Mindre flex på jobbet och fler fall i rätten utan kollektivavtal

I motsats till hur diskussionen i offentligheten ofta låter så förhandlar och avtalar man mindre på lokal nivå om de allmänbindande och normalbindande kollektivavtalen förpassas i skräpkorgen.

14.1.2021

Huvudbild. Anställda vid Škoda Transtechs fabrik i Otamäki i Kajana. Arkivbild. FOTO MISKA PUUMALA

Om arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf:s beslut står fast kommer man i fortsättningen att ingå branschvisa kollektivavtal i den mekaniska skogsindustrin och bioindustrin.

Förutom de tre stora ”skogsjättarna” finns det flera små och medelstora företag inom skogsindustrin. En tredjedel av arbetstagarna i branschen jobbar för skogsjättarna UPM, Stora Enso och Metsä Group.

– Vi kartlägger möjliga nya avtalsparter inom branschen. Ett annat alternativ är att göra upp företagsvisa avtal, säger Jyrki Alapartanen, sektorchef för trävarusektorn vid Industrifacket.

”Vi kartlägger möjliga nya avtalsparter inom branschen. Ett annat alternativ är att göra upp företagsvisa avtal”, säger sektorchefen för Industrifackets trävarusektor, Jyrki Alapartanen FOTO KITI HAILA

Alapartanen anser att företagens konkurrenskraft och verksamhetsmöjligheter skulle bilda ett lite väl brokigt lapptäcke om man endast utgick från lagboken.

– Jag tror inte att man vill ha det så i de medelstora och små företagen. Förnuftet kommer att segra. De stora klarar sig, men de mindre företagens förutsättningar att klara av avtalsbiten är betydligt sämre, säger Alapartanen.

Han understryker vikten av en välorganiserad förtroendemannaorganisation och en hög organiseringsgrad.

– Industrifacket ser till att det finns kollektivavtal även i fortsättningen. Om vi går in för företagsvisa avtal kommer vårt fokus inte i första hand att rikta sig mot de minsta företagen, men visst kommer deras tid i sinom tid.

FLER KONFLIKTER

I kollektivavtalen fastställer man förtroendemannens ställning, rätt till utbildning och information. Om det inte finns ett giltigt kollektivavtal kan personalen företrädas av ett förtroendeombud.

– Förtroendeombuden har oftare betydligt mindre befogenheter än de fackliga förtroendemännen. Enligt lagen har förtroendevalda rätt att få tillgång till ”nödvändig information” och ”tillräckligt med dispens från arbetsuppgifterna”, säger t.f. direktören för Industrifackets juridiska enhet, Susanna Holmberg.

Susanna Holmberg. FOTO KITI HAILA

Om det förekommer tvister gällande anställningsvillkoren försöker man först hitta en lösning på arbetsplatsen med förhandlingar mellan förtroendemännen och arbetsgivaren.

Om man inte når en överenskommelse går ärendet vidare till förhandlingar mellan förbunden. Och om förbunden inte når en överenskommelse går man vidare till rätten.

– Meningsskiljaktigheterna gällande tolkning av avtalen kommer sannolikt att bli fler och man kommer allt oftare att vara tvungen att reda ut ärenden i rätten, anser Anne Heiskanen, jurist vid Industrifacket.

Holmberg påpekar att förbundens gemensamma tolkningar av bestämmelserna i avtalen inte längre skulle gälla.

I stället borde man komma överens om gemensamma tolkningar gällande varje enskilda avtal eller då söka ett beslut från arbetsdomstolen.

MINDRE SPELRUM PÅ ARBETSPLATSEN

Om man övergår till företagsvisa avtal skulle det framför allt märkas av hos sådana medlemmar vars arbetsvillkor fastställs endast genom att kollektivavtalet i branschen är allmänbindande.

Hela 18 procent av finländarna jobbar i företag som inte är medlemmar i arbetsgivarförbund, men där allmänbindande kollektivavtal gäller.

Heiskanen menar att kollektivavtalen för de organiserade företagens del inte nödvändigtvis skulle märkbart förändras så mycket eftersom man kan svarva ihop ett avtal på företagsnivå utgående från innehållet i det gamla normalt bindande avtalet.

– Lagen begränsar ganska mycket vad man kan avtala om lokalt.

Anne Heiskanen. FOTO KITI HAILA

Företagsvisa avtal skulle innebära till exempel att pauser i arbetet, dygnsvila och maxarbetstid skulle återgå till den miniminivå som det stadgas om i lagen.

Småningom skulle skillnaderna i anställningsvillkoren växa. En del företag skulle konkurrera med bra löner och andra anställningsvillkor, medan andra skulle försöka nå konkurrensfördelar genom att dumpa lönerna.

Ett problem är naturligtvis företagen som inte hör till arbetsgivarorganisationen och inte vill förhandla med facket.

– Fackets betydelse som hjälp och stöd för medlemmarna kommer att bli viktigare, säger Heiskanen.

Holmberg anser att det rätt så snabbt kommer att gå upp för arbetsgivarna i små och medelstora företag hur mycket tid som kommer att gå åt till att förhandla om anställningsvillkor och att vrida och vända på juridiska och administrativa frågor. Det måste ändå finnas ett kollektivavtal om inte för annat så för arbetsfreden.

– Det är till allas fördel om det finns ett kollektivavtal.

KOLLEKTIVAVTAL

ALLMÄNBINDANDE KOLLEKTIVAVTAL Ett normalbindande kollektivavtal anses vara allmänbindande om minst hälften av de anställda i branschen arbetar i företag som organiserat sig genom arbetsgivarförbund. Ett allmänbindande kollektivavtal gäller på alla arbetsplatser inom branschen, även så kallade vilda arbetsgivare.

NORMALT BINDANDE KOLLEKTIVAVTAL Ett kollektivavtal med normalt bindande verkan gäller endast för företag som organiserat sig i branschens arbetsgivarförbund. I avtalet kan det förekomma punkter som skiljer sig från det som står i lagen, t. ex gällande semester eller övertid, samt frågor man avtalar om på lokal nivå.

FÖRETAGSVISA KOLLEKTIVAVTAL Ett avtal mellan förbundet som företräder de anställda och företaget. Avtalet gäller endast för företaget i fråga. Avtalet utgår endast från den miniminivå som lagen förutsätter, även om parterna skulle vilja ha det på ett annat sätt eller det skulle finnas behov för lokala lösningar.

TEXT UP/ BIRGITTA SUORSA
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Förtroendemännen har ingen förståelse för Nestes beslut

”Varför ska man ha massiva samarbetsförhandlingar vart femte år, då man emellanåt skulle kunna försöka lösa frågor tillsammans”, frågar sig huvudförtroendemännen Sami Ryynänen och Kimmo Aho.

1.12

Huvudbild. Huvudförtroedemännen vid Nestes raffinaderier i  Borgå och Nådedal, Sami Ryynänen och Kimmo Aho.

Neste kom med ett dystert besked efter att samarbetsförhandlingarna måndagen 30.11 slutfördes. Verksamheten vid raffinaderiet i Nådendal upphör senast i slutet av mars. Sammanlagt försvinner 370 jobb från Nådendal och raffinaderiet i Sköldvik i Borgå.

– Jag är lika chockad som de andra arbetstagarna över beslutet. Varenda en av oss hade hopp om att Nådendal skulle finnas kvar som en del av ledningens framtidsplaner, säger Kimmo Aho, huvudförtroendeman för raffinaderiet i Nådendal.

– Då man är medveten om det ekonomiska läget för företaget, skulle en utveckling av produktionen i Nådendal varit ett fullt genomförbart alternativ. Företaget ville ändå inte ha det så. De tog beslutet underligt hastigt, i brådska. Det verkar som om man vill köra igenom nedläggningen nu under coronakrisen och skylla på det.

Enligt Kimmo Aho, huvudförtroedeman på Nestes raffinaderi i Nådendal, måste Neste se till att det ska vara möjligt att driva företagsverksamhet här även i fortsättningen. Det innebär att Neste måste riva anläggningen och rengöra jorden. FOTO VESA-MATTI VÄÄRA

För raffinaderiet i Sköldvik i Borgå innebär beslutet att 140 jobb ska bort. Det är inte klart i det här skedet hur det hela ska fördelas mellan produktionsarbetare, tjänstemän och högre tjänstemän.

Det är heller inte klart hur de nya arbetsuppgifterna som företaget planerat in fördelas mellan Borgå och Nådendal.

– I stället för klarhet lever vi i ovisshet. Vi vet inte ännu vad som kommer att hända åt vem. Arbetsgivaren kommer att föra diskussioner med de anställda där det sen kommer fram om jobbet fortsätter eller om det blir nya arbetsuppgifter i stället.

Vi vet inte ännu vad som kommer att hända åt vem

– Diskussionerna fortsätter fram till slutet av januari och då senast borde det vara klart vilka som kommer att bli uppsagda. Jag är orolig för att ledningen nu skapat en situation där de anställda tävlar med varandra om det arbete som blir kvar, säger Sami Ryynänen, huvudförtroendeman på Borgåraffinaderiet.

”MAN SKULLE INTE HA BEHÖVT STÄNGA NÅDENDAL”

Neste har motiverat sitt beslut med minskad efterfråga på fossila bränslen och en ökning förväntad ökning av efterfrågan på förnybara bränslen. Företaget tar också i ett pressmedelande fram coronakortet som en möjlig orsak till den minskade efterfrågan på oljeprodukter och kommer med bedömningen att efterfrågan inte repar sig till samma nivå som före pandemin.

Den stora bilden är följande: Företaget motiverar sitt beslut med en strävan att förbättra konkurrenskraften.

– Världen förändras, men de fossila bränslena kommer inte att försvinna trots att de allt mer ersätts av förnybara bränslen, vilket i sig är en bra utveckling. Ur Nådendalsraffinaderiets synvinkel skulle man ändå ha kunnat föra processen igenom ett lite mer långsiktigt sätt och samtidigt hålla med oss i utvecklingsarbetet. Man måste inte lägga ner Nådendal. Man skulle ha kunnat utvecklat raffinaderiet till ett bio- eller hybridraffinaderi, säger Aho.

Borgåraffinaderiets huvudförtroedeman Sami Ryynänen anser att företagsledningen genom sitt beslut  inleder en  tid av osäkerhet. FOTO PEKKA ELOMAA

– En annan sak som jag funderat på är att raffinaderiet i Nådendal ärm den enda anläggningen i Finland som tillverkar bitum, som behövs vid tillverkning av asfalt. Här kan det gå så att då vägarbeten förutsätter importerad bitum, blir det dyrare än i nuläget, konstaterar Aho.

– Det känns som om man inte vänt på varje sten i den här frågan. Det kan till och med hända att det följder det här kommer att få är oklara också för ledningen, säger Ryynänen.

ROLLER ELLER MÄNNISKOR?

Terminal- och hamnverksamheten, som sysselsätter 45 personer, kommer att fortsätta. Utvecklingen av processerna i Borgå likaså.

Det handlar om den operativa verksamhetsmodellen för processering av förnybara bränslen i Borgå. Inom ramen för det här har Neste tillsvidare endast pratat med förtroendemännen om roller och hur de kommer att förändras.

Jag representerar inte några roller, utan riktiga människor

– Jag representerar inte några roller, utan människor. Om de anställda inte från bolagets sida uppfattas som människor såå ser nog inte framtiden så ljus ut, säger Aho.

–Flera av de problem som nu kom fram skulle ha varit lösta för länge sedan om man kontinuerligt förhandlat med personalen i stället för att inleda massiva samarbetsförhandlingar vart femte år.

– Samarbetsförfarandet är ett sätt att få folk med på förändringen som kommer att fortsätta fram till 2022. Om man tog med personalrepresentanterna till exempel med i ledningsgruppen för raffinaderiet skulle det vara en bra början, säger Ryynänen.

OMSTÄLLNINGSSKYDDET HJÄLPER INTE ALLA

Neste har meddelat att företaget erbjuder sin personal i Nådendal i första hand nya arbetsuppgifter och utbildning för dessa. Morot i form av stöd för att flytta boplats likaså.

De som blir utan jobb erbjuds olika pensionsarrangemang och stödpaket. Till stödpaketen hör bland annat en startpeng för utbildning och företagande.

– Omställningsskyddet är bättre än ingenting. Alla får ändå inte hjälp genom dem. Det kan handla till exempel om att det helt enkelt inte är möjligt att flytta efter jobb, säger Aho.

– Med hjälp av omställningsskyddet kan man säkert hjälpa människor om företaget tar det på allvar och inte bara gör något. Jag är lite skeptisk, men hoppas jag har fel.

– Min åsikt om omställningsskyddet gäller också för hela företaget. Det viktiga är ett samarbete som man sköter på ett sådant sätt att man inte ska vara tvungen att ta till så här drastiska åtgärder, summerar Ryynänen.

TEXT PETTERI RAITO
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS