Lovisa 8.8.2018. Skogsarbetarna Peter Olander(huvudförtroendeman) och Kenneth Rehnberg från södra skogsreviret röjer skog. Foto: Patrik Lindström

”Det bästa med jobbet är friheten”

Att vara utomhus och i naturen hör till de bättre sidorna med jobbet som skogsar­be­tare. Att själv få bestämma hur och när man jobbar är ändå kanske det bästa, säger Södra skogs­re­vi­rets huvudfört­roen­deman Peter Olander.

Efter drygt sex kilometer längs en slingrande grusväg som verkar krympa efter varje kurva, kör skogsar­be­tarna Peter Olander och Kenneth Rehnberg till sidan av vägen och parkerar bilen. Det är här i Gammelby i Borgå som dagens arbets­pass ska göras.

– Det är det här området, eller skiftet, som ska röjas och där någons­tans har vi lämnat sågarna över natten. Går vi längs med ån så ska vi nog hitta dem lätt, förklarar Rehnberg medan han visar hur långt de hunnit på det omkring nio hektar stora området som de jobbar med för tillfället.

Skogsar­be­taren Kenneth Rehnberg studerar kartan för det nio hektar stora området, eller skiftet, som de jobbar på just nu.

Det är tyst i skogen och så här långt från närmaste bosätt­ning är det bara djur som man kan stöta på. Olander berättar att de har träffat på både älgar och något vildsvin under årens lopp om morgnarna innan man drar igång motorsågen.

– Vi har inte sett några vargar eller björnar ännu, men jaktlaget har faktiskt sett en björn här i närheten. Men jordge­tin­garna är ett betyd­ligt större problem. De har av någon orsak varit speciellt tama i år och stiger man i ett jordge­tingbo, blir man nog snabbt tvåa, säger Olander samti­digt som den täta skogen öppnar sig.

Väl framme vid en nyskapad skogsglänta som skogsar­be­tarna röjt fram dagen innan, tar det inte länge innan båda röjningsså­garna är upphittade.

Efter att Peter Olander har fyllt tanken kan dagens arbete inledas.

– Sågarna väger drygt 10 kg, så det får bli i skogen över natten. Det är ingen vits att bära av och an på dem här i skogs­ter­rängen. Inte är det någon som far iväg med dem härifrån, säger Rehnberg.

– Det är ju till och med svårt att hitta dem själv ibland, skrattar Olander.

Skogsar­be­tarnas huvud­sakliga verktyg är röjningssågen (på bilden) och motorsågen, som används när större träd ska fällas.

SKÖTER SKOGAR FRÅN HANGÖ TILL PYTTIS

Tystnaden bryts abrupt när Olander och Rehnberg drar igång sina sågar och tar i tu med arbetet. Med bestämda steg tar de sig framåt och fäller små träd i rask takt för att röja plats runt de större träden. Efter röjningen kommer de stora skogsmaskinerna.

– Vi tar bort träden som har en diameter på mindre än åtta centi­meter. Det är så smått att man inte kan sälja det. Vi städar upp skogs­bottnen för skogs­mas­ki­nerna. Om det finns små träd vid träden som skogs­mas­ki­nens aggregat kniper fast runt, så går det lätt så att kedjan lossnar. Därför ska det röjas upp före man avverkar skogen, förklarar Olander.

Peter Olander fäller snabbt och syste­ma­tisk ner små träd så att de stora skogs­mas­ki­nerna senare kommer åt de större träden.

– Det ser också snyggare ut i skogen efteråt, annars brister de små träden och blir stående och liggande kors och tvärs. Det här är lite av skogsvård till lika, fortsätter Rehnberg.

Skogsar­be­tarnas arbets­gi­vare Södra skogs­re­viret är en skogsvårdsfö­re­ning som i första hand erbjuder olika skogsvårdst­jänster åt sina medlemmar, det vill säga skogsä­garna i området. Förenin­gens verksam­het­sområde sträcker sig från Pyttis i öster till Hangö i väst. Det över 230 kilometer breda området innebär ändå inte att skogsar­be­tarna behöver resa runt hela Nyland.

– Vi har nio skogsar­be­tare som sköter skogar i hela området som är uppdelat så att arbets­ta­garna sköter det jobbet som finns i närheten av var de bor. I medeltal blir arbets­re­sorna bara kring 20 till 30 kilometer, förklarar Olander.

Alla träd med en mindre diameter än 8 cm ska röjas bort.

SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

Både Peter Olander och Kenneth Rehnberg trivs med att jobba i naturen. Ingen­dera skulle kunna tänka sig att syssla med kontor­sar­bete. Båda har också en lång karriär bakom sig inom branschen, vilket redan i sig är beskri­vande för hur bra de trivs i skogen.

– Ja, det kan man säga. Annars har någon­ting gått riktigt på tok, konsta­terar Olander som har jobbat på reviret sedan 1985.

– Det bästa är friheten i arbetet, att man får göra det på eget sätt och i egen takt. Ingen sitter och kikar på vad du håller på med, fortsätter han.

Rehnberg som har varit på Södra skogs­re­viret i över 40 år är inne på samma linje.

– Grund­kon­di­tionen får man dessutom på köpet, skrattar han.

Kenneth Rehnberg trivs i skogen och kan inte tänka sig att jobba i ett kontor.

Friheten att komma och gå som man vill bara jobbet blir gjort, har varit speciellt uppskattat den här ovanligt heta sommaren.

– De riktigt heta dagarna far man på jobb under morgon­natten och hem vid elvatiden. Där kommer friheten i jobbet igen fram som positivt, säger Olander.

Att det blir riktigt tidiga morgnar har ingen­dera egent­ligen något emot.

– Det gäller helt enkelt att jobba på morgonen när det är lite svalare. Det går inte att vara här i skogen på efter­mid­da­garna, säger Rehnberg.

Arbetsklä­derna och skydd­sut­rust­ningen har inte gjort saken lättare i sommarhettan.

– Förutom kläderna så värmer hjälmen ganska snabbt upp en när det är varmt ute, men vi håller skydd­sut­rust­ningen på oss när vi arbetar. Skydd­sut­rust­ningen hör helt enkelt till jobbet. Det är bara att använda den, säger Rehnberg.

– Det finns inget alter­nativ när de gäller säker­heten. Om det skulle hända något, så är det också lite illa att försöka förklara hur man kan ha ett så stort hål i huvudet om man har haft hjälmen på sig, inflikar Olander.

Trots de tidiga morgnarna för att undvika de varmaste timmarna, har hettan tagit på.

– Det blir lite proble­ma­tiskt med drickandet, när man inte riktigt kan ha med sig tillräckligt med vatten ut i skogen. Det finns inte heller något lämpligt ställe att hålla en flaska med sig när man rör sig framåt med röjarsågen. Det har blivit lite huvud­värk emellanåt på efter­mid­da­garna, säger Olander.

Det gäller att dricka tillräckligt när man gör fysiskt arbete. Under den här ovanligt heta sommaren har det varit proble­ma­tiskt att hålla vätske­ba­lansen i skick.

Säker­heten är högt priori­terad och Olander ser inte jobbet som farligt.

– Det är mycket ovanligt att det händer olyckor i vårt arbete. Det är oftast hobbyså­garna som råkar ut för olyckor i skogen.

Han medger ändå att det ibland uppstår obehagliga situa­tioner. Röjning­sar­bete vid vindfällor, alltså efter stormar som fällt träd över stora områden kan vara riktigt farliga.

– När träden ligger kors och tvärs på varandra blir det enorma spänningar i träden. Då måste man verkligen fundera på vad man gör och var man ska börja såga. Då kan man faktiskt vara lite rädd ibland.

De långva­riga skogsar­be­tarna på Södra skogs­re­viret huvudfört­roen­de­mannen Peter Olander och Kenneth Rehnberg trivs bra i skogen.

SKOGSVÅRD OCH KVARTALSEKONOMI GÅR DÅLIGT IHOP

Röjning hör till de vanli­gare arbet­supp­gif­terna som skogsar­be­tarna jobbar med, men det är ingalunda den enda uppgiften de har. På våren står till exempel plante­ring på agendan men det finns också en del special­jobb som är lite mer ovanliga men uppskattade.

– Vi har till exempel Sköldvik industriområde här och kärnkraft­verket i Lovisa där vi också brukar sköta lite skogsvård med jämna mellanrum. Det är lite extra och annor­lunda från det vardagliga, så ganska roligt på det viset, säger Olander.

Vad som är det vikti­gaste i skogsvården verkar det inte råda något tvivel om, nämligen plantskogsröjningen.

– Det är ändå tyvärr en sak som många skogsä­gare slarvar med. Det är en jättestor skillnad på hur snabbt skogen växer om man sköter den. Problemet är att om du röjer en plantskog idag, så får du inte dina pengar tillbaka imorgon. Utan du ska räkna med 15 år framåt. Men då får du ju också en större vinst när du har skött röjningen under årens lopp, säger Olander.

Hur bra sköter då skogsä­garna överlag om sina ägor?

– En del sköter ju sina skogar helt perfekt medan andra helt glömmer bort att vårda skogarna. Det är förstås en kostnadsfråga, konsta­terar Olander.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM