Lärare i yrkesämnen skeptiska till kortare utbildningar – ”Om man bara öser på så kanske inte så mycket fastnar i huvudet”

Skolåret har börjat och i korridorerna på yrkesutbildaren Axxells enhet i Karis i Raseborg traskar ungdomar omkring på campus eller hänger vid soffgrupperna.

En vänlig men bestämd röst i högtalarsystemet påminner studerande om var mopederna ska stå parkerade så att klagomål från stadens håll kan undvikas.

– Man ska komma ihåg att de här är tonåringar, säger Harry Åkerfelt, enhetschef för de tekniska utbildningarna vid Axxell då han traskar bland de studerande och hälsar till höger och vänster.

På de tekniska linjerna studerar runt 400 blivande yrkesproffs, både ungdomar, vuxna branschbytare och personer som håller på med påbyggnadsstudier i samma utrymmen.

Det erbjuds sammanlagt drygt 100 yrkesinriktade studiehelheter på läroanstalter runtom i Svenskfinland. Det finns stora regionala skillnader i hur populär yrkesutbildningen är som ett alternativ efter grundskolan.

I Österbotten söker drygt hälften av ungdomarna till en yrkesinriktad utbildning, medan i Nyland ligger andelen på runt 25 procent. För svenskspråkiga ungdomar i huvudstadsregionen kan det vissa år röra sig om bara runt en på tio studerande som söker till yrkesskola.

I Österbotten söker drygt hälften av ungdomarna till en yrkesinriktad utbildning, medan i Nyland ligger andelen på runt 25 procent.

De blivande plåtslagare-svetsarna Melker Amper från Pojo i Raseborg och Albin Heiseler från Ingå har nyss inlett sitt andra år på metallinjen vid Axxell, ett antal erfarenheter rikare efter första årets UA-perioder (Utbildning i arbete) och sommarjobb.

En av de största skillnaderna mellan skola och praktik är arbetsmiljön, anser killarna.

– Här är det skydd på alla maskiner och städat i verkstaden. På arbetsplatserna kan det vara metallbackar och rör huller om buller och man får stiga över arbeten för att komma fram till bandsågen, säger Amper.

Här måste det finnas utrymme i verkstaden. Till exempel har den vagn Finlands Lucia färdas och lyser upp mörkret i Helsingfors tillverkats av studerande.

För både Amper och Heiseler har det varit klart från första början att det är yrkesutbildning som gäller efter grundskolan. Båda övervägde också andra alternativ än metall men närheten till hemmet vägde tungt.

Studielinjerna för skogsarbete och lantbruk finns på Axxells enhet i Brusaby på Kimitoön, vilket skulle ha inneburit en betydligt längre väg till skolan.  Nu kan killarna fortsättningsvis bo hemma.

Lundell anser också att beslutsfattarna ska komma ihåg att yrkesutbildningarna på andra stadiet är skolor – inte fabriker.

På det stora hela är båda nöjda med studierna, även om de anser att det skulle få gå framåt i raskare takt.

– Man får en bra grund här men nog lär man sig mer om jobbet på arbetsplatsen. Det kan hända att man går igenom på en vecka det som man lär sig på en månad i skolan, säger Heiseler.

”DET SKULLE BLI LÅNGA DAGAR”

Det har redan en längre tid talats om att yrkesutbildningen ska effektiveras. I våras presenterade finansministeriet idén om att dra ner på tiden på tiden för yrkesutbildningarna för att få unga ut i arbetslivet snabbare.

Enligt ministeriet kunde staten spara drygt 100 miljoner euro om 40 procent av de yrkesinriktade grundutbildningarna förkortades från tre år till två.

Intill metallverkstaden följer de knappt 20 nya ettorna på VVS-linjen med lärare Tom Lundells undervisning. Han har drygt 20 år bakom sig som lärare i yrkesämnen och en klar åsikt i frågan om två-årig yrkesutbildning.

– Inte är det på något sätt optimalt. Vi gick ju redan tidigare mot utbildningen på två och ett halvt då finansieringsmodellen ändrades men märkte att det inte riktigt fungerade, säger Lundell.

Lundell anser också att beslutsfattarna ska komma ihåg att yrkesutbildningarna på andra stadiet är skolor – inte fabriker.

För ungdomarna är två år väldigt tajt.

– Timantalet i utbildningen är ju ändå samma så det skulle bli väldigt långa dagar. Om man bara öser på och öser på så kanske inte så mycket fastnar i huvudet.

Tom Wernér, lärare vid metallinjen, är inne på samma linje.

– För ungdomarna är två år väldigt tajt. Om grundskolan skulle vara ett år längre, skulle det kanske kunna funka. Det här handlar också om fostran på något vis för ungdomarna, säger Wernér.

Dessutom är det redan många som avlägger sin examen på en kortare tid, då utbildningen i allt högre grad bygger på en modell med studiemoduler och arbetsprov.

Enhetschef Harry Åkerfelt anser att det också stundvis verkar som om det inte riktigt alltid bland de som tycker till om utbildningen riktigt har koll på hur den i verkligheten ser ut idag.

– Det är ju inte så att man går metallinjen och blir svetsare utan det är en examen som också förbereder till exempel för underhållsarbeten inom industrin eller till att jobba med försäljning, säger han.

GEMENSAMMA ÄMNEN OCKSÅ VIKTIGA

På vissa håll har man presenterat idéer om skära i timantalet för så kallade gemensamma ämnen som språk, matematik och samhällslära.

Tanken rimmar illa med målet på att inte skapa återvändsgränder på studiestigen. Det ska vara möjligt att bli doktor i teknik med en yrkesexamen i bagaget.

De senaste åren har runt 6o procent av dem som tagit en yrkesexamen inom de tekniska branscherna varit i arbetslivet ett år efter examen. En knapp fjärdedel har varit arbetslösa och resten i vidare studier eller i militär- eller civiltjänstgöring.

På Axxell är uppfattningen att de utexaminerade från de tekniska linjerna rätt bra hittat arbete efter examen.

Här kan det spela in att de studerande kommer i stort sett från längs hela sydkusten och därför inte söker jobb på en och samma ort, tror man här.

Det kan också hända att situationen förändras snabbt, delvis på grund av det ekonomiska läget.  För knappt tio år sedan lades Axxells maskin- och metallutbildning på enheten i Pargas ner. Efter det har draget inom teknologiindustrin i Åboland ökat avsevärt.

Andra trender styr också vilka studielinjer som ungdomar söker sig till.

– För några år sedan då det kom en massa kockprogram och kockarna blev kändisar ville många ungdomar söka till kocklinjerna. Det har lugnat sig en aning, säger Åkerfelt.

De tekniska utbildningsområdena, kanske bilbranschen undantaget, har inte fått njuta av en trendig image med draghjälp från reality-TV. I antal studerande hör inte de tekniska linjerna till de som lockar mest i Finland.

Det är utbildningsprogrammen inom social- och hälsovården och handeln som är populärast om man ser till antalet studerande.

I metallverkstaden är det dags för ”metalltvåorna” att söka sig mot matsalen för lunch. Albin Heiseler och Melker Amper känner att de valt rätt och är inne på rätt bana.

– Jag vill jobba med maskiner i framtiden, säger Heiseler.

Amper håller med.

– Gärna får det vara omväxling så att man inte sitter på samma ställe hela tiden.