Industrifacket redo att förhandla – Riku Aalto: ”Vi väntar fram till slutet av augusti”

Industrifackets ordförande Riku Aalto intygar att förbundet förhandlar om kollektivavtal för alla avtalsbranscher oberoende om förhandlingarna förs på riksnivå eller med företagen.

18.8.2021

Industrifacket har enligt Riku Aalto förberett sig väl inför avtalsrörelsen.

– Vi har berättat för de förtroendevalda och medlemmarna vad det handlar om det här med kollektivavtal och förhandlingar. Våra mål är klara och vi har en förmåga att förhandla om dem. I sista hand kan vi försvara anställningsvillkoren genom olika stridsåtgärder.

– Industrifackets fullmäktige ändrade på modellstadgarna för fackavdelningarna så att fackavdelningarna inte längre kan göra upp kollektivavtal. Det är Industrifacket som har mandat att förhandla. Det innebär att arbetsgivarna inte kan utföra påtryckningar på förtroendemännen för att de ska göra upp lokala kollektivavtal, konstaterar Aalto.

INDUSTRIFACKETS MÅL

Industrifackets gemensamma mål för samtliga 35 avtalsbranscher är 1) en solidarisk löneuppgörelse som höjer reallönerna, 2) att anställningsvillkoren tryggas i samtliga branscher, 3) förbättra de sociala punkterna i kollektivavtalen, 4) förstärka de förtroendevaldas ställning och rättigheter, 5) utveckla skrivelserna som gäller hyresarbete, säsongsarbete och resor i arbete 6) förbättra möjligheterna till inlärning i arbete och inskolning på arbetsplatserna och 7) öka kunnandet kring lokala avtal.

– Vi fick sammanlagt 1 059 motioner från fackavdelningarna. Utgående från de här förslagen formade vi våra gemensamma mål. Dessutom kommer sektordirektionerna och kollektivavtalsdelegationerna att spela en viktig roll.

– Förutom de allmänna målen ska också utvecklingsbehoven i de olika avtalsbranscherna beaktas, säger Aalto.

FÖRÄNDRINGAR I FÖRHANDLINGSLÄGET

Under de senaste kollektivavtalsförhandlingarna satt arbetsgivarförbunden Skogsindustrin rf och Teknologiindustrin rf. vid samma bord med Industrifacket.

Båda organisationerna har meddelat att de inte längre förhandlar om kollektivavtal. Därför kommer förhandlingarna för den mekaniska skogsindustrins del att föras på företagsnivå.

När det kommer till teknologiindustrin hänger mycket på hur den nya arbetsgivarföreningen Teknologiateollisuuden työnantajat utvecklas och om den får samlat medlemsföretag till den grad att det rör sig om en trovärdig förhandlingspart.

Industrifackets linje i det förändrade läget är klar, enligt Aalto.

– Vi väntar fram till slutet av augusti och gör sen bedömningen om huruvida Teknologiateollisuuden työnantajat blir en förhandlingspart för oss eller inte.

– Oberoende hur det blir så är vår hälsning till Teknologiindustrin och Skogsindustrin att de hädanefter får koncentrera sig på de uppgifter som de valt att sköta. De har gjort sig av med rätten att påverka och uttala sig om arbetsmarknadsfrågor och kollektivavtal. Det är onödigt att ropa om Finlands konkurrenskraft då man själv gått in för att ha sönder ett system som fungerade.

– Arbetsgivarna måste acceptera till exempel det att löneförhöjningarna kan börja dra ifrån varandra mellan branscherna, men också mellan företagen.

DET ÄR VIKTIGT ATT ARBETSTAGARNA FÖRSTÅR HUR HÖGA INSATSERNA ÄR

Industrifacket har avtal med 17 olika arbetsgivarförbund. De flesta arbetsgivarförbund kommer alltså att förhandla om arbetsvillkoren, precis på samma sätt som tidigare, men Aalto anser ändå att följande avtalsrörelse kommer att vara speciellt viktig.

– Det handlar samtidigt om hurdana arbetsvillkor våra medlemmar har och hur avtalssystemet i framtiden kommer att se ut. Vi talar inte enbart om vad som kommer att hända nu utan om följder som sträcker sig fram över år eller årtionden.

Det är viktigt att arbetstagarna förstår hur höga insatserna är när man sätter sig vid förhandlingsbordet.

– Kollektivavtalets betydelse kommer också fram i det att då man ingått ett avtal så kan inte en part börja ensidigt och ändra på innehållet. Utan kollektivavtal finns inte den här typen av kollektivt skydd, utan varje arbetstagare står ensam.

– Om arbetsgivaren då någon dag av godhet ger något så kan arbetsgivaren också senare ta bort det, så där bara utan att fråga, kanske med ränta. Det gäller också för andra frågor på arbetsplatserna om man endast går enligt arbetsgivarens direktionsrätt.

FINNS INGEN ”FINLANDSMODELL”

Skogsindustrin rf meddelade för ungefär ett år sedan att förbundet inte längre ingår några kollektivavtal. Aalto påminner om att styrelseordförande Ilkka Hämälä, vd för Metsä Group, då var ute i offentligheten och krävde en mer omfattande direktionsätt för arbetsgivarna.

– Samtidigt sade höjdarna att de inte bryr sig om hurdana avtal man gör upp i andra företag eller branscher. Det här i sig innebär att det inte längre finns någon exportdriven Finlandsmodell kvar när det kommer till lönebildning. Arbetsgivarna slopade modellen, men det vill de inte tala om.

Aalto anser att en del av arbetsgivarna utgår från en ideologisk grund i sina handlingar.

– Vi kan se en strävan efter att knäcka fackföreningsrörelsen. Det borde man reagera kraftigt på i samhället i stort. Till exempel kan placerare fundera om de vill lägga pengar på företag som torpederar arbetarnas möjligheter att förhandla om arbetsvillkor och lösgör sig från och internationella standarder och internationella avtal inom ramen för FN-organisationen ILO.

ORGANISERING SKAPAR TRYGGHET

Aalto uppmuntrar nu alla förtroendevalda och medlemmar på arbetsplatserna att se till att också arbetskompisarna hör till facket.

– Förhandlingarna förs nu på en nivå som ligger närmare enskilda människor än tidigare. Samtidigt gör vi beslut som på lång sikt kommer att påverka fackets förmåga att sköta arbetstagarnas ärenden, arbetsmarknaden och hela samhället.

– Vi måste få alla med i det här arbetet. Det handlar om varje människas egna arbetsvillkor och vår gemensamma framtid, sammanfattar Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

 

AVAAJA: Riku Aalto: Teollisuusliitto on valmis neuvotteluihin

Puheenjohtaja Riku Aallon mukaan Teollisuusliitto neuvottelee työehtosopimukset kaikille sopimusaloillensa, riippumatta siitä käydäänkö neuvottelut valtakunnallisina vai yrityskohtaisina.

18.8.2021

Teollisuusliitto on valmistautunut Riku Aallon mukaan työehtosopimusneuvotteluihin tehokkaasti ja huolellisesti eri näkökohdat huomioon ottaen.

– Me olemme kertoneet luottamushenkilöille ja jäsenille, mistä työehtosopimuksissa ja neuvottelukierroksessa on kysymys. Tavoitteemme ovat selvät ja kyky neuvotella on olemassa. Pystymme puolustamaan työehtoja viime kädessä painostustoimin järjestöllisesti ja taloudellisesti.

– Lisäksi kevätvaltuustossa muutimme ammattiosastojen mallisääntöjä niin, että ne eivät voi tehdä työehtosopimuksia. Neuvottelumandaatti on Teollisuusliitolla. Näin ollen työnantajat eivät voi painostaa luottamusmiehiä tekemään paikallisia työehtosopimuksia, Aalto toteaa.

TEOLLISUUSLIITON TAVOITTEET

Teollisuusliiton 35 sopimusalan yhteiset neuvottelutavoitteet ovat

1) ostovoimaa tukeva, reaalipalkkoja korottava solidaarinen palkkaratkaisu,
2) keskeisten työehtojen turvaaminen kaikilla sopimusaloilla,
3) työehtosopimusten sosiaalisten määräysten parantaminen,
4) henkilöstön edustajien aseman ja oikeuksien vahvistaminen,
5) vuokratyön, ulkopuolisen työvoiman käytön, kausi- ja matkatyön sopimusmääräysten kehittäminen,
6) työssäoppimisen, perehdyttämisen ja työnopastuksen kehittäminen sekä
7) paikallisen sopimisen hallinta ja osaamisen lisääminen.

– Saimme ammattiosastoilta kaikkiaan 1 059 esitystä sopimustavoitteiksi ja työehtosopimusten kehittämiseksi. Tältä pohjalta muotoilimme yleiset tavoitteemme. Niiden lisäksi tulevat sopimuskohtaiset tavoitteet, joiden määrittelemisessä neuvotteluprosessissa mukana olevilla sopimussektoreiden johtokunnilla ja sopimusalojen neuvottelukunnilla on keskeinen rooli.

– Lopputuloksena on se, että yleisten tavoitteiden lisäksi myös sopimusalakohtaiset kehitystarpeet tulevat täsmällisesti huomioon otetuiksi.

MUUTOS NEUVOTTELUASETELMASSA

Vielä edellisellä työehtosopimuskierroksella työnantajia edustaneet Metsäteollisuus ry ja Teknologiateollisuus ry ovat omilla päätöksillään lopettaneet työehtosopimustoiminnan. Siksi mekaanisessa metsäteollisuudessa käydään yrityskohtaiset työehtosopimusneuvottelut. Teknologiateollisuuden tilanne puolestaan riippuu siitä, millaiseksi sopimustoimintaa varten perustetun Teknologiateollisuuden työnantajat ry:n kattavuus kehittyy.

Aallon mukaan Teollisuusliiton linja uudessa tilanteessa on selvä.

– Odotamme elokuun loppuun ja arvioimme, tuleeko Teknologiateollisuuden työnantajista meille varteenotettava neuvotteluosapuoli vai ei.

– Siitä riippumatta viestimme Teknologiateollisuus ry:lle ja Metsäteollisuus ry:lle on, että ne saavat keskittyä hoitamaan valitsemiaan tehtäviä. Ne ovat riisuneet vaikutus- ja puhevallan työmarkkinakysymyksissä ja työehtosopimustoiminnassa itseltään pois. On turha kysellä kansallisen kilpailukyvyn perään, kun on itse rikkonut toimivan järjestelmän.

– Työnantajien on hyväksyttävä esimerkiksi se, että palkankorotukset saattavat eriytyä sopimusaloittain ja yrityksittäin.

PITKÄAIKAISET VAIKUTUKSET

Teollisuusliitolla on 17 eri työnantajaliittoa sopimusosapuolina. Suurin osa työnantajajärjestöistä toimii siis samoin kuin aiemminkin, mutta Aalto arvioi neuvottelukierroksen poikkeuksellisen tärkeäksi.

– Kysymys on samanaikaisesti siitä, minkälaiset työehdot saamme jäsenillemme neuvoteltua ja siitä minkälainen sopimusjärjestelmä meillä Suomessa tulevaisuudessa on. Tämän hetken lisäksi puhumme vaikutuksista, jotka ulottuvat vuosien ja jopa vuosikymmenten päähän.

Tähän työhön me tarvitsemme kaikki mukaan.

Aallon mukaan työntekijöiden on tärkeä havaita, kuinka korkeilla panoksilla neuvottelut käydään.

– Työehtosopimusten merkitys on työehtojen määrittelyn ja niiden työntekijöitä suojaavan sisällön rinnalla siinä, että kun ne on solmittu, ei niitä voi yksipuolisesti muuttaa. Ilman työehtosopimuksia tällaista kollektiivista suojaa ei ole, vaan jokainen työntekijä on asiansa kanssa yksin.

– Jos työnantaja niissä olosuhteissa jonain päivänä hyvää hyvyyttään jotain antaa, voi se sen mitään kyselemättä myöhemmin ottaa pois, kenties korkojen kera. Sama koskee muitakin työpaikan asioita silloin kun ne ovat pelkästään työnantajan direktio-oikeuden varassa.

SUOMEN MALLIA EI OLE

Metsäteollisuus ry ilmoitti noin vuosi sitten lopettavansa työehtosopimusten tekemisen. Aalto muistuttaa, että järjestön hallituksen puheenjohtajana toiminut, Metsä Groupin pääjohtaja Ilkka Hämälä sanoi silloin julkisuudessa, että tavoitteena on työnantajan direktio-oikeuden lisääminen.

– Samalla isännät ilmoittivat, että heitä ei kiinnosta, minkälaisia sopimuksia muissa yrityksissä tai toimialoilla tehdään. Jo tämä tarkoitti sitä, että palkanmuodostuksen vientisektorivetoista Suomen mallia ei enää ole. Työnantajat sen upottivat, mutta tämän ne jättävät aktiivisesti kertomatta.

Aallon mukaan osa työnantajista toimii ideologisin perustein.

– Pyrkimys ay-liikkeen murtamiseen on nähtävissä. Tähän pitäisi yhteiskunnassa reagoida voimakkaasti. Esimerkiksi sijoittajat voisivat vastuullisuuden näkökulmasta miettiä, laittavatko rahoja yrityksiin, jotka torpedoivat työntekijöiden neuvottelumahdollisuuden ja irtaantuvat kansainvälisistä standardeista ja Kansainvälisen työjärjestön ILOn sopimuksista.

JÄRJESTÄYTYMINEN TURVAA TOIMINNAN

Aalto kannustaa kaikkia luottamushenkilöitä ja jäseniä työpaikoilla ja ammattiosastoissa huolehtimaan siitä, että myös työkaverit kuuluvat Teollisuusliittoon.

– Neuvottelut ovat nyt lähempänä yksittäisiä ihmisiä kuin aikaisemmin. Samanaikaisesti me teemme linjauksia ja ratkaisuja, jotka vaikuttavat kauaskantoisesti ammattiyhdistysliikkeen kykyyn huolehtia työntekijöiden asioista, työmarkkinatoimintaan ja koko yhteiskuntaan.

– Tähän työhön me tarvitsemme kaikki mukaan. Kysymys on jokaisen omista työehdoista ja yhteisestä tulevaisuudesta, Aalto summaa.

TEKSTI PETTERI RAITO
KUVA KITI HAILA

Industrifackets fullmäktige: Ett tungt coronaår gav lärdom

Industrifackets fokus år 2020 låg på organisering, kollektivavtal och en utveckling av personalens kunnande. Arbetet skulle genomföras till en stor del på distans. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev också tydlig.

21.6.2021

HUVUDBILD: Första delen av Industrifackets fullmäktigemöte hölls på distans. Ordförandena samlades i Helsingfors. I förgrunden Industrifackets ordförande Riku Aalto. I bakgrunden fullmäktigeordförande Jarmo Markkanen.

Industrifackets fullmäktige godkände årsberättelsen och bokslutet för 2020 under distansmötet den 21 juni. Mötet slutförs 12–13. augusti i Vanda.

Kollektivavtalsförhandlingarna som inleddes hösten 2019 slutfördes i början av 2020. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev tydlig.

I vissa branscher genomfördes förhandlingarna i vanlig ordning medan vägen till ett färdigt avtal gick genom tunga stridsåtgärder och riksförlikningsmannens kontor för andra branschers del. Framför allt mekaniska skogsindustrin påverkades av konflikterna.

Industrifacket lyckades med sina viktiga mål för avtalsrörelsen det vill säga en löneuppgörelse som förbättrade arbetarnas köpkraft samt slopandet av de så kallade ”kikytimmarna” som infördes inom ramen för konkurrenskraftsavtalet. Realinkomsterna steg med 1,5 procent.

Följande avtalsrörelse präglas av Skogsindustrins beslut att inte förhandla om rikstäckande kollektivavtal och Teknologiindustrins beslut att flytta över avtalsfrågorna på en ny förening, Teknologiateollisuuden työnantajat ry.

CORONAPANDEMIN KRÄVDE FÖRNYELSE AV FÖRBUNDET

Coronapandemin innebar en stor förändring i arbetet för organisering och medlemsrekrytering då de flesta evenemangen och utbildningarna måste inhiberas.

Verksamheten flyttade över till andra kommunikationsmedel. Industrifacket genomförde organiseringskampanjer på 27 arbetsplatser.

I medlemsrekryteringen satsades det mer än tidigare på arbetstagare med utländsk bakgrund. Dessutom producerades ett flerspråkigt Vi är facket -paket och flera videor.

I några regioner inleddes en kamratstödsgrupp för förtroendemän. Verksamheten ansågs vara lyckad.

Hösten 2020 lade man fokus på att nå de medlemmar som låg under hot om att medlemskapet upphör på grund av obetalda medlemsavgifter. Antalet medlemmar som utesluts ur facket på grund av obetalda avgifter minskade avsevärt.

Studerandemedlemskap är en väg in förbundet. Industrifacket genomförde två kampanjer för att rekrytera studerandemedlemmar. Det gav ett resultat i form av runt 2 300 nya studerandemedlemmar.

Medlemstjänsternas jour på onsdagar förlängdes. Industrifacket tog även i bruk nya datasystem, bland annat det elektroniska kursverktyget Telmo och Keissi, som används för att sköta ärenden som berör intressebevakning.

PÅVERKAN PÅ FLERA NIVÅER

Inför förtroendemannavalet i november-december genomförde förbundet en telefonkampanj där man uppmuntrade tidigare förtroendemän att ställa upp. Förbundet började också skicka ut ett nyhetsbrev till alla arbetarskyddsfullmäktige.

Den regionala verksamheten utvärderades och man fortsatte med att föra utvecklingssamtal med fackavdelningarna. Mot slutet av året inleddes de första fackklinikerna det vill säga utbildningsforum med låg tröskel i form av Teams-möten.

Industrifacket hördes också av de statliga beslutsfattarna i samband med flera frågor. Förbundet uttalade sig om planerna på förändring av lagen om samarbete på arbetsplatserna och deltog i  beredandet av lagförslag kring företagsansvar, säsongsarbete och arbetskraftsinvandring.

Industrifacket kan se det som en framgång att regeringen gått in för att förbereda ett långsiktigt industripolitiskt program.

Industrifackets första medlemsundersökning såg dagsljuset år 2020. Den publicerades som en multimediahelhet på förbundets webbplats. Resultaten presenterades också som en artikelserie i Tekijä.

Förbundet utvecklade också sin medlemsservice. I juni öppnade Industrifackets jobbtjänst Arbetstorget i samarbete med Duunitori.

Dessutom inledde förbundet ett tvåårigt samarbete med Finlands Volleybollförbund.

Industrifacket förhandlar om kollektivavtalen

Industrifackets fullmäktige bestämde 21.6.2021 att ändra på modellstadgorna för Industrifackets fackavdelningar.

Avsikten är att göra ansvarsfördelningen mellan förbundet och fackavdelningen under kollektivavtalsförhandlingarna tydligare.

Industrifacket förhandlar om arbetsvillkoren och ingår kollektivavtalen. Fackavdelningarna kan ingå lokala avtal som följer och utgår från kollektivavtalet.

Industrifacket betonar sin roll som avtalspartner, vilket också ursprungligen varit andan i modellstadgarna för fackavdelningarna.

Orsaken till en uppdatering av reglerna för fackavdelningarna är de förändringar som arbetsgivarförbunden gått in för på arbetsmarknaden.

Genom regeländringen skyddar man också förtroendemännens ställning på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

 

Riku Aalto: Tämä tauti ei saa levitä

”Suomen pitää olla vakaa ja täällä pitää harjoittaa ennustettavaa talous- ja työmarkkinapolitikkaa”, on fraasi, jota Suomessa on toistettu vuodesta toiseen. Ajatuksessa sinällään ei ole ollut mitään vikaa. On ollut myös työntekijöiden etu, että tiedetään, miten asiat pääsääntöisesti ovat ja mihin suuntaan ne liikkuvat.

Turvallisuus on ehkä sana, joka kuvaa tätä parhaiten. On luotettu siihen, että työntekijöiden asiat hoidetaan niin, että työpaikalla voidaan keskittyä työn tekemiseen riitelyn sijaan.

Mutta nyt puhaltavat muutoksen tuulet. Työnantajat, Metsäteollisuus ja Teknologiateollisuus etunenässä, ovat laittamassa kortit mieleiseensä järjestykseen. He näyttävät ajatelleet niin, että työntekijät tyytyvät heidän uuteen asentoonsa.

Edellä mainitut järjestöt kertoivat ilmoitusluonteisesti, miten asioita tulevaisuudessa hoidetaan. Siis ikään kuin niin, että työntekijäpuoli ja ammattiliitot olisivat tahdottomia perässä kulkijoita, jotka tekevät juuri niin kuin isännät haluavat. Lakeija toinen toistaan tukien kertoo, että ei työntekijöillä mitään hätää ole. Hyvät työnantajat parantavat työntekijöiden etuja, nostavat palkkoja ja antavat kaikkea kivaa.

Kun työntekijäliitot kertovat, mikä työehtosopimuksen merkitys on työntekijöille ja samalla myös yrityksille, niin jo nousee palatseista huuto. Työehtosopimuksista ja niiden merkityksestä ei ilmeisesti saisi puhua mitään, kun se sotii isäntien arvomaailmaa vastaan.

HEIKENNYKSIÄ SAVUVERHON SUOJASSA

Viime maaliskuussa Teknologiateollisuus teki esityksen Teollisuusliitolle: ”Jos luovutte yleiskorotuksesta ja työnantaja voi ohittaa luottamusmiehen paikallisessa sopimisessa kaikilta osin, voimme harkita sitä, että jatkamme sopimusten tekemistä Teollisuusliiton kanssa.” Toki vielä niin, että jokaisen työntekijän pitää päästä osallistumaan luottamusmiehen valintaan riippumatta siitä, onko hän järjestäytynyt vai ei.

Kun kysyimme Teknon edustajilta, voiko sellainen yritys, joka ei ole Teknon jäsen, osallistua Teknon hallituksen tai työvaliokunnan valintaan, vastaus oli jyrkkä ei. Mutta työntekijöiden osalta pitäisi siis herrojen ja rouvien mielestä soveltaa eri sääntöjä!

Teknologiateollisuuden keskiviikkoinen ulostulo Iltalehdessä vielä vahvisti aiemmin ilmoitetun. Teknologiateollisuus sanoo samaan aikaan, ettei se ole heikentämässä mitään, ja heti perään, että työnantajat haluavat maksaa palkankorotuksia vain osalle henkilöstöä. Ja tämä siis ilman sopimista.

Voi kysyä, eikö se ole heikentämistä, jos palkankorotukset ohjataan työnantajan yksipuolisella päätöksellä vain mieluisille työntekijöille. Työnantajien tavoite on selvä. Paikallinen sopiminen on heidän mielestään sitä, että työnantaja määrää tulevaisuudessa, miten asiat työpaikalla ovat. Kauniit puheet sopimisesta voidaan siis unohtaa.

Työnantajien tavoite on selvä. Paikallinen sopiminen on heidän mielestään sitä, että työnantaja määrää tulevaisuudessa, miten asiat työpaikalla ovat.

Olemme sopimuskierros toisensa jälkeen olleet liittoina yhtä mieltä siitä, että palkkauksen tulisi olla oikeudenmukaista ja kannustavaa. Ammattitaidon ja työssä suoriutumisen tulisi olla ohjaavana tekijänä palkanmuodostuksessa. Tämä tarkoittaa, että työpaikoilla on palkkaus- ja palkitsemisjärjestelmät, joilla näitä asioita tuetaan.

Oikein rakennettu palkkausjärjestelmä toimii työkaluna työnantajalle tuotannon ohjauksessa ja palkitsee työntekijöitä työsuorituksesta. Työnantajaliiton puheiden mukaan näyttää siltä, että kannustava ja oikeudenmukainen palkkaus toteutuu, kun yleiskorotukset poistetaan ja liittojen neuvottelema palkankorotus jaetaan epätasaisesti työntekijöiden kesken kerran vuodessa – panostamatta sen enempää yrityskohtaisiin palkkaus- ja palkitsemisjärjestelmiin.

Tämä vaikuttaa ratkaisulta, jossa laiskuus ja osaamattomuus korostuu.

KAIKKI EIVÄT HAASTA RIITAA

Kaksi keskeistä työnantajajärjestöä on siis päättänyt laittaa työmarkkinat sekaisin. Mainitsin vain osan niistä vaatimuksista, joita meille esitetään. Valitettavasti vaatimukset eivät ole vaikutuksettomia myöskään muuhun työmarkkinakenttään.

Teollisuusliitolla on vajaat kaksikymmentä neuvottelukumppania, joista valtaosa haluaa edelleen neuvotella vakiintuneen käytännön mukaisesti. Toki jokaisella on omat tavoitteensa sopimuksen kehittämiseksi. Ja niin on tietysti meilläkin.

Neuvottelusuhteet edellä mainittuihin työnantajajärjestöihin ovat hyvät. Toivotaan, että tauti ei tartu ja saamme edelleen yhdessä tuloksia aikaan.

RIKU AALTO
Teollisuusliiton puheenjohtaja

KUVA KITI HAILA

21.5.2021

KOMMUNALVALET: Genom att rösta kan du påverka din vardag

”I kommunerna besluter man om saker som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto. De flesta av Industrifackets medlemmar säger att de kommer att rösta i kommunalvalet.

Finländarna går till kommunalval den 13 juni. Eller egentligen förrättar man 293 val i kommunerna i fastlands-Finland. Ålänningarna får vänta till 2023.

I jämförelse med riksdagsvalet är valdeltagandet år efter år lägre (58,9 i kommunalvalet 2017), för att inte tala om presidentvalet. Av de nationella valen är det endast EU-valet där intresset är svalare bland väljarna. I kommunerna görs ändå de beslut som konkret påverkar vardagen för vanliga arbetande människor.

Industrifackets forskningsenhet har vänt sig till medlemmarna med ett frågebatteri och fler än 1 800 medlemmar svarade.

Resultatet visar att fyra av fem medlemmar har för avsikt att rösta i kommunalvalet. Endast fem procent av de tillfrågade uppger att de inte kommer rösta i valet, medan 12 procent fortfarande är osäkra.

PARTI OCH VÄRDERINGAR VIKTIGA

Omkring 40 procent av medlemmarna säger att de i första hand röstar på parti – och att det rör sig om samma parti i varje val. En lika stor grupp uppger att de är så kallade rörliga väljare. En femtedel sade sig i första hand rösta på person.

Social- och hälsovårdstjänsterna är i ljuset av resultaten i enkäten det som medlemmarna anser att utgör de viktigaste frågorna i valet. Det är också i den här sektorn som förändringar står inför dörren i och med vårdreformen.

Kandidatens parti (66%), värderingar (83 %) och kärnfrågor (61 %) utgör de viktigaste kriterierna då medlemmarna går in i valbåset medan erfarenhet av kommunalpolitik (25 %), ålder (14 %) och kön känns mindre viktigt.

I Industrifackets led finns det aktiva medborgare som gärna deltar i beslutsfattandet. Det kommer fram i att en knapp tiondedel av deltagarna i enkäten själva kandiderar i valet.

TEXT JOHANNES WARIS

Marika Schön. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Bevara den kommunala servicen 

Marika Schön

Raseborg
Lagerarbetare
Konecranes

”Kommunen ska behålla servicen i egen regi och inte sälja ut den. Det finns gott om exempel där kvaliteten blir lidande. Jag tänker till exempel på kökspersonal, åldringsvården och fastighetsskötarna. Jag tycker över lag ändå att den kommunala servicen funkar bra i Raseborg.

Ifjol samarbetsförhandlade Raseborgs stad och bestämde sig för att göra sig av med 60 årsverken och då försvann det jobb bland annat från tekniska sektorn – fastighetsunderhållet, kosthållet och städpersonalen.

Det är klart att det också behövs mer arbetsplatser i regionen. Det lockar också nya invånare till kommunen.

Jag vill uppmana alla att gå och rösta!”

Kristian Norho. FOTO JYRKI LUUKKONEN

Stoppa marginaliseringen av unga 

Kristian Norho

Tammerfors
Gjuteriarbetare
Tevo Lokomo Oy

”Jag hoppas att man gör allt för att ungdomarna inte marginaliseras. Det måste stoppas innan det är för sent. Jag vet att man gör mycket för att förhindra utslagning. Men jag hoppas att det i Tammerfors skulle finnas uppsökande ungdomsarbete.

Jag önskar att man tog mer kontakt med de unga som till exempel har med barnskyddet att göra. Jag tänker inte i första hand på pengar, men det blir billigare för samhället om ett barn eller ungdom får hjälp innan han eller hon hamnat på villovägar.

Om staden erbjuder mindre bemedlade eller annars utsatta familjer möjligheten till hobbyverksamhet till ett rimligt pris, skulle man säkert kunna undvika större problem i ett senare skede.

Ofta är det så att ungdomar behöver en lätt knuff från de vuxnas sida, diskussioner och att man håller kontakten.”

Jenna Pokka. FOTO JUHA ÅHMAN

En bra småbarnspedagogik skapar trygghet

Jenna Pokka

Torneå
Processkötare
Outokumpu Stainless Oy, Outokumpu

”För mig som är mamma till två barn är det viktigt att skolorna och småbarnspedagogiken håller en hög standard. Jag har en 6-åring som går i förskolan och en 9-åring som går i trean.

Det finns tillräckligt med personal i dagvården och personalen är kompetent. Jag och min man får våra turlistor på fabriken för ett år åt gången, men om det blivit någon akut förändring eller knepig situation så har dagvården kommit emot på kort varsel.”

Jari Väänänen. FOTO PENTTI VÄNSKÄ

Närservicen är viktig 

Jari Väänänen

Kuopio
Anställd vid simhall
Kuopio 

”Då Maaninka slogs samman med Kuopio bodde det 3 500 personer här. Då ville Kuopio skära i hälsovårdstjänsterna. Vi kommuninvånare var av en annan åsikt och vi lyckades år 2019 med att rädda hälsocentralen – tills vidare.

Maaninka är en landsbygdsort. Det finns gott om äldre människor här. Därför skulle det vara viktigt med tillgång till hälsovård i kyrkbyn. Till Siilinjärvi är det 20 kilometer, från de mer avlägsna byarna kan det bli en resa på 30–40 km.”

ARBETSGRUPP SUVI SAJANIEMI, JOHANNES WARIS OCH JUHANI ARO

Riku Aalto: I kommunerna görs besluten om människornas vardag

”I kommunerna besluter man om saker som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto.

– Våra medlemmar använder sig mycket av den offentliga servicen. Vi kan nämna dagis, skolor, hälsovård, socialservice och fritidsaktiviteter. En ansenlig del av det som gör att man trivs med livet skapas av att den här servicen är i skick, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Aalto anser också att kommunerna spelar en viktig roll när det kommer till att skapa förutsättningar för företagen i kommunerna.

– Det är viktigt att det finns privata företag som skapar jobb och på så sätt också skatteinkomster till den offentliga sektorn. Det är endast så vi kan finansiera vårt välfärdssamhälle och hålla fast vid löftet om välfärd för medborgarna, säger Aalto.

– I praktiken handlar det till exempel om stadsplanering, kommunal infrastruktur, bygglov och liknande service genom vilka man kan påverka företagens förmåga att driva sin verksamhet och göra investeringar. För oss är det viktigt att man i kommunerna förstår industrins betydelse för att skapa välfärd, fortsätter han.

ARBETARENS RÖST SKA HÖRAS

Aalto anser att det i kommunfullmäktige runtom i landet behövs fler personer med bakgrund inom industrin för att besluta om våra gemensamma frågor.

– Det är rätt vanligt att de kommunalt anställda är välrepresenterade i fullmäktige och stadsstyrelser, men användarnas representation ligger inte riktigt lika bra till.

– Kommunalvalet är en ypperlig chans till att balansera läget så att allt fler personer med bakgrund i industrin är med om att fatta besluten om de kommunala tjänsterna.

Industrifackets mål är att fackmedlemmarnas och industriarbetarnas röst ska höras – också på kommunal nivå.

– Beslutsfattandet blir mer öppet och tar bättre i hänsyn till kommuninvånarnas behov, då man ser på saker och motiverar besluten från olika synvinklar. För det andra är att sambandet mellan industri och välfärd lyfts fram en orsak till att Industrifacket stöder sina medlemmar, som ställer upp i kommunalvalet, ekonomiskt och med kommunikationen, oberoende vilket politiskt parti det gäller.

– Valdeltagandet i senaste kommunalval låg på 59 procent. Det betyder att varje röst är värd så gott som det dubbla då varannan röst uteblir. Varför skulle man ge bort makten, när det är möjligt att hålla fast vid den, frågar sig Aalto.

VÄRDEFULLT OCH RESPEKTABELT

Aalto är till utbildningen förutom montör och socionom också politices magister i förvaltning med kommunalpolitik som specialområde. Han uppmuntrar alla medlemmar i Industrifacket att kandidera i valet eller i alla fall lägga sin röst.

– Människor betalar ganska mycket i kommunalskatt. Bara därför är det bra att visa intresse för den kommunala servicen och besluten som gäller dem. De frågor som är viktiga för en själv och ens arbetskompisar får mer uppmärksamhet i lokalpolitiken om frågorna drivs av människor som verkligen känner till de frågor som berör löntagarna.

– Jag uppmanar våra medlemmar till att ställa upp i valet och aktivt stöda medlemmar som kandiderar. Att ge sitt stöd behöver inte nödvändigtvis bestå av något annat än att man pratar om vilka frågor som är viktiga och hurdana erfarenheter kommuninvånarna har av de kommunala tjänsterna. Ofta räcker det till om man står vid kandidatens sida, ger feedback och helt enkelt noterar att personen ställer upp i valet.

– Det är värdefullt och respektabelt att delta i kommunalpolitiken, säger Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

De viktigaste datumen vid kommunalvalet 2021

Valdagen vid kommunalvalet 2021 är den 13 juni 2021 och de andra viktiga datumen är enligt följande:

  • anmälningstiden till hemmaröstning senast 1.6.2021 kl.16
  • förhandsröstning i Finland: 26.5 – 8.6.2021
  • förhandsröstning utomlands: 2 – 5.6.2021
  • resultatet fastställs: 16.6.2021
  • fullmäktige börjar sitt arbete 1.8.2021

 

Riku Aalto: Industrifacket förhandlar om medlemmarnas arbetsvillkor även i fortsättningen

Teknologiindustrins beslut om att grunda ett nytt förbund för att förhandla om kollektivavtal kommer i praktiken att skrota de allmänbindande kollektivavtalen, anser ordförande Riku Aalto.

26.3.2021

Arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. kom på torsdagen 25.3 ut med nyheten om att förbundet delar upp sin verksamhet i två separata föreningar. I fortsättningen är det arbetsgivarorganisationen Teknologiateollisuuden työnantajat som förhandlar om rikstäckande kollektivavtal. Inledningsvis består föreningen av tre medlemsföretag.

Föreningens svenskspråkiga namn presenterades inte under pressträffen på torsdagen.

Teknologiindustrin rf. kommer enligt utsago att koncentrera sig på att stöda företag som inte är medlemmar i den nya arbetsgivarföreningen med de företagsvisa avtalsförhandlingarna.

Industrifackets ordförande Riku Aalto tog emot Teknologiindustrins utspel emot med tungt hjärta eftersom det i praktiken innebär att de allmänbindande kollektivavtalen förpassas till historien inom teknologiindustrin.

– Anställningsvillkoren i branschen kommer att försämras. De allmänbindande kollektivavtalen har erbjudit ett skydd också för dem som jobbar i branschen men inte har förhandlingskraft bakom sig, säger Aalto.

Kollektivavtalet mellan Industrifacket och Teknologiindustrin löper ut 30.11.2021.

Aalto tror att Teknologiindustrins drag sist och slutligen handlar om samma sak som Skogsindustrins beslut från i höstas om att inte längre förhandla kollektivt.  tulkitsee, että

– Man har bara slagit in det i ett annat paket, säger Aalto.

FÖRBUNDET FÖRHANDLAR ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN

Ordförande Aaltos meddelande till medlemmarna är klar och tydligt.

– Industrifacket förhandlar även i fortsättningen om medlemmarna arbetsvillkor – på riksnivå eller på arbetsplatserna, säger Aalto.

Industrifacket klara mål är att införa förtroendemannasystemet i de nya rikstäckande och företagsvisa avtalen.

Runt 126 400 av medlemmarna i Industrifacket jobbar inom avtalsbranschen. Det handlar om ett brett fält med flera hundra yrkestitlar inom allt från elektronikindustri till förädling av malm.

VI GÅR MOT EN OROLIGARE ARBETSMARKNAD

Teknologiindustrin motiverar sitt beslut med att man vill öka möjligheterna till lokala avtal och genom det öka konkurrenskraften för exportföretagen.

– Det som nu utlovas skulle vara helt möjligt inom ramen för det nuvarande kollektivavtalet, konstaterar Aalto.

Industrifackets ordförandes bedömning är att Teknologiindsutrins modell egentligen kan försämra konkurrenskraften. Samtidigt skakar man om grunderna i det finländska socialförsäkringssystemet.

– Det kommer att bli oroligare på arbetsmarknaden. Genom avtal har vi klarat av att garantera stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Ett slut för de allmänbindande kollektivavtalen i teknologiindustrin innebär också ett slut på den så kallade finländska exportdrivna modellen för avtalen, där man i övriga branscher väntat på att exportindustrin lägger fram modellen för till exempel lönehöjningar.

– Om avtalen gäller på företagsnivå så skapar det inte någon modell för övriga branscher. Då flyger det tankesättet i skräpkorgen, konstaterar Aalto.

Industrifackets styrelse samlas på fredagen 26.3 för att behandla det aktuella läget.

Industrifackets pressmeddelande 25.3

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: Teollisuusliitto neuvottelee jatkossakin jäsentensä työehtosopimukset teknologiateollisuudessa

Puheenjohtaja Riku Aallon mukaan Teknologiateollisuus ry:n ilmoitus perustaa uusi yhdistys neuvottelemaan valtakunnallisista työehtosopimuksista käytännössä romuttaa alan työehtojen yleissitovuuden.

25.3.2021

Työnantajajärjestö Teknologiateollisuus ry ilmoitti 25.3. jakavansa toimintansa kahteen yhdistykseen. Jatkossa vastuu valtakunnallisista työehtosopimuksista on uudella Teknologiateollisuuden työnantajat ry:llä, jolla on kolme yritystä perustajajäseninä. 

Vanha Teknologiateollisuus ry keskittyy muun muassa tukemaan uuteen yhdistykseen kuulumattomia yrityksiä yrityskohtaisissa neuvotteluissa. Järjestöllä on noin 1 600 jäsenyritystä. 

Teollisuusliiton puheenjohtaja Riku Aalto otti Teknologiateollisuuden ilmoituksen vastaan surullisella mielellä. Ilmoitus tarkoittaa käytännössä yleissitovuuden poistumista teknologiateollisuudesta, jos uuteen yhdistykseen ei tule kattavaa edustusta alan yrityksistä. 

– Alan työehdot tulevat heikkenemään. Työehtosopimus on tarjonnut suojan myös niille alan työntekijöille, joilla ei ole riittävästi omaa neuvotteluvoimaa, Aalto sanoo. 

Aalto tulkitsee, että Teknologiateollisuuden ilmoituksessa on pohjimmiltaan kyse samasta asiasta kuin Metsäteollisuus ry:n viime lokakuisessa ilmoituksessa lopettaa työehtosopimusten solmiminen. 

– Asia on vain kääritty erilaiseen pakettiin, Aalto sanoo. 

SOPIMISEN EDELLYTYKSET HEIKKENEVÄT

Teollisuusliiton hallitus käsitteli Teknologiateollisuuden ilmoitusta 26.3. Kokouksen jälkeen julkaistussa tiedotteessa liitto toteaa, että Teknologiateollisuuden ratkaisu heikentää paikallisen sopimisen edellytyksiä ja lisää epävarmuutta työmarkkinoille. 

”Teollisuusliitto kiittää Teknologiateollisuutta vuosikymmeniä kestäneestä hyvästä ja vastuullisesta yhteistyöstä. Teollisuusliitto pitää valitettavana, ettei Teknologiateollisuus arvosta liittojen työehtosopimusten eteen tekemää työtä riittävästi jatkaakseen tätä yhteistyötä myös tulevaisuudessa”, tiedotteessa todetaan. 

– Teknologiateollisuuden kanssa emme aloita neuvotteluita, sillä järjestö itse on todennut, ettei se enää sopimuksia neuvottele, Aalto kertoo. 

Syyskuussa pystytään arvioimaan, onko uusi työnantajayhdistys varteenotettava neuvottelukumppani.

Teknologiateollisuus ry:n ja Teollisuusliitto ry:n välinen yleissitova työehtosopimus päättyy 30.11.2021. Työnantajapuolen uuden yhdistyksen on määrä aloittaa toimintansa elokuussa, joten neuvotteluille jää lyhyt aika sopimuksen ollessa vielä voimassa. 

– Syyskuussa pystytään arvioimaan, onko uusi työnantajayhdistys varteenotettava neuvottelukumppani, Aalto sanoo. 

LUOTTAMUSMIESJÄRJESTELMÄ LAINSÄÄDÄNTÖÖN

Valtakunnallisen työehtosopimuksen päättyessä myös kaikki kyseisen sopimuksen piirissä tehdyt paikalliset sopimukset raukeavat. Näillä näkymin kaikki sopimusasiat, kuten luottamusmiesjärjestelmä, tulevat syksyllä neuvottelupöytään. 

– Tilanne on toinen, jos uusi yhdistys on kattava. Tulkintamme kuitenkin on se, että kaikki asiat joudutaan neuvottelemaan uudelleen, Aalto toteaa. 

Teollisuusliitto linjasi tiedotteessaan, että paikallista sopimista ei voi edistää, jollei luottamusmiesten asemaa turvata lainsäädännöllä. 

– Valitettavasti työnantajien toiminta on rapauttanut luottamusta niin paljon, että työehtosopimusten yleissitovuuden ollessa selvästi uhattuna on mielestämme välttämätöntä turvata järjestäytyneiden työntekijöiden asema lainsäädännöllä, Aalto toteaa. 

LIITTO NEUVOTTELEE SOPIMUKSET JATKOSSAKIN

Teollisuusliittolaisille puheenjohtajan viesti on selkeä. 

– Teollisuusliitto neuvottelee jatkossakin jäsentensä sopimukset valtakunnallisesti tai työpaikkakohtaisesti, Aalto sanoo. 

Teollisuusliiton jäsenistä noin 71400 työskentelee teknologiateollisuuden sopimusalalla. 

Jäsenet työskentelevät erilaisissa ammateissa metallituoteteollisuudessa, elektroniikka- ja sähköteollisuudessa, metallien jalostuksessa sekä kone- ja kulkuneuvoteollisuudessa. Ammattinimikkeitä on useita satoja. 

KOHTI RAUHATTOMAMPIA TYÖMARKKINOITA

Teknologiateollisuus perustelee ratkaisuaan paikallisen sopimisen lisäämisellä ja sitä kautta yritysten vientikilpailukyvyn parantamisella. 

– Nykyinen työehtosopimus olisi mahdollistanut sen hyvän, mitä Teknologiateollisuus lupaa, Aalto toteaa. 

Puheenjohtaja arvioi, että Teknologiateollisuuden ilmoittama malli voi toimia kilpailukykyä vastaan. 

– Työmarkkinat tulevat olemaan tästä eteenpäin paljon rauhattomampia. Sopimuksilla on pystytty takaamaan vakaus ja ennustettavuus, Aalto sanoo. 

Kun yhtä kulmaa heilutetaan, heiluu koko korttitalo.

Yleissitovan työehtosopimuksen päättyminen teknologiateollisuudessa tarkoittaa myös suomalaisen vientivetoisen palkkamallinloppumista. 

– Jos sopimukset tehdään yrityskohtaisesti, eivät ne anna merkkiä muille aloille. Se ajattelu menee romukoppaan, Aalto toteaa. 

Aalto muistuttaa, että työehtosopimusjärjestelmä on osa kokonaisuutta, johon kuuluvat myös työeläkejärjestelmä ja ansiosidonnainen työttömyysturva. Aika näyttää, millaisia keskusteluja kokonaisuudesta täytyy käydä. 

– Kun yhtä kulmaa heilutetaan, heiluu koko korttitalo, Aalto sanoo. 

Teollisuusliiton hallitus käsitteli Teknologiateollisuuden ilmoitusta perjantaina 26.3. Teollisuusliitto on julkaissut aiheesta tiedotteet 25.3 ja 26.3.

TEKSTI ANTTI HYVÄRINEN
KUVA KITI HAILA

Uutista on täydennetty 31.3.2021

Riku Aalto om Kojamo: Vi är inget undantag

Industrifackets ordförande Riku Aalto svarar på frågor kring hyresbostadsföretaget Kojamo, där förbundet är största ägare. Aalto svarar på frågor kring finansiering, hyror, dividender och skatter.

26.2.2021

Hyresbostadsbolaget Asuntosijoitusyhtiö Kojamos styrelse föreslår att bolaget betalar ut dividender för 2020, den här gången 0,37 cent per aktie. Industrifacket, som äger omkring en tiondedel av aktierna i bolaget, kommer således att få lyfta dividender till ett värde av runt nio miljoner euro. Kojamos bolagsstämma gör det slutliga beslutet om utdelningen den 17 mars.

– Kojamo är ett av våra placeringsobjekt från vilket vi får inkomster genom vilka vi kan finansiera medlemservice, säger ordförande Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Förutom intressebevakning handlar det om rättshjälp, karriärtjänster, utbildning och förbundets fritidsboenden. Kapitalinkomsterna har också gjort det möjligt för förbundet att satsa på Industrifackets utbildningscenter Murikkainstitutet.

BAKGRUNDEN I FACKETS BOSTADSPRODUKTION

Bakgrunden till Industrifackets finns i Metallarbetarförbundets egen bostadsproduktion på 1970- och 80-talen. Då byggde förbundet bostäder för sina medlemmar på orter där det fanns jobb men inte tillräckligt med bostäder.

I början av 1990-talet sålde Metall och flera andra fackförbund sina bostäder till  bostadsandelslaget VVO. I gengäld fick förbunden andelar i andelslaget.

VVO gjordes om till ett aktiebolag år 1997 och i samma veva blev andelarna aktier i det nygrundade företaget. Bolaget bytte namn till Kojamo år 2017 och följande år i juni börslistades Kojamo på Helsingforsbörsen.

Vår uppgift är att se till att förbundet har en så god ekonomi som möjligt

Det faktum att Industrifacket idag äger runt tio procent av aktierna i Kojamo beror på att förbundet äger förutom Metallförbundets gamla aktier också de aktier som ägdes av Industribranschernas fackförbund TEAM och Träfacket. De här tre förbunden gick samman och bildade Industrifacket år 2018.

– Vår uppgift är att se till att förbundet har en så god ekonomi som möjligt. En del av det handlar om att förvalta och placera egendomen, det vill säga medlemmarnas pengar, på ett tryggt sätt som ger avkastning så att vi kan trygga förbundets verksamhet även i framtiden, säger Aalto.

Egendomen garanterar också att Industrifacket har trovärdighet under så väl förhandlingar som konfliktåtgärder.

 FÖRBUNDET BARA EN AV ÄGARNA

Riku Aalto verkade som ordförande för Kojamos styrelse mellan åren 2007–2019. Efter det tog Mikael Aro över ordförandeklubban. Han kommer närmast från VR Group där han jobbat som verkställande direktör.

I egenskap av största enskilda aktieägare i bolaget besitter Industrifacket ordförandeskapet i utnämningsutskottet som i sin tur lägger fram förslaget om vem som ska sitta i Kojamos styrelse.

Förutom det är Industrifacket en aktieägare bland andra.

– Vår roll handlar främst om att se till att bolaget har en bra och fungerande styrelse. Vi följer med Kojamo precis som vi också följer med andra börsbolag, säger Aalto.

Av de runt tre miljoner bostäder som finns i Finland har en tredjedel, det vill säga runt en miljon, byggts med hjälp av statens aravalån. De här bostäderna ägs av kommuner, samkommuner, allmännyttiga samfund och deras dotterbolag.

I det ekonomiska läget gav bankerna inte privata lån för att bygga hyresbostäder

Målet med det statliga programmet för bostadsproduktion var ursprungligen att få bukt med bostadsbristen som präglade efterkrigstiden. Speciellt på 1970-talet byggdes mycket bostäder i ett alltmer urbaniserat Finland. Även Metallarbetarförbundet byggde bostäder med stöd av aravalån.

Aalto påminner om att det på 1970- och 80-talen i praktiken var den enda möjliga lösningen.

– I det ekonomiska läget gav bankerna inte privata lån för att bygga hyresbostäder, säger Aalto.

De statliga aravalånen var förmånliga i en tid som präglades av höga räntor, men till exempel under 2000-talet då räntorna varit låga har aravalånens räntor varit högre än för andra lån på marknaden.

BEGRÄNSNINGAR GÄLLER EN TID

Det finns flera begränsningarna som gäller ARA-hyresbostäderna. Hyran bestäms utgående från principen om att hyresinkomsterna i stort ska täcka finansiering av bostäderna och fastighetsskötsel. Begränsningarna gäller i regel i 40–45 år.

Hyresbegränsningarna avslutas då statslånet är betalt. I praktiken betyder det här ofta att värdet på bostäderna stiger. I dagens läge finns största delen av bostäderna Kojamo erbjuder på den så kallade fria marknaden. Bostäderna marknadsförs under brändnamnet Lumo.

Företaget investerar årligen 3–4 gånger mer än vad det betalar ut till ägarna

Aalto har inte mycket övers för påståenden om att det finns något suspekt eller överraskande i att företaget hyr ut bostäder till marknadspris då hyresrestriktionerna löpt ut eller att Kojamo betalar ut dividender till ägarna.

– Alla har vetat det att då begränsningarna upphör, blir de bostäder på fria marknaden, säger Aalto.

Han vill poängtera att de tidigare ARA-bostäderna är byggda på lån- och de lånen har man betalat tillbaka. Aalto anser också att Kojamos vinstutdelning ligger på en måttlig nivå i jämförelse med de investeringar företaget gjort.

– Företaget investerar årligen 3–4 gånger mer än vad det betalar ut till ägarna. I egenskap av ägare får förbundet en avkastning på ungefär två procent.

MARKANDEN BESTÄMMER HYRESNIVÅN

Speciellt i tillväxtcentren i landet har en hyrorna skenat i väg. I samhällsdebatten har man det också hörts frågor kring Kojamos roll i den hela tiden växande hyresnivån.

Trots att Kojamo är Finlands största privata hyresbostadsföretag med sina drygt 38 000 bostäder är företagets andel av det totala utbudet av hyresbostäder liten.

– Inte blir man marknadsledande med fyra procent. Det är marknaden som lägger hyresnivån, säger Aalto.

Det fanns ungefär 1 008 000 hyresbostäder i Finland vid slutet av 2019, enligt uppgifter från Statistikcentralen. I 923 000 bostäder bodde då någon permanent.

Aalto påpekar att hyresnivån inte märkbart skiljer sig mellan Kojamos Lumo-bostäder och den främsta konkurrenten SATO.

– Problemet med priset på att bo på hyra är att det inte finns tillräckligt med bostäder.

SATO äger omkring 26 800 hyresbostäder. Företagets styrelse föreslår att ägarna ska få 50 cent per aktie i dividend i år.

INDUSTRIFACKET INGET UNDANTAG

För ett allmännyttigt samfund räknas bland annat medlemsavgifter, dividender och donationer som skattefri inkomst. Enligt skattelagens 22 paragraf är ett samfund allmännyttigt om det verkar i samhället för gemensamt väl i materiell, andlig, sedlig eller samhällelig bemärkelse.

I lagen finns också nedskrivet en lista över exempel på allmännyttiga samfund. Det kan handla om jordbrukarföreningar, ungdomsföreningar, idrottsföreningar eller registrerade politiska partier. Arbetsmarknadsorganisationer hör också till allmännyttiga samfund.

Vi är inget undantag, vi följer lagen

Det gäller så väl för arbetstagarorganisationer som för arbetsgivarorganisationer, vilket ibland glöms bort i debatten. Eftersom Industrifacket på basen av verksamheten är ett allmännyttigt samfund är företagets dividender skattefria. Det gäller även för Kojamo.

– Vi är inget undantag. Vi följer lagen, kommenterar Riku Aalto.

Regeringen Marin har i sitt regeringsprogram slagit fast att regeringen utreder ett införande av en skatt på kapitalinkomster från utländska fonder och för dividender för allmännyttiga samfund, som varit befriade från källskatt. Skatten skulle ligga på fem procent och tas i bruk senast år 2022.

Finlands fackförbunds centralorganisation FFC har uttryckt sitt stöd för en källskatt på 5 procent – som då också skulle gälla fackföreningsrörelsen.

Aalto tror att en källskatt skulle ha en större inverkan på stiftelser, pensionsförsäkringsbolag och utländska investerare. Till exempel har flera finländska stiftelser en egendom på flera miljarder i värdepapper.

– Om man lägger skatt på placeringsverksamheten, ja då betalar vi skatterna, konstaterar Aalto.

Kojamo Oyj  

  • Ett företag som erbjuder hyresbostäder under brandet Lumo i tillväxtcentra runtom i Finland.
  • Ägare till 35 800 bostäder
  • Antalet anställda runt 300
  • Gick under namnet VVO under åren 1969–2017

Ägarstruktur

De största aktieägarna och deras aktieinnehav 31.1.2021.

  1. Industrifacket rf 10,04 %
  2. Pensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen 8,31 %
  3. Keskinäinen Työeläkevakuutusyhtiö Varma 7,83 %
  4. Undervisningssektorns fackorganisation OAJ ry 6,10 %
  5. Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf 4,82 %

Det totala värdet på aktiestocken ligger på runt 4 miljarder euro.

Läs mer: www.kojamo.fi

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: I kommunerna görs besluten om människornas vardag

”I kommunerna fattar man besluten om frågor som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto.

HUVUDBILD. Valdeltagandet i senaste kommunalval låg på 59 procent. Det betyder att varje röst är värd så gott som det dubbla då varannan röst uteblir. Varför skulle man ge bort makten när det är möjligt att hålla fast vid den, frågar sig Riku Aalto.

8.2.2021

– Våra medlemmar använder sig mycket av offentliga tjänsterna. Vi kan nämna dagis, skolor, hälsovård, socialservice och fritidsaktiviteter. En ansenlig del av det som gör att man trivs med livet skapas av att den här servicen är i skick, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Aalto anser också att kommunerna spelar en viktig roll när det kommer till att skapa förutsättningar för företagen i kommunerna.

– Det är viktigt att det finns privata företag som skapar jobb och på så sätt också skatteinkomster till den offentliga sektorn. Det är bara så vi kan finansiera vårt välfärdssamhälle och hålla fast vid löftet om välfärd för medborgarna, säger Aalto.

– I praktiken handlar det till exempel om stadsplanering, kommunal infrastruktur, bygglov och liknande service genom vilka man kan påverka företagens förmåga att driva sin verksamhet och göra investeringar. För oss är det viktigt att man i kommunerna förstår industrins betydelse för att skapa välfärd, fortsätter han.

ARBETARENS RÖST SKA HÖRAS

Aalto anser att det i kommunfullmäktige runtom i landet behövs fler personer med bakgrund inom industrin för att fatta beslut om våra gemensamma frågor.

– Det är rätt vanligt att de kommunalt anställda är välrepresenterade i fullmäktige och stadsstyrelser, men användarnas representation ligger inte riktigt lika bra till.

– Kommunalvalet är en ypperlig chans till att balansera läget så att allt fler personer med bakgrund i industrin är med om att fatta besluten om kommunala tjänster.

Industrifackets mål är att fackmedlemmarnas och industriarbetarnas röst hörs.

– Beslutsfattandet blir mer öppet och tar bättre i hänsyn till kommuninvånarnas behov, då man ser på saker och motiverar besluten från olika synvinklar. För det andra är det att sambandet mellan industri och välfärd lyfts fram en orsak till att Industrifacket stöder sina medlemmar som ställer upp i kommunalvalet ekonomiskt och med kommunikationen oberoende vilket politiskt parti det gäller.

VÄRDEFULLT OCH RESPEKTABELT

Aalto är till utbildningen förutom montör och socionom också politices magister i förvaltning med kommunalpolitik som specialområde. Han uppmuntrar alla medlemmar i Industrifacket att kandidera i valet eller i alla fall lägga sin röst.

– Människor betalar ganska mycket i kommunalskatt. Bara därför är det bra att visa intresse för den kommunala servicen och besluten som gäller dem. De frågor som är viktiga för en själv och ens arbetskompisar uppmärksammas bättre i lokalpolitiken om frågorna drivs av människor som känner till de frågor som berör löntagarna.

– Jag uppmanar våra medlemmar till att ställa upp i valet och aktivt stöda de medlemmar som kandiderar. Att ge sitt stöd behöver inte nödvändigtvis bestå av något annat än att man pratar om vilka frågor som är viktiga och hurdana erfarenheter kommuninvånarna har av de kommunala tjänsterna. Ofta räcker det till om man står vid kandidatens sida, ger feedback och helt enkelt noterar att personen ställer upp i valet.

– Det är värdefullt och respektabelt att delta i kommunalpolitiken, säger Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

KUNTAVAALIT: Riku Aalto: Kunnissa päätetään ihmisten arjesta

”Kunnissa päätetään ihmisten arkeen monin tavoin vaikuttavista asioista. Teollisuusliiton jäsenten pitää huolehtia siitä, että heidän äänensä kuuluu kunnallisessa päätöksenteossa”, Riku Aalto sanoo.

KUVA YLLÄ: Viime kuntavaaleissa äänestysprosentti oli noin 59 prosenttia. Jokaisen annetun äänen painoarvo oli siten melkein kaksi ääntä, kun joka toinen ääni jätettiin antamatta. Miksi luovuttaa valta muille, kun se on mahdollista pitää itsellä, Riku Aalto kommentoi.

5.2.2021

Teollisuusliiton puheenjohtajan Riku Aallon mukaan kunnallinen päätöksenteko on monella tavalla yhteydessä liiton jäsenten arkeen.

– Jäsenemme käyttävät julkisia palveluja todella paljon. Esimerkkeinä voi mainita päiväkodit, koulut, terveydenhoidon, sosiaalipalvelut ja vapaa-ajan aktiviteetit. Melkoinen osa elämässä viihtymisestä muodostuu siitä, että nämä palvelut ovat kunnissa kunnossa.

Edellisen lisäksi kunnilla on Aallon mukaan tärkeä rooli yritysten toimintaedellytysten luomisessa.

– On erittäin tärkeää, että kunnissa toimii yksityisiä yrityksiä, jotka tuovat työpaikkoja ja sitä kautta julkiselle sektorille verorahoja. Vain sillä tavalla voidaan hyvinvointiyhteiskunta rahoittaa ja vain siten pystytään lunastamaan kansalaisille annettu hyvinvointilupaus.

– Käytännön keinoja ovat esimerkiksi kaavoitus, luvittaminen ja muut yrityksille suunnatut palvelut, joilla vaikutetaan niiden mahdollisuuksiin toimia ja investoida. Kysymys on samalla myös siitä asenteesta, millä yritystoimintaan kunnissa suhtaudutaan. Meille on tärkeää, että kunnissa ymmärretään teollisuuden merkitys hyvinvoinnin tuottajana.

TYÖNTEKIJÖIDEN ÄÄNI KUULUVIIN

Aallon mukaan kuntiin tarvitaan lisää teollisuustaustaisia työntekijöitä päättämään asioista.

– On melko tyypillistä, että kuntien palkkalistoilla työskentelevät ovat valtuustoissa ja hallituksissa hyvin edustettuina, mutta palveluiden käyttäjien edustus voi olla vähän heikommissa kantimissa.

– Kuntavaalit ovat erinomainen paikka tasapainottaa tätä asetelmaa niin, että kuntien tuottamia palveluja ovat aikaisempaa enemmän päättäjinä arvioimassa myös teollisista taustoista tulevat ihmiset.

Ihmiset maksavat kuntaveroja aika paljon. Pelkästään siksi on hyvä olla kiinnostunut kuntien palveluista ja niistä päättämisestä.

Teollisuusliiton tavoitteena on Aallon mukaan se, että liiton jäsenten ja teollisuustyöntekijöiden ääni kuuluu kunnallisessa päätöksenteossa.

– Kun asioita tarkastellaan ja perustellaan eri näkökulmista, tulee päätöksenteosta avoimempaa ja laajemmin kuntalaisten tarpeet huomioon ottavaa. Tässä on teollisen toiminnan ja hyvinvoinnin yhteyden esiin nostamisen rinnalla se toinen syy, miksi Teollisuusliitto tukee taloudellisesti ja viestinnällisesti kuntavaaleissa ehdolla olevia jäseniään puoluekantaan katsomatta.

ARVOKASTA JA KUNNIOITETTAVAA

Hallintotieteiden maisteriksi kunnallispolitiikan oppiaineesta aikanaan valmistunut Aalto kehottaa Teollisuusliiton jäseniä ryhtymään ehdokkaiksi ja äänestämään kuntavaaleissa.

– Ihmiset maksavat kuntaveroja aika paljon. Pelkästään siksi on hyvä olla kiinnostunut kuntien palveluista ja niistä päättämisestä. Toinen puoli on sitten se, että itselle ja työkavereille tärkeät asiat tulevat varmimmin kunnallisessa päätöksenteossa huomioon otetuiksi, kun niitä on viemässä eteenpäin teollisuustaustaisia, palkansaajien asioita tuntevia ihmisiä.

– Kannustan liittomme jäseniä ryhtymään ehdokkaiksi tai aktiivisesti tukemaan ehdokkaiksi ryhtyneitä jäseniä. Tukemisen ei välttämättä tarvitse olla muuta kuin keskustelua siitä, mitkä asiat ovat tärkeitä ja miten kuntalaiset kokevat palvelut. Sekin riittää jo monesti, että on ehdokkaan rinnalla, antaa palautetta ja merkin siitä, että ehdokkuus on huomioitu.

– Kunnallispolitiikkaan osallistuminen on arvokasta ja kunnioitettavaa työtä, Aalto toteaa.

TEKSTI PETTERI RAITO
KUVA KITI HAILA