Strejk undveks inom mekaniska skogsindustrin: Ett avtal man kan leva med

teollisuusliitto

Arbetsgivarnas hårda linje och de fyra månader långa förhandlingarna fick ett slut först när man under strejkhot och riksförlikningsmannen ledning nådde en uppgörelse.

– Som helhet blev det ju inte det som vi eftersträvade, men med tanke på arbetsgivarnas ursprungliga flertaliga försämringskrav i arbetstagarnas anställningsvillkor så är resultatet drägligt. Det går det att leva med uppgörelsen, säger Janne Naukkarinen som är förtroendeman på Metsä Woods fanerfabrik i Punkaharju, medlem i Industrifackets styrelse och som själv var med som arbetstagarrepresentant i kollektivavtalsförhandlingarna för den mekaniska skogsindustrin.

– Vi förhindrade till exempel att man skulle spjälka semestern i flera delar. Vi avvärjde också en sju procents lönesänkning för oavbrutet treskiftsarbete och den breda bestämmanderätten som arbetsgivarna krävde. Arbetsgivarens bestämmande rätt kommer ändå i kraft vad gäller stagnationstid, på det viset att arbetsgivaren kan utse söckenhelgdagar som arbetsdagar, förutom julhelgdagarna. Det torde ändå inte vara något större problem eftersom ersättningsnivån för de dagarna förblir 200 procent. De finns säkert frivilliga för de skiftena, säger Naukkarinen.

Den svidande 24 timmar långa arbetstidsförläggningen som följde med konkurrenskraftsavtalet förblev i kraft i det nya kollektivavtalet.

– Det var en avgörande fråga för arbetsgivarna. Jag tror inte att vi skulle ha fått en ändring till stånd i den frågan ens med en strejk. De andra avtalsbranschernas kollektivavtal innehåller samma bestämmelse. Riksförlikningsmannen Minna Helle konstaterade redan i början av medlingen att hon inte kan ge ett medlingsbud i vilket man skulle ändra på arbetstidsförlängningen som konkurrenskraftsavtalet förde med sig.

– Om ett par år är situationen ändå en annan. Arbetstidsförlängningen tags till exempel då bort från teknologiindustrins kollektivavtal. Det ger också oss en ny chans at påverka saken, fortsätter han.

På Janne Naukkarinens arbetsplats har han fått både ris och ros för uppgörelsen, precis som vid tidigare avtalsrundor.

– Stämningen har varit helt som vanligt. Den här gången kändes speciellt trevligt när gänget från fackavdelningen kom och gav sitt tack för att vi rodde förhandlingarna i land. De pågick i fyra månader och det blev omkring 30 möten. Först på slutrakan under strejkhot och i riksförlikningsmannens ledning började sakerna framskrida. Före det noterade knappt Skogsindustrins representanter våra målsättningar.

huvudförtroendemannen Janne Naukakrinen (till vänster) berättar om det nya kollektivavtalet för Marko Malinen måndagen den 22 januari.

FUNDERSAM ÖVER LOKALT AVTALANDE

Vuokko Piippolainen som är förtroendeman på UPM:s Alholmens såg i Jakobstad ser det nya kollektivavtalet som en avvärjningsseger.

– Arbetsgivarens ursprungliga krav var hårda. Dem lyckades vi avvärja. Med tanke på det var uppgörelsen inte dålig. Att konkurrenskraftsavtalets 24 timmars arbetstidsförläggning ändå blev kvar irriterar folk.

Piippolainen delar Naukkarinens uppfattning om att en strejk inte skulle ha förändrat på situationen.

– Om två år måste vi i förhandlingarna se till att vi får arbetstidsförlängningen ur det ya kollektivavtalet, samtidigt som de tidsbundna tilläggstimmarna också faller ur teknologiindustrins kollektivavtal. Målet är att vi alla ska ha samma utgångspunkt.

Piippolainen förhåller sig reserverat till den del av uppgörelsen som innehåller lokala avtal.

– Vår erfarenhet är att man inte kan göra lokala avtal på ett företag som UPM som är koncernstyrt. Det finns inget utrymme för lokala lösningar.

HUVUDDRAGEN I KOLLEKTIVAVTALET

Avtalsperioden för den nya kollektivavtalsuppgörelsen är 20.1.2018–31.11.2019. Uppgörelsen innefattar två löneförhöjningar om vilka man båda åren i första hand förhandlar om lokalt mellan förtroendemannen och arbetsgivaren. Om man inte skulle lyckas nå en överenskommelse lokalt, innehåller kollektivavtalet bestämmelser enligt vilka man i så fall förverkligar löneförhöjningarna. Förhöjningarna är båda åren 1,6 procent och förhöjningen fördelar sig mellan allmänna och lokala potter.

Arbetsbundna tidlöner höjs från 1.2.2018 med 1,6 procent och från 1.2.2019 med 0,65 procent. Bland annat skiftes- och lördagstilläggen höjs vid samma tidpunkter med samma procenttal. Huvudförtroendemannens ersättning höjs med fem procent. Arbetarskyddsfullmäktiges ersättning stiger med 50 procent till en nivå på 60 procent av den som huvudförtroendemannen får.

Det gjordes flera förändringar i de så kallade textfrågorna i kollektivavtalet. Följande är de mest centrala.

Arbetsgivaren måste meddela åt arbetstagare som gör ett eller tvåskiftsarbete om ledighet som förkortar arbetstiden senast fyra dygn innan ledigheten inleds. Om arbetsgivaren inhiberar avtalat ledighet måste arbetsgivaren meddela om det minst sju dygn i förhand. Man kan avtala om annat lokalt.

Vid stagnationstid har arbetsgivaren bestämmanderätt vid arbete på söckenhelger, förutom julhelgdagarna, om vilka man måste avtala om lokalt. Ersättningsnivån förblir 200 procent.

Uppgörelsen innehåller som bifogat avtal den allmänna centralorganisationsuppgörelsen för den mekaniska skogsindustrin som gjorts mellan FFC och Industrins och arbetsgivarnas centralförbund TT, som Näringslivet EK tidigare sade upp.

Arbetstagarnas rätt att delta i Industrifackets beslutande organ fortsätter som tidigare.

AVVÄRJADE FÖRSÄMRINGAR

Förhandlingarna var svåra. Industrifackets förhandlare avvärjde arbetsgivarnas mål om att sänka lönenivån för arbetstagare som jobbar med oavbrutet treskiftsjobb, sänkning av lön för sjukdomstid till 80 procent, arbetsgivarens bestämmanderätt för semestrar för den del som överskrider 12 dagar på det viset att de dagarna kunde ges ut i en eller två delar.

Arbetsgivarna ville också avskaffa och förändra tjänsteårstilläggen till en del av timlönen, sänka ersättningen för veckoövertid under pekkasdagar, endast betala söckenhelgsersättning vid arbetsstagnation, avskaffa driftsstopp vid pingst samt frysa skiftes-, kvälls-, natt- och lördagstillägen vid nuvarande nivå.

 

Janne Naukkarinen (till vänster) som är förtroendeman på Metsä Woods fanerfabrik i Punkaharju diskuterade med arbetstagarna måndagen den 22 januari om hur kollektivavtalstvisten löste sig. I mitten Päivi Kosonen, till höger Arja Pusa.

 

TEXT PETTERI RAITO ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND FOTO MARKKU TISSARINEN

På bilden högst upp: ”Med tanke på arbetsgivarnas ursprungliga flertaliga är resultatet drägligt”,säger Janne Naukkarinen som är förtroendeman på Metsä Woods fanerfabrik i Punkaharju.