På svenska
Solidaritetsprojektet i Namibia är slut: MANWU försöker nu stå på egna ben
Solidaritetsprojektet som Metallförbundet inledde år 2009 tog slut i våras. Samtidigt som Namibias ekonomiska läge är mycket pressat.
När solidaritetsprojektet med namibiska fackförbundet MANWU, som organiserar arbetstagare inom metall‑, byggnads- och andra industribranscher, inleddes för omkring tio år sedan, var målsättningarna klara. Förbundets anställda och medlemmar skulle utbildas, organiseringsgraden höjas, upplysningsarbetet kring aids förbättras och arbete för jämlikhet förstärkas.
I praktiken lyckades MANWU med alla sina mål. På slutrakan av projektet strulade ändå Namibias ekonomiska läge till det hela.
I och med byggnadsbranschens krasch har förbundet förlorat tusentals medlemmar.– Som bäst hade vi över 15 000 medlemmar. Idag ligger medlemsantalet på drygt 2 000, säger MANWU:s ordförande Justina Jonas.
Siffrorna berättar mer än tusen ord om de problem som förbundet möter samtidigt som projektet avslutas. När representanter från Industrifacket, fackets solidaritetscentral SASK och MANWU träffades i början av året, kunde man ana en blandning av vemodiga känslor av att projektet avlutades, men samtidigt också och trötthet och ångest.
– Innan den ekonomiska kraschen hade förbundet över 40 000 potentiella medlemmar, säger Justina Jonas.
Hon är ändå lycklig över att förbundets organisation har förstärkts under de gångna tio åren.
– Vi har utbildat personal och aktiva medlemmar varje år.
MANWU har verksamhet i åtta regioner. Merparten av verksamheten är koncentrerad till området Khomas i närheten av Namibias huvudstad Windhoek.
– Nu funderar vi över hur vi ska gå vidare och hur vi ska engagera hela personalen med att fortsätta med arbetet.
Under projektåren har MANWU tagit sin plats i det namibiska samhället. Förbundet och dess ordförande Justina Jonas är välkända i landet.
– På det viset hör vi till de starkaste fackförbunden. Vi har goda möjligheter att påverka de politiska beslutsfattarna och vår röst blir hörd, intygar Jonas.
ORGANISERING PÅ ARBETSPLATSERNA
Jonas vill att förbundet gör upp en ny medlemsrekryteringsplan i den nya rådande situationen. Under projektet utbildade MANWU regelbundet sina aktiva medlemmar och organiserade arbetsplatser runt Namibia. Det här arbetet vill man se en fortsättning på.
En av de organiserade arbetsplatserna är förtaget Rent-A-Drum som i tjugo år varit aktivt inom återvinningsbranschen. Sorteringsbara sopor från hela Namibia hämtas till verksamhetsstället i utkanten av huvudstaden.
Under arbetspasset i februari var det främst kvinnor som sorterade återvinningsbart material bland soporna, bland annat plast, metall och papper. Arbetet är lätt men mekaniskt. Alla arbetstagare har skyddsutrustning, det vill säga overall, handskar och andningsskydd.
Arbetsplatsen har en förtroendeman och nästan alla av de 600 arbetstagarna hör till facket. Arbetet görs i två skift från måndag till lördag och veckoarbetstiden är 45 timmar. Lunchpausen är en hel timme och till arbetsdagen hör också två femton minuters tepauser.
– Jag hjälpte MANWU att organisera arbetsplatsen. Organiseringsarbetet försvårades kanske lite av att man pratar flera olika språk på jobbet och så jobbar vi i olika skift, minns operatören och kvalitetsgranskaren Uusika Michael som är förtroendeman på företaget.
Engelska är det officiella språket i Namibia men landet har flera olika stammar som har sina egna språk. Man möter språkmurar nästan överallt, inte bra på den här arbetsplatsen.
Nu har fackets verksamhet på arbetsplatsen hittat sin form och förhållandet till arbetsgivaren är tillfredsställande.
– Jag organiserar träffar med arbetstagarna i båda skiften, berättar Uusika Michael.
I en fråga har arbetsgivaren inte åtminstone ännu kommit emot. Lönen är för låg och arbetsgivaren vill inte höja den. Lönen går inte ens att jämföra med finländsk lönenivå. Arbetstagarna på Rent-A-Drum tjänar 1 900–2 000 namibiska dollar i månaden. Det är ungefär 140 euro, vilket innebär en timlön på knappt 80 cent.
INOM BYGGNADSBRANSCHEN FINNS EN FÖRHANDLINGSPART
Organiseringen av arbetsplatser som Rent-A-Drum hör till undantagen i MANWU:s organiseringsarbete som har fokus på byggen. I och med den ekonomiska recessionen kan man förstås i efterhand se det som ett misstag. Men det finns en klar orsak till varför man har koncentrerat sig på byggnadsbranschen.
– Byggnadsbranschen är den enda branschen i Namibia som har ett riksomfattande kollektivavtal. Inom till exempel metallbranschen finns ingen minimilön eftersom det inte finns någon arbetsgivarpart att förhandla med inom branschen. Metallföretagen har ändå bättre lönenivå, något som man har förhandlat om lokalt, berättar Justina Jonas.
Trots att MANWU just nu ligger i ett läge som känns svårt, eller till och med hopplöst, tror ändå ordföranden på sina egna. Förbundet har en strategisk verksamhetsplan som sträcker sig fram två år.
– Jag tror på det vi gör. Vårt kunnande är på hög nivå och vi går framåt.
Jonas vill också tacka finländarna för det framgångsfulla projektet.
– Jag vill tacka Industrifackets medlemmar. Ni har haft ett enormt inflytande på våra medlemmar och MANWU. Vi är tacksamma och det här är något vi aldrig kommer att glömma.
TEXT KIRSI TÖRMÄNEN-PETMAN
ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND
FOTO LEITAGO NARIB
MANWU:s ordförande Justina Jonas beskriver stämningarna när det gemensamma solidaritetsprojektet mellan Industrifacket, solidaritetscentralen SASK och MANWU avslutas och tackar Industrifackets medlemmar för den oersättliga hjälpen. (intervjun på engelska).
MANWU
• Organiserar arbetstagare inom metall‑, byggnads- och andra industribranscher
• Omkring 2 000 medlemmar, som bäst innan den ekonomiska kraschen 15 000 medlemmar
• Riksomfattande verksamhet i glesbebott stort land
• Har under solidaritetsprojektet byggt upp ett fungerande regionnätverk med 8 regioner
• Förbundet har 27 anställda, varav 6 på centralkontoret och resten i regionerna
• Solidaritetsprojektet började planeras 2009 och avslutades på våren 2018.
INDUSTRIFACKETS SOLIDARITETSPROJEKT 2018
• Industrifacket reserverar årligen en procent av nettomedlemsintäkterna till solidaritetsverksamhet. Projekten drivs i samarbete med fackets solidaritetscentral SASK.
• Förstärkning av metall- och gruvfacket och uppbyggnad av samarbete i Indonesien
• Förstärkning av industrifacken i Moçambique
• Utveckling av industrifacken i Malawi
• Förstärkning av industrifacken i Colombia
• Rättvist arbete och skogsindustri i Nepal
• Metallarbetarnas rättigheter i Filippinerna
• Organisering av skogs‑, trä och byggnadsbranschen samt arbetsförhållanden inom textil- och gruvbranschen i Burma
