Vuxenutbildningsstödet förpassas till historien år 2024.

Slut på vuxenut­bild­ningsstöd och alter­ne­rings­le­dighet – ”Orätt­vist och innebär också ett bakslag för kompetensutvecklingen”

27.6.2024

TEXT TIIA KYYNÄRÄINEN
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

Regerin­gens beslut att slopa vuxenut­bild­ningss­tödet, alter­ne­rings­le­dig­heten och yrkesexa­menss­ti­pen­dium kommer att leda till ökad ojämlikhet.

– Det är orätt­vist och innebär också ett bakslag för kompe­ten­sut­vecklingen. Det talas om att en kompe­tent personal är ett företags starkaste resurs, men det här beslutet stöder inte det tänket ett dugg, säger Industri­fac­kets utbild­ningschef Veli-Matti Kauppinen.

Regeringen Orpo-Purra beslöt redan under regeringsför­hand­lin­garna att vuxenut­bild­ningss­tödet och möjlig­heten till alter­ne­rings­le­dighet skulle bort. Regeringen lade också yrkesut­bild­ningss­ti­pen­diet in på listan över nedskärningar.

I början av året kom regeringen med lagförs­laget och sommaren 2024 förpassas vuxenut­bild­ningss­tödet, alter­ne­rings­le­dig­heten och yrkesut­bild­ningss­ti­pen­diet till historien.

Vuxenut­bild­ningsstöd är ekono­miskt stöd som beviljas en arbets­ta­gare eller företa­gare för studier som stöder yrkesut­veckling. Med stöd av vuxenut­bild­ningss­tödet har personer studerat för hela examina eller kortare utbild­ningar vid många läroans­talter runt om i Finland.

Enligt lagen kan man inte under några omstän­dig­heter få vuxenut­bild­ningsstöd för studier som inleds hösten 2024.  Det är Syssel­sätt­nings­fonden som har betalat ut stödet.

Alter­ne­rings­le­dighet är ett arran­ge­mang där en anställd tar ledigt i högst sex månader och får en ersätt­ning genom arbets­lös­hets­kassan. Arbets­gi­varen anställer en arbetslös arbets­sö­kande för den här tidsperioden.

Det talas om att en kompe­tent personal är ett företags starkaste resurs, men det här beslutet stöder inte det tänket ett dugg.

År 2022 fick runt 30 000 personer vuxenut­bild­ningsstöd. Samman­lagt rör det sig om 178 miljoner euro. Omkring 5 400 personer fick ersätt­ning för alterneringsledighet.

Utbild­ningschef Veli-Matti Kauppinen vill påminna om att regeringen förutom dessa nedskär­ningar beslöt i samband med budget­manglingen i våras att skära i yrkesut­bild­ningen med 100 miljoner euro.

Kauppinen anser att nedskär­nin­garna drabbar lönta­gare speciellt hårt och är därför orättvisa.

– Det finns säkert många som funderar på om de har möjlighet att utbilda sig till exempel för jobb i en annan bransch eller hur de ska kunna betala för utbildningen.

JUSTERING AV SYSTEMET, INTE NEDSKÄRNINGAR

Regeringen motiverar sitt beslut bland annat genom att vuxenut­bild­ningss­tödet framför allt använts av högt utbil­dade. Samti­digt har stödet blivit en viktig del i utvecklingen av karriärs­tegar inom den offent­liga sektorn genom påbygg­nad­sut­bild­ning. Flera närvår­dare har exempelvis studerat till sjuks­kö­tare med hjälp av vuxenut­bild­ningss­tödet. m

– Facket anser att man i stället borde ha utvecklat systemet. Det är inte vettigt att slopa det helt och hållet, säger Kauppinen.

Man borde först ha gått igenom de grejer som funkar.

– Man borde först ha gått igenom de grejer som funkar och utvecklat det som inte gör det. Vi anser att stödet borde riktas i större utsträck­ning till personer med låg utbild­nings­grad eller personer som riskerar att förlora sina jobb.

Kauppinen oroar sig för att slopandet av vuxenut­bild­ningss­tödet kommer speciellt att påverka kvinno­do­mi­ne­rade låglönebranscher.

– Då man inte utvecklat ett system som ska ersätta vuxenut­bild­ningss­tödet så är det klart att det kommer att ta flera år innan vi har något motsva­rande system.

TA LÅN FÖR STUDIER?

Den arbetsgrupp som haft som uppgift att fundera över ett ersät­tande system för vuxenut­bild­ningss­tödet räckte över sin rapport till arbets- och närings­mi­nister Arto Satonen i april.

Arbetsgruppen, som inledde sitt arbete i augusti i fjol, hade föreslår att det i fortsätt­ningen ska vara individen själv och arbets­gi­varna som ska stå för kostna­derna för utbild­ning. Arbetsgruppen var inte enig i sitt utlåtande.

Arbetsgruppen har till exempel gjort ett förslag om att staten skulle kunna gå i borgen för ett lån genom vilket den stude­rande skulle kunna finan­siera sina studier.

Den här modellen skulle minska på vid folks vilja att utbilda sig.

Kauppinen är inte en anhän­gare av en sådan modell. Han tror att det till exempel bland Industri­fac­kets medlemmar finns få som skulle vara beredda att ta lån för att utbilda sig till ett nytt yrke eller genomgå en påbyggnadsutbildning.

– Den här modellen skulle minska på vid folks vilja att utbilda sig. Visst finns det säkert av dem som är beredda att studera vid sidan av jobbet, men det är kanske inte så många, säger Kauppinen.

Kauppinen anser också att en modell som bygger på låntag­ning skulle öka på den ekono­miska ojämlik­heten. Att ta ett lån är helt enkelt inte möjligt för alla.

Arbetsgruppen anser också att systemet med läroavtal ska utökas på ett sådant sätt att man skulle kunna använda sig av det för att bygga på kompe­tensen hos person­alen i ett företag.

– Vi har gjort medlem­sun­der­sök­ningar där resul­taten stöder vår hypotes om att arbets­ta­garna är beredda att utbilda sig mer om arbets­gi­varna är beredda att betala för det. Läget har varit oförän­drat i åratal. Den här typen av förändringen kommer knappast att öka på arbets­gi­varnas vilja att punga ut för utbildning.

BEHOVET AV UTBILDNING VÄXER

Kauppinen anser att någon typ av modell för vuxenut­bild­ning krävs. Det skulle till exempel kunna vara någon typ av fond där också arbets­gi­varna skulle delta.

– I Sverige, Norge och Danmark finns det den här typen av fonder som stöder kompe­ten­sut­vecklingen, säger Kauppinen.

I Sverige kan en anställd få till och med 80 procent av lönen för kompe­ten­sut­vecklande utbildning.

Behovet av påbygg­nad­sut­bild­ning för personer i arbets­livet kommer inte att försvinna – tvärtom. Kraven på kompe­tens har bara ökat i arbets­livet och dessutom pågår grund­läg­gande förändringar.

– Digita­li­se­rings­processen går vidare. Tjäns­te­män­nens och produk­tion­sar­be­tarnas arbets­bilder blir mera lika varandra hela tiden. Skill­naden blir bara mindre i framtiden.