Allt fler jobbar utan att lönen räcker till. Plötslig sjukdom eller en tvättmaskin som går sönder kan krascha ekonomin.

Allt fler människor tvingas arbeta för en lön som inte räcker till för att köpa nödvändiga utgifter.  Bara i Finland finns det över 60 000 människor i arbetslivet – och under fattigdomsgränsen.

Storleken på de oundvikliga utgifterna varierar efter boendeort och livs- och familjesituation, påminner forskningskoordinator Merja Kauhanen på Löntagarnas forskningscentral.

En under 45-åring som bor ensam i huvudstadsregionen behöver i medeltal 1 380 euro i månaden för nödvändiga utgifter. I övriga delar av landet ligger summan på 1 131 euro i månaden.

I ett hushåll där det bor två vuxna och tre barn i tonårsåldern går summan upp till 4 250 euro i huvudstadsregionen och 3 770 euro i resten av landet.

– De största utgifterna är boende och mat. Dessutom tillkommer transport, hälsa och andra nödvändigheter som  kläder.

BIDRAG BEHÖVS FÖR ATT LAPPA HÅLEN

Merja Kauhanen påminner om att vad som kan anses vara en tillräcklig lön för att klara av vardagen inte är en entydig fråga. För att bli med 1 300 euro i handen kräver mycket jobb till exempel inom servicesektorn.

– År 2017 var en deltidsanställds månatliga inkomst i snitt 1 380 euro i månaden före skatt och andra lagstadgade avgifter. Många jobbar dessutom på ett så kallat nollavtal, då de verkliga arbetstimmarna kan vara få. Det är inte alls en självklarhet att man kommer upp till sådana summor, säger Kauhanen.

Inom servicesektorn är det inte ovanligt anställda blir tvungna att lappa på med jämkad dagpenning.

– Dessutom finns bostadsbidrag, men i många fall kan personen vara tvungen att ansöka om utkomststöd.

En löntagarfamilj där föräldrarna jobbar inom industrin kan man också bli tvungen att räkna slantar för att få det hela att gå ihop.

– Om det finns tre tonåringar i familjen kan bara matutgifterna växa och bli stora, säger Kauhanen.

Utanför huvudstadsregionen klarar sig familjen med aningen mindre utgifter, men de överraskande utgifterna gäller även där.

Kauhanen påminner om att kollektivtrafiken på flera håll i landet är obefintlig och familjen är tvungen att äga en bil. Om bilen går sönder måste den fixas genast för att man ska komma iväg till jobbet. Då måste det finnas pengar.

LÄTTHÄNT ATT EKONOMIN RASAR IHOP

– En annan plötslig förändring kan vara att en förälder plötsligt blir arbetslös. Då en faller från inkomstbunden arbetslöshetspenning på arbetsmarknadsstöd kan det bli aktuellt att man blir tvungen att ansöka om utkomststöd, säger Kauhanen.

Plötsliga sjukfall kan också vända upp och ner på en familjs ekonomi.

– Nivån på grundtryggheten är så låg att det inte räcker till för minimilevnadskostnaderna. I Finland ska alla enligt grundlagen ha rätt till en utkomst. Finland har ändå prickats för att så inte är fallet, säger Kauhanen.

Grundtryggheten har utvecklats långsammare som den allmänna inkomstnivån.

VAD RÄCKER PENGARNA TILL?

Ett sätt att mäta vad som är en tillräcklig lön är att mäta dess köpkraft. Finlands Näringsliv EK och Teknologiindustrin vill ofta tala om för finländarna om att vår lönenivå är högra ände främsta konkurrentländerna. Det gäller oftast jämförelser med Sverige och Tyskland.

Enligt en jämförelse som Kauhanen gjort får man helt enkelt mera för lönen i Tyskland än i Finland.

– Trots att Tyskland släpar efter Finland i löner, får man mera för pengarna i Tyskland. Sverige ligger aningen efter oss, men i övrigt ligger lönerna på samma nivå.

Andelen fattiga arbetare växer

Antalet arbetande människor under fattigdomsgränsen har vuxit i Europa under hela 2000-talet. I Tyskland ökade andelen personer som ligger under fattigdomsgränsen från sex procent till tio procent mellan åren 2006 och 2016.

Forskarna hävdar att de nya jobben skapas inom branscher där det inte erbjuds tillräckligt med arbetstimmar eller på annat sätt förblir lönenivån låg och kan inte förse människor med en tillräcklig utkomst.

I Finland beräknas det finnas ungefär 60 000 människor som arbetar – men fortfarande förblir fattiga. 26 000 av dem är löntagare och resten av dem är egenanställda och företagare.

KLARA SIG PÅ LITE

Det sägs ofta att ”arbete är det bästa socialskyddet”. I en fattig arbetandes öron kan det låta konstigt, då man ändå tvingas vända sig till FPA för att klara av vardagen.

I regel lappar man hålen i den låga lönenivån med bostadsstöd och ibland utkomststöd.

Hyresboende understöddes år 2017 med 326 euro och mottagarnas medelinkomst före stödet var 910 euro i månaden. I april i år fick 234 000 utkomststöd. Ur den gruppen var så gott som varannan ensamboende. Det finns inte uppgifter om deras status på arbetsmarknaden.

För en ensamboende är utkomststödet 497 i månaden och för ensamförsörjare 547 euro i månaden.

Enligt FPA:s uppgifter ska summan räcka till mat, kläder, hälsa, lokaltrafik, media, telefon och hobbyverksamhet.

DET OSYNLIGA FOLKET

Fattiga människor i arbetslivet är inte ett välkänt fenomen i Finland eller i andra EU-länder, påminner forskaren Mikko Jakonen, universitetslektor och författare till Työssäkäyvän köyhän elämä vaatii jokapäiväistä rohkeutta.

När problemet inte är igenkänt och accepterat, finns det heller inga lösningar. Livet blir en dans på lina, för att få vardagen att gå ihop.

–  Det enda de kan vara säkra på är att när man får mer från ett håll så skärs det bort från ett annat, skriver Jakonen.

Det är inte frågan om några stackare. Jyväskylä universitet samlade berättelser av fattiga, arbetande människor år 2015 inom ramen för projektet Työssä ja köyhä!

I berättelserna kommer det fram exempel på finländsk sisu och en vilja att klara sig. Det räknas ur vilken slags mat man får mest proteiner för att hålla hungern i styr. Föräldrarna går i gamla och urtvättade kläder för att bekosta barnens hobbyer.

Kommittén för sociala rättigheter i Europa har flera gånger prickat Finland för att grundtryggheten är på en för låg nivå. Samma gäller även för arbetsmarknadsstödet.

Människorättsförbundet uttryckte i maj till regeringsförhandlarna sin vädjan om att grundtryggheten förbättras i Finland. Förbundet hävdar att det handlar om en åtgärd som inte kan bli och vänta på helhetsreformen av socialskyddet.

STRÅET SOM KNÄCKER KAMELENS RYGG

Det är ensamboende, ströjobbare och ensamförsörjare som är den största riskgruppen, och det är uttryckligen plötsliga större utgifter eller livsförändringar  som kan vända upp och ner på ekonomin.

I de äldre åldersgrupperna har snabblåns- och utmätningsskulderna vuxit oroväckande snabbt. Det handlar förutom om de egna utgifterna också om skulder som kommit till då betalat för sina barns utgifter, meddelar Garanti-stiftelsen.

En av orsakerna bakom utvecklingen är de små pensionerna. I fjol var medelarbetspensionen för personer som gått i pension mellan 60 och 64 drygt 1 830 euro. Här fanns en  stor skillnad mellan män och kvinnor:  männen 2075 euro och kvinnorna 1 605 euro.

Ju mer avbrott i arbetskarriären, desto sämre pension. Längre perioder av arbetslöshet och föräldraledigheter gör att den framtida pensionen förblir liten.

Garantipensionen är 785 euro i månaden. Knappt 30 000 personer över 65 år levde på garantipension vid årsskiftet. I de yngre åldersklasserna var det färre som fick garantipension. Pensionärer kan bli tvungna att lappa med andra inkomster – oftast det bostadsstödet för pensionärer.

I regel kan man säga att om det är ekonomiskt knapert under åren i arbetslivet, så fortsätter det så  även som pensionär.

BARNFATTIGDOM I FINLAND

Enligt resultaten i olika undersökningar bor det omkring 100 000 – 120 000 fattiga barn i Finland. Det innebär att fler än en på tio barn bor i ett hem där utgifterna dragits ner till minimum.  Det här påverkar barnens möjligheter till hobbyverksamhet, avbrutna eller aldrig påbörjade studier efter grundskolan bland annat på grund av kostnaderna på böcker och andra studiemedel.

Enligt uppgifter från Statistikcentralen ökade barnfattigdomen med över tio procent i början av 2000-talet. Indexfrysningen av barnbidraget syns i statistiken. Trots att barnbidrag betalas ut till alla barnfamiljer spelar bidraget en betydligt större roll i mindre bemedlade barnfamiljer än hos dem.

Fattigdomsforskaren Juho Saari har sagt att ett sätt undvika barnfattigdom är att stanna i relationer och undvika hemvårdsstöd.

Omkring en tredjedel av barnfamiljerna är enförälderfamiljer. Ju äldre barn, desto mer sannolikt att föräldrarna inte bor tillsammans.

Jakonen påpekar att en familj kan vara lida av fattigdom trots att en förälder har heltidsjobb.

– Det är sannolikt att de är tvungna att i alla fall nu och då ty sig till socialskyddet, hjälp från släkt och vänner, snabblån eller flera jobb samtidigt för att klara av vardagsutgifterna.

Släkt och vänner kanske inte vet om hur små inkomster deras nära egentligen tvingas leva på.

I materialet som samlades in av Jyväskylä universitet kommer fram det att människor understryker vikten av samhällets skyddsnät. De oroar sig också över vad som sker med det och huruvida det nedmonteras.

En ensamförsörjande förälder till tre barn berättar om sitt liv:

”Vi har klarat oss genom allt! FPA, socialen, barnskyddet, psykakuten, kyrkans diakoniarbete, öronkliniken, sjukhus, hälsocentraler, familjestöd, läkare, lymfomskötare, massörer, fysioterapeuter, släktingar och vänner har hjälpt oss. Utan dem skulle vi inte vara här. Jag har inte behövt klara mig ensam.”

TEXT BIRGITTA SUORSA / UP
ILLSUTRATIONER TUOMAS IKONEN

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS