Strejken 3.10: ”Det fanns ingen annan utväg”

En varning åt regeringen. Ett stöd för uppsägningsskyddet. Nästan 22 000 av Industrifackets medlemmar på 150 arbetsplatser strejkade onsdagen den 3 oktober.

Industrifackets styrelse beslöt den 24 augusti om omfattande, stegvis framskridande åtgärder som stöd för ett jämställt uppsägningsskydd. Det första skedet, det vill säga övertidsförbudet trädde i kraft den 17 september och gäller tills vidare. Det andra skedet, strejkdagen den 3 oktober stoppade arbetet på omkring 150 arbetsplatser inom Industrifackets branscher. Industrifackets styrelse beslöt den 5 oktober att förbundet tar till hårdare organisationsmässiga åtgärder. Detaljerna om och tidtabellen för de fortsatta åtgärderna meddelas senare. Facket överväger att avstå från påtryckningsåtgärderna om regeringen drar tillbaka förslaget till en ny uppsägningslag och förbinder sig till att inte längre komma med nya propositioner till riksdagen som försämrar arbetslivet.

ISKU INTERIOR, LAHTIS: ”Jag är stolt över vårt gäng”

”Strejken har gått bra”, säger huvudförtroendeman Seppo Päivärinta belåtet. Han har stått som strejkvakt vid porten till Iskus fabrik i Lahtis vid skiftbytet tidigt på morgonen. 350 produktionsarbetare har hållit sig borta.

Det är en kylig morgon vid porten till fabriken Isku Interior. Några av arbetstagarna som hade börjat sitt nattskift under det föregående dygnet har redan gått för dagen. På Iskus område finns flera andra företag där man inte strejkar. Alla som kommer till platsen får frågan om vart de är på väg. Som strejkvakter fungerar vid sidan om huvudförtroendemannen styrelseordförande Eero Nieminen och styrelsemedlem Nina Päivärinta från fackavdelningen för Isku.

– På väg till trådverkstaden? OK, trevlig arbetsdag! Nina Päivärinta ropar glatt till föraren som har stannat bilen efter att ha sett strejkvakterna som samlats.

Huvudförtroendemannen Seppo Päivärinta säger att antalet ordinarie produktionsarbetstagare på möbelfabriken är 296 och antalet inhyrda arbetstagare ett sextiotal. Han konstaterar att arbetstagarna har förstått orsakerna till strejken. Päivärinta understryker att löntagarna har fått utstå mycket redan under en längre tid.

– Mindre bemedlade och fattiga har behandlats verkligen grymt under hela regeringsperioden. De arbetslösa har förödmjukats. Även de som nu har ett jobb, förstår att nedskärningarna i utkomstskyddet för arbetslösa någon gång kan gälla också dem.

”VI FÅR UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER GE EFTER NU”

Nina Päivärinta berättar hur hon senast i går pratat med en bekant fabriksarbetare om orsakerna till strejken.

– Jag förklarade hur läget är och konstaterade att det inte längre fanns någon annan utväg för oss (facket). Han var mycket förståelsefull och uppmuntrade oss till att under inga omständigheter ge efter nu.

Päivärinta har i färskt minne den rad av löntagarfientliga åtgärder som regeringen Sipilä vidtagit, vilka enligt strejkvakten ger full rätt till dagens åtgärder, och mer därtill.

– Vi är tvungna att dra åt skruven, regeringen började ju med tvångslagarna 2015. Sedan kom konkurrenskraftsavtalet som är som att välja mellan pest och kolera. Därefter bröt regeringen mot konkurrenskraftsavtalet i och med den första aktiveringsmodellen. I konkurrenskraftsavtalet enades man ju om att utkomstskyddet för arbetslösa inte längre kommer att försämras, vilket ändå har skett. Den inkomstrelaterade dagpenningen skars ner med 100 dagar och den första aktiveringsmodellen har också skurit ner utkomstskyddet för arbetslösa.

– Det är klart att den sista spiken i kistan kommer i något skede, och det skedet är nu. Arbetsministerns anföranden i går ändrar ingenting, för själva saken, nämligen ojämlikheten förändras inte. Jag tycker att det är utomordentligt bra att FFC enades om en gemensam ståndpunkt. Det enda möjliga är att lagförslaget dras tillbaka!

