Buller bakom flest arbetssjukdomar inom industrin
TEXT TIIA KYYNÄRÄINEN OCH JOHANNES WARIS
FOTO ISTOCK
År 2023 bekräftades omkring ett par hundra fall av arbetssjukdom bland anställda inom industrin. Antalet har återgått till samma nivå som år 2021.
det här handlar det om
- Arbetssjukdomar inom industrin är relativt ovanliga och minskar på sikt. I Finland får omkring 200 industrianställda per år får en arbetssjukdom fastställd. Bullerskador är den vanligaste arbetssjukdomen, men antalet har minskat tack vare bättre skyddsåtgärder.
- Exponering för buller, kemikalier och vibrationer inom industrin kan orsaka arbetssjukdomar.
- Vid misstanke om arbetssjukdom är det viktigt att agera snabbt. Arbetstagaren bör kontakta företagshälsovården och arbetarskyddsfullmäktige.
Under åren 2019–2023 har omkring ett par hundra yrkesverksamma industriarbetare varje år fått en arbetssjukdom fastställd av läkare.
Under coronapandemin ökade antalet fall men efter pandemin har nivåerna återgått till det normala. Det visar statistik från Arbetshälsoinstitutet.
Industrins arbetssjukdomar utgör ungefär en femtedel av alla bekräftade arbetssjukdomsfall bland personer i arbetsför ålder (15–64 år) i Finland. I Finland definierar lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar vilka sjukdomar som kan ersättas som arbetssjukdomar.
En arbetssjukdom är en sjukdom som sannolikt huvudsakligen har orsakats av att arbetstagaren exponerats för en fysisk, kemisk eller biologisk faktor i arbetet.
Dessutom kan vissa belastningssjukdomar i hand och underarm godkännas som arbetssjukdomar. Alla arbetsrelaterade sjukdomar ger alltså inte rätt till alltså inte rätt till ersättning för arbetssjukdom.
Bullerskador i dag är i regel sådana som uppstått av bullerexponering som pågått i många år.
För att en sjukdom ska kunna klassas som arbetssjukdom måste exponeringen eller den utlösande faktorn i arbetet innebära minst en fördubblad risk att insjukna i den aktuella sjukdomen.
För att fastställa det här krävs alltid en bedömning av arbetsförhållandena samt också medicinska undersökningar.
Till exempel är den vanligaste arbetssjukdomen inom industrin bullerskada. Exponering för buller är relativt lätt att påvisa och riskerna är väl kända.
– En omfattande forskningslitteratur visar att långvarig och kraftig exponering för buller orsakar bullerskador, säger överläkare Kirsi Koskela vid Arbetshälsoinstitutet.
Däremot räknas merparten av sjukdomarna i stöd- och rörelseorganen samt psykiska sjukdomar inte som arbetssjukdomar.
åtgärderna fungerar
Enligt Kirsi Koskela är utvecklingen när det gäller arbetssjukdomar nedåtgående. Exempelvis har antalet bullerskador minskat tydligt tack vare förbättrade skyddsåtgärder.
– De bullerskador som konstateras i dag är i regel sådana som uppstått till följden av bullerexponering som pågått i många år eller till och med årtionden. Skyddet mot buller har förbättrats hela tiden sedan 1990-talet.
Koskela tror att antalet bullerskador kommer att fortsätta minska tack vare det förbättrade skyddet. Detsamma gäller sjukdomar som är kopplade till asbest. Däremot ökar antalet infektionssjukdomar. Även coronavirusinfektion kan klassificeras som en arbetssjukdom.
Om symptom uppstår i samband med arbetsuppgifter bör man informera både arbetarskyddsfullmäktige och företagshälsovården.
Samtidigt ökar antalet vibrationssjukdomar inom industrin. Vibrationssjuka, som orsakas av exponering för handhållna vibrerande verktyg, kan yttra sig som vita fingrar samt domningar, fumlighet eller kraftlöshet i händerna.
– Det är viktigt att arbetsplatserna ägnar särskild uppmärksamhet åt att förebygga och kontrollera exponering för hand-arm-vibrationer.
I en industrimiljö kan kemikalier orsaka arbetssjukdomar, såsom yrkesrelaterade hudsjukdomar, yrkesastma och yrkesbetingad snuva. För att förebygga exponering är tekniska lösningar det viktigaste skyddet. Det är också viktigt att använda personlig skyddsutrustning.
Koskelas råd till den som misstänker en arbetssjukdom är att vara aktiv och själv skrida till åtgärder. Om symtom uppstår i samband med arbetsuppgifter bör man informera både arbetarskyddsfullmäktigen och företagshälsovården.
– Om misstanken om en arbetssjukdom ännu inte har väckts vid ett läkarbesök är det viktigt att berätta för företagshälsovården om symtomen och om hur de uppträder i arbetet. Vår lagstiftning om arbetssjukdomar är mycket strikt.
– Men vi har också många andra arbetsrelaterade sjukdomar och besvär som det finns skäl att informera företagshälsovården om. På det sättet kan man utreda om det går att göra förändringar på arbetsplatsen för att minska besvären.
ARBETARSKYDDSFULLMÄKTIGE SKA FÖLJA MED LÄGET
Arbetarskyddsfullmäktigen har en viktig roll när det gäller att observera och uppmärksamma arbetsmiljön på arbetsplatsen.
Industrifackets arbetsmiljöexpert Juha Sutinen påminner om att det är viktigt att fullmäktigen deltar i utbildningar för att kunna identifiera exponeringar som kan orsaka arbetssjukdomar och uppmärksamma arbetsgivaren på dessa risker.
– Arbetarskyddsfullmäktigens uppgift är att observera, utreda och föra frågor vidare till arbetsgivaren om han eller hon ser sådant på arbetsplatsen som behöver förbättras, säger Sutinen.
Vår lagstiftning om arbetssjukdomar är mycket strikt.
Om man misstänker en arbetssjukdom är arbetarskyddsfullmäktigens roll att övervaka, ge råd och vägledning. Hen ska se till att processen följer de regler som gäller
Sutinen påminner också om att arbetarskyddsfullmäktigen har en övervakande roll i förhållande till den läkare som ställer diagnosen.
– Arbetarskyddsfullmäktigen bör kontrollera att läkaren har gjort en anmälan om misstänkt arbetssjukdom till arbetarskyddsmyndigheten. Väldigt många sådana anmälningar blir aldrig gjorda.
Enligt Sutinen är det också bra att informera fackförbundet om misstankar om arbetssjukdom.
– Vi tar också ett ansvar för att se till att processen går rätt till och hjälper vid behov den drabbade med att bevaka sina rättigheter. Ofta är sådana processer långvariga och delvis även ganska krävande.
