Riku Aalto: Tämä tauti ei saa levitä

”Suomen pitää olla vakaa ja täällä pitää harjoittaa ennustettavaa talous- ja työmarkkinapolitikkaa”, on fraasi, jota Suomessa on toistettu vuodesta toiseen. Ajatuksessa sinällään ei ole ollut mitään vikaa. On ollut myös työntekijöiden etu, että tiedetään, miten asiat pääsääntöisesti ovat ja mihin suuntaan ne liikkuvat.

Turvallisuus on ehkä sana, joka kuvaa tätä parhaiten. On luotettu siihen, että työntekijöiden asiat hoidetaan niin, että työpaikalla voidaan keskittyä työn tekemiseen riitelyn sijaan.

Mutta nyt puhaltavat muutoksen tuulet. Työnantajat, Metsäteollisuus ja Teknologiateollisuus etunenässä, ovat laittamassa kortit mieleiseensä järjestykseen. He näyttävät ajatelleet niin, että työntekijät tyytyvät heidän uuteen asentoonsa.

Edellä mainitut järjestöt kertoivat ilmoitusluonteisesti, miten asioita tulevaisuudessa hoidetaan. Siis ikään kuin niin, että työntekijäpuoli ja ammattiliitot olisivat tahdottomia perässä kulkijoita, jotka tekevät juuri niin kuin isännät haluavat. Lakeija toinen toistaan tukien kertoo, että ei työntekijöillä mitään hätää ole. Hyvät työnantajat parantavat työntekijöiden etuja, nostavat palkkoja ja antavat kaikkea kivaa.

Kun työntekijäliitot kertovat, mikä työehtosopimuksen merkitys on työntekijöille ja samalla myös yrityksille, niin jo nousee palatseista huuto. Työehtosopimuksista ja niiden merkityksestä ei ilmeisesti saisi puhua mitään, kun se sotii isäntien arvomaailmaa vastaan.

HEIKENNYKSIÄ SAVUVERHON SUOJASSA

Viime maaliskuussa Teknologiateollisuus teki esityksen Teollisuusliitolle: ”Jos luovutte yleiskorotuksesta ja työnantaja voi ohittaa luottamusmiehen paikallisessa sopimisessa kaikilta osin, voimme harkita sitä, että jatkamme sopimusten tekemistä Teollisuusliiton kanssa.” Toki vielä niin, että jokaisen työntekijän pitää päästä osallistumaan luottamusmiehen valintaan riippumatta siitä, onko hän järjestäytynyt vai ei.

Kun kysyimme Teknon edustajilta, voiko sellainen yritys, joka ei ole Teknon jäsen, osallistua Teknon hallituksen tai työvaliokunnan valintaan, vastaus oli jyrkkä ei. Mutta työntekijöiden osalta pitäisi siis herrojen ja rouvien mielestä soveltaa eri sääntöjä!

Teknologiateollisuuden keskiviikkoinen ulostulo Iltalehdessä vielä vahvisti aiemmin ilmoitetun. Teknologiateollisuus sanoo samaan aikaan, ettei se ole heikentämässä mitään, ja heti perään, että työnantajat haluavat maksaa palkankorotuksia vain osalle henkilöstöä. Ja tämä siis ilman sopimista.

Voi kysyä, eikö se ole heikentämistä, jos palkankorotukset ohjataan työnantajan yksipuolisella päätöksellä vain mieluisille työntekijöille. Työnantajien tavoite on selvä. Paikallinen sopiminen on heidän mielestään sitä, että työnantaja määrää tulevaisuudessa, miten asiat työpaikalla ovat. Kauniit puheet sopimisesta voidaan siis unohtaa.

Työnantajien tavoite on selvä. Paikallinen sopiminen on heidän mielestään sitä, että työnantaja määrää tulevaisuudessa, miten asiat työpaikalla ovat.

Olemme sopimuskierros toisensa jälkeen olleet liittoina yhtä mieltä siitä, että palkkauksen tulisi olla oikeudenmukaista ja kannustavaa. Ammattitaidon ja työssä suoriutumisen tulisi olla ohjaavana tekijänä palkanmuodostuksessa. Tämä tarkoittaa, että työpaikoilla on palkkaus- ja palkitsemisjärjestelmät, joilla näitä asioita tuetaan.

Oikein rakennettu palkkausjärjestelmä toimii työkaluna työnantajalle tuotannon ohjauksessa ja palkitsee työntekijöitä työsuorituksesta. Työnantajaliiton puheiden mukaan näyttää siltä, että kannustava ja oikeudenmukainen palkkaus toteutuu, kun yleiskorotukset poistetaan ja liittojen neuvottelema palkankorotus jaetaan epätasaisesti työntekijöiden kesken kerran vuodessa – panostamatta sen enempää yrityskohtaisiin palkkaus- ja palkitsemisjärjestelmiin.

Tämä vaikuttaa ratkaisulta, jossa laiskuus ja osaamattomuus korostuu.

KAIKKI EIVÄT HAASTA RIITAA

Kaksi keskeistä työnantajajärjestöä on siis päättänyt laittaa työmarkkinat sekaisin. Mainitsin vain osan niistä vaatimuksista, joita meille esitetään. Valitettavasti vaatimukset eivät ole vaikutuksettomia myöskään muuhun työmarkkinakenttään.

Teollisuusliitolla on vajaat kaksikymmentä neuvottelukumppania, joista valtaosa haluaa edelleen neuvotella vakiintuneen käytännön mukaisesti. Toki jokaisella on omat tavoitteensa sopimuksen kehittämiseksi. Ja niin on tietysti meilläkin.

Neuvottelusuhteet edellä mainittuihin työnantajajärjestöihin ovat hyvät. Toivotaan, että tauti ei tartu ja saamme edelleen yhdessä tuloksia aikaan.

RIKU AALTO
Teollisuusliiton puheenjohtaja

KUVA KITI HAILA

21.5.2021

KOMMUNALVALET: Genom att rösta kan du påverka din vardag

”I kommunerna besluter man om saker som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto. De flesta av Industrifackets medlemmar säger att de kommer att rösta i kommunalvalet.

Finländarna går till kommunalval den 13 juni. Eller egentligen förrättar man 293 val i kommunerna i fastlands-Finland. Ålänningarna får vänta till 2023.

I jämförelse med riksdagsvalet är valdeltagandet år efter år lägre (58,9 i kommunalvalet 2017), för att inte tala om presidentvalet. Av de nationella valen är det endast EU-valet där intresset är svalare bland väljarna. I kommunerna görs ändå de beslut som konkret påverkar vardagen för vanliga arbetande människor.

Industrifackets forskningsenhet har vänt sig till medlemmarna med ett frågebatteri och fler än 1 800 medlemmar svarade.

Resultatet visar att fyra av fem medlemmar har för avsikt att rösta i kommunalvalet. Endast fem procent av de tillfrågade uppger att de inte kommer rösta i valet, medan 12 procent fortfarande är osäkra.

PARTI OCH VÄRDERINGAR VIKTIGA

Omkring 40 procent av medlemmarna säger att de i första hand röstar på parti – och att det rör sig om samma parti i varje val. En lika stor grupp uppger att de är så kallade rörliga väljare. En femtedel sade sig i första hand rösta på person.

Social- och hälsovårdstjänsterna är i ljuset av resultaten i enkäten det som medlemmarna anser att utgör de viktigaste frågorna i valet. Det är också i den här sektorn som förändringar står inför dörren i och med vårdreformen.

Kandidatens parti (66%), värderingar (83 %) och kärnfrågor (61 %) utgör de viktigaste kriterierna då medlemmarna går in i valbåset medan erfarenhet av kommunalpolitik (25 %), ålder (14 %) och kön känns mindre viktigt.

I Industrifackets led finns det aktiva medborgare som gärna deltar i beslutsfattandet. Det kommer fram i att en knapp tiondedel av deltagarna i enkäten själva kandiderar i valet.

TEXT JOHANNES WARIS

Marika Schön. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Bevara den kommunala servicen 

Marika Schön

Raseborg
Lagerarbetare
Konecranes

”Kommunen ska behålla servicen i egen regi och inte sälja ut den. Det finns gott om exempel där kvaliteten blir lidande. Jag tänker till exempel på kökspersonal, åldringsvården och fastighetsskötarna. Jag tycker över lag ändå att den kommunala servicen funkar bra i Raseborg.

Ifjol samarbetsförhandlade Raseborgs stad och bestämde sig för att göra sig av med 60 årsverken och då försvann det jobb bland annat från tekniska sektorn – fastighetsunderhållet, kosthållet och städpersonalen.

Det är klart att det också behövs mer arbetsplatser i regionen. Det lockar också nya invånare till kommunen.

Jag vill uppmana alla att gå och rösta!”

Kristian Norho. FOTO JYRKI LUUKKONEN

Stoppa marginaliseringen av unga 

Kristian Norho

Tammerfors
Gjuteriarbetare
Tevo Lokomo Oy

”Jag hoppas att man gör allt för att ungdomarna inte marginaliseras. Det måste stoppas innan det är för sent. Jag vet att man gör mycket för att förhindra utslagning. Men jag hoppas att det i Tammerfors skulle finnas uppsökande ungdomsarbete.

Jag önskar att man tog mer kontakt med de unga som till exempel har med barnskyddet att göra. Jag tänker inte i första hand på pengar, men det blir billigare för samhället om ett barn eller ungdom får hjälp innan han eller hon hamnat på villovägar.

Om staden erbjuder mindre bemedlade eller annars utsatta familjer möjligheten till hobbyverksamhet till ett rimligt pris, skulle man säkert kunna undvika större problem i ett senare skede.

Ofta är det så att ungdomar behöver en lätt knuff från de vuxnas sida, diskussioner och att man håller kontakten.”

Jenna Pokka. FOTO JUHA ÅHMAN

En bra småbarnspedagogik skapar trygghet

Jenna Pokka

Torneå
Processkötare
Outokumpu Stainless Oy, Outokumpu

”För mig som är mamma till två barn är det viktigt att skolorna och småbarnspedagogiken håller en hög standard. Jag har en 6-åring som går i förskolan och en 9-åring som går i trean.

Det finns tillräckligt med personal i dagvården och personalen är kompetent. Jag och min man får våra turlistor på fabriken för ett år åt gången, men om det blivit någon akut förändring eller knepig situation så har dagvården kommit emot på kort varsel.”

Jari Väänänen. FOTO PENTTI VÄNSKÄ

Närservicen är viktig 

Jari Väänänen

Kuopio
Anställd vid simhall
Kuopio 

”Då Maaninka slogs samman med Kuopio bodde det 3 500 personer här. Då ville Kuopio skära i hälsovårdstjänsterna. Vi kommuninvånare var av en annan åsikt och vi lyckades år 2019 med att rädda hälsocentralen – tills vidare.

Maaninka är en landsbygdsort. Det finns gott om äldre människor här. Därför skulle det vara viktigt med tillgång till hälsovård i kyrkbyn. Till Siilinjärvi är det 20 kilometer, från de mer avlägsna byarna kan det bli en resa på 30–40 km.”

ARBETSGRUPP SUVI SAJANIEMI, JOHANNES WARIS OCH JUHANI ARO

Riku Aalto: I kommunerna görs besluten om människornas vardag

”I kommunerna besluter man om saker som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto.

– Våra medlemmar använder sig mycket av den offentliga servicen. Vi kan nämna dagis, skolor, hälsovård, socialservice och fritidsaktiviteter. En ansenlig del av det som gör att man trivs med livet skapas av att den här servicen är i skick, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Aalto anser också att kommunerna spelar en viktig roll när det kommer till att skapa förutsättningar för företagen i kommunerna.

– Det är viktigt att det finns privata företag som skapar jobb och på så sätt också skatteinkomster till den offentliga sektorn. Det är endast så vi kan finansiera vårt välfärdssamhälle och hålla fast vid löftet om välfärd för medborgarna, säger Aalto.

– I praktiken handlar det till exempel om stadsplanering, kommunal infrastruktur, bygglov och liknande service genom vilka man kan påverka företagens förmåga att driva sin verksamhet och göra investeringar. För oss är det viktigt att man i kommunerna förstår industrins betydelse för att skapa välfärd, fortsätter han.

ARBETARENS RÖST SKA HÖRAS

Aalto anser att det i kommunfullmäktige runtom i landet behövs fler personer med bakgrund inom industrin för att besluta om våra gemensamma frågor.

– Det är rätt vanligt att de kommunalt anställda är välrepresenterade i fullmäktige och stadsstyrelser, men användarnas representation ligger inte riktigt lika bra till.

– Kommunalvalet är en ypperlig chans till att balansera läget så att allt fler personer med bakgrund i industrin är med om att fatta besluten om de kommunala tjänsterna.

Industrifackets mål är att fackmedlemmarnas och industriarbetarnas röst ska höras – också på kommunal nivå.

– Beslutsfattandet blir mer öppet och tar bättre i hänsyn till kommuninvånarnas behov, då man ser på saker och motiverar besluten från olika synvinklar. För det andra är att sambandet mellan industri och välfärd lyfts fram en orsak till att Industrifacket stöder sina medlemmar, som ställer upp i kommunalvalet, ekonomiskt och med kommunikationen, oberoende vilket politiskt parti det gäller.

– Valdeltagandet i senaste kommunalval låg på 59 procent. Det betyder att varje röst är värd så gott som det dubbla då varannan röst uteblir. Varför skulle man ge bort makten, när det är möjligt att hålla fast vid den, frågar sig Aalto.

VÄRDEFULLT OCH RESPEKTABELT

Aalto är till utbildningen förutom montör och socionom också politices magister i förvaltning med kommunalpolitik som specialområde. Han uppmuntrar alla medlemmar i Industrifacket att kandidera i valet eller i alla fall lägga sin röst.

– Människor betalar ganska mycket i kommunalskatt. Bara därför är det bra att visa intresse för den kommunala servicen och besluten som gäller dem. De frågor som är viktiga för en själv och ens arbetskompisar får mer uppmärksamhet i lokalpolitiken om frågorna drivs av människor som verkligen känner till de frågor som berör löntagarna.

– Jag uppmanar våra medlemmar till att ställa upp i valet och aktivt stöda medlemmar som kandiderar. Att ge sitt stöd behöver inte nödvändigtvis bestå av något annat än att man pratar om vilka frågor som är viktiga och hurdana erfarenheter kommuninvånarna har av de kommunala tjänsterna. Ofta räcker det till om man står vid kandidatens sida, ger feedback och helt enkelt noterar att personen ställer upp i valet.

– Det är värdefullt och respektabelt att delta i kommunalpolitiken, säger Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

De viktigaste datumen vid kommunalvalet 2021

Valdagen vid kommunalvalet 2021 är den 13 juni 2021 och de andra viktiga datumen är enligt följande:

  • anmälningstiden till hemmaröstning senast 1.6.2021 kl.16
  • förhandsröstning i Finland: 26.5 – 8.6.2021
  • förhandsröstning utomlands: 2 – 5.6.2021
  • resultatet fastställs: 16.6.2021
  • fullmäktige börjar sitt arbete 1.8.2021

 

Riku Aalto: Industrifacket förhandlar om medlemmarnas arbetsvillkor även i fortsättningen

Teknologiindustrins beslut om att grunda ett nytt förbund för att förhandla om kollektivavtal kommer i praktiken att skrota de allmänbindande kollektivavtalen, anser ordförande Riku Aalto.

26.3.2021

Arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. kom på torsdagen 25.3 ut med nyheten om att förbundet delar upp sin verksamhet i två separata föreningar. I fortsättningen är det arbetsgivarorganisationen Teknologiateollisuuden työnantajat som förhandlar om rikstäckande kollektivavtal. Inledningsvis består föreningen av tre medlemsföretag.

Föreningens svenskspråkiga namn presenterades inte under pressträffen på torsdagen.

Teknologiindustrin rf. kommer enligt utsago att koncentrera sig på att stöda företag som inte är medlemmar i den nya arbetsgivarföreningen med de företagsvisa avtalsförhandlingarna.

Industrifackets ordförande Riku Aalto tog emot Teknologiindustrins utspel emot med tungt hjärta eftersom det i praktiken innebär att de allmänbindande kollektivavtalen förpassas till historien inom teknologiindustrin.

– Anställningsvillkoren i branschen kommer att försämras. De allmänbindande kollektivavtalen har erbjudit ett skydd också för dem som jobbar i branschen men inte har förhandlingskraft bakom sig, säger Aalto.

Kollektivavtalet mellan Industrifacket och Teknologiindustrin löper ut 30.11.2021.

Aalto tror att Teknologiindustrins drag sist och slutligen handlar om samma sak som Skogsindustrins beslut från i höstas om att inte längre förhandla kollektivt.  tulkitsee, että

– Man har bara slagit in det i ett annat paket, säger Aalto.

FÖRBUNDET FÖRHANDLAR ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN

Ordförande Aaltos meddelande till medlemmarna är klar och tydligt.

– Industrifacket förhandlar även i fortsättningen om medlemmarna arbetsvillkor – på riksnivå eller på arbetsplatserna, säger Aalto.

Industrifacket klara mål är att införa förtroendemannasystemet i de nya rikstäckande och företagsvisa avtalen.

Runt 126 400 av medlemmarna i Industrifacket jobbar inom avtalsbranschen. Det handlar om ett brett fält med flera hundra yrkestitlar inom allt från elektronikindustri till förädling av malm.

VI GÅR MOT EN OROLIGARE ARBETSMARKNAD

Teknologiindustrin motiverar sitt beslut med att man vill öka möjligheterna till lokala avtal och genom det öka konkurrenskraften för exportföretagen.

– Det som nu utlovas skulle vara helt möjligt inom ramen för det nuvarande kollektivavtalet, konstaterar Aalto.

Industrifackets ordförandes bedömning är att Teknologiindsutrins modell egentligen kan försämra konkurrenskraften. Samtidigt skakar man om grunderna i det finländska socialförsäkringssystemet.

– Det kommer att bli oroligare på arbetsmarknaden. Genom avtal har vi klarat av att garantera stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Ett slut för de allmänbindande kollektivavtalen i teknologiindustrin innebär också ett slut på den så kallade finländska exportdrivna modellen för avtalen, där man i övriga branscher väntat på att exportindustrin lägger fram modellen för till exempel lönehöjningar.

– Om avtalen gäller på företagsnivå så skapar det inte någon modell för övriga branscher. Då flyger det tankesättet i skräpkorgen, konstaterar Aalto.

Industrifackets styrelse samlas på fredagen 26.3 för att behandla det aktuella läget.

Industrifackets pressmeddelande 25.3

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: Teollisuusliitto neuvottelee jatkossakin jäsentensä työehtosopimukset teknologiateollisuudessa

Puheenjohtaja Riku Aallon mukaan Teknologiateollisuus ry:n ilmoitus perustaa uusi yhdistys neuvottelemaan valtakunnallisista työehtosopimuksista käytännössä romuttaa alan työehtojen yleissitovuuden.

25.3.2021

Työnantajajärjestö Teknologiateollisuus ry ilmoitti 25.3. jakavansa toimintansa kahteen yhdistykseen. Jatkossa vastuu valtakunnallisista työehtosopimuksista on uudella Teknologiateollisuuden työnantajat ry:llä, jolla on kolme yritystä perustajajäseninä. 

Vanha Teknologiateollisuus ry keskittyy muun muassa tukemaan uuteen yhdistykseen kuulumattomia yrityksiä yrityskohtaisissa neuvotteluissa. Järjestöllä on noin 1 600 jäsenyritystä. 

Teollisuusliiton puheenjohtaja Riku Aalto otti Teknologiateollisuuden ilmoituksen vastaan surullisella mielellä. Ilmoitus tarkoittaa käytännössä yleissitovuuden poistumista teknologiateollisuudesta, jos uuteen yhdistykseen ei tule kattavaa edustusta alan yrityksistä. 

– Alan työehdot tulevat heikkenemään. Työehtosopimus on tarjonnut suojan myös niille alan työntekijöille, joilla ei ole riittävästi omaa neuvotteluvoimaa, Aalto sanoo. 

Aalto tulkitsee, että Teknologiateollisuuden ilmoituksessa on pohjimmiltaan kyse samasta asiasta kuin Metsäteollisuus ry:n viime lokakuisessa ilmoituksessa lopettaa työehtosopimusten solmiminen. 

– Asia on vain kääritty erilaiseen pakettiin, Aalto sanoo. 

SOPIMISEN EDELLYTYKSET HEIKKENEVÄT

Teollisuusliiton hallitus käsitteli Teknologiateollisuuden ilmoitusta 26.3. Kokouksen jälkeen julkaistussa tiedotteessa liitto toteaa, että Teknologiateollisuuden ratkaisu heikentää paikallisen sopimisen edellytyksiä ja lisää epävarmuutta työmarkkinoille. 

”Teollisuusliitto kiittää Teknologiateollisuutta vuosikymmeniä kestäneestä hyvästä ja vastuullisesta yhteistyöstä. Teollisuusliitto pitää valitettavana, ettei Teknologiateollisuus arvosta liittojen työehtosopimusten eteen tekemää työtä riittävästi jatkaakseen tätä yhteistyötä myös tulevaisuudessa”, tiedotteessa todetaan. 

– Teknologiateollisuuden kanssa emme aloita neuvotteluita, sillä järjestö itse on todennut, ettei se enää sopimuksia neuvottele, Aalto kertoo. 

Syyskuussa pystytään arvioimaan, onko uusi työnantajayhdistys varteenotettava neuvottelukumppani.

Teknologiateollisuus ry:n ja Teollisuusliitto ry:n välinen yleissitova työehtosopimus päättyy 30.11.2021. Työnantajapuolen uuden yhdistyksen on määrä aloittaa toimintansa elokuussa, joten neuvotteluille jää lyhyt aika sopimuksen ollessa vielä voimassa. 

– Syyskuussa pystytään arvioimaan, onko uusi työnantajayhdistys varteenotettava neuvottelukumppani, Aalto sanoo. 

LUOTTAMUSMIESJÄRJESTELMÄ LAINSÄÄDÄNTÖÖN

Valtakunnallisen työehtosopimuksen päättyessä myös kaikki kyseisen sopimuksen piirissä tehdyt paikalliset sopimukset raukeavat. Näillä näkymin kaikki sopimusasiat, kuten luottamusmiesjärjestelmä, tulevat syksyllä neuvottelupöytään. 

– Tilanne on toinen, jos uusi yhdistys on kattava. Tulkintamme kuitenkin on se, että kaikki asiat joudutaan neuvottelemaan uudelleen, Aalto toteaa. 

Teollisuusliitto linjasi tiedotteessaan, että paikallista sopimista ei voi edistää, jollei luottamusmiesten asemaa turvata lainsäädännöllä. 

– Valitettavasti työnantajien toiminta on rapauttanut luottamusta niin paljon, että työehtosopimusten yleissitovuuden ollessa selvästi uhattuna on mielestämme välttämätöntä turvata järjestäytyneiden työntekijöiden asema lainsäädännöllä, Aalto toteaa. 

LIITTO NEUVOTTELEE SOPIMUKSET JATKOSSAKIN

Teollisuusliittolaisille puheenjohtajan viesti on selkeä. 

– Teollisuusliitto neuvottelee jatkossakin jäsentensä sopimukset valtakunnallisesti tai työpaikkakohtaisesti, Aalto sanoo. 

Teollisuusliiton jäsenistä noin 71400 työskentelee teknologiateollisuuden sopimusalalla. 

Jäsenet työskentelevät erilaisissa ammateissa metallituoteteollisuudessa, elektroniikka- ja sähköteollisuudessa, metallien jalostuksessa sekä kone- ja kulkuneuvoteollisuudessa. Ammattinimikkeitä on useita satoja. 

KOHTI RAUHATTOMAMPIA TYÖMARKKINOITA

Teknologiateollisuus perustelee ratkaisuaan paikallisen sopimisen lisäämisellä ja sitä kautta yritysten vientikilpailukyvyn parantamisella. 

– Nykyinen työehtosopimus olisi mahdollistanut sen hyvän, mitä Teknologiateollisuus lupaa, Aalto toteaa. 

Puheenjohtaja arvioi, että Teknologiateollisuuden ilmoittama malli voi toimia kilpailukykyä vastaan. 

– Työmarkkinat tulevat olemaan tästä eteenpäin paljon rauhattomampia. Sopimuksilla on pystytty takaamaan vakaus ja ennustettavuus, Aalto sanoo. 

Kun yhtä kulmaa heilutetaan, heiluu koko korttitalo.

Yleissitovan työehtosopimuksen päättyminen teknologiateollisuudessa tarkoittaa myös suomalaisen vientivetoisen palkkamallinloppumista. 

– Jos sopimukset tehdään yrityskohtaisesti, eivät ne anna merkkiä muille aloille. Se ajattelu menee romukoppaan, Aalto toteaa. 

Aalto muistuttaa, että työehtosopimusjärjestelmä on osa kokonaisuutta, johon kuuluvat myös työeläkejärjestelmä ja ansiosidonnainen työttömyysturva. Aika näyttää, millaisia keskusteluja kokonaisuudesta täytyy käydä. 

– Kun yhtä kulmaa heilutetaan, heiluu koko korttitalo, Aalto sanoo. 

Teollisuusliiton hallitus käsitteli Teknologiateollisuuden ilmoitusta perjantaina 26.3. Teollisuusliitto on julkaissut aiheesta tiedotteet 25.3 ja 26.3.

TEKSTI ANTTI HYVÄRINEN
KUVA KITI HAILA

Uutista on täydennetty 31.3.2021

Riku Aalto om Kojamo: Vi är inget undantag

Industrifackets ordförande Riku Aalto svarar på frågor kring hyresbostadsföretaget Kojamo, där förbundet är största ägare. Aalto svarar på frågor kring finansiering, hyror, dividender och skatter.

26.2.2021

Hyresbostadsbolaget Asuntosijoitusyhtiö Kojamos styrelse föreslår att bolaget betalar ut dividender för 2020, den här gången 0,37 cent per aktie. Industrifacket, som äger omkring en tiondedel av aktierna i bolaget, kommer således att få lyfta dividender till ett värde av runt nio miljoner euro. Kojamos bolagsstämma gör det slutliga beslutet om utdelningen den 17 mars.

– Kojamo är ett av våra placeringsobjekt från vilket vi får inkomster genom vilka vi kan finansiera medlemservice, säger ordförande Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Förutom intressebevakning handlar det om rättshjälp, karriärtjänster, utbildning och förbundets fritidsboenden. Kapitalinkomsterna har också gjort det möjligt för förbundet att satsa på Industrifackets utbildningscenter Murikkainstitutet.

BAKGRUNDEN I FACKETS BOSTADSPRODUKTION

Bakgrunden till Industrifackets finns i Metallarbetarförbundets egen bostadsproduktion på 1970- och 80-talen. Då byggde förbundet bostäder för sina medlemmar på orter där det fanns jobb men inte tillräckligt med bostäder.

I början av 1990-talet sålde Metall och flera andra fackförbund sina bostäder till  bostadsandelslaget VVO. I gengäld fick förbunden andelar i andelslaget.

VVO gjordes om till ett aktiebolag år 1997 och i samma veva blev andelarna aktier i det nygrundade företaget. Bolaget bytte namn till Kojamo år 2017 och följande år i juni börslistades Kojamo på Helsingforsbörsen.

Vår uppgift är att se till att förbundet har en så god ekonomi som möjligt

Det faktum att Industrifacket idag äger runt tio procent av aktierna i Kojamo beror på att förbundet äger förutom Metallförbundets gamla aktier också de aktier som ägdes av Industribranschernas fackförbund TEAM och Träfacket. De här tre förbunden gick samman och bildade Industrifacket år 2018.

– Vår uppgift är att se till att förbundet har en så god ekonomi som möjligt. En del av det handlar om att förvalta och placera egendomen, det vill säga medlemmarnas pengar, på ett tryggt sätt som ger avkastning så att vi kan trygga förbundets verksamhet även i framtiden, säger Aalto.

Egendomen garanterar också att Industrifacket har trovärdighet under så väl förhandlingar som konfliktåtgärder.

 FÖRBUNDET BARA EN AV ÄGARNA

Riku Aalto verkade som ordförande för Kojamos styrelse mellan åren 2007–2019. Efter det tog Mikael Aro över ordförandeklubban. Han kommer närmast från VR Group där han jobbat som verkställande direktör.

I egenskap av största enskilda aktieägare i bolaget besitter Industrifacket ordförandeskapet i utnämningsutskottet som i sin tur lägger fram förslaget om vem som ska sitta i Kojamos styrelse.

Förutom det är Industrifacket en aktieägare bland andra.

– Vår roll handlar främst om att se till att bolaget har en bra och fungerande styrelse. Vi följer med Kojamo precis som vi också följer med andra börsbolag, säger Aalto.

Av de runt tre miljoner bostäder som finns i Finland har en tredjedel, det vill säga runt en miljon, byggts med hjälp av statens aravalån. De här bostäderna ägs av kommuner, samkommuner, allmännyttiga samfund och deras dotterbolag.

I det ekonomiska läget gav bankerna inte privata lån för att bygga hyresbostäder

Målet med det statliga programmet för bostadsproduktion var ursprungligen att få bukt med bostadsbristen som präglade efterkrigstiden. Speciellt på 1970-talet byggdes mycket bostäder i ett alltmer urbaniserat Finland. Även Metallarbetarförbundet byggde bostäder med stöd av aravalån.

Aalto påminner om att det på 1970- och 80-talen i praktiken var den enda möjliga lösningen.

– I det ekonomiska läget gav bankerna inte privata lån för att bygga hyresbostäder, säger Aalto.

De statliga aravalånen var förmånliga i en tid som präglades av höga räntor, men till exempel under 2000-talet då räntorna varit låga har aravalånens räntor varit högre än för andra lån på marknaden.

BEGRÄNSNINGAR GÄLLER EN TID

Det finns flera begränsningarna som gäller ARA-hyresbostäderna. Hyran bestäms utgående från principen om att hyresinkomsterna i stort ska täcka finansiering av bostäderna och fastighetsskötsel. Begränsningarna gäller i regel i 40–45 år.

Hyresbegränsningarna avslutas då statslånet är betalt. I praktiken betyder det här ofta att värdet på bostäderna stiger. I dagens läge finns största delen av bostäderna Kojamo erbjuder på den så kallade fria marknaden. Bostäderna marknadsförs under brändnamnet Lumo.

Företaget investerar årligen 3–4 gånger mer än vad det betalar ut till ägarna

Aalto har inte mycket övers för påståenden om att det finns något suspekt eller överraskande i att företaget hyr ut bostäder till marknadspris då hyresrestriktionerna löpt ut eller att Kojamo betalar ut dividender till ägarna.

– Alla har vetat det att då begränsningarna upphör, blir de bostäder på fria marknaden, säger Aalto.

Han vill poängtera att de tidigare ARA-bostäderna är byggda på lån- och de lånen har man betalat tillbaka. Aalto anser också att Kojamos vinstutdelning ligger på en måttlig nivå i jämförelse med de investeringar företaget gjort.

– Företaget investerar årligen 3–4 gånger mer än vad det betalar ut till ägarna. I egenskap av ägare får förbundet en avkastning på ungefär två procent.

MARKANDEN BESTÄMMER HYRESNIVÅN

Speciellt i tillväxtcentren i landet har en hyrorna skenat i väg. I samhällsdebatten har man det också hörts frågor kring Kojamos roll i den hela tiden växande hyresnivån.

Trots att Kojamo är Finlands största privata hyresbostadsföretag med sina drygt 38 000 bostäder är företagets andel av det totala utbudet av hyresbostäder liten.

– Inte blir man marknadsledande med fyra procent. Det är marknaden som lägger hyresnivån, säger Aalto.

Det fanns ungefär 1 008 000 hyresbostäder i Finland vid slutet av 2019, enligt uppgifter från Statistikcentralen. I 923 000 bostäder bodde då någon permanent.

Aalto påpekar att hyresnivån inte märkbart skiljer sig mellan Kojamos Lumo-bostäder och den främsta konkurrenten SATO.

– Problemet med priset på att bo på hyra är att det inte finns tillräckligt med bostäder.

SATO äger omkring 26 800 hyresbostäder. Företagets styrelse föreslår att ägarna ska få 50 cent per aktie i dividend i år.

INDUSTRIFACKET INGET UNDANTAG

För ett allmännyttigt samfund räknas bland annat medlemsavgifter, dividender och donationer som skattefri inkomst. Enligt skattelagens 22 paragraf är ett samfund allmännyttigt om det verkar i samhället för gemensamt väl i materiell, andlig, sedlig eller samhällelig bemärkelse.

I lagen finns också nedskrivet en lista över exempel på allmännyttiga samfund. Det kan handla om jordbrukarföreningar, ungdomsföreningar, idrottsföreningar eller registrerade politiska partier. Arbetsmarknadsorganisationer hör också till allmännyttiga samfund.

Vi är inget undantag, vi följer lagen

Det gäller så väl för arbetstagarorganisationer som för arbetsgivarorganisationer, vilket ibland glöms bort i debatten. Eftersom Industrifacket på basen av verksamheten är ett allmännyttigt samfund är företagets dividender skattefria. Det gäller även för Kojamo.

– Vi är inget undantag. Vi följer lagen, kommenterar Riku Aalto.

Regeringen Marin har i sitt regeringsprogram slagit fast att regeringen utreder ett införande av en skatt på kapitalinkomster från utländska fonder och för dividender för allmännyttiga samfund, som varit befriade från källskatt. Skatten skulle ligga på fem procent och tas i bruk senast år 2022.

Finlands fackförbunds centralorganisation FFC har uttryckt sitt stöd för en källskatt på 5 procent – som då också skulle gälla fackföreningsrörelsen.

Aalto tror att en källskatt skulle ha en större inverkan på stiftelser, pensionsförsäkringsbolag och utländska investerare. Till exempel har flera finländska stiftelser en egendom på flera miljarder i värdepapper.

– Om man lägger skatt på placeringsverksamheten, ja då betalar vi skatterna, konstaterar Aalto.

Kojamo Oyj  

  • Ett företag som erbjuder hyresbostäder under brandet Lumo i tillväxtcentra runtom i Finland.
  • Ägare till 35 800 bostäder
  • Antalet anställda runt 300
  • Gick under namnet VVO under åren 1969–2017

Ägarstruktur

De största aktieägarna och deras aktieinnehav 31.1.2021.

  1. Industrifacket rf 10,04 %
  2. Pensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen 8,31 %
  3. Keskinäinen Työeläkevakuutusyhtiö Varma 7,83 %
  4. Undervisningssektorns fackorganisation OAJ ry 6,10 %
  5. Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf 4,82 %

Det totala värdet på aktiestocken ligger på runt 4 miljarder euro.

Läs mer: www.kojamo.fi

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: I kommunerna görs besluten om människornas vardag

”I kommunerna fattar man besluten om frågor som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto.

HUVUDBILD. Valdeltagandet i senaste kommunalval låg på 59 procent. Det betyder att varje röst är värd så gott som det dubbla då varannan röst uteblir. Varför skulle man ge bort makten när det är möjligt att hålla fast vid den, frågar sig Riku Aalto.

8.2.2021

– Våra medlemmar använder sig mycket av offentliga tjänsterna. Vi kan nämna dagis, skolor, hälsovård, socialservice och fritidsaktiviteter. En ansenlig del av det som gör att man trivs med livet skapas av att den här servicen är i skick, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Aalto anser också att kommunerna spelar en viktig roll när det kommer till att skapa förutsättningar för företagen i kommunerna.

– Det är viktigt att det finns privata företag som skapar jobb och på så sätt också skatteinkomster till den offentliga sektorn. Det är bara så vi kan finansiera vårt välfärdssamhälle och hålla fast vid löftet om välfärd för medborgarna, säger Aalto.

– I praktiken handlar det till exempel om stadsplanering, kommunal infrastruktur, bygglov och liknande service genom vilka man kan påverka företagens förmåga att driva sin verksamhet och göra investeringar. För oss är det viktigt att man i kommunerna förstår industrins betydelse för att skapa välfärd, fortsätter han.

ARBETARENS RÖST SKA HÖRAS

Aalto anser att det i kommunfullmäktige runtom i landet behövs fler personer med bakgrund inom industrin för att fatta beslut om våra gemensamma frågor.

– Det är rätt vanligt att de kommunalt anställda är välrepresenterade i fullmäktige och stadsstyrelser, men användarnas representation ligger inte riktigt lika bra till.

– Kommunalvalet är en ypperlig chans till att balansera läget så att allt fler personer med bakgrund i industrin är med om att fatta besluten om kommunala tjänster.

Industrifackets mål är att fackmedlemmarnas och industriarbetarnas röst hörs.

– Beslutsfattandet blir mer öppet och tar bättre i hänsyn till kommuninvånarnas behov, då man ser på saker och motiverar besluten från olika synvinklar. För det andra är det att sambandet mellan industri och välfärd lyfts fram en orsak till att Industrifacket stöder sina medlemmar som ställer upp i kommunalvalet ekonomiskt och med kommunikationen oberoende vilket politiskt parti det gäller.

VÄRDEFULLT OCH RESPEKTABELT

Aalto är till utbildningen förutom montör och socionom också politices magister i förvaltning med kommunalpolitik som specialområde. Han uppmuntrar alla medlemmar i Industrifacket att kandidera i valet eller i alla fall lägga sin röst.

– Människor betalar ganska mycket i kommunalskatt. Bara därför är det bra att visa intresse för den kommunala servicen och besluten som gäller dem. De frågor som är viktiga för en själv och ens arbetskompisar uppmärksammas bättre i lokalpolitiken om frågorna drivs av människor som känner till de frågor som berör löntagarna.

– Jag uppmanar våra medlemmar till att ställa upp i valet och aktivt stöda de medlemmar som kandiderar. Att ge sitt stöd behöver inte nödvändigtvis bestå av något annat än att man pratar om vilka frågor som är viktiga och hurdana erfarenheter kommuninvånarna har av de kommunala tjänsterna. Ofta räcker det till om man står vid kandidatens sida, ger feedback och helt enkelt noterar att personen ställer upp i valet.

– Det är värdefullt och respektabelt att delta i kommunalpolitiken, säger Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

KUNTAVAALIT: Riku Aalto: Kunnissa päätetään ihmisten arjesta

”Kunnissa päätetään ihmisten arkeen monin tavoin vaikuttavista asioista. Teollisuusliiton jäsenten pitää huolehtia siitä, että heidän äänensä kuuluu kunnallisessa päätöksenteossa”, Riku Aalto sanoo.

KUVA YLLÄ: Viime kuntavaaleissa äänestysprosentti oli noin 59 prosenttia. Jokaisen annetun äänen painoarvo oli siten melkein kaksi ääntä, kun joka toinen ääni jätettiin antamatta. Miksi luovuttaa valta muille, kun se on mahdollista pitää itsellä, Riku Aalto kommentoi.

5.2.2021

Teollisuusliiton puheenjohtajan Riku Aallon mukaan kunnallinen päätöksenteko on monella tavalla yhteydessä liiton jäsenten arkeen.

– Jäsenemme käyttävät julkisia palveluja todella paljon. Esimerkkeinä voi mainita päiväkodit, koulut, terveydenhoidon, sosiaalipalvelut ja vapaa-ajan aktiviteetit. Melkoinen osa elämässä viihtymisestä muodostuu siitä, että nämä palvelut ovat kunnissa kunnossa.

Edellisen lisäksi kunnilla on Aallon mukaan tärkeä rooli yritysten toimintaedellytysten luomisessa.

– On erittäin tärkeää, että kunnissa toimii yksityisiä yrityksiä, jotka tuovat työpaikkoja ja sitä kautta julkiselle sektorille verorahoja. Vain sillä tavalla voidaan hyvinvointiyhteiskunta rahoittaa ja vain siten pystytään lunastamaan kansalaisille annettu hyvinvointilupaus.

– Käytännön keinoja ovat esimerkiksi kaavoitus, luvittaminen ja muut yrityksille suunnatut palvelut, joilla vaikutetaan niiden mahdollisuuksiin toimia ja investoida. Kysymys on samalla myös siitä asenteesta, millä yritystoimintaan kunnissa suhtaudutaan. Meille on tärkeää, että kunnissa ymmärretään teollisuuden merkitys hyvinvoinnin tuottajana.

TYÖNTEKIJÖIDEN ÄÄNI KUULUVIIN

Aallon mukaan kuntiin tarvitaan lisää teollisuustaustaisia työntekijöitä päättämään asioista.

– On melko tyypillistä, että kuntien palkkalistoilla työskentelevät ovat valtuustoissa ja hallituksissa hyvin edustettuina, mutta palveluiden käyttäjien edustus voi olla vähän heikommissa kantimissa.

– Kuntavaalit ovat erinomainen paikka tasapainottaa tätä asetelmaa niin, että kuntien tuottamia palveluja ovat aikaisempaa enemmän päättäjinä arvioimassa myös teollisista taustoista tulevat ihmiset.

Ihmiset maksavat kuntaveroja aika paljon. Pelkästään siksi on hyvä olla kiinnostunut kuntien palveluista ja niistä päättämisestä.

Teollisuusliiton tavoitteena on Aallon mukaan se, että liiton jäsenten ja teollisuustyöntekijöiden ääni kuuluu kunnallisessa päätöksenteossa.

– Kun asioita tarkastellaan ja perustellaan eri näkökulmista, tulee päätöksenteosta avoimempaa ja laajemmin kuntalaisten tarpeet huomioon ottavaa. Tässä on teollisen toiminnan ja hyvinvoinnin yhteyden esiin nostamisen rinnalla se toinen syy, miksi Teollisuusliitto tukee taloudellisesti ja viestinnällisesti kuntavaaleissa ehdolla olevia jäseniään puoluekantaan katsomatta.

ARVOKASTA JA KUNNIOITETTAVAA

Hallintotieteiden maisteriksi kunnallispolitiikan oppiaineesta aikanaan valmistunut Aalto kehottaa Teollisuusliiton jäseniä ryhtymään ehdokkaiksi ja äänestämään kuntavaaleissa.

– Ihmiset maksavat kuntaveroja aika paljon. Pelkästään siksi on hyvä olla kiinnostunut kuntien palveluista ja niistä päättämisestä. Toinen puoli on sitten se, että itselle ja työkavereille tärkeät asiat tulevat varmimmin kunnallisessa päätöksenteossa huomioon otetuiksi, kun niitä on viemässä eteenpäin teollisuustaustaisia, palkansaajien asioita tuntevia ihmisiä.

– Kannustan liittomme jäseniä ryhtymään ehdokkaiksi tai aktiivisesti tukemaan ehdokkaiksi ryhtyneitä jäseniä. Tukemisen ei välttämättä tarvitse olla muuta kuin keskustelua siitä, mitkä asiat ovat tärkeitä ja miten kuntalaiset kokevat palvelut. Sekin riittää jo monesti, että on ehdokkaan rinnalla, antaa palautetta ja merkin siitä, että ehdokkuus on huomioitu.

– Kunnallispolitiikkaan osallistuminen on arvokasta ja kunnioitettavaa työtä, Aalto toteaa.

TEKSTI PETTERI RAITO
KUVA KITI HAILA

Riku Aalto: Työmarkkinat politisoituvat

Viimeaikaiset tapahtumat niin työmarkkinoilla kuin politiikassakin haastavat ammattiyhdistysliikettäkin miettimään omia toimiaan ja tekemistään yhteiskunnallisissa asioissa.

15.12.2020

Työnantajapuoli näyttää siirtävän panoksiaan enemmän poliittiseen vaikuttamistyöhön kuin varsinaiseen työmarkkina-asioiden hoitamiseen ammattiliittojen kanssa. Työnantajapuoli tekee sen myös hyvin taitavasti.

Työnantajien edunvalvonta politisoituu. Entistä vähemmän on niitä, jotka uskovat sopimusyhteiskunnan kykyyn tuottaa tasapainoisia ratkaisuja, joissa huomioidaan niin työnantajien kuin myös työntekijöiden tarpeet mahdollisimman hyvin.

”Politiikka pois ay-liikkeestä” on ollut mantra, jota ovat hokeneet niin työnantajat kuin myös palkansaajat vuosien mittaan. Näyttääkin siltä, että työnantajapuoli asemoi itsensä entistä enemmän poliittiseksi toimijaksi ja vaikuttajaksi. Tähän kun vielä lisätään Suomen Yrittäjien ja Keskuskauppakamarin voimakas yhteiskunnallinen rooli, niin minusta asia näyttää siltä, että erilaiset työnantajajärjestöt tms. käyvät kilpailua siitä, kenellä on parhaimmat vaikuttamismahdollisuudet poliittisiin toimijoihin.

Miten ammattiyhdistysliikkeen pitäisi reagoida asiaan vai pitäisikö reagoida mitenkään? On hyvä huomata, että liittojen jäsenmäärät ovat vuosien aikana pääsääntöisesti pienentyneet. Entistä suurempi joukko työntekijöistä ilmoittaa, että heitä eivät kiinnosta työehtosopimukset ja niistä saatavat edut.

Eivät kiinnosta luottamushenkilöt, lomakorvaukset eikä sairausajan palkat, muutamia mainitakseni. Lieneekö niin, että niiden menetyksen huomaa vasta sitten, jos niitä ei enää ole.

Jos työntekijöitä ei tulevaisuudessa enää kiinnosta kollektiivinen sopiminen, voittaako vai häviääkö yksittäinen työntekijä jotain, tämä on varmaan avainkysymys. Siihen ei ole yksiselitteistä vastausta. Se lienee selvää, että työnantajajärjestöjen muuttuminen entistä poliittisemmiksi vaikuttaa samalla tavalla myös työntekijäjärjestöihin.

Voi myös pohtia, miten työmarkkinoiden silloin käy. Onko meillä säällisiä työpaikkoja ja millä ehdoilla töitä tehdään? Ja toisaalta, missä työrauha myydään? Se on itselleni tullut selväksi, että ainakaan Metsäteollisuus ei ole pohtinut edellä mainittuja asioita juurikaan.

Toimintaympäristömme on osittain muuttunut. Teollisuusliitto toimii muuttuneessa ympäristössä samoilla periaatteilla kuin aikaisemminkin. Tavoitteemme on neuvotella jäsenillemme mahdollisimman hyvät työehtosopimukset myös tulevaisuudessa.

RIKU AALTO
Teollisuusliiton puheenjohtaja

KUVA KITI HAILA

Riku Aalto: ”Inget avtal om inte vi kräver att få ett”

”Vi har tillräckligt med tid för att förbereda oss inför följande kollektivavtalsförhandlingar, trots att förhandlingspositionen har förändrats”, kommeterar ordförande Riku Aalto Skogsindustrins utspel. 

11.11.2020

Industrifackets ordförande Riku Aalto anser att arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf:s beslut att inte längre förhandla om kollektivavtal innebär ett slut för den exportdrivna modellen för arbetsmarknaden i Finland.

– Exportsektorns gemensamma syn på kostnadsnivån och lönepåslagen har varit nog för att styra även de andra förbundens förhandlingar. Skogsindustrins beslut skapar ett så stort hål att botten faller ur den exportdrivna modellen, säger Aalto.

Aalto anser att stabiliteten på arbetsmarknaden lider av beslutet.

– Det blir svårare att koordinera helheten. Centralorganisationernas mandat försvagas också, och till exempel statsmaktens förutsättningar för att stöda avtalen genom beskattning försämras.

– Intressant i det här upplägget är det att möjligheterna till den typ av flexibilitet som arbetsgivarna önskat är betydligt mindre än när det kommer till avtal som förbunden förhandlar fram, säger Aalto.

Framför oss kan vi se en tid som präglas av en instabil arbetsmarknad. Enligt Aalto kan det leda till att längden på avtalsperioderna varierar väldigt mycket mellan branscher och företag.

– Skogsindustrins beslut innebär att arbetsvillkoren i branschen hela tiden är öppna för förhandling. Om företaget hela tiden befinner sig i en situation där förhandlingar pågår, då är stabiliteten och förutsägbarheten i branschen hotad. I ett sådant läge finns det inte längre någon ”allmän linje”, som man följer i förhandlingarna.

– Man går ju egentligen över till en princip om att man hela tiden ska förhandla om arbetsvillkoren.

ARBETGIVARNA VILL BESTÄMMA

Vad är det då arbetsgivarna vill med att föra över förhandlingarna till företags- och arbetsplatsnivå? Aalto ger sitt svar utan att blinka.

– Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningvillkoren. Det betyder innebär diktat, inte förhandlingar.

Enligt Aalto blev arbetsgivarnas avsikter tydliga redan under den föregående avtalsrörelsen.

– Arbetsgivarna inledde förhandlingarna med krav på att skruva ner inkomstnivån för arbetstagarna med 20 procent. Vi klarade av att förhindra det, men högst antagligen har det här också att göra med viljan att köra ner förtroendemannasystemet och därmed försvaga fackets ställning.

Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningsvillkoren.

– Om någon nu tror att skogsindustrikoncernernas följande erbjudande kommer att vara bättre än senast ur arbetstagarnas synvinkel, så har de fel. De menade allvar sist och det gör de nu också.

Aalto uppmuntrar nu arbetstagare och förtroendevalda att hålla koll på vilken typ av förändringar arbetsgivarna vill införa i arbetslivet.

– Arbetsgivarna kommer aldrig att erbjuda ett kollektivavtal om inte vi vill ha ett sådant – och kräver att få det. Därför måste vi samarbeta. Vi behöver en hög organiseringsgrad och ett nätverk av förtroendemän ute på arbetsplatserna.

TILLRÄCKLIGT MED TID FÖR FÖRBEREDELSER

Kollektivavtalet för den mekaniska skogsindustrin gäller fram till slutet av 2021. Bioindustrins kollektivavtal löper ut i slutet av februari 2022.

– Om man ska hitta något positivt i det hela så är det att Skogsindustrins meddelade om beslutet nu och inte om ett år. Om det hade gått så skulle vi ha fullt upp genast, men nu har vi tid att förbereda oss.

– Vi gör de förberedelser som krävs, både juridiskt och organisatoriskt. Vi bestämmer hur vi ska gå till väga och ser till att det finns tillräckligt med resurser där de behövs. Framför allt förstärker vi vårt samarbete med medlemmarna och de förtroendevalda och utbildar dem för kommande förhandlingar. Samarbetet med Pappersförbundet och Fackförbundet Pro utgör ett viktigt element i det hela.

– Vårt mål är att få till stånd så bra kollektivavtal som möjligt för våra medlemmar även i fortsättningen. Vi stöder, hjälper och erbjuder vår kunskap till stöd ute på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

Riku Aalto: ”Työehtosopimus syntyy vain vaatimalla”

”Teollisuusliitolla on riittävästi aikaa valmistautua työehtosopimusneuvotteluihin mekaanisessa metsäteollisuudessa ja bioteollisuudessa, vaikka neuvotteluasetelmat muuttuvatkin”, puheenjohtaja Riku Aalto sanoo.

11.11.2020

Teollisuusliiton puheenjohtajan Riku Aallon mukaan Metsäteollisuus ry:n päätös lopettaa työehtosopimustoiminta merkitsee vientivetoisen työmarkkinamallin loppua.

– Vientisektorin yhteinen näkemys kustannustasosta ja palkankorotuksista on riittänyt ohjaamaan muidenkin sopimusalojen neuvotteluja. Metsäteollisuus ry:n päätös lopettaa työehtosopimustoiminta tekee systeemiin niin suuren loven, että vientivetoiselta työmarkkinamallilta putoaa pohja pois, Aalto sanoo.

Sen seurauksena työmarkkinoiden vakaus ja kustannuskilpailukyvyn ennustettavuus kärsivät Aallon mukaan kolauksen.

– Ne alkavat murentua, kun työmarkkinaneuvottelut pilkkoutuvat yrityskohtaisiksi palasiksi. Kokonaisuuden koordinaatio heikentyy, ammatillisten keskusjärjestöjen mandaatti ohentuu, ja esimerkiksi valtiovallan mahdollisuus tukea sopimusratkaisuja verotuksen keinoin poistuu. Työnantajienkin mahdollisuus koordinoida keskenään katoaa, jos sopiminen siirtyy yrityksiin.

– Mielenkiintoista tässä asetelmassa on myös se, että työnantajien kaipaamien joustojen mahdollisuudet ovat yrityskohtaisessa sopimisessa paljon vähäisemmät kuin valtakunnallisten sopijajärjestöjen solmimissa työehtosopimuksissa. Tämä on kaikkiaan iso muutos, Aalto sanoo.

”Työnantajat eivät tule tarjoamaan työehtosopimusta ellemme sitä itse vaadi. Siksi tarvitsemme yhteisvoimaa, korkean järjestäytymisasteen ja osaavien luottamushenkilöiden verkoston työpaikoille”, Riku Aalto sanoo.

JATKUVAN TES-NEUVOTTELUN PERIAATE

Edessä saattaa siintää epävakaiden työmarkkinoiden aika. Se voi Aallon mukaan aiheutua jo siitä, että sopimuskaudet hajautuvat paikallisessa yrityskohtaisessa sopimisessa keskenään eri pituisiksi.

– Metsäteollisuuden päätös merkitsee sitä, että alan työehdot voivat tulevaisuudessa olla jatkuvasti joltain nurkalta auki. Jos koko ajan ollaan tilanteessa, jossa alan jossain yrityksessä on neuvottelut käynnissä, on toimialan vakaus ja ennustettavuus kyseenalainen. Sellaisessa asetelmassa perinteistä sopimuskierroksen päänavaajaa, saati yleistä linjaa, ei ole enää olemassa.

– Siinähän oikeastaan siirrytään jatkuvan työehtosopimusneuvottelun periaatteeseen, jossa työrauha ja sen myyminen on edelleen olennainen seikka.

Aalto ei kannata metsäteollisuuden työnantajien esitystä, että alan seuraavat sopimusneuvottelut käydään puhtaalta pöydältä ja tyhjästä paperista alkaen.

– Työnantajat eivät voi yksipuolisesti valita, mistä neuvotellaan. Myös työntekijöillä on oikeus miettiä, kiikutetaanko sopimusneuvotteluihin työnantajalle tyhjä paperi vai sen sijaan voimassa oleva työehtosopimus, että tässä ovat ne raamit ja ehdot, joilla töitä tehdään.

TYÖNANTAJA TAVOITTELEE MÄÄRÄYSVALTANSA LISÄÄMISTÄ

Kun Aallolta kysyy arviota siitä, mitä työnantajat paikallisella ja yrityskohtaisella sopimisella tavoittelevat, tulee vastaus viipymättä.

– Työnantajien tahtotila on direktio-oikeuden lisääminen, eli he haluavat oikeuden määrätä siitä, millä ehdoilla työpaikoilla töitä tehdään. Se ei tarkoita neuvottelua, vaan sanelua.

Aallon mukaan työnantajien tahtotila nähtiin jo edellisissä työehtosopimusneuvotteluissa.

Työnantajat eivät voi yksipuolisesti valita, mistä neuvotellaan.

– Työnantajat käynnistivät neuvottelut vaatimuksilla, jotka olisivat toteutuessaan romauttaneet työntekijöiden ansiotason 20 prosentilla alaspäin. Me torjuimme sen, mutta nyt tähän arvatenkin liittyy myös neuvottelu- ja luottamusmiesjärjestelmän alas ajaminen ja sen myötä ay-liikkeen aseman heikentäminen.

– Jos joku esimerkiksi kuvittelee, että metsäteollisuuden konsernien seuraava tarjous työntekijöille olisi jotain muuta kuin mitä se edellisellä neuvottelukierroksella oli, on väärässä. Ne olivat edellisellä kerralla ja ovat edelleen tosissaan. Tavoitteena on ajaa työvoimakustannuksia alas niin, että työehtojen heikentämisen ja ansiotason pudottamisen kokonaisuuteen voi taktisesti sisältyä työntekijöiden kannalta jokin mukavan tuntuinen, mutta loppujen lopuksi vähäinen täky.

TYÖEHTOSOPIMUS SAAVUTETAAN VAIN YHDESSÄ VAATIMALLA

Aalto kiirehtii työntekijöitä ja luottamushenkilöitä havaitsemaan, minkälaista muutosta työelämään ollaan nyt työnantajien puolelta ajamassa. Tavoitteena on saada työntekijöiden sopimisen voima murennettua.

– Työmarkkina-asioista sopiminen on aina perustunut siihen, että palkansaajilla on voimaa neuvotella ja luoda painetta työnantajien suuntaan tavoitteidensa saavuttamiseksi. Yksin toimivalla ihmisellä ei sellaista voimaa suhteessa työnantajaan ole, että työnantaja olisi valmis maksamaan työehtosopimuksen hinnan.

– Tässä piirtyy terävästi esiin meidän ja Suomen Yrittäjien ja heidän kanssaan samalla tavalla ajattelevien työnantajien ero paikallisessa sopimisessa. Me lähdemme siitä, että työntekijä- ja työnantajapuoli ovat mahdollisimman tasavertaisessa asemassa työpaikan asioista neuvoteltaessa. Heille puolestaan kyllä kelpaavat työehtosopimusten tarjoamat joustot, mutta eivät velvollisuudet.

– Työnantajat eivät tule koskaan tarjoamaan työehtosopimusta ellemme me sitä itse halua ja vaadi. Siksi me tarvitsemme yhteisvoimaa, korkean järjestäytymisasteen ja osaavien luottamushenkilöiden vahvan verkoston työpaikoille, jotta kykymme neuvotella on mahdollisimman suuri.

RIITTÄVÄSTI AIKAA VALMISTELUIHIN

Mekaanisen metsäteollisuuden työehtosopimus on voimassa vuoden 2021 loppuun asti. Bioteollisuuden työehtosopimus päättyy vuoden 2022 helmikuun lopussa.

– Jos tilanteesta voi jotain myönteistä löytää, on se siinä, että Metsäteollisuus ry ilmoitti linjanmuutoksestaan nyt eikä vasta vuoden kuluttua. Jälkimmäisessä tapauksessa meillä olisi ollut täysi hässäkkä välittömästi päällä, mutta nyt meillä on aikaa valmistautua.

Tavoitteemme on neuvotella jäsenillemme mahdollisimman hyvät työehtosopimukset myös tulevaisuudessa.

– Teemme tarvittavat juridiset, edunvalvonnalliset ja järjestölliset selvitykset, päätämme tarvittavat toimenpidelinjaukset ja turvaamme resurssit sinne, missä niitä tarvitaan. Ennen muuta vahvistamme yhteyttä jäsenten ja luottamushenkilöiden kanssa, ja koulutamme heidät tulevia neuvotteluja varten. Tämän rinnalla yhteistyö Paperiliiton ja Ammattiliitto Pron kanssa on tärkeä elementti.

– Tavoitteemme on neuvotella jäsenillemme mahdollisimman hyvät työehtosopimukset myös tulevaisuudessa. Annamme työpaikoille kaiken mahdollisen tuen, avun ja osaamisen.

TEKSTI PETTERI RAITO
KUVITUS EMILIE UGGLA
KUVA KITI HAILA