Avtal­sex­pert Asta Kääriäinen om bärploc­karna: ”Behovet av infor­ma­tion är stort”

Sommaren innebär högsä­song för flera av Industri­fac­kets branscher inom lands­bygds­nä­rin­garna. Det innebär också bråda tider för fackets avtal­sex­perter. Speciellt ungdomar som kanske ska börja på sitt första sommar­jobb kan erbjudas rätt speciella arbetsavtal. 

1.6.2020

Asta Kääriäinen arbetar för tillfället som avtal­sex­pert för lands­bygds­nä­rin­garna vid Industri­facket. För tillfället är det främst frågor som kommer in via fackcent­ra­lernas gemen­samma Sommar­jobbar-info som håller henne sysselsatt.

– Det kommer mycket frågor arbets­vill­koren för bärplock­ning. Man märker att det finns ett stort behov av infor­ma­tion. Det gäller både arbets­ta­gare och arbets­gi­vare, säger Kääriäinen.

Till exempel har hon fått frågan om man i ett arbet­savtal kan skriva ner att lönen betalas ut som en klump­summa efter att anställ­ning­sav­talet upphört samti­digt som längden på kontraktet uppskattas till 2,5 månader.

– Det står tydligt i kollek­ti­vav­talet att lönen betalas ut varannan vecka om man inte avtalat om annat. Varför skulle en arbets­ta­gare gå med på sämre villkor?

Kääriäinen svarade att lönen oftast betalas ut en eller två gånger i månaden. Det skulle säkert kännas som en lång tid att jobba med tungt jordbruk­sar­bete hela sommaren i väntan på lönedagen.

Ett vanli­gare fall är att man gjort upp ett arbet­savtal men själva jobbet skjuts fram. Har den anställda rätt till lönen för den tiden som hen inte utför själva arbetet?

– Det kan ju hända att det kommer snöblandat regn mitt i sommaren och då kan man inte jobba på åkrarna. Även då har arbets­ta­garen rätt till lön. Men hur många ungdomar vågar kräva det? Det finns en rädsla om att bli uppsagd under prövo­tiden och sen hittar man inget jobb i slutet av sommaren.

FÅ UTLÄNNINGAR I FACKET

Förutom finländska sommar­job­bare förekommer det också en hel del utländsk arbets­kraft i branschen. Väldigt få är medlemmar i facket och vanligtvis jobbar man bara några sommarmå­nader för att sen gå vidare till annat. Språk­muren och direkt okunskap om arbets­ta­garnas rättig­heter i Finland gör att väldigt få är i kontakt med facket.

– På en gård där det finns tio anställda så finns det kanske tre som vill ha tillägg för övertid­sar­bete och därför ringer förbundet. De vet oftast mycket väl att det kan göra det svårt för dem att få jobb i framtiden, men det är mera en princi­piell fråga för dem, säger Asta Kääriäinen.

Hon vill betona att det är arbets­gi­va­rens ansvar att inte erbjuda kontrakt som står i konflikt med lagen eller kollektivavtalet.

Industri­facket arbetar för att öka organi­se­rings­graden bland utländska jordbruk­sar­be­tare – men det är ett arbete som går långsamt framåt. De finländska ungdo­marna då? Kääriäinen har en hälsning till deras föräldrar.

– Berätta om för era ungdomar om facket och att det lönar sig att ansluta sig. Den infor­ma­tionen verkar inte spridas genom skolan eller mellan kompisarna.

TEXT MIKKO NIKULA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS