CORONAKRISEN på Prevex i Nykarleby: ”Vi lever i ovisshet”

”Vi satte alla bromsar i direkt”, säger huvudförtroendeman Eric Häger på vattenlåstillverkaren Prevex i Nykarleby. Produktionen av vattenlås är kraftigt nerdragen med en ansenlig del av personalstyrkan permitterad.

3.4.2020

– För tillfället är det mellan 30 och 80 procent, lite beroende på avdelning, säger Häger.

Det är i och för sig ett rätt så speciellt läge då företaget som har 65 år på nacken för första gången någonsin varslat hela personalen om permitteringar. Det rör sig om 175 anställda i Nykarleby, av vilka fler än 100 jobbar i produktionen.

Prevex är väldigt långt ett exportföretag. Mellan 80 och 90 procent av produktionen går på export, av det en stor del till de övriga nordiska länderna och ut i Europa.

–  Förra våren sålde vi väldigt bra och därför jobbade vi hela hösten på att bygga upp vårt lagersaldo. Nu plötsligt har en stor del av våra kunder stängt butikerna och här sitter vi med lagren fulla och ingen som köper.

Häger anser att samarbetsförhandlingarna som ramlade i famnen på Nykarlebyföretaget ändå genomfördes i god anda.

– Folk har förståelse för situationen. Vi har inte gjort något fel och vi här på Prevex kan inte påverka krisen ute i världen. Vi lever nu i ovisshet och vet inte hur länge det här varar. På kontoret har det här betytt inbesparingar på 30 procent och så har man sett över en del fasta utgifter, säger Häger.

Det som kanske bygger framtidstro är ändå vetskapen om att företaget gick väldigt bra innan coronapandemin ställde till det.

– Antagligen kommer både en del av våra kunder och konkurrenter att gå under. Det är kanske inte köksrenoveringar som står högst på listan efter en sådan här akut kris. Så vi vet inte när vi startar upp och om vi har flera kunder eller färre.

FRÅN VATTENLÅS TILL SKYDDSVISIR FÖR VÅRDEN

Det finns också ljusglimtar i det förhoppningsvis tillfälliga mörkret. Tillsammans med Oravaisföretaget Orapac har Prevex nu tillfälligt gå över till att tillverka skalmar till skyddsvisir som används inom vården. Det förutsatte inte några extra kostnader då formsprutningsutrustningen fanns på Prevex.

– Första ordern gick på 50 000 skalmar men följande ligger på 200 000. Därför har vi redan kallat in folk som varit permitterade till jobbet. En del av dem har hunnit vara permitterade bara i en dag. Allt material finns, vi behöver inte köpa in något för att tillverka skalmarna.

Om medicinsk utrustning är något som satsas mer på i företaget i framtiden är fortfarande oklart, men huvudförtroendemannen anser att det finns ett intresse för det.

– Hälsovårdsindustrin är vi klart intresserade av i framtiden, säger Häger.

Folk har förståelse för situationen. Vi har inte gjort något fel och vi här på Prevex kan inte påverka krisen ute i världen. Vi lever nu i ovisshet och vet inte hur länge det här varar, säger huvudförtroendeman Eric Häger.

Inom produktionen har man inte tillsvidare isolerat avdelningarna från varandra. De flesta av drygt 50 tjänstemännen på Prevex i Nykarleby jobbar hemifrån i mån av möjlighet.

– Det är känns som om man lever i två parallella världar samtidigt. I medierna läser man hur det är kaos i världen. Samtidigt fortsätter det vardagliga livet hemma som vanligt. Vi rör oss inte riktigt ute bland folk, utan håller oss hemma med familjen och handlar mat en gång i veckan.

Häger säger också att det som förorsakat en del utmaningar är att det på Prevex finns det flera anställda med annat modersmål än svenska eller finska. På Prevex arbetar till exempel flera personer med rötterna i Vietnam eller Östeuropa.

– Vi har folk som talar varken svenska eller finska, så det är ytterst viktigt att facket till exempel skulle anlita översättare som översätter viktig information även till andra språk.

EN STOR FÖRÄNDRING

– Det är ju mina första samarbetsförhandlingar någonsin och det finns inte heller någon mall hur ett företag ska agera under en global pandemi. Jag skulle vilja tacka både mina förtroendevalda kolleger och Industrifackets personal för stödet jag fått under de senaste veckorna, säger Häger som blivit kontaktad av flera YTK:are på jobbet under den senaste tiden på grund av att ”man inte svarat i telefon där”.

– Jag har varit tvungen att säga ”ifall jag kunde svaret utantill så skulle jag ge det men tyvärr har vi inte resurser att hjälpa andra än våra egna medlemmar just nu”.

Man kan lugnt säga att förändringen kom snabbt och att den kommer att lämna någon typ av spår i oss alla. Häger anser att koronapandemin kommer oundvikligen att föra med sig en del omställningar i samhället – förhoppningsvis också några positiva sådana.

–  Det verkar som om man återuppbyggt respekten och uppskattningen för yrkesgrupper som är livsviktiga för att samhället ska fungera i den här krisen. Närvårdarna, de som jobbar inom hemvården och på dagis, städare. Vi kommer inte att glömma bort deras insatser under krisen när det här är över.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA

En eldsvåda stoppar inte de erfarna trapptillverkarna på Westwood i Nykarleby

Det är pris och trender som styr när det ska köpas trappor. På Westwood i Nykarleby ser man att en erfaren personal står för kvalitet.

HUVUDBILD. Kenneth Nylund har hand om den första CNC-maskinen i hallen. Han började jobba på Westwood år 1987.

Det är inte ljudet av Led Zeppelin-klassikern Stairway to Heaven som möter en i fabrikshallen, om en fullständigt undermålig vits tillåts i sammanhanget. I stället är det ett öronbedövande oljud som möter en.

Westwood tillverkar trappor och varje trappa är skräddarsydd efter kundens önskemål men de sätts ihop av standardkomponenter.

Kaj Strand, har varit med så gott som från första början. Med sina 35 år på jobbet hör han till de erfarnaste, i ett väldigt erfaret gäng, i produktionen. Han håller på med att hyvla räckespinnar, men har tid för en kort pratstund.

– Visst har jobbet förändrats en del efter införandet av CNC-maskiner. Förr var det mer hantverk än idag, säger Strand.

”Det gäller att hålla kroppen i skick om man ska orka med jobbet”, säger Kaj Strand som har jobbat över 30 år i huset.

Nykarlebyföretagets rötter går till 1940-talet och bröderna Westerlunds såg- och snickeri. På trappor har man satsat helhjärtat under namnet Westwood sedan 1970-talet. Ägarna har dock bytts ut med jämna mellanrum.

– Det är närmare 50 000 trappor som lämnat fabriken och väldigt många av dem är fortfarande i användning, säger verkställande direktör Rickard Snellman.

Han är själv rätt ny vid rodret på Westwood och började jobba på företaget 2017 efter flera år i transportbranschen.

– Det är trevligt att ha att göra med en så konkret produkt som trappor, säger Snellmann.

1 2000 TRAPPOR I ÅRET

Företaget har onekligen sett bättre tider. I början av 2000-talet låg den årliga produktionen på drygt 3 000 trappor och antalet anställda räknades i flera dussin. Idag ligger nivån på runt 1 200 trappor i året.

Sedan ett par år tillbaka hör Westwood till Nordens största trappkoncern, med ”syskon” i Sverige och Danmark.  Det ser Snellmann som en trygghet, bland annat eftersom det möjliggör ett större utbud.

–Vi ser med tillförsikt framåt just på grund av att vi är en del av den här gruppen. Även andra bolag i familjen har haft problem med lönsamheten, men går idag ordentligt på plus. Det handlar om människor. Det är viktigt att vi känner kunderna och deras behov, säger Snellmann.

Han anser att det är viktigt med klara mål och en tydlig organisation.

– Jag tror på en öppen informationspolitik. Om människor vet hur det går för oss, vad vi gör och varför, så då är människor mer motiverade på jobbet. Vi är ett så litet gäng att vi rymms alla i kafferummet. Vi har ett gemensamt möte på tisdagar och försöker varje vecka föra en eller två små saker framåt

”Vi har utvidgat Westwood från att vara enbart en tillverkare till att större i utsträckning till att vara en leverantör av trappor”, säger Rickard Snellmann, som jobbat drygt två år som verkställande direktör på Westwood.

TRENDMEDVETNA KUNDER

Resan från det numera väldigt långt digitala ritbordet till färdig trappa går i regel på en vecka. Här styr bygg- och inredningstrender efterfrågan bland kunderna.

–För tio år sedan skulle alla ha bok. Idag är det nästan ingen som ska ha en trappa som byggts av bokträ, säger Snellman. I regel är materialet för trapporna som Westwood säljer furu, björk och ek.

I Finland är furu och björk ungefär lika populära trappmaterial och står tillsammans för 80 procent, följt av den något dyrare eken. Danskarna däremot lär vara stora vänner av trappor i ek.

Bland kunderna finns stora byggfirmor och husfabriker, men också privatkunder främst i de nordiska länderna.

– Det är bra att vi har ett erfaret gäng i produktionen. De problem som uppstår har oftare att göra med materialet än med några tillverkningsfel, säger Snellman.

PERMITTERINGAR

Trapptillverkningen är en konjunkturkänslig bransch och följer i stort läget i byggnadsbranschen. På Westwood har personalen varit permitterad i flera omgångar under hösten.

– Visst är det tungt, men allihop har förståelse för situationen, säger Åsa Jansson som har 16 år bakom sig på företaget.

Jansson säger att det bästa med jobbet är arbetskamraterna och den sammanhållning som utvecklats på jobbet med åren. Gänget känner varandra väl, då det börjar vara ganska länge sen senaste nyanställning.

Åsa Jansson slipar. Hon tycker det att gemenskapen  mellan arbetskamraterna är det bästa med jobbet.

I det så kallade mellanrummet mellan produktionshallen och råvarulagret hittar vi Sten Elenius, där han håller på med att urholka pelare till ett trappräcke. Här sköts det så kallade finliret manuellt.

Elenius har haft hand om arbetarskyddsfrågor på Westwood.

– Ljudmiljön är den största utmaningen för oss. Sen är det naturligtvis trädammet som är ett hot för arbetshälsan. För några allvarligare olyckor på jobbet måst vi gå ganska långt bak i tiden, berättar Elenius.

”Vi kör på med samma gäng och gamla vanor. Det är synd att så få utbildar sig till snickare numera”, säger Sten Elenius. På fritiden satsar Elenius aktivt på landsvägscykling.

På den punkten har man tagit något steg framåt i branschen. För tillfället testar man på Westwood till exempel en specialdammsugare i produktionshallen.

Det är allt som allt tolv personer som jobbar i produktionen på Westwood och så gott som alla i produktionen är medlemmar i Industrifacket. För tillfället finns det inte en förtroendeman på Westwood.

– Det har gått ganska bra med att diskutera med arbetsgivaren och komma med förbättringsförslag, säger Elenius.

Det går åt en hel del strumpbyxor i produktionen på Westwood.

Efter att samtliga delarna i den blivande trappan gått genom ytbehandling och står klara ska de naturligtvis levereras till kunderna för att sedan monteras ihop hos kunden. Företaget har egna montörer på olika håll i landet.

En anställd jobbar i första hand som montör för kunderna i Nykarlebynejden, för att sedan hoppa in i produktionen då han inte har montörsuppdrag.

I väntan på semestern.

Produkterna ska ut omgående och därför tillverkas inte heller trappor på lager. Delarna packas in i så kallade flat pack -lådor för att sedan skickas ut. Det jobbet faller för det mesta på Jan Hägglund och Kaj Virta.

Lunchpaus på förpackningsavdelningen. Här gäller heavy musik och chilisås, intygar Jan Häggblom (t.v) och Kaj Virta.

– Vi går väl åt rätt håll. I alla fall i jämförelse med hur det var under den tidigare ägaren. Man ser kanske ett ljus i ändan av tunneln nu, säger Hägglund. Virta är också försiktigt optimistisk.

– Det blir alltid mer jobb mot vårvintern, säger Virta.

I dagens läge tillverkar Westwood runt 1 200 färdiga trappor i året. Finländarna litar på furu och björk gällande materialet, medan till exempel danskarna ska ha sina trappor i ek.

BRAND

Den 11 december utbröt en brand på Westwood. Enligt jourhavande brandmästare Terence Sam i Nykarleby fick branden sin början i fabrikens värmecentral. Från pannrummet spred sig elden till ytterväggar i byggnaden.

– Vi fick snabbt branden under kontroll och kunde hindra elden från att sprida sig till takkonstruktionerna, säger Sam till Svenska Yle.

Skadorna begränsades till värmecentralen och ingen kom till skada i branden.

– Vi klarade oss den här gången med blotta förskräckelsen. Vi vet fortfarande inte vad som förorsakade branden, säger vd Rickard Snellman.

Själva fastigheten ägs av det österbottniska placeringsföretaget NKL-partners.

– Min uppskattning är att priset för skadorna räknas i några tusenlappar, högst 10 000 euro, säger Snellman.

Branden hade ingen inverkan på produktionen och verksamheten kom igång i vanlig ordning igen efter juluppehållet, intygar Snellman.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

WESTWOOD AB

GRUNDAT 1993

HEMORT Nykarleby

PRODUKTION Trappor

PERSONAL 12 i produktion, 18 totalt

OMSÄTTNING 1,8 miljoner (2019)

Mirka i Nykarleby utbildar sin personal och har många lokala avtal med bättre villkor – ”Jag vill jobba här tills jag går i pension”

Vill man vara bäst i sin bransch, så måste man satsa på att utveckla personalens kunnande. Så resonerar man på slipmaterialstillverkaren Mirka i Jeppo. På det snabbt växande företaget har man ingått många lokala avtal som ger arbetstagarna bättre villkor än vad som slås fast i kollektivavtalet.

Det är en enorm anläggning som breder ut sig bland åkrar och skog på den österbottniska landsbygden. Här i Jeppo i Nykarleby har Mirka sitt huvudkontor, sin produktutveckling och sin största produktionsanläggning. Företaget tillverkar slipmaterial – det som i vardagligt tal kallas sandpapper – samt slipmaskiner och polermedel.

Mirka växer så det knakar och globalt sysselsätter företaget i dag ungefär 1500 personer. Av dem jobbar nästan 550 inom produktionen vid Mirkas fyra fabriker i Finland – i Jeppo, Oravais, Jakobstad och Karis.

– Det finns goda möjligheter att utveckla sig och växa inom företaget, säger Ronny Norrgård som är huvudförtroendeman för Industrifackets medlemmar vid fabrikerna i Jeppo och Jakobstad.

En av dem som har fått utbilda sig är Alexandra Aspnäs som har gått företagets processkötarutbildning.

– Det var intressant att lära sig alla maskiner och hur produkterna tillverkas. Jag har jobbat här sedan 2006 och mitt arbete har förändrats mycket under den tiden, när jag har bytt till att arbeta vid allt större maskiner.

Aspnäs trivs på Mirka och säger att det bästa med jobbet är den goda arbetsgemenskapen.

– Jag vill jobba här tills jag går i pension, och jag vill gärna utvecklas och lära mig nya saker, säger hon.

Alexandra Aspnäs vill utvecklas i sitt arbete. FOTO JOHANNES TERVO

”VIKTIGT ATT HANDLEDARNA HAR UTBILDNING”

Huvudförtroendemannen Ronny Norrgård och arbetarskyddsfullmäktige Andreas Gunell berättar att Mirka ordnar en processkötarutbildning nästan varje år och att den brukar vara fullsatt. Dessutom finns fördjupande kurser och vidareutbildningar.

Norrgård och Gunell lyfter också fram betydelsen av att Mirka ordnar utbildningar för arbetsplatshandledare och förmän.

– Vi får in mycket nytt folk och då är det viktigt att handledarna har utbildning. De får också ersättning för uppdraget, säger Norrgård.

Huvudförtroendemannen Ronny Norrgård är nöjd över att Mirka utbildar sin personal. FOTO JOHANNES TERVO

Också produktionsdirektören Jan Torrkulla betonar att det behövs kontinuerlig utbildning. Under de närmaste åren satsar Mirka nämligen på att öka digitaliseringen, automatiseringen och robotiseringen.

Torrkulla säger att det handlar om att göra saker enklare, smartare och mer ergonomiskt, så personalen behöver inte känna sig hotad.

Tvärtom – Mirka siktar på att också i fortsättningen ha en tillväxt på nästan tio procent per år, vilket gör att automatiseringen måste öka för att produktionen i Finland ska klara av de allt större volymerna.

– Försäljningen i Europa går som ett lokomotiv och ökar stadigt. Men det största enskilda landet är fortfarande USA, följt av Tyskland, berättar Torrkulla.

Han säger att volymökningen naturligtvis skapar fler jobb, medan automatiseringen och robotiseringen gör att det behövs omskolningar och nyutbildningar inom produktionen i takt med att arbetsuppgifterna förändras.

