Lovisa 8.8.2018. Skogsarbetarna Peter Olander(huvudförtroendeman) och Kenneth Rehnberg från södra skogsreviret röjer skog. Foto: Patrik Lindström

”Det bästa med jobbet är friheten”

Att vara utom­hus och i natu­ren hör till de bättre sidorna med jobbet som skog­sar­be­tare. Att själv få bestämma hur och när man jobbar är ändå kanske det bästa, säger Södra skogs­re­vi­rets huvudfört­roen­de­man Peter Olander.

Efter drygt sex kilo­me­ter längs en slin­grande grus­väg som verkar krympa efter varje kurva, kör skog­sar­be­tarna Peter Olan­der och Kenneth Rehn­berg till sidan av vägen och parke­rar bilen. Det är här i Gammelby i Borgå som dagens arbets­pass ska göras.

– Det är det här områ­det, eller skif­tet, som ska röjas och där någons­tans har vi lämnat sågarna över natten. Går vi längs med ån så ska vi nog hitta dem lätt, förkla­rar Rehn­berg medan han visar hur långt de hunnit på det omkring nio hektar stora områ­det som de jobbar med för tillfället.

Skog­sar­be­ta­ren Kenneth Rehn­berg stude­rar kartan för det nio hektar stora områ­det, eller skif­tet, som de jobbar på just nu.

Det är tyst i skogen och så här långt från närmaste bosätt­ning är det bara djur som man kan stöta på. Olan­der berät­tar att de har träf­fat på både älgar och något vilds­vin under årens lopp om morg­narna innan man drar igång motorsågen.

– Vi har inte sett några vargar eller björ­nar ännu, men jakt­la­get har faktiskt sett en björn här i närhe­ten. Men jord­ge­tin­garna är ett betyd­ligt större problem. De har av någon orsak varit speciellt tama i år och stiger man i ett jord­ge­tingbo, blir man nog snabbt tvåa, säger Olan­der samti­digt som den täta skogen öppnar sig.

Väl framme vid en nyska­pad skogsglänta som skog­sar­be­tarna röjt fram dagen innan, tar det inte länge innan båda röjningsså­garna är upphittade.

Efter att Peter Olan­der har fyllt tanken kan dagens arbete inledas.

– Sågarna väger drygt 10 kg, så det får bli i skogen över natten. Det är ingen vits att bära av och an på dem här i skogs­ter­rän­gen. Inte är det någon som far iväg med dem härifrån, säger Rehnberg.

– Det är ju till och med svårt att hitta dem själv ibland, skrat­tar Olander.

Skog­sar­be­tar­nas huvud­sakliga verk­tyg är röjningsså­gen (på bilden) och motorså­gen, som används när större träd ska fällas.

SKÖTER SKOGAR FRÅN HANGÖ TILL PYTTIS

Tyst­na­den bryts abrupt när Olan­der och Rehn­berg drar igång sina sågar och tar i tu med arbe­tet. Med bestämda steg tar de sig framåt och fäller små träd i rask takt för att röja plats runt de större träden. Efter röjnin­gen kommer de stora skogsmaskinerna.

– Vi tar bort träden som har en diame­ter på mindre än åtta centi­me­ter. Det är så smått att man inte kan sälja det. Vi städar upp skogs­bott­nen för skogs­mas­ki­nerna. Om det finns små träd vid träden som skogs­mas­ki­nens aggre­gat kniper fast runt, så går det lätt så att kedjan loss­nar. Därför ska det röjas upp före man avver­kar skogen, förkla­rar Olander.

Peter Olan­der fäller snabbt och syste­ma­tisk ner små träd så att de stora skogs­mas­ki­nerna senare kommer åt de större träden.

– Det ser också snyg­gare ut i skogen efteråt, annars bris­ter de små träden och blir stående och liggande kors och tvärs. Det här är lite av skogsvård till lika, fort­sät­ter Rehnberg.

Skog­sar­be­tar­nas arbets­gi­vare Södra skogs­re­vi­ret är en skogsvårdsfö­re­ning som i första hand erbju­der olika skogsvårdst­jäns­ter åt sina medlem­mar, det vill säga skog­sä­garna i områ­det. Före­nin­gens verk­sam­het­sområde sträc­ker sig från Pyttis i öster till Hangö i väst. Det över 230 kilo­me­ter breda områ­det innebär ändå inte att skog­sar­be­tarna behö­ver resa runt hela Nyland.

– Vi har nio skog­sar­be­tare som sköter skogar i hela områ­det som är uppde­lat så att arbets­ta­garna sköter det jobbet som finns i närhe­ten av var de bor. I medel­tal blir arbets­re­sorna bara kring 20 till 30 kilo­me­ter, förkla­rar Olander.

Alla träd med en mindre diame­ter än 8 cm ska röjas bort.

SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

Både Peter Olan­der och Kenneth Rehn­berg trivs med att jobba i natu­ren. Ingen­dera skulle kunna tänka sig att syssla med kontor­sar­bete. Båda har också en lång karriär bakom sig inom branschen, vilket redan i sig är beskri­vande för hur bra de trivs i skogen.

– Ja, det kan man säga. Annars har någon­ting gått riktigt på tok, kons­ta­te­rar Olan­der som har jobbat på revi­ret sedan 1985.

– Det bästa är frihe­ten i arbe­tet, att man får göra det på eget sätt och i egen takt. Ingen sitter och kikar på vad du håller på med, fort­sät­ter han.

Rehn­berg som har varit på Södra skogs­re­vi­ret i över 40 år är inne på samma linje.

– Grund­kon­di­tio­nen får man dessu­tom på köpet, skrat­tar han.

Kenneth Rehn­berg trivs i skogen och kan inte tänka sig att jobba i ett kontor.

Frihe­ten att komma och gå som man vill bara jobbet blir gjort, har varit speciellt upps­kat­tat den här ovan­ligt heta sommaren.

– De riktigt heta dagarna far man på jobb under morgon­nat­ten och hem vid elva­ti­den. Där kommer frihe­ten i jobbet igen fram som posi­tivt, säger Olander.

Att det blir riktigt tidiga morg­nar har ingen­dera egent­li­gen något emot.

– Det gäller helt enkelt att jobba på morgo­nen när det är lite svalare. Det går inte att vara här i skogen på efter­mid­da­garna, säger Rehnberg.

Arbetsklä­derna och skydd­sut­rust­nin­gen har inte gjort saken lättare i sommarhettan.

– Föru­tom kläderna så värmer hjäl­men ganska snabbt upp en när det är varmt ute, men vi håller skydd­sut­rust­nin­gen på oss när vi arbe­tar. Skydd­sut­rust­nin­gen hör helt enkelt till jobbet. Det är bara att använda den, säger Rehnberg.

– Det finns inget alter­na­tiv när de gäller säker­he­ten. Om det skulle hända något, så är det också lite illa att försöka förklara hur man kan ha ett så stort hål i huvu­det om man har haft hjäl­men på sig, infli­kar Olander.

Trots de tidiga morg­narna för att undvika de varmaste timmarna, har hettan tagit på.

– Det blir lite proble­ma­tiskt med dric­kan­det, när man inte riktigt kan ha med sig till­räckligt med vatten ut i skogen. Det finns inte heller något lämpligt ställe att hålla en flaska med sig när man rör sig framåt med röjarså­gen. Det har blivit lite huvud­värk emel­lanåt på efter­mid­da­garna, säger Olander.

Det gäller att dricka till­räckligt när man gör fysiskt arbete. Under den här ovan­ligt heta somma­ren har det varit proble­ma­tiskt att hålla väts­ke­ba­lan­sen i skick.

Säker­he­ten är högt prio­ri­te­rad och Olan­der ser inte jobbet som farligt.

– Det är mycket ovan­ligt att det händer olyc­kor i vårt arbete. Det är oftast hobbyså­garna som råkar ut för olyc­kor i skogen.

Han medger ändå att det ibland uppstår obehagliga situa­tio­ner. Röjning­sar­bete vid vindfäl­lor, alltså efter stor­mar som fällt träd över stora områ­den kan vara riktigt farliga.

– När träden ligger kors och tvärs på varan­dra blir det enorma spän­nin­gar i träden. Då måste man verkli­gen fundera på vad man gör och var man ska börja såga. Då kan man faktiskt vara lite rädd ibland.

De lång­va­riga skog­sar­be­tarna på Södra skogs­re­vi­ret huvudfört­roen­de­man­nen Peter Olan­der och Kenneth Rehn­berg trivs bra i skogen.

SKOGSVÅRD OCH KVARTALSEKONOMI GÅR DÅLIGT IHOP

Röjning hör till de vanli­gare arbet­supp­gif­terna som skog­sar­be­tarna jobbar med, men det är inga­lunda den enda uppgif­ten de har. På våren står till exem­pel plan­te­ring på agen­dan men det finns också en del special­jobb som är lite mer ovan­liga men uppskattade.

– Vi har till exem­pel Sköld­vik industriområde här och kärn­kraft­ver­ket i Lovisa där vi också brukar sköta lite skogsvård med jämna mellan­rum. Det är lite extra och annor­lunda från det vardagliga, så ganska roligt på det viset, säger Olander.

Vad som är det vikti­gaste i skogsvår­den verkar det inte råda något tvivel om, nämli­gen plantskogsröjningen.

– Det är ändå tyvärr en sak som många skog­sä­gare slar­var med. Det är en jättes­tor skill­nad på hur snabbt skogen växer om man sköter den. Proble­met är att om du röjer en plants­kog idag, så får du inte dina pengar till­baka imor­gon. Utan du ska räkna med 15 år framåt. Men då får du ju också en större vinst när du har skött röjnin­gen under årens lopp, säger Olander.

Hur bra sköter då skog­sä­garna över­lag om sina ägor?

– En del sköter ju sina skogar helt perfekt medan andra helt glöm­mer bort att vårda skogarna. Det är förstås en kost­nadsfråga, kons­ta­te­rar Olander.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM