Mångsyss­laren står stadigt på flera ben

Det lönar sig att vara mångsidig och snabb att anpassa sig om man ska klara sig i längden. Det vet man på Norcar-BSB som med hjälp av ett brett produkt­sor­ti­ment också har klarat svåra tider.

Pälsnä­ringen var länge väldig viktigt för Nykar­le­by­ba­se­rade Norcar-BSB som levde på att montera utfodrings­mas­kiner till pälsbranschen. Pälsnä­ringen är ändå mycket konjunk­tur­känslig och huruvida pälsfar­marna har möjlighet att inves­tera i ny utrust­ning eller inte, hänger helt på det rådande marknadspriset inom branschen. För tillfället när pälsnä­ringen kämpar med att konkur­rera med billiga pälsar från Kina, står företa­gets utfodrings­mas­kin­pro­duk­tion helt stilla. Men arbets­ta­garna på Norcar-BSB har istället fullt upp inom koncer­nens andra produktionsgrenar.

– Ett par år sedan hade vi permit­te­ringar, men vi klarade upp det ganska bra. Vi kunde flytta över arbets­ta­garna från en enhet till en annan. Några var permit­te­rade en lite längre tid, men annars går det bra och jobbet har räckt till. Vi kör på med hård takt, säger huvudfört­roen­de­mannen Kurt Lindkvist.

Företa­gets räddning är mångsi­dig­heten. Norcar­koncernen tillverkar nämligen också minilas­tare och industri­au­to­ma­tions­lös­ningar. Bägge enheterna går på högvarv och man hinner inte bygga några minilas­tare på lager. Allt som byggs går direkt till kunden.

– Jag tror inte att vi kan få ut maskiner snabbare än såhär. Någons­tans kommer gränsen emot. Man kan ju inte göra mer än vad händerna räcker till. På automa­tions­sidan har vi lite mera växlande tempo, eftersom det ofta blir bråttom på slutrakan när ordern ska levereras. Men jobbet har räckt till bra, säger Lindkvist som själv jobbar med industriautomationen.

SIKTAR HÖGT

Famil­jefö­re­tags­led­ningen bekräftar att två av koncer­nens tre enheter går väldigt bra. Vd:n Lotta Lindén-Svarvar berättar ändå att man siktar ännu högre.

– Vi siktar faktiskt på en tillväxt på 30 procent i år, så målsätt­ningen är att tillverka och sälja runt 350 maskiner i år. Det här är en växande marknad och vi är inte i så många länder ännu, säger hon.

Minilas­tarnas kunder finns inom jordbruket, byggnad­sin­dustrin, kommuner och bland entrepre­nörer inom grönområden. Upp till 90 procent av produk­tionen går på export, i dagsläget främst till Norden och norra Europa. Det vill man på företaget ändå se en ändring på.

– Vi försöker komma in på markna­derna också i andra europeiska länder längre söderut. Vi har också varit i Ryssland, men det har varit besvär­ligt efter att rubelns värde sjönk så kraftigt, förklarar Lindén-Svarvar.

FRÅN TOM RAM TILL FÄRDIG LASTARE

I produk­tions­hallen står blivande minilas­tare av olika storlek på rad. Längts bak i hallen jobbar företa­gets nyaste och yngsta montör Walter Granlund på en 755:a, den minsta och samti­digt en av de populä­raste minilas­tarna i sortimentet.

– Jag börjar med att plocka in en tom ram och sedan börjar själva monte­ringen. Jag lägger i hjulmo­torer, slangar, elsystem och själva motorn. Jag bygger ihop hela maskinen från början till slut.

Granlund har nyligen börjat montera den här lastaren från en tom ram men kompo­nen­terna verkar hitta sin egen plats med rask takt.

– Det tar ungefär tre, fyra dagar att montera ihop hela lastaren. Det beror lite på vilken utrust­ning den ska ha. Det är roligt att bygga från början till slut, så får man se att allt faktiskt fungerar som det ska när den är färdig, säger Granlund.

Produk­tionen och lagret är upplagt enligt Lean-metoden för att göra processen så effektiv och enkel som möjligt. Med över 10 000 kompo­nenter i lagret gäller det att hålla ordning på processen. Skilda arbets­ta­gare plockar allt som behövs för produk­tionen så att montö­rerna kan koncent­rera sig på att montera. Till modellen hör också att montö­rerna ansvarar för lastaren från början till slut, något som är populärt bland montörerna.

– Det är absolut det bästa, åtmins­tone för mig. Arbetet blir inte tråkigt. Om man endast skulle montera en och samma del på löpande band åtta timmar i streck, så vet jag inte om man skulle orka hemskt länge. På det här viset hålls jobbet varie­rande och intres­sant, säger montören Olexander Kokovin som har jobbat på Norcar i fyra år.

Kokovin trivs med jobbet och monterar just nu en av de mindre model­lerna, en 6020:a, som ändå ska utrustas med betyd­ligt mer än standard utrust­ning. Minilas­taren ska bland annat få en hytt.

– Mina favoriter är alla modeller som inte är standard. Det är alltid roligare att bygga maskiner som har tilläggsutrustning.

SJU MODELLER OCH SEXTIO REDSKAP

Montö­rerna är överens om att jobbet är mångsi­digt och att model­lerna är varie­rande. Kokovin berättar att ungefär hälften av minilas­tarna han bygger ska ha någon tilläggsutrustning.

– Det var kanske svårt i början, men inte längre, man börjar ju lära sig model­lerna, säger han.

Norcar bygger minilas­tare av sju olika modeller som sedan kan utrustas på otaliga olika sätt. Model­lernas vikt sträcker sig från knappt 1000 kg till mer än det dubbla och lyftkraften från 500 till 1500 kg. Allt byggs kunds­peci­fikt så att kunden kan välja mellan modell, utrust­ning och redskap.

– Vi har 60 olika redskap som kunden kan välja mellan beroende på vad minilas­taren ska användas till. Räknar man med alla andra tillver­kares redskap som passar på våra lastare finns det över 100 alter­nativ, berättar produktc­hefen Magnus Holm.

Vid produk­tions­linjen jobbar montören Kjell Neumann med en av de större model­lerna, en 7236:a. Han har jobbat på företaget i mer än tio år och trivs bra med det rena inomhusar­betet och möjlig­heten att bygga helt nya maskiner.

– Det kommer nya saker hela tiden när produk­tut­vecklingen går framåt. Det blir också lite svårare när man byter från en modell till en annan. Men det passar bra med varia­tion för mig. Jag tycker att elmon­te­ringen är den svåraste biten.

För Neumann spelar det ingen större roll vilken modell han monterar, men han medger att utrust­nings­nivån direkt påverkar arbetet.

– Det är jättestor skillnad på utrust­nings­nivån på lastarna. Det tar mycket längre tid att montera en lastare med mycket tilläggsutrustning.

PRODUKTIONSAUTOMATIONEN EN EGEN VÄRLD

I hallen bakom väggen möts vi av en helt annan stämning. Här är det är lugnt och tyst och inga minilas­tare syns till. Det är här som montö­rerna bygger automa­ti­se­rade produktionslinjer.

– Jag håller på med ett lådhan­te­rings­system som ska bli en del av en ny produk­tions­linje hos en våra kunder, berättar Christer Nordling som är den enda montören i hallen idag.

Huvudfört­roen­de­mannen Kurt Lindkvist som också jobbar med produk­tion­sau­to­ma­ti­se­ringen förklarar att ett stort projekt blivit färdigt bara några dagar tidigare och att de andra arbets­ta­garna har dragit iväg för att instal­lera den nya produktionslinjen.

– Det blir en del arbets­resor när montö­rerna åker iväg för att instal­lera linjerna. Det beror på hur stora projekt det är frågan om, men ibland går det att göra på tre dagar medan det ibland kan ta upp till två veckor. Då kommer pojkarna bara hem till veckos­lutet, berättar Lindkvist som inte längre själv åker med på installationsresorna.

Lindkvist som har jobbat på Norcar i 17 år förklarar, inte helt överras­kande, att det inte är en alldeles simpel process att slå ihop en ny automa­ti­serad produk­tions­linje. Från att kunden utrycker ett behov behövs massor av plane­ring, arbete, tanke- och instal­la­tion­sar­bete innan den nya linjen kan köras igång på fabriken.

– Det börjar med att pojkarna på kontoret lägger högtrycket på och börjar planera. När de kommer framåt så får vi ritningar och då kan vi inleda monte­ring­sar­betet här i hallen. I slutändan av processen kommer roboten som vi sedan monterar och program­merar, säger Lindkvist.

Ibland stöter montö­rerna ändå på problem med ritningarna.

– Visst, det händer. Vi stöter på brister eller något som inte fungerar i ritnin­garna och då går vi upp till plane­ringen och så hittar vi tillsam­mans på en lösning på problemet.

– Det bästa är att jobbet är så omväx­lande och att man får tänka själv. Det gillar jag. Trots att vi får färdiga ritningar, så blir det att fundera en hel del själv på hur man ska lösa olika saker. Det blir mycket problem­lös­ning, det är det bästa, fortsätter Nordling.

Och jobbet på automa­tions­sidan erbjuder dagligen både varia­tion och utmaningar åt arbetstagarna.

– Det vi gör är faktiskt väldigt varie­rande och vi har nya projekt hela tiden. Jag kan inte tänka mig något jobb som skulle vara mera varie­rande. Vi gör ju lösnin­garna precis enligt vad kunden behöver och vill ha, så det blir ju olika varje gång, säger Nordling som stort­rivs på arbetsplatsen.

Processen är arbetsdryg och det blir ofta bråttom i slutändan, men belöningen kommer när jobbet är gjort.

– Det kan ibland bli lite stres­sigt. Kunden vill ju ha sin linje så fort som möjligt och ibland blir det riktigt bråttom. Vi gör också en del övertid emellanåt. Men det hör till charmen, säger Nordling.

– Det är ett rent nöje när man gör linjerna från början till slut och sedan ser när en maskin man själv byggt jobbar på en fabrik, tillägger Lindkvist.

TEXT JOHAN LUND
FOTO JOHANNES TERVO

OY NORCAR-BSB AB

GRUNDAT 1979. Till koncernen hör dotter­bo­lagen Norcar, Norcar-BSB Eesti samt Norcar DK
HEMORT Nykar­leby
PRODUKTION Norcar tillverkar minilas­tare, Norcar-BSB har två affär­sen­heter: Norcar Automa­tion som tillverkar produk­tion­sau­to­ma­tions­lös­ningar och Minko­matic som tillverkar utfodrings­mas­kiner till pälsnäringen
VERKSAMHETSOMRÅDE Finland, Norden, Europa och USA
OMSÄTTNING 6,2 miljoner euro (2016)
PERSONAL 20 lager- och produktionsarbetare