Ordfö­rande för danska facket: ”Finska regeringen är naiv”

Finland och Danmark har hållit till i toppen av listan över världens lyckli­gaste länder. Nu har silver­me­dal­jören Danmark hälsningar till Finland, som hållit till som tabel­letta i sju år i följd.

– Den finska regeringen borde vara mycket försiktig när den slår in på den här vägen. Om lagen om arbetsliv ändras så att det enbart gynnar den ena parten så leder det till motsätt­ningar, säger Claus Jensen, ordfö­rande för industri­fackför­bundet Dansk Metal.

Precis så har det gått i Finland. Regeringen Orpo verkar ha plockat samtliga punkter i regerings­pro­grammet som gäller arbets­livet direkt från närings­li­vets intres­se­be­va­kares önskelista.

– Regeringen är naiv om den tror att den kan gå in och ensidigt förändra arbets­livet, säger Jensen.

Ordfö­rande Jensen fyllde nyligen 60 år. Han har en lång erfarenhet av facklig verksamhet och arbets­mark­nadsfrågor. Karriären inledde han på varvet i Odense i början av 1980-talet, fortsatte på danska företaget Witten­borg, känt för sina drycke­sau­to­mater i Danmark och har lett till posten som ordfö­rande för Dansk metall med över 100 000 medlemmar.

Jensen har varit ordfö­rande sedan 2012.

Den finska regeringen borde vara mycket försiktig när den slår in på den här vägen.

Finlands regering har motiverat nedskär­nin­garna i anställ­nings­vill­koren och den sociala trygg­heten med att det handlar om att man i Finland nu tvingas göra de reformer som till exempel Sverige och Danmark gjort för årtionden sedan.

Arbets­mi­nister Arto Satonen besökte Danmark i november 2023 för att bekanta sig med arbets­livsfrågor. Satonen fick inte träffa Jensen, men däremot fick han höra om en genomgång av läget av fackcent­ralen Fagbe­ve­gel­sens Hovedor­ga­ni­sa­tion FH.

Jensen är fundersam kring framtiden för arbets­mark­nads­sys­temet i Finland. Mitt under pågående politiska strejker har många också vänt blicken mot höstens förhand­lingar på arbetsmarknaden.

– Det är en princi­piellt viktig sak att det är parterna på arbets­mark­naden och regeringen ingriper inte i de frågorna. Nu finns det en risk att hela systemet kollapsar, säger Jensen.

FLEX OCH STÖD

En av orsakerna till arbets­mi­nister Satonens besök i Danmark i höstas stavas ”flexicu­rity”. I den danska modellen är det förhål­lan­devis lättare att säga upp anställda än i Finland, men samti­digt är nivån på det inkom­stre­la­te­rade arbets­lös­hetss­kyddet betyd­ligt högre.

I Danmark är arbets­lös­het­ser­sätt­ningen högre än i Finland. Ersätt­nings­taket är cirka 2 300 euro i månaden. Det kan man uppnå om man har haft en lön på runt 2 500 euro före arbets­lös­heten. I Finland ger samma månadslön endast omkring 1 500 euro i inkom­stre­la­terad dagpenning.

Samti­digt satsar man också  i Danmark betyd­ligt mer på stöd och service för arbets­lösa arbets­sö­kande i Danmark. Totalt rör det sig om två procent av brutto­na­tio­nal­pro­dukten vilket är dubbelt i jämfö­relse med Finland.

Jensen vill under­stryka att den danska flexmo­dellen har blivit till genom förhand­lingar mellan parterna på arbets­mark­naden och beslutshavarna.

– Den har inte blivit till genom regerin­gens tvång, säger Jensen.

Flexicu­rity-modellen åtnjuter ett omfat­tande stöd i Danmark både bland politiska partier och befolk­ningen i stort. Det hörs sällan utspel där modellen utsätts för kritik.

Vissa förändringar har man gjort i Danmark genom åren.

– När jag kom in på arbets­mark­naden på 1980-talet kunde man få arbets­lös­hets­dag­pen­ning perma­nent. Sedan sjönk tiden till nio år, sedan sju, fem, sedan fyra och idag gäller det två år.

I Finland är de flesta idag berät­ti­gade till inkom­stre­la­terad dagpen­ning i 400 dagar – och regeringen har beslutat om en nedskär­ning på 20 procent efter två månader. Efter åtta månader väntar ytter­li­gare en nedskär­ning på fem procent.

I Danmark går man i motsatt riktning. För ett år sedan höjdes dagpen­ningen för de tre första månaderna med 350 danska kronor, det vill säga knappt 50 euro.

– Det var ett av våra viktiga mål. De flesta av våra medlemmar, runt 70 procent, hittar ett nytt jobb inom tre månader – och vi hjälper dem med det, säger Jensen.

I Danmark har arbets­lös­hets­kas­sorna en viktig roll när det kommer till arbetsför­med­ling och andra arbetskraftstjänster.

Syssel­sätt­ningen i Danmark är god. Endast 1,6 procent av medlem­marna i Dansk Metal är arbets­lösa för tillfället. I företagen märker man av det här i form av brist på utbildad arbetskraft.

Jensen ser att det bakom siffrorna finns en större fråga för samhället. Här har även facket en viktig roll.

– Alla unga kan inte studera på univer­sitet. Vi vill visa och föra fram att det också går att leva ett gott liv och jobba inom industrin. Det är också något vi förhandlar om med beslutsfattarna.

Vi vill visa och föra fram att det också går att leva ett gott liv och jobba inom industrin.

Finlands regering har, påhejad av Företa­garna i Finland rf, som mål att utöka lokala avtal också i företag som inte är organi­se­rade i en arbetsgivarorganisation.

I Danmark har de anställda rätt till repre­sen­ta­tion i besluts­fat­tande organ i företaget om det anställer 35  personer eller fler. I Finland ska gränsen fortsätt­ningsvis gå vid 150 anställda.

– Det är också bra för företagen om där finns människor som känner till det konkreta arbetet. Jag har aldrig hört att någon skulle kriti­sera det, säger Jensen.

EU-VALET I SOMMAR

Valet till Europa­par­la­mentet i juni är ett viktig val med tanke på arbetsts­ta­garnas rättig­heter, anser Claus Jensen.

– Den inre marknaden inom EU är en nödvän­dighet för små ekono­mier som Danmark eller Finland. Vi har räknat ut att för en halv miljon danskar är jobbet direkt beroende av den inre marknaden, säger Jensen.

I det senaste EU-valet gick två av tre danskar till valur­norna och lade sin röst. I Finland stannade valdel­ta­gandet vid drygt 40 procent. Även i Danmark är valdel­ta­gandet i EU-valet betyd­ligt högre bland högut­bil­dade och högst bland välbärgade.

Vi måste vara enade inom Europa om vi ska ha en chans att konkur­rera med Kina eller USA.

Exempelvis Industri­fac­kets vice ordfö­rande Turja Lehtonen har sagt att all den lagstift­ning som förbättrar de anställdas position i arbets­livet härstammar från EU, inte Finlands riksdag.

Höger­po­pu­lister och natio­na­lis­tiska partier väntas gå framåt i somma­rens EU-val.

– Vi kan stå in för en situa­tion där vi EU-parla­mentet har höger­po­pu­lister som tyska Afd och Marine Le Pens parti från Frankrike med mycket makt. Det handlar om partier som egent­ligen inte vill ha en union, så det oroar oss. Dessutom har histo­rien visat att det är frågan om partier som motsätter sig facket.

Jensen tror inte höger­po­pu­lis­terna kan, trots alla sina utspel kring den gröna omställ­ningen och vad som borde göras eller snarare låta bli att göra, kan bevara den europeiska industrin.

Det att många arbetare ser EU som något avlägset och hotfullt oroar Jensen.

– Samar­bete inom EU är vår enda möjlighet. Vi måste vara enade inom Europa om vi ska ha en chans att konkur­rera med Kina eller USA.

Jensen vill också se en starkare samnor­disk intres­se­be­vak­ning inom unionen. I färskt minne finns den ibland hätska diskus­sionen om en lagstadgad minimilön inom Europa.

– Vi vill ändå inte att man kommer in och rör om på vår arbets­marknad. En lagstadgad minimilön passar inte oss.