”SÅ HÄR MYCKET FÅR INGEN UNDERKUVAS”

Eero Nieminen berättar att han har fått – uttryckligen fått, inte varit tvungen att – diskutera strejken på daglig basis.

– Diskussionerna bland de anställda har varit bra och inspirerande. Jag har fått höra att det är fint att facket är på de anställdas sida rent konkret. Det är bra att det nu görs någonting.

Nieminen avfärdar företagarsidans påståenden om ”utomparlamentarisk verksamhet” som osakliga.

– Så här mycket får man inte underkuva arbetstagare, eller någon annan överhuvudtaget. Regeringens diktat strider mot demokratin. När regeringen förtrycker löntagarna och inte går med på att diskutera eller förhandla är vi ju tvungna att agera.

Strejkvakterna vid Isku tror att helt andra åtgärder än avsked på oklara grunder och karensstraff skulle skapa arbete i Finland.

– Övertidsarbete borde begränsas. Övertidsförbudet har visat att inte ens skiftena i stora fabriker fungerar, och att de har problem. Jag har förundrat mig över hur övertidsförbudet kan inverka så här mycket, säger Nina Päivärinta.

– Om den övre gränsen för övertidsarbete stramas åt skulle antalet arbetstillfällen i Finland öka rejält. Det skulle ha en stor inverkan, säger Seppo Päivärinta.

De YTK-medlemmar som slunkit in genom portarna vill Nina Päivärinta påminna om att Allmänna Arbetslöshetskassan inte står vid porten för att försvara arbetarnas rättigheter. Det är ju bara en a-kassa, inte ett fackförbund. YTK har inte heller gett några utlåtanden om hur fel det är att försvaga uppsägningsskyddet. Medlemmar i YTK får inte heller strejkunderstöd.

Riku Aalto konstaterade att de har gjort sitt val. Jag tycker att det var riktigt bra sagt av ordföranden.

Ovakos huvudförtroendeman Niina Malm. FOTO ARI NAKARI

HUVUDFÖRTROENDEMAN NIINA MALM, OVAKO, IMATRA: ”VI HAR UPPLYSTA MÄNNISKOR”

Niina Malm säger att arbetstagarna har förstått varför de strejkar.

Fabriken sysselsätter cirka 470 organiserade arbetstagare i Industrifacket. Fabriken tömdes på folk och stannade av sex på morgonen. Strejkdagen förlöpte smidigt.

– Folk har varit rakryggade och punktliga. Till exempel strejkvakterna var på plats precis som överenskommet.

Enligt Malm är likvärdighet och jämlikhet hörnstenar som man ska hålla sig till.

– Samma regler ska gälla för alla. Det är min förhoppning att vi skulle få en jämlik arbetslagstiftning som omfattar hela Europa. Jag kan inte förstå hur landets regering med hård hand har börjat ensidigt rota i saker som är i ordning. Så här kan det inte fortsätta.

Industrifackets huvudförtroendeman Atte Kilpinen och Prosförtroendeman Markus Mäkinen var strejkvakter vid Mölnlycke i S:t Michel. FOTO PAULA MYÖHÄNEN

HUVUDFÖRTROENDEMAN ATTE KILPINEN, MÖLNLYCKE HEALTHCARE, S:T MICHEL: ”DET HÄR HANDLAR OM SOLIDARITET”

Enligt Atte Kilpinen förstår de 400 anställda på företaget varför maskinerna inte är i gång på strejkdagen. Fackförbundet Pro är också med för fullt.

Strejkvakterna gjorde sitt morgonskift mellan klockan fem och åtta. Man blev tvungen att anmärka på några strejkbrytare som ville gå till fabriken.

Fabrikschefen var naturligtvis förargad över hur mycket strejken kostar fabriken. Kilpinen hade påmint om att strejken skulle ha kunnat förhindras om ett meddelande om detta gått via arbetsgivarförbundet till regeringen.

– Företagen har dragit nytta av regeringen Sipiläs agerande. Arbetsgivarna behöver inte lida i andras ställe. De har dragit nytta av situationen och kommer att fortsätta att göra det.

Vad om endagsstrejken inte får regeringen att ta sitt förnuft till fånga?

– Då blir vi tvungna att planera fortsatta åtgärder. Vi ger inte upp.

Exel Composites huvudförtroendeman Marko Kemppainen (vänster) och fackavdelningsordföranden Osmo Jokela. FOTO JOHANNA KOKKOLA

HUVUDFÖRTROENDEMAN MARKO KEMPPAINEN, EXEL COMPOSITES, JOENSUU: ”VI HAR EN TOM FABRIKSSAL”

Marko Kemppainen säger att arbetstagarna har förstått motiveringarna till strejken.

– Det började med konkurrenskraftsavtalet, sedan kom första och andra aktiveringsmodellen, och regeringens löften om att inte lägga sig i arbetstagarnas ställning. Vi litade på löftet och gick in för konkurrensavtalet med långa tänder, men regeringen har svikit sitt ord. Nu måste vi få slut på spelet.

Strejkdagen förlöpte lugnt.

– Ingen har kontaktat oss. Tack vare de tydliga anvisningar som facket gav blev det minimalt med frågor. Strejkunderstödet ansågs som viktigt.

Kemppainen har förundrat sig över företagarnas tankar om att det är nödvändigt att göra sig av med arbetstagare.

– Det verkar konstigt att den första reaktionen på problem är att ge sparken åt arbetstagare. Vad hände med tanken på att hjälpa människor och samarbeta på arbetsplatsen? En företagare är inte sin uppgift vuxen om han eller hon inte inom en sex månaders prövotid kan bedöma om han eller hon vill anställa personen i fråga eller inte.

Huvudförtroendeman Toni Keränen. FOTO JARNO VUORINEN

HUVUDFÖRTROENDEMAN TONI KERÄNEN, OUTOKUMPU STAINLESS, TORNEÅ: ”NU FINNS DET ANLEDNING TILL STREJK”

Toni Keränen säger att det var tyst på stålfabriken på strejkdagen. I strejken deltog 1 500 personer, av vilka 350 var medlemmar i Pro.

– Vi står gemensamt mot en underminering av uppsägningslagen. Lagen ger oss denna möjlighet till samhällspåverkan som det är skäl att utnyttja när det finns orsak till det.

Man har diskuterat i offentligheten om det är rätt att arbetsgivarna får lida på grund av konflikten mellan regeringen och facket. Keränen ser dock att arbetsgivarna har möjlighet att påverka regeringen via sina egna kanaler.

– Hos oss är statsägda Solidium en stor ägare som erbjuder möjlighet till direkt kontakt, säger Keränen.

Keränen skickar hälsningar till statsminister Juha Sipilä.

– Det är skäl att ta mössan i näven, medge sina felbedömningar och ge efter. Jag hoppas att fackets gemensamma hälsningar väger så tungt att de når fram.

Vicehuvudförtroendeman Kalle Forsman. FOTO JYRKI LUUKKONEN

VICE HUVUDFÖRTROENDEMAN KALLE FORSMAN, NOKIAN RENKAAT, NOKIA: ”NU SKA VI INTE GE UPP”

Kalle Forsman ser att om vi ger upp nu kan det komma emot ännu svårare saker i framtiden, såsom till exempel avsaknaden av kollektivavtalens allmänbindande karaktär. Regeringens ändringar i uppsägningsskyddet duger inte.

– Inte ändras ju den ojämlika behandlingen i lagförslaget, även om storleken på företaget ändras.

– Om det finns orsak till uppsägning kan man i Finland säga upp med stöd av lagar och förordningar. En företagare ska inte bli förvånad om han eller hon råkar i svårigheter vid olaglig uppsägning av någon som till exempel är sjukledig.

En uppluckring av uppsägningsskyddet skapar inga nya arbetstillfällen. Forsman understryker att arbetarpartierna har lagt fram många goda förslag till förbättring av sysselsättningen.

– Jag förstår nog att det innebär ett stort steg för en småföretagare att anställa sin första eller andra arbetstagare. Varför kan vi då inte stödja sysselsättningen i en situation som denna?

Huvudförtroendeman Kimmo Natunen. FOTO MARKKU TISSARINEN

HUVUDFÖRTROENDEMAN KIMMO NATUNEN, UPM PLYWOOD, NYSLOTT: ”MÄNNISKOR BEHÖVER ANSTÄLLNINGSTRYGGHET”

Kimmo Natunen säger att strejkdagen förlöpte föredömligt på fanerfabriken. Enligt Natunen har de anställda kommit med positiv respons på hur deras rättigheter försvaras.

– Syftet med arbetslagstiftningen är att skydda arbetstagaren. Det är därför oacceptabelt att försvaga den. Ett förslag som försvagar uppsägningsskyddet skulle försätta arbetsplatser av olika storlek i en ojämlik ställning.

Natunen påminner om att när konkurrenskraftsavtalet ingicks blev arbetstagarparten lovad att inga ytterligare försämringar av arbetslagstiftningen skulle göras under denna regeringsperiod. Han anser att fackets organisatoriska agerande måste fortsätta tills lagförslaget faller.

När det gäller att främja sysselsättningen måste man söka lösningar genom trepartsberedning, säger han.

– Människor behöver anställningstrygghet. Man ska inte hela tiden behöva vara rädd för att bli uppsagd.

 

TEXT SUVI SAJANIEMI, ASKO-MATTI KOSKELAINEN OCH PETTERI RAITO
FOTO LAURI ROTKO, JOHANNA KOKKONEN, JYRKI LUUKKONEN, PAULA MYÖHÄNEN, ARI NAKARI, MARKKU TISSARINEN OCH JARNO VUORINEN

Planerna i skick på arbetsplatsen

Det är uppdateringsdags. När man utvecklar arbetsplatsen gäller det att ärligt lyfta fram och på riktigt gå igenom problemen.

I bästa fall fungerar planer och program som naturliga delar av produktionen som samtidigt utvecklar verksamheten och förbättrar stämningen på arbetsplatsen. Som en följd mår arbetstagarna bättre och företagets resultat förbättras.

Det är fullt möjligt att utveckla produktionen och trivseln i arbetet, om planerna och programmen görs i verkligt samarbete med personalen. När planerna görs upp måste problemen lyftas fram ärligt och frågorna gås igenom grundligt.

Innan uppdateringsjobbet inleds, är det bra att påminna sig om produktions- och personalstrukturen. Det ger en bra grund för planeringsarbetet. Ett bra planeringsarbete kräver alltid också en kartläggning över risker på arbetsplatsen och en arbetsplatsutredning från företagshälsovården.

”Utgångspunkten för uppdateringsarbetet bör vara att inte göra som alltid förr!”

BEHÖVER UPPDATERING

Verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet

Det här fungerar som en handbok för arbetarskyddsverksamheten på arbetsplatsen och som botten för kartläggningen av risker.
Verksamhetsprogrammet innehåller bland annat en beskrivning av arbetsplatsen, utvecklingsbehov och arbetarskyddsansvarsfördelningen.
Mer information: Arbetarskyddsförvaltningen eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Företagshälsovårdens verksamhetsplan

Företagshälsovårdens verksamhetsplan grundar sig på arbetsplatsutredningen. Företaget har en skyldighet att låta göra ett program för arbetsplatsen. Planen kan vara en del av verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet.
Verksamhetsplanen innehåller bland annat arbetsförhållandena på arbetsplatsen.
Mer information: Arbetshälsoinstitutet eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Arbetsplatsens jämställdhetsplan

Arbetsgivaren måste se till att det finns en jämställdhetsplan på alla företag med minst 30 anställda.
Planen innehåller till exempel en utredning över löneskillnader mellan kvinnor och män samt vilka åtgärder som gjorts för att förhindra diskriminering på grund av kön.
Mer information: Institutet för hälsa och välfärd eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Arbetsplatsen jämlikhetsplan

Arbetsgivaren måste se till att det finns en jämlikhetsplan på alla företag med minst 30 anställda.
Planen innehåller åtgärder som gjorts för att förhindra diskriminering vid anställning, planering av utbildning, tillgång till utbildning samt vid utdelning av arbetsuppgifter.
Mer information: www.yhdenvertaisuus.fi/sv eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Personal- och utbildningsplan

Alla företag med minst 20 anställda ska göra en personal- och utbildningsplan. I planen ska komma fram de åtgärder som gjorts för att utveckla och upprätthålla arbetstagarnas kompetens. Planen ska också innehålla information om personalstrukturen.
Mer information: Arbets- och näringsministeriet eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

  • Föregående lista innehåller bara huvudpoängerna i vad som skall utredas och lyftas fram.
  • Det är också skäl att gå igenom arbetsplatsens rusmedelsprogram.
  • När man börjar planera och uppdatera programmen är det viktigt att repetera innehållet och målsättningarna.

TEXT JUHA SUTINEN
ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND
ILLUSTRATION PERTTI OTSAMO

”Parasta tässä työssä on vapaus”

Metsurin työn parhaita puolia on saada olla ulkona luonnon helmassa. Parasta kuitenkin lienee se, että voi päättää itse, miten ja milloin työnsä tekee, toteaa Eteläisen metsäalueen pääluottamusmies Peter Olander.

Ajettuaan vähän yli kuusi kilometriä mutkaista soratietä, joka näyttää kapenevan jokaisen mutkan jälkeen, metsurit Peter Olander ja Kenneth Rehnberg pysäköivät auton tien sivuun. Päivän työrupeama odottaa tällä kertaa Porvoon Vanhakylässä.

Metsässä on hiljaista. Ennen kuin sahat vedetään käyntiin, vastaan saattaa kävellä hirvi tai villisika.

– Meidän pitäisi raivata tämä alue, tai palsta, ja jätimme sahamme yöksi tuonne jonnekin. Kun kuljemme joen vartta, löydämme ne helposti, selittää Rehnberg näyttäen, kuinka pitkälle he ovat jo ehtineet sillä noin yhdeksän hehtaarin alueella, jolla he työskentelevät tällä hetkellä.

Metsuri Kenneth Rehnberg näyttää kartalta millainen, noin yhdeksän hehtaarin työn alla oleva alue on.

Metsässä on hiljaista, ja lähimpään asutukseen on niin paljon matkaa, että siellä tulee vastaan korkeintaan eläimiä. Olander sanoo, että he ovat nähneet vuosien mittaan aamuisin sekä hirviä että villisikoja, ennen kuin ovat nykäisseet moottorisahan käyntiin.

– Susiin tai karhuihin emme ole vielä törmänneet, mutta metsästysseurue kuuluu todella nähneen karhun tässä lähistöllä. Huomattavasti enemmän harmia on maa-ampiaisista. Tänä vuonna ne ovat jostain syystä olleet erityisen kesyjä, ja jos sattuu astumaan maa-ampiaisten pesään, jää äkkiä kakkoseksi, sanoo Olander saapuessamme tiheän metsän laitaan.

Kun saavumme aukiolle, jonka metsurit ovat raivanneet edellisenä päivänä, raivaussahat löytyvät hetkessä.

Kun tankki on täytetty, raivaustyö voi alkaa.

– Sahat painavat reilut 10 kg, joten jätämme ne metsään yön ajaksi. Ei ole mitään järkeä kantaa niitä edestakaisin tällaisessa metsämaastossa. Eikä niitä kukaan lähde täältä poiskaan viemään”, sanoo Rehnberg.

– Mehän ei meinata löytää niitä aina itsekään, Olander naurahtaa.

Raivaussaha on yksi metsureiden tärkeimmistä työvälineistä, kertoo Peter Olander.

METSÄN HOITOA HANGOSTA PYHTÄÄLLE

Hiljaisuus katkeaa äkisti, kun Olander ja Rehnberg käynnistävät sahansa ja aloittavat työnsä. He etenevät määrätietoisesti ja kaatavat nopeaan tahtiin pieniä puita raivaten tilaa suurempien puiden ympärille. Raivauksen jälkeen paikalle saapuvat suuret metsäkoneet.

– Otamme pois puut, joiden halkaisija on alle kahdeksan senttiä. Ne ovat niin pieniä, että eivät kelpaa myyntiin. Puhdistamme metsänpohjan metsäkoneita varten. Jos niiden puiden, joihin metsäkone tarttuu, lähellä on pieniä puita, ketju saattaa irrota. Siksi on tärkeää tehdä raivaus ennen varsinaista hakkuuta, selittää Olander.

Peter Olanderin edetessä määrätietoisesti, pieniä puita kaatuu noepasti ja varmasti.

– Lopputulos on näin myös kauniimpi, sillä muuten pienet puut katkeilevat ja niitä jää metsään pystyyn tai maahan sikin sokin. Tämä on samalla vähän metsänhoitoa, jatkaa Rehnberg.

Metsureiden työnantajana toimiva Eteläinen metsäalue on metsänhoitoyhdistys, joka tarjoaa jäsenilleen eli alueen metsänomistajille ensisijaisesti erilaisia metsänhoitopalveluita. Yhdistyksen toiminta-alue ulottuu idästä Pyhtäältä Hankoon lännessä. Vaikka alue on 230 km leveä, se ei kuitenkaan tarkoita, että metsurit joutuisivat reissaamaan ympäri Uuttamaata.

– Koko alueen metsänhoidosta vastaa yhdeksän metsuria, ja alue on jaettu siten, että kukin työntekijä työskentelee omalla asuinseudullaan. Työmatkat ovat silloin vain noin 20-30 kilometrin mittaisia, kertoo Olander.

Kaikki puut, joiden halkaisija on alle kahdeksan senttiä raivataan pois.

ITSENÄISTÄ TYÖTÄ

Sekä Peter Olander että Kenneth Rehnberg nauttivat työskentelystä luonnossa. Kumpikaan heistä ei voisi kuvitella tekevänsä toimistotyötä. Molemmat ovat myös työskennelleet pitkään alalla, mikä kertoo omaa kieltään siitä, miten hyvin ne viihtyvät metsässä.

– Kyllä niin voi sanoa. Muuten on jotakin mennyt tosissaan vikaan, toteaa Olander, joka on työskennellyt alueella vuodesta 1985.

– Parasta tässä työssä on vapaus – että voi tehdä omalla tavallaan ja omaan tahtiin. Kukaan ei ole vahtimassa, mitä teet, hän jatkaa.

Rehnberg, joka on ollut Eteläisellä metsäalueella yli 40 vuotta, säestää.

– Tässä saa kaupan päälle vielä hyvän yleiskunnon, hän naurahtaa.

Kenneth Rehnberg viihtyy metsässä, eikä hän voisi kuvitella olevansa toimistotöissä.

Metsurit saavat tulla ja mennä miten haluavat, kunhan vain työt tulevat tehdyiksi, ja sitä on osattu arvostaa erityisesti näin epätavallisen kuumana kesänä.

– Kuumimpina päivinä mennään töihin aamuyöllä ja palataan kotiin siinä yhdentoista paikkeilla. Työn vapaus pääsee silloin oikein oikeuksiinsa, sanoo Olander.

Kummallakaan ei ole oikeastaan mitään näitä tosi aikaisia aamuja vastaan.

– On vain kerta kaikkiaan lähdettävä töihin aamulla, kun on vielä vähän vilpoisempaa. Metsässä ei pysty olemaan enää iltapäivisin, sanoo Rehnberg.

Työvaatteet ja suojavarusteet eivät helpota tilannetta kesähelteellä.

– Kun ulkona on kuuma, siinä lämpiävät sekä vaatteet että kypärä aika nopeasti, mutta käytämme suojavarusteita, kun teemme työtä. Suojavarusteet ovat yksinkertaisesti osa työntekoa. Niitä vain pitää käyttää, sanoo Rehnberg.

– Kun on kyse turvallisuudesta, vaihtoehtoja ei ole. Jos jotain tapahtuu, on aika kehnoa yrittää selittää, mistä on saanut reiän päähänsä, jos ei ole käyttänyt kypärää, Olander puuttuu puheeseen