”Det skulle vara tufft att gå i pension som stålkarl”

Där ska den stå, i Joddböle i Ingå. En grön stålfabrik som ska anställa 1 200 personer. Granne med den flytande LNG-terminalen Exemplar.

– Jag trodde att det var ett skämt, när jag hörde det, säger Päivi Hallberg, som jobbar på Fiskars i Raseborg med att tillverka bland annat saxar och yxor.  

– Nu skulle jag vara intresserad av industrijobb igen. Men det tar ju nog ett tag före den står klar, säger Richard Nyman. Nyman är för tillfället arbetslös efter 17 år på SBA Interior, som tillverkar bland annat fartygsinredningar, och en kortare vända inom handeln.

I nuläget noll euro i säkrad finansiering, ett nygrundat företag i startup-anda, en minst sagt ambitiös tidtabell, inledningsvis inga krav på ekonomiskt stöd från kommuner och finska staten.

Tidtabellen känns alldeles för stram med tanke på allt det ska ha in på tomten.

Planerna på ett stålverk i Ingå väcker en del frågor hos flera av medlemmarna i Industrifackets avdelning 21, Raseborgs industriarbetare, vars styrelse samlats till möte i Karis.

– Efter år av industrinedläggningar i Västnyland skulle det vara en fin signal. Det är fint att det finns ett intresse för Finland, ett land som lever av export. Det kanske noteras i förhandlingsborden nu när det pratas om att ingen någonsin vill investera i det här landet, säger Jarmo Partanen huvudförtroendeman på Fiskars i Raseborg.

Det skulle vara frågan om den första nya stålfabriken i Finland på 50 år och den största utländska industriinvesteringen i Finland någonsin. Om tillståndsprocessen går enligt det norskägda företaget Blast Green Steels uttalade planer blir det byggstart år 2025 och produktionsstart i slutet av år 2026.

Den gröna vätgasprocessen ska minska stålindustrins utsläpp med över 90 procent, vilket kräver mycket el. Industrianläggningen skulle då den står klar kräva runt sju procent av Finlands nuvarande elkonsumtion. Här menar norrmännen att Finlands och Ingås styrka ligger – en bra infrastruktur och tillgång till stamnätet.

”SÖKER GENAST JOBB”

Marko Tasanko jobbar på smedjan på Fiskars fabrik i Billnäs i Raseborg. Han känner stålindustrin väl eftersom han jobbade på stålverket i Koverhar fram till FN-Steels konkurs 2012 som slog hårt mot hela regionen.

– Flera av mina gamla jobbkompisar från Koverhar har sagt att de tänker söka jobb där genast då de bara kan. För mig kan det bli lite sent när pensionsåldern kommer emot, men visst skulle det vara tufft att gå i pension som ”stålkarl”, säger Tasanko med ett leende. Sedan bli minen allvarligare.

Flera av mina gamla jobbkompisar från Koverhar har sagt att de tänker söka jobb där.

– Tidtabellen känns alldeles för stram med tanke på allt det ska ha in på tomten, både kall- och varmvalsverk och allt, fortsätter han.

Hangödirektören Denis Strandell har gett ansiktet till spekulationerna kring att etableringen in Ingå i själva verket är avsedd som en signal till en publik helt annanstans och Ingå med sina drygt 5 000 invånare tilldelats ”rollen som hare” i berättelsen. Själv tog han upp planerna på en batterifabrik i Hangö och Koverhar som sist och slutligen sattes upp i Skellefteå i Sverige för ett några år sedan.

De aktiva i avdelning 21, Rasebors industriarbetare, har is i magen och vill inte ropa hej före man är ens en liten bit över ån.

– Jag kommer ihåg när de holländska ägarna drog sig ur då 75 procent av investeringen stod klar, minns Tasanko händelserna från 2012 då FN-Steel gick i konkurs och runt 500 personer förlorade jobbet.

En sak är säker. Projektet kan inte genomföras utan en omfattande inflyttning. Då stålverket i Koverhar kom i gång innebar det mycket inflyttning från norra Finland och Kajanaland.

Dessutom nappade många finländare som sökt sig till Sverige under 1960- och 1970-talen, och fått med sig erfarenhet av industriarbete och grunderna i svenska, på att söka jobb på stålverket. Idag är läget annorlunda och Blastr kollar enligt egen utsago också bortom Finlands gränser med tanke på arbetskraft.

På Fiskars får både lokalhistoria och framtidsvisioner ge vika då det finns mer aktuella frågor att ta itu med. I januari kom uppgiften om att Fiskars inleder omställningsförhandlingar på fabrikerna i Finland. I Raseborg jobbar runt 210 anställda och på fabriken i Leppävirta, norr om Varkaus, ett 80-tal anställda.  Koncernen har meddelat att det kan röra sig om 100 uppsägningar totalt sett. I Raseborg inleds permitteringar på högst 90 dagar under årets lopp.

HOPPET DÖR SIST

Det finns inte en ledig stol i hela salen på caféet Wilhelmsdal då Ingåborna samlats för att höra vad Blastrs vd, norrmannen Hans Fredrik Wittusen har att säga. Den familjelediga försvarsministerns namne Antti Kaikkonen har blivit anställd som landchef för projektet och dagen har varit inneburit ett elddop för mannen.

Det är frågor som buller, ökad trafik längs vägar och till havs, arbetskraften, kommunikation med lokalsamhället som intresserar deltagarna. Wittusen & co svarar tålmodigt på engelska på de mestadels svenskspråkiga frågorna. Bland annat utlovas ett särskilt kontor i nejden som ska hålla kontakt med lokalsamhället och informera om hur planerna fortskrider.

Matias Sundström har kommit på plats för att höra mer om projektet. Han jobbar som stuvare i Ingå hamn. Han ser gärna att planerna blir verklighet för att det också skulle innebära ett ytterligare uppsving för hamnen. Trebarnspappan tänker också långsiktigt.

– Mina barn är 13, 11 och 9 år gamla. Kanske någon av dem skulle kunna jobba där, funderar Sundström.

Efter tillfället verkar en försiktig optimism ligga över mötesdeltagarna. Fullt hus men det blev kaffe och bullar över.

Kommer ett stålverk att stå klart i Ingå om fyra år?

– Hoppet dör ju alltid sist, säger Sundström. Senast 2025 vet vi mera.

Blastr Green Steels planer i Ingå

• Norskt bolag grundat 2021
• Ägt av norska Vanir Green Industries som äger Freyr Batteries som är kopplat till planerna på batterifabrik i Vasa.
• Fossilfritt stål tillverkas genom att utvinna järnpellets ur järnmalm med hjälp av väte. Hjärnpelletsen från en kommande anläggning i Norge förädlas vidare till reducerat järn, som tillsammans med återvunnet metallskrot blir till stål.
• Marken är ägd av Fortum.
• Industrianläggningen ska enligt planerna direkt sysselsätta 1200 personer.
• Blastr räknar med att göra miljökonsekvensbedömning och planläggning i år. Nästa år ansöker företaget om tillstånd och finansiering. År 2025 avser företaget fatta ett investeringsbeslut.
• Byggstart hösten 2025 och produktionen ska inledas i slutet av 2026.
• Full produktionskapacitet på 2,5 miljoner ton stål per år 2031.
• Europa den huvudsakliga marknaden.