Pieni peura on osunut auton oikeaan etukulmaan ja lentänyt tuulilasia vasten. Tuulilasi on helppo vaihtaa, mutta se voi olla kallista, sillä nykypäivänä myös tuulilaseissa on paljon tekniikkaa, kolarikorjaaja Mikael Flink sanoo.

Bilar­nas elekt­ri­fie­ring förän­drar montö­rer­nas arbete – till och med vindru­tan är kopplad till datorn

Elekt­ro­nik i moderna bilar innebär mycket mera än eldrivna föns­ter och sätes­vär­mare. Det mesta är kopplat till färd­da­torn och den gör också mycket mer än att visa den genoms­nitt­liga förbruk­nin­gen och tempe­ra­tu­ren. Till och med vindru­tan innehål­ler elekt­ro­nik. Det stäl­ler krav på montörerna.

Vindru­tan har spruc­kit, backs­pe­geln är trasig och plåten runt det högra framh­ju­let är bort­ta­gen. Den här person­bi­len har varit med om en hjortk­rock och ska repa­re­ras på BN Bilser­vice i Ekenäs. Skadorna ser omfat­tande ut, men krock­mon­tö­ren och vice fört­roen­de­man­nen Mikael Flink inty­gar att det här är frågan om en liten djurk­rock och att repa­ra­tio­nerna går att göra på en arbetsdag.

– Det blir ny vindruta och backs­pe­gel och den ena fram­dör­ren ska riktas. Kofån­ga­ren och lampan var helt i skick. Det här är sex-sju timmars arbete, upps­kat­tar han.

Mikael träder en metalltråd in under vindru­tan och fäster två vinscher med stora sugkop­por på insi­dan av rutan. Efter att han trätt in tråden i vinscharna börjar han spänna tråden som nätt efter hand skär bort limmet längs rutans kanter. Sedan är det bara att lyfta ut den trasiga vindru­tan. Enligt Flink är det lätt att byta vindru­tan, men den nya vindru­tan kan nuför­ti­den vara mycket värdefull.

– Det blir mycket vindru­te­by­ten, vilka har blivit försä­krings­fall efter­som de har blivit så dyra på nya bilar. De är en del av den bärande konstruk­tio­nen och innehål­ler mycket teknik som senso­rer och värmare, förkla­rar han.

Mikael Flink jobbar ensam i plåt­verks­ta­den som ligger på andra sidan gårdspla­nen från den egent­liga verks­ta­den. Här repa­re­rar han krocks­ka­dade bilar och till det dagliga arbe­tet hör att rikta ramar, fram- och bakän­dor, ytor och att byta ut söndriga delar. Men alltid är det inte lönsamt att repa­rera en bil som varit med i kollision.

– Är det frågan om större skador på en lite äldre bil så tar jag löst alla söndriga delar och gör en kost­nads­kal­kyl för repa­ra­tio­nerna. Sen kommer en grans­kare från försä­krings­bo­la­get och godkän­ner den eller löser in bilen om repa­ra­tio­nen blir för dyr med tanke på bilens värde.

Enligt Mikael Flink kan man inte direkt säga att vintern och halkan skulle föra med sig speciellt mycket fler krocks­ka­dor än under övriga året. Jobb­mäng­den varie­rar ändå kraf­tigt från vecka till vecka. Och vissa möns­ter finns det.

– På hösten när älgarna och hjor­tarna rör på sig blir kroc­karna kanske något fler, funde­rar han.

DATORN MINST LIKA VIKTIG SOM SKIFTNYCKELN

Kris­tian Dahl­ström kör felsök­ning med datorn. Proble­men är långt ifrån alltid meka­niska, berät­tar han.

Inne i den stora verks­tads­hal­len där resten av de totalt åtta montö­rerna jobbar står person­bi­lar och skåp­bi­lar på rad. En del är upplyfta medan andra står på golvet. I den främre ändan av hallen står diag­nos­ti­se­ra­ren Kris­tian Dahl­ström framför datorn som är kopplad till en Volkswa­gen Passat.

– Jag har kört felsök­nin­gar med test­mas­ki­nen som ger olika förs­lag och ritar upp kurvor av olika slag åt mig här på skär­men. Jag börjar helt enkelt med att försöka loka­li­sera felet.

Proble­men är inte alls alltid meka­niska utan något kan också gå snett i program­met och då räcker det med att göra en uppda­te­ring, förkla­rar Kris­tian som har jobbat med felsök­nin­gar och annat elekt­risk på verks­ta­den i 21 år.

Själva proces­sen börjar ofta med att någon varnings­lampa tänder i bilens instru­mentbräda eller att ägaren märker att bilen beter sig konstigt.

– Ibland kan det ändå vara så att bilen faktiskt gör helt som den ska, renar ett filter eller likande, men när den gör det så knyc­ker bilen till eller går lite ojämnt. Då kan kunden lätt tro att det är något som är på tok, förkla­rar han.

Kris­tian Dahl­ström har hittat proble­met. Det visar sig att ett meka­niskt fel har lett till att datorn inte får kontakt med airbagen.

Kris­tian Dahl­ström loka­li­se­rar proble­met snabbt och den här gången är det faktiskt en meka­nisk del som gett efter och måste bytas ut. Men inte heller det kan göras utan datorn. Ett styr­don har gått sönder och datorn får inte kontakt till airbagen.

– Delen som jag byter ska program­me­ras på datorn och test­kö­ras. Man måste lära datorn så att den känner igen den nya kompo­nen­ten och förstår när ratten är rak och så vidare.

Bilen bred­vid är upplyft och bilmon­tö­ren Mårten Fast grans­kar under­re­det och fjädrin­gen med 40 års erfa­ren­het i branschen. Han medger att det kan vara svårt att hänga med i utvecklin­gen, men han ser dato­rerna som ett bra hjälpmedel.

– Inte kan man kunna allt. Det är omöj­ligt. Man får bara försöka och så finns ju datorn att ta till. Det är en stor hjälp. Och så kan man alltid fråga arbets­kom­pi­sarna, så det löser sig alltid.

Mårten Fast har repa­re­rat Volkswa­gen-bilar i 40 år och har jobbat på BN Bilser­vice sedan verks­ta­den blev färdig 1996.

ELEKTRONIKEN HJÄLPER OCH VARNAR BILISTEN – MEN SYSSELSÄTTER MONTÖREN

Längre bak i hallen jobbar skåp­bils­mon­tö­ren och arbetsplat­sens huvudfört­roen­de­man Jimmy Karja­lai­nen med en läckande växellåda på en skåp­bil. Han har jobbat på verks­ta­den sedan bygg­na­den stod klar 1996. Han vet hur montörs­job­bet och kraven har förän­drats på 20 år.

– Oj! Det är ett helt annat jobb. Elekt­ro­ni­ken har fört med sig stora förändrin­gar och både för- och nack­de­lar. Bilarna har ju blivit säkra­rare och bättre på många sätt. Men ur en montörs synvin­kel så har det blivit mycket svårare för i synner­het äldre perso­ner att hänga med, säger han och lyfter fram dragk­ro­ken som ett konkret exempel.

– Förut var det bara att plocka dit den, man kunde till och med göra det hemma. Men nu kopplas ju allt in i bilens eget dator­sys­tem och kodas.

Det här är ett fel som datorn inte hittar, säger arbetsplat­sens huvudfört­roen­de­man Jimmy Karja­lai­nen medan han repa­re­rar en läckande växellåda på en skåpbil.

I och med den tekniska utvecklin­gen har bilarna faktiskt blivit bättre och säkrare och servicein­ter­val­len längre. Moderna bilar behö­ver olje­by­ten med 20 000 eller till och med 40 000 kilo­me­ters mellan­rum och servicein­ter­val­len är allt mellan ett och två år. Enligt Jimmy Karja­lai­nen räcker jobbet ändå till på bilverks­tä­derna. Att man skulle behöva repa­rera sådant som kunderna själv skulle ha ställt till med hör nuför­ti­den däre­mot till ovanligheterna.

– Det har mins­kat och är otro­ligt säll­synt. Det är numera få som skru­var själv på sina bilar. Folk är ganska medvetna om all elekt­ro­nik som finns i moderna bilar. Det är väldigt svårt att själv meka utrus­tad med bara bondför­nuft. Det börjar vara så trångt under motor­hu­ven att till och med lamp­by­ten kan bli så besvär­liga att man lätt gör mera skada än nytta. Men det är klart att det alltid finns Youtube-montö­rer, säger Jimmy och skrattar.

”Ur en montörs synvin­kel så har det blivit mycket svårare för i synner­het äldre perso­ner att hänga med”
Jimmy Karja­lai­nen, förtroendeman

Karja­lai­nen medger ändå att inter­net faktiskt kan vara en bra infor­ma­tions­källa också för yrkes­mon­tö­rer. Och både hjälp och infor­ma­tions­käl­lor behövs. BN Bilser­vice är som verks­tad aukto­ri­se­rad för märkes­ser­vice på Volkswa­gen, Seat, Saab och sedan hösten också Skoda. Det stäl­ler krav på utrust­ning och kuns­kap. Men verks­ta­den tar också emot alla andra bilmär­ken som råkar rulla in på gården. Och alltid kan man inte själv ha koll på alla märken och deras särpräglar.

– Vi har ett bra samar­bete med verks­tä­derna i närhe­ten. Vi ger råd åt varan­dra när det behövs och vi har också lånat verk­tyg åt dem. Man måste ha ett sådant samar­bete och inte bara stirra blint på eurona och fundera på att man förlo­rar kunder. En vacker dag är man i samma situa­tion själv och behö­ver hjälp.

VIDAREUTBILDNING ETT MÅSTE FÖR ATT HÄNGA MED

Marcus Mann­ström reder ut varför bilen inte star­tar. Det visar sig att efter­mark­nads­ra­dion har akti­ve­rat bilens stölds­kydd och satt stopp på bilen.

Start­problem är inget ovan­ligt på vintern och proble­met är ofta löst med stöd­ladd­ning eller byte av bilbat­te­riet. Men lösnin­garna är långt ifrån alltid så enkla. Det vet Marcus Mann­ström som under­sö­ker en Volkswa­gen Bora som vägrar starta. Ibland måste man prova sig fram och lita på tidi­gare erfa­ren­he­ter när inte heller datorn får kontakt.

– Radion hade slagit på starts­pär­ren och bilen star­tar inte om stölds­kyd­det är aktivt. Jag vet inte riktigt orsa­ken till det men när jag kopplade loss radion, som inte var origi­nal, så star­tade motorn. Nu måste jag ta reda på vilken av radions lednin­gar som måste kopplas bort så att den inte stör resten av systemet.

– Det här är ett bra exem­pel på hur olika saker kan påverka varan­dra. Origi­nal­ra­dion byggs in på ett visst sätt och så här kan det ibland krocka när en efter­mark­nads­ra­dio eller annan kompo­nent senare instal­le­ras i bilen, fort­sät­ter Marcus Mann­ström som jobbar med allt från IT-base­rad felsök­ning till motorreparationer.

Mann­ström har lätt att skriva under påståen­det att felsök­nin­gen blir svårare ju nyare bil det är frågan om. Han poäng­te­rar att det egna enga­ge­man­get är helt avgö­rande för att man ska utvecklas och lära sig nytt.

– Man behö­ver bred kuns­kap för att kunna komma fram till slut­sat­ser på basis av det man har att gå på i felsök­nin­gen. Det är mycket upp till och tack vare det egna intres­set att jag är där jag är idag. Skulle jag inte vara så intres­se­rad av att själv­mant söka infor­ma­tion på inter­net och luska i det som andra håller på med så skulle jag vara på en helt annan nivå än vad jag nu är. Intres­set har bidra­git till att jag kommit in på djupet i hur de här syste­men är uppbyggda, vad man kan ändra på och hur det påver­kat andra system, förkla­rar han.

Att verks­ta­den är aukto­ri­se­rad för speci­fika bilmär­ken stäl­ler också krav på att montö­rerna regel­bun­det utbil­das. Samti­digt som det är ett krav, är det minst lika mycket en fördel och möjlig­het att utveckla sig eget kunnande, anser arbets­ta­garna på verkstaden.

– Utbild­nin­gen är jätte­vik­tig och det är givande att få disku­tera med andra montö­rer på kurserna, säger Marcus Mannström.

– Varje år är vi flera gånger på kurser så att man hela tiden hänger med det nyaste som kommer. Vi måste helt enkelt utbilda oss, annars är det betyd­ligt svårare att jobba här, fort­sät­ter Kris­tian Dahlström.

Hur ofta kurser och annan utbild­ning ordnas varie­rar enligt behov.

– Varje gång det kommer en ny bil av något av våra märken ut på mark­na­den går vi på en tvåda­gars­kurs och om man går noggran­nare in på moto­rer och annan teknik kan det vara fyra­da­gars­kur­ser per gång. Om det riktigt vill sig så kan det bli kurser flera gånger om året. Det kommer så mycket nytt och tekni­ken går hela tiden framåt med så hård fart, säger Dahlström.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

På bilden högst upp byter krock­mon­tö­ren Mikael Flink ut en vindruta efter att en liten hjort har träf­fat högra fram­si­dan av bilen och slängts upp mot vindru­tan. Ett vindru­te­byte är lätt att göra men kan bli dyrt efter­som också vindru­torna idag kan innehålla mycket teknik.