Experter: Ungdomarna har lidit oskäligt under coronapandemin

Gan­s­ka snabbt efter att coro­n­a­pan­demin bröt ut, beslu­tade regerin­gen att skolor­na i Fin­land ska övergå till dis­tan­sun­dervis­ning.

Mån­ga som har inlett sina studi­er vid ett uni­ver­sitet eller en yrkeshögsko­la har inte sett sina studiekom­p­is­ar eller lärare alls.

Det här är bara ett exem­pel på sit­u­a­tion­er där de unga har fått axla ett stort ans­var under pan­demin, men troli­gen det störs­ta.

– För en del elev­typer har det funger­at rik­tigt bra att stud­era hem­ma, och de har inte påverkats hem­skt myck­et. Det gäller ock­så dom som inte trivs i skolan eller inte har så mån­ga vän­ner där. Men de fles­ta unga mår inte bra av att vara utan sina sam­man­hang, säger Petra Willamo vid Bar­navårds­förenin­gen.

DOM SVAGA HAR BLIVIT SVAGARE

Willamo poängter­ar att de elever som är kapabla till självständigt arbete kan ha gyn­nats av läget, medan dom som inte är det och som har föräl­drar som av oli­ka orsak­er inte kan hjäl­pa med sko­lar­betet, har fal­lit emel­lan.

– Det finns ock­så barn och unga som har ett hem som inte är en trygg plats. Vidare finns det ung­do­mar som oroar sig för famil­jens sit­u­a­tion och tar ett stort ans­var. Dom sva­ga har bliv­it ännu sva­gare, säger Willamo.

Willamo vill ock­så lyf­ta fram de ung­do­mar som har fly­t­tat till en annan ort för att stud­era, men som i stäl­let för studiekom­p­is­ar, föreläs­ningar och sam­mankom­ster sut­tit ensam­ma i sin studielä­gen­het.

– Det är väldigt bela­s­tande och den här grup­pen har haft det svårt, säger Willamo.

Det finns ock­så barn och unga som har ett hem som inte är en trygg plats

Willamo har inte märkt att de fin­landssven­s­ka ung­do­mar­na skulle ha haft andra utmaningar än de fin­skspråki­ga under pan­demin.

– Ung­do­mar­na upplever sam­ma sak­er som tuffa oberoende av språk; det är skolan och framti­den och det egna måen­det.

De fin­landssven­s­ka ung­do­mar­na har heller inte haft några förde­lar under pan­demin.

– Språket är gan­s­ka ovid­kom­mande här. Ock­så här syns den allmän­na polaris­erin­gen i vårt samhälle; det har bliv­it ett ännu större glapp än tidi­gare mel­lan dom som mår dåligt och dom som mår bra.

FEL ATT STÄNGA SKOLORNA

På frå­gan om ung­do­mar­na har tag­its i beak­tande till­räck­ligt myck­et under pan­demin svarar Willamo nej.

– Jag har stor förståelse för att det har hand­lat om oer­hört svåra beslut. Men samhäl­let har till exem­pel var­it väldigt fördö­mande om det har sprid­its coro­na på någon fest bland ung­do­mar och inte satt det i per­spek­tiv och tänkt på hur de här ung­do­mar­na har levt i flera år.

Vi kom­mer att beta­la myck­et mera i form av psykiskt illamående

Willamo är klart av åsik­ten att det var fel att stän­ga skolor och hob­by­er.

– Vi kom­mer att beta­la myck­et mera i form av psykiskt illamående. Man kunde ha valt lite fif­fi­gare lös­ningar där ung­do­mar­na inte hade för­lorat alla sina sam­man­hang.

Willamo anser ock­så att tred­je stadi­et kunde ha hit­tat på mer kreati­va lös­ningar så att man kun­nat hål­la i gång en del av verk­samheten ock­så annat än på dis­tans.

FLER ÄN FÖRUT ÄR ENSAMMA

Pia Rosen­gård-Ander­s­son vid Folkhäl­san berät­tar att måen­det bland de unga bliv­it säm­re mel­lan 2019 och 2020. Vis­serli­gen har man över lag sett en trend där måen­det bliv­it säm­re, men Häl­sa i skolan ‑enkäten vis­ar att ensamheten har ökat markant från år 2019 till Coro­n­aåret 2020.

– Det sam­ma gäller medelmåt­tig och svår ångest, speciellt bland flick­or, berät­tar Rosen­gård-Ander­s­son.

I bör­jan kunde man inte ha fat­tat andra beslut än de som togs

Rosen­gård-Ander­s­son håller med Petra Willamo gäl­lande att avs­lu­ta närun­dervis­nin­gen.

– I bör­jan kunde man inte ha fat­tat andra beslut än de som togs. Men en bit in i pan­demin var man kanske onödigt för­sik­ti­ga med närun­dervis­nin­gen och det är en kon­sekvens vi får lida av länge. Psykisk ohäl­sa slår ut på lång sikt.

TUNGT FÖR UNGA MED INTELLEKTUELL FUNKTIONSNEDSÄTTNING

En grupp som var­it speciellt utsatt under pan­demin är de unga med någon form av intellek­tuell funk­tion­sned­sät­tning. Per­son­er med funk­tion­sned­sät­tning löper över lag två till tre gånger större risk att drab­bas av psykisk ohäl­sa.

Fin­landssven­s­ka unga som har en intellek­tuell funk­tion­sned­sät­tning blir dessu­tom en minoritet i minoriteten som inte alltid kan föra sin talan.

Den medle­menkät som FDUV – intresse­or­gan­i­sa­tio­nen för sven­skspråki­ga per­son­er med intellek­tuell funk­tion­sned­sät­tning i Fin­land – har gjort bekräf­tar att pan­demin har var­it en tung tid för medlem­mar­na.

– Besöks­för­bu­den på boen­den har var­it en jättesvår sak för mån­ga som inte fick träf­fa sina anhöri­ga på flera månad­er. Mån­ga föräl­drar tog ock­så hem sina barn. Rik­tlin­jer­na har var­it tvety­di­ga; i mån­ga fall har man räk­nat med att alla på ett boende hör till en riskgrupp, säger Vanes­sa West­er­lund vid FDUV.

Besöks­för­bu­den på boen­den har var­it en jättesvår sak för mån­ga som inte fick träf­fa sina anhöri­ga på flera månad­er

Hon påpekar att föräl­drar­na är vik­ti­ga för de här ung­do­mar­na, speciellt i en tid då man inte vet någonting om framti­den.

Andra sak­er som slag­it hårt mot den här grup­pen under pan­demin är att dag- och arbetsverk­samheten har satts på paus och de vik­ti­ga sociala kon­tak­ter­na och motio­nen i mån­ga fall ute­bliv­it.

Dessu­tom syns den dig­i­ta­la klyf­tan i den här grup­pen; det pos­i­ti­va är att de som har dig­i­ta­la färdigheter har utveck­lat dem under pan­demin, men mån­ga som sva­rade på medlem­senkäten, som skick­ades per post, sva­rade att de inte har haft möj­lighet att delta i dig­i­tal verk­samhet.

Orsak­er­na kan vara mån­ga: man kanske inte har en dator eller kapacitet att använ­da dig­i­ta­la verk­tyg eller sak­nar det stöd som skulle behö­vas för att kun­na använ­da dig­i­ta­la tjän­ster.

SOCIALA SAMMANHANG VIKTIGA I FRAMTIDEN

Hur ser då de sakkun­ni­ga på framti­den och hur man kan säk­er­stäl­la att de unga inte kom­mer i kläm i en tid då vi inte vet hur länge pan­demin pågår och psykvår­den är över­be­las­tad efter pan­demins förs­ta år?

– Det är vik­tigt att så långt som möjligt fort­sät­ta med sociala aktiviteter. Det är ock­så vik­tigt att tän­ka på de anhöri­ga och deras ork; mån­ga har upplevt otillräcklighet,trötthet och otryg­ghet under pan­demin, säger West­er­lund.

Ock­så Pia Rosen­gård-Ander­s­son vid Folkhäl­san poängter­ar vik­ten av att hål­la öppet det som går att hål­la öppet.

Man bor­de sat­sa på dom som fly­t­tar hemifrån att de får en till­varo där de kän­ner delak­tighet

– Vi bor­de inte för­fasas över att ung­do­mar­na vill träf­fas och ha aktiviteter. De fles­ta unga är nog ans­vars­ful­la och de ska ha till­gång till sam­man­hang och kon­tak­ter.

Rosen­gård-Ander­s­son hop­pas ock­så att man sat­sar på de unga som ska fly­t­ta från ett sta­di­um till ett annat i studier­na.

– Man bor­de sat­sa på dom som fly­t­tar hemifrån att de får en till­varo där de kän­ner delak­tighet. Skolor­na bor­de pri­or­it­era närun­dervis­ning för nya studerande.