– Den utbildning vi har gett hittills är bra, men inte nödvändigtvis den vi kommer att behöva med tanke på framtidens teknologi, säger Jan Torrkulla.

FOTO JOHANNES TERVO

”DET HAR BLIVIT MYCKET BÄTTRE OCH FRIARE”

– Det här är en trygg arbetsplats, konstaterar Bo-Erik Wik som har jobbat på Mirka sedan 1992.

Han berättar att det inte finns många kvar som har jobbat lika länge på Mirka, för många har gått i pension de senaste åren. Jobbet har förändrats mycket under hans nästan 30 år på företaget.

– Det har blivit mycket bättre och friare. När jag började var det mer disciplin.

Själv har Bo-Erik Wik två år kvar till pensioneringen. Han jobbade tidigare på avdelningen där man tillverkar slipband, men det var ett fysiskt tyngre jobb. Sedan några år tillbaka jobbar han på den så kallade flexavdelningen, där rullarna med slipmaterial körs genom maskiner som böjer materialet så att det blir mjukare och lättare att hantera.

Bo-Erik Wiik hör till dem som jobbat längst på Mirka. FOTO JOHANNES TERVO

– Tidigare jobbade jag treskift, men nu på äldre dagar har jag bytt bort nattskiftet och jobbar bara tvåskift.

En som däremot jobbar treskift, måndag till fredag, är Ahmed Omar. Också han jobbar på flexavdelningen.

– Treskiftsarbetet passar mig perfekt! säger Omar som har jobbat på Mirka i drygt åtta år.

Han berättar att jobbet går ut på att övervaka maskinerna där slipmaterialet böjs, och att göra justeringar så att kunderna får produkter av bästa möjliga kvalitet.

Ahmed Omar gillar att jobba treskift. FOTO JOHANNES TERVO

Det finns många olika skiftarrangemang på Mirka. En del av arbetstagarna jobbar tre tolvtimmarsskift per vecka, för att sedan vara lediga resten av veckan. En av dem är Elina Knuts.

– Det passar mig och jag skulle inte vilja byta tillbaka till treskiftsarbete. Nattskiften från sex på kvällen till sex på morgonen känns inte heller tunga. Dessutom studerar jag till agrolog på yrkeshögskola vid sidan om, så jag kan koncentrera mig på studierna under de lediga dagarna.

Elina Knuts jobbar som processkötare vid en maskin där griptyg limmas ihop med sandpappret. Griptyget är det som gör att slipmaterialet kan fästas vid slipmaskinen.

För henne är arbetet på Mirka en mellanetapp, för senast när hon utexamineras vintern 2021 vill hon jobba med något som motsvarar hennes utbildning.

97 procent av Mirkas produktion går på export. FOTO JOHANNES TERVO

”JAG ÄR NÖJD ÖVER ATT VI HAR ÅSTADKOMMIT FÖRBÄTTRINGAR”

På Mirka har man ingått många lokala avtal som ger arbetstagarna bättre villkor än vad som bestäms i kollektivavtalet. Både huvudförtroendemannen Ronny Norrgård och arbetarskyddsfullmäktige Andreas Gunell får sköta sina uppdrag på heltid, trots att arbetsplatsen inte riktigt är så stor att de automatiskt skulle ha rätt till det. Norrgård räknar också upp några andra lokala avtal:

– Lönerna är högre än i kollektivavtalet och våra skifttillägg och tjänstetidstillägg är bättre. Vi har också ett dejoureringsavtal, en arbetstidsbank och olika skiftarrangemang. De som arbetar dag har flextid. Åtminstone jag själv är nöjd över att vi har åstadkommit förbättringar, men vi vill fortfarande förhandla fram fler avtal och uppdatera dem som finns.

På Mirkas tre österbottniska fabriker hör 84 procent av arbetstagarna inom produktionen till facket.

– Sedan årsskiftet har vi fått 20 nya medlemmar, berättar Ronny Norrgård.

Ronny Norrgård visar upp de slipmaskiner som monteras på en annan av Mirkas fabriker, i Jakobstad. FOTO JOHANNES TERVO

Norrgård har jobbat på Mirka i 22 år och är inne på sitt trettonde år som huvudförtroendeman. Han representerar arbetstagarna på fabrikerna i Jeppo och Jakobstad, medan fabrikerna i Oravais och Karis har egna förtroendemän.

Andreas Gunell har varit arbetarskyddsfullmäktig för Jeppofabriken sedan våren 2013. Alla tre övriga fabriker har egna arbetarskyddsfullmäktige.

De förtroendevalda vid de olika fabrikerna samarbetar ändå tätt och träffas regelbundet. Också kontakten till ledningen är naturlig och fortlöpande och Gunell är dessutom personalrepresentant i företagets ledningsgrupp.

”ATT SKYDDA EN MASKIN ÄR BARA EN DEL AV ARBETARSKYDDET”

Andreas Gunell berättar att Mirka fäster stor uppmärksamhet vid arbetarskyddet och att man har gjort över 2000 förbättringar på fabriken i Jeppo sedan 2013.

– Att skydda en maskin är bara en del av arbetarskyddet. Mycket handlar om attityder och tänkesätt. Att förbättra säkerhetskulturen tar tid, men den blir hela tiden bättre. Man får aldrig stanna upp och vara nöjd, för då går säkerheten bakåt.

262 dagar utan olycksfall. Satsningen på arbetarskyddet ger resultat, konstaterar Andreas Gunell. Bilden är tagen i början av mars. FOTO JOHANNES TERVO

Gunell konstaterar att Mirka har ett bra avtal om företagshälsovård, med bland annat ett nytt program för att upprätthålla arbetsförmågan hos arbetstagare över 40 år. Programmet innehåller bland annat diskussioner med läkare, psykolog och fysioterapeut.

– Kemikalieutbildning är en annan sak vi har satsat mycket på de senaste åren, berättar Gunell.

En fråga som fortfarande kräver förbättringar är inomhusluften.

– Den har blivit bättre, men vi är inte nöjda ännu. Det är ett stort projekt som kräver resurser.

”VI TROR PÅ ATT VI SKA FORTSÄTTA VÄXA I FINLAND”

Produktionsdirektören Jan Torrkulla ser med tillförsikt på framtiden.

– Vi gjorde stora investeringar i ny teknologi för några år sedan, och de börjar nu betala sig tillbaka när vi har fått ut de första nya produkterna på marknaden. Så vitt vi känner till finns det ingen som tillverkar sandpapper med motsvarande teknologi.

Jan Torrkulla är produktionsdirektör på Mirka. FOTO JOHANNES TERVO

Han påpekar att Mirka numera är en så stor aktör i sin bransch att företaget kan ha ett visst inflytande över hur marknaden utformas. Bland annat har Mirka varit en föregångare inom dammfri slipning där maskinerna suger in dammet genom hål i sliprondellerna.

– Våra maskiner är lätta och starka i förhållande till storleken. Dessutom är de smarta och kan mäta vibrationer och annan information som du kan få fram direkt på till exempel en smarttelefon, berättar Torrkulla.

Nästa stora investering i Jeppo är ett nytt kök med kombinerad matsal och konferenscenter samt kontorslokaler.

– Det är också ett tecken på att vi tror på att vi ska fortsätta växa i Finland, säger Jan Torrkulla.

FOTO JOHANNES TERVO

MIRKA
Mirka är en ledande tillverkare av slipmaterial samt slip- och poleringsverktyg. Produkterna säljs över hela världen och endast en liten del går till den finländska marknaden

Företaget sysselsätter sammanlagt ca 1500 personer, av vilka ca 800 jobbar i Finland.

I Jeppo i Nykarleby finns huvudkontor, produktutveckling och fabrik. I Oravais finns en del av produktionen samt lager och expedition, i Karis tillverkas nätprodukternas baksidesmaterial och i Jakobstad monteras bl.a. slipmaskinerna.

Fabriken i Jeppo sysselsätter drygt 260 arbetstagare inom produktionen. I Oravais är antalet knappt 200, i Karis ca 50 och i Jakobstad ca 35.

Mirka har en logistikcentral och en liten produktionsenhet i Belgien, och köpte nyligen företaget Cafro som tillverkar diamant- och bornitridverktyg i Italien.

TEXT JONNY SMEDS/ FFC
FOTO JOHANNES TERVO

Det här reportaget har ursprungligen publicerats i Löntagarens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbrevet på adressen www.lontagaren.fi/nyhetsbrev så kan du läsa fler arbetsplatsreportage och intervjuer med fackligt aktiva från Svenskfinland! FFC:s svenska nyhetsbrev är gratis och utkommer varannan vecka.