Stål­verkspla­ner i Ingå – ”Det skulle vara tufft att gå i pension som stålkarl”

Där ska den stå, i Joddböle i Ingå. En grön stål­fa­brik som ska anställa 1 200 perso­ner. Granne med den flytande LNG-termin­alen Exemplar.

– Jag trodde att det var ett skämt, när jag hörde det, säger Päivi Hall­berg, som jobbar på Fiskars i Rase­borg med att till­verka bland annat saxar och yxor.  

– Nu skulle jag vara intres­se­rad av industri­jobb igen. Men det tar ju nog ett tag före den står klar, säger Richard Nyman. Nyman är för tillfäl­let arbets­lös efter 17 år på SBA Inte­rior, som till­ver­kar bland annat fartyg­sin­red­nin­gar, och en kortare vända inom handeln.

I nulä­get noll euro i säkrad finan­sie­ring, ett nygrun­dat före­tag i star­tup-anda, en minst sagt ambi­tiös tidta­bell, inled­nings­vis inga krav på ekono­miskt stöd från kommu­ner och finska staten.

Tidta­bel­len känns allde­les för stram med tanke på allt det ska ha in på tomten.

Planerna på ett stål­verk i Ingå väcker en del frågor hos flera av medlem­marna i Industri­fac­kets avdel­ning 21, Rase­borgs industriar­be­tare, vars styrelse samlats till möte i Karis.

– Efter år av industri­ned­lägg­nin­gar i Väst­ny­land skulle det vara en fin signal. Det är fint att det finns ett intresse för Finland, ett land som lever av export. Det kanske note­ras i förhand­lings­bor­den nu när det pratas om att ingen någon­sin vill inves­tera i det här landet, säger Jarmo Parta­nen huvudfört­roen­de­man på Fiskars i Raseborg.

Det skulle vara frågan om den första nya stål­fa­bri­ken i Finland på 50 år och den största utländska industriin­ves­te­rin­gen i Finland någon­sin. Om tillstånds­proces­sen går enligt det nors­kägda före­ta­get Blast Green Steels utta­lade planer blir det byggs­tart år 2025 och produk­tionss­tart i slutet av år 2026.

Den gröna vätgas­proces­sen ska minska stålin­dustrins utsläpp med över 90 procent, vilket kräver mycket el. Industrian­lägg­nin­gen skulle då den står klar kräva runt sju procent av Finlands nuva­rande elkon­sum­tion. Här menar norr­män­nen att Finlands och Ingås styrka ligger – en bra infra­struk­tur och tillgång till stamnätet.

”SÖKER GENAST JOBB”

Marko Tasanko jobbar på smed­jan på Fiskars fabrik i Bill­näs i Rase­borg. Han känner stålin­dustrin väl efter­som han jobbade på stål­ver­ket i Kover­har fram till FN-Steels konkurs 2012 som slog hårt mot hela regionen.

– Flera av mina gamla jobb­kom­pi­sar från Kover­har har sagt att de tänker söka jobb där genast då de bara kan. För mig kan det bli lite sent när pensionsål­dern kommer emot, men visst skulle det vara tufft att gå i pension som ”stål­karl”, säger Tasanko med ett leende. Sedan bli minen allvarligare.

Flera av mina gamla jobb­kom­pi­sar från Kover­har har sagt att de tänker söka jobb där.

– Tidta­bel­len känns allde­les för stram med tanke på allt det ska ha in på tomten, både kall- och varm­vals­verk och allt, fort­sät­ter han.

Hangö­di­rek­tö­ren Denis Stran­dell har gett ansik­tet till speku­la­tio­nerna kring att etable­rin­gen in Ingå i själva verket är avsedd som en signal till en publik helt annans­tans och Ingå med sina drygt 5 000 invå­nare till­de­lats ”rollen som hare” i berät­tel­sen. Själv tog han upp planerna på en batte­ri­fa­brik i Hangö och Kover­har som sist och slut­li­gen sattes upp i Skel­lef­teå i Sverige för ett några år sedan.

De aktiva i avdel­ning 21, Rase­bors industriar­be­tare, har is i magen och vill inte ropa hej före man är ens en liten bit över ån.

– Jag kommer ihåg när de holländska ägarna drog sig ur då 75 procent av inves­te­rin­gen stod klar, minns Tasanko händel­serna från 2012 då FN-Steel gick i konkurs och runt 500 perso­ner förlo­rade jobbet.

En sak är säker. Projek­tet kan inte genomfö­ras utan en omfat­tande inflytt­ning. Då stål­ver­ket i Kover­har kom i gång inne­bar det mycket inflytt­ning från norra Finland och Kajanaland.

Dessu­tom nappade många finlän­dare som sökt sig till Sverige under 1960- och 1970-talen, och fått med sig erfa­ren­het av industriar­bete och grun­derna i svenska, på att söka jobb på stål­ver­ket. Idag är läget annor­lunda och Blastr kollar enligt egen utsago också bortom Finlands grän­ser med tanke på arbetskraft.

På Fiskars får både lokal­his­to­ria och fram­tids­vi­sio­ner ge vika då det finns mer aktuella frågor att ta itu med. I januari kom uppgif­ten om att Fiskars inle­der omställ­ningsför­hand­lin­gar på fabri­kerna i Finland. I Rase­borg jobbar runt 210 anställda och på fabri­ken i Leppä­virta, norr om Varkaus, ett 80-tal anställda.  Koncer­nen har medde­lat att det kan röra sig om 100 uppsäg­nin­gar totalt sett. I Rase­borg inleds permit­te­rin­gar på högst 90 dagar under årets lopp.

HOPPET DÖR SIST

Det finns inte en ledig stol i hela salen på caféet Wilhelms­dal då Ingå­borna samlats för att höra vad Blastrs vd, norr­man­nen Hans Fredrik Wittusen har att säga. Den famil­je­le­diga förs­vars­mi­nis­terns namne Antti Kaik­ko­nen har blivit anställd som landc­hef för projek­tet och dagen har varit inne­bu­rit ett elddop för mannen.

Det är frågor som buller, ökad trafik längs vägar och till havs, arbets­kraf­ten, kommu­ni­ka­tion med lokal­sam­häl­let som intres­se­rar delta­garna. Wittusen & co svarar tålmo­digt på engelska på de mesta­dels svensksprå­kiga frågorna. Bland annat utlo­vas ett särs­kilt kontor i nejden som ska hålla kontakt med lokal­sam­häl­let och infor­mera om hur planerna fortskrider.

Matias Sund­ström har kommit på plats för att höra mer om projek­tet. Han jobbar som stuvare i Ingå hamn. Han ser gärna att planerna blir verklig­het för att det också skulle innebära ett ytter­li­gare upps­ving för hamnen. Trebarns­pap­pan tänker också långsiktigt.

– Mina barn är 13, 11 och 9 år gamla. Kanske någon av dem skulle kunna jobba där, funde­rar Sundström.

Efter tillfäl­let verkar en försik­tig opti­mism ligga över mötes­del­ta­garna. Fullt hus men det blev kaffe och bullar över.

Kommer ett stål­verk att stå klart i Ingå om fyra år?

– Hoppet dör ju alltid sist, säger Sund­ström. Senast 2025 vet vi mera.

Blastr Green Steels planer i Ingå

• Norskt bolag grun­dat 2021
• Ägt av norska Vanir Green Industries som äger Freyr Batte­ries som är kopplat till planerna på batte­ri­fa­brik i Vasa.
• Fossilfritt stål till­ver­kas genom att utvinna järn­pel­lets ur järn­malm med hjälp av väte. Hjärn­pel­let­sen från en kommande anlägg­ning i Norge föräd­las vidare till reduce­rat järn, som till­sam­mans med åter­vun­net metallsk­rot blir till stål.
• Marken är ägd av Fortum.
• Industrian­lägg­nin­gen ska enligt planerna direkt syssel­sätta 1200 personer.
• Blastr räknar med att göra miljö­kon­se­kvens­be­döm­ning och plan­lägg­ning i år. Nästa år ansö­ker före­ta­get om tillstånd och finan­sie­ring. År 2025 avser före­ta­get fatta ett investeringsbeslut.
• Byggs­tart hösten 2025 och produk­tio­nen ska inle­das i slutet av 2026.
• Full produk­tions­ka­paci­tet på 2,5 miljo­ner ton stål per år 2031.
• Europa den huvud­sakliga marknaden.