dem. Man måste ha ett sådant samar­bete och inte bara stirra blint på eurona och fundera på att man förlorar kunder. En vacker dag är man i samma situa­tion själv och behöver hjälp.

VIDAREUTBILDNING ETT MÅSTE FÖR ATT HÄNGA MED

Start­problem är inget ovanligt på vintern och problemet är ofta löst med stödladd­ning eller byte av bilbat­te­riet. Men lösnin­garna är långt ifrån alltid så enkla. Det vet Marcus Mannström som under­söker en Volkswagen Bora som vägrar starta. Ibland måste man prova sig fram och lita på tidigare erfaren­heter när inte heller datorn får kontakt.

– Radion hade slagit på starts­pärren och bilen startar inte om stölds­kyddet är aktivt. Jag vet inte riktigt orsaken till det men när jag kopplade loss radion, som inte var original, så startade motorn. Nu måste jag ta reda på vilken av radions ledningar som måste kopplas bort så att den inte stör resten av systemet.

– Det här är ett bra exempel på hur olika saker kan påverka varandra. Origi­nal­ra­dion byggs in på ett visst sätt och så här kan det ibland krocka när en efter­mark­nads­radio eller annan kompo­nent senare instal­leras i bilen, fortsätter Marcus Mannström som jobbar med allt från IT-baserad felsök­ning till motorreparationer.

Mannström har lätt att skriva under påståendet att felsök­ningen blir svårare ju nyare bil det är frågan om. Han poäng­terar att det egna engage­manget är helt avgörande för att man ska utvecklas och lära sig nytt.

– Man behöver bred kunskap för att kunna komma fram till slutsatser på basis av det man har att gå på i felsök­ningen. Det är mycket upp till och tack vare det egna intresset att jag är där jag är idag. Skulle jag inte vara så intres­serad av att själv­mant söka infor­ma­tion på internet och luska i det som andra håller på med så skulle jag vara på en helt annan nivå än vad jag nu är. Intresset har bidragit till att jag kommit in på djupet i hur de här systemen är uppbyggda, vad man kan ändra på och hur det påverkat andra system, förklarar han.

Att verks­taden är aukto­ri­serad för speci­fika bilmärken ställer också krav på att montö­rerna regel­bundet utbildas. Samti­digt som det är ett krav, är det minst lika mycket en fördel och möjlighet att utveckla sig eget kunnande, anser arbets­ta­garna på verkstaden.

– Utbild­ningen är jätte­viktig och det är givande att få disku­tera med andra montörer på kurserna, säger Marcus Mannström.

– Varje år är vi flera gånger på kurser så att man hela tiden hänger med det nyaste som kommer. Vi måste helt enkelt utbilda oss, annars är det betyd­ligt svårare att jobba här, fortsätter Kristian Dahlström.

Hur ofta kurser och annan utbild­ning ordnas varierar enligt behov.

– Varje gång det kommer en ny bil av något av våra märken ut på marknaden går vi på en tvåda­gars­kurs och om man går noggran­nare in på motorer och annan teknik kan det vara fyrada­gars­kurser per gång. Om det riktigt vill sig så kan det bli kurser flera gånger om året. Det kommer så mycket nytt och tekniken går hela tiden framåt med så hård fart, säger Dahlström.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

På bilden högst upp byter krock­mon­tören Mikael Flink ut en vindruta efter att en liten hjort har träffat högra framsidan av bilen och slängts upp mot vindrutan. Ett vindru­te­byte är lätt att göra men kan bli dyrt eftersom också vindru­torna idag kan innehålla mycket teknik.