Viktigt att det finns verktyg på arbetsplat­serna för att tackla problem med rusmedel

Spriten flödar inte lika häftigt på jobbet som under tidigare årtionden, men alkoholen har inte lämnat det finländska arbets­livet. Fackcent­ralen FFC:s enkät visar att två av tre förtroen­de­valda stött på missbruks­re­la­te­rade problem på jobbet. 

– Vi är en del av det östliga och nordliga kulturfältet när det kommer till alkohol. En fylla som hörs och syns är en del av det. När det kommer till mängder ligger Finland på en europeisk medel­nivå. Men det är inte så lite eftersom européerna dricker mest i världen, säger forsk­nings­pro­fessor Pia Mäkelä vid Insti­tutet för hälsa och välfärd THL.

Finlän­darna dricker 3,5 gånger mer alkohol idag än i början av 1960-talet. Vi har ändå kommit ner en aning från toppåren 2005 och 2007 då finlän­darna hävde i sig 12,7 liter alkohol per dag. Idag ligger den årliga konsum­tionen på tio liter.

– Jag tror ingen saknar den värsta ”klockan fem till bastun och klockan sex kommer polisen”, men idag har vi också problemen med konti­nuer­ligt alkohol­bruk, säger Mäkelä.

Mäkelä syftar till kroniska inre sjukdomar. Alkohol­re­la­te­rade levers­juk­domar skördar fler än 1000 liv per år i vårt land. Alkohol­kon­sum­tionen har ökat bland kvinnor vilket också fört med sig fler alkohol­re­la­te­rade sjukdomar bland kvinnor också.

Statis­tiskt sett ett är ändå alkohol­bruk och alkohol­re­la­te­rade sjukdomar fortfa­rande en förhål­lan­devis manlig företeelse. Statistik från polisen visar också att misshan­dels­fallen ökar och minskar i takt med alkoholkonsumtionen.

De minderå­rigas alkohol­kon­sum­tion har minskat drastiskt medan pensio­nä­rerna dricker mer än tidigare. Det gäller speciellt det konti­nuer­liga smuttandet, menar Mäkelä. Forskaren är ändå hoppfull inför framtiden.

– Jag skulle kanske inte närma mig ämnet genom oro för tillfället. Vi har nått ett ganska bra läge i jämfö­relse med toppåren. Jag är hoppfull att den goda utvecklingen fortsätter.

VERKTYGEN FINNS PÅ ARBETSPLATSERNA

– Ett gammalt verktyg som funkar på arbetsplat­serna är rusme­dels­pro­gram. Men förutom alkohol måste också fullt lagliga läkemedel och olaglig narko­tika införas i programmen., säger Industri­fac­kets social- och arbets­mil­jö­ex­pert Marjut Lumijärvi. Hon påpekar att de flesta alkoho­lister i Finland är i arbetslivet.

Rusme­dels­be­roende är inte något man kan diagnos­ticera på arbetsplatsen, men hjälp och stöd ska finns till för den som är i behov av det. En arbets­kompis fråga kan vara det lilla som krävs för att få igång processen.

– I en under­sök­ning kom det fram att största delen av dem som blivit nyktra sade att det att en arbets­kompis frågade: Hur mår du? Det hade fått människor att tänka efter, säger Lumijärvi.

Ett alkohol- och drogpro­gram som utarbe­tats tillsam­mans i arbetars­kydds­kom­mis­sionen spikar fast alla olika parters ansvar, fasts­täller alkohol­kul­turen som gäller på arbetsplatsen och skapar i ideal­läget ett nätverk av stödper­soner. Det kan till exempel vara frågan om förtroen­demän eller arbetarskyddsfullmäktige.

Då kontakten finns och diskus­sionen är i gång ska det – i samar­bete med företags­häl­sovården – personen få vägled­ning till att söka vård. Lumijärvi påpekar att processen inte ska gå på följande sätt:

– ”Jag dricker så länge tills de säger upp mig”. Jag försöker alltid tala om att man inte ska hålla fast vid bara en typ av vård. Alkoho­lis­terna är den enda patientgruppen som inte har rätten att välja. Möjlig­heten att välja den typen av vård som passar för en själv måste finnas, säger Lumijärvi.

Förutom att bara erbjuda stöd kan förtroen­de­valda ha en specia­lupp­gift i att övervaka att anställ­ningen eller löneut­be­tal­ningen inte avbryts om personen ska in på öppen eller sluten vård.

För arbets­gi­varen kan det också vara ekono­miskt lönsamt att göra upp ett alkohol- och drogpro­gram. Inter­na­tio­nell forsk­ning visar nämligen att programmen snabbt tjänar in vad de kostar.

– Våra medlemmar har helt enkelt inte råd att vara bakfulla eller oaktsamma på jobbet. Inom våra branscher finns det så många arbet­supp­gifter där det finns en överhän­gande risk för olycksfall.

Lumijärvi påpekar att arbets­gi­varna har en tendens att utöka drogtes­tandet trots att man inom ramarna för alkohol- och narko­ti­ka­pro­grammet ska definiera de arbet­supp­gifter som bedöms vara så farliga att utövaren ska testas av säkerhetsskäl.

– Testandet är i nuläget vildare än vad lagen tillåter. Det är bara den som utför jobbet som ska testas. Övriga test utförs om det finns en välgrundad misstanke.

PROBLEMEN TRIVS I TYSTNAD

– Att tiga är inte att visa omsorg. Att visa omsorg är att fråga ”hur har du det”?”, säger utbil­dare Timo Nerkko vid Föreningen för förebyg­gande rusme­del­sar­bete Ehyt rf.

Nerkko ansvarar för Huugo-programmet där målet är att stöda arbets­ge­mens­kaper att känna igen, förebygga och lösa problem, som rusmedel föror­sakar på arbetsplat­serna. Han betonar också vikten av ett bra alkohol- och drogpro­gram på arbetsplatserna.

– Ingen ska skuld­be­läggas. Vi morali­serar inte utan vi pratar om alkohol på ett lika självklart sätt som man för tillfället pratar om handhy­gien, säger Nerkko.

– Företaget och arbets­gi­varen måste ha en tydlig linje. På julfesten eller andra gemen­samma evene­mang serveras endast två glas vin eller öl med maten, i fall man gjort ett beslut att servera alkohol på tills­täll­ningar. Efter det börjar man inte dela ut gratis drink­bil­jetter eller att förmannen ordnar så att det är öppen bar, säger Nerkko.

Tillgången till vård är heller inte lika för alla, fortsätter han.

– Om du är tillräckligt rik så kan du på semes­tern checka in på en privat vårdan­lägg­ning som någon annan företags­le­dare grundat där vården kostar 10 000 euro. Ingen får nödvän­digtvis veta något om hela saken.

Avslut­ningsvis kriti­serar Nerkko utvecklingen där missbru­karvården konkur­ren­sut­sätts. Det finns väldigt kommu­nala vårdplatser inom missbrukarvården.

OM RUSMEDEL PÅ JOBBET

• I kollek­ti­vav­talen ingår vanligen inte bestäm­melser gällande alkohol och droger eller instruk­tioner för vårdhänvisning.
• Centra­lor­ga­ni­sa­tio­nerna på arbets­mark­naden gav år 2015 en gemensam rekom­men­da­tion om förebyg­gande av alkohol- och drogre­la­te­rade skador, hante­ring av missbruksfrågor och vårdhän­vis­ning på arbetsplat­serna. I vissa kollek­ti­vavtal finns rekom­men­da­tionen med som bilaga.
• Många arbetsplatser har gjort upp ett alkohol- och drogpro­gram. Lagstift­ningen förut­sätter att man genom samar­betsför­fa­rande gör upp ett antidrog­pro­gram om arbets­gi­varen vill drogtesta sin personal.

TEXT JARI ISOKORPI
ILLUSTRATION TUOMAS IKONEN
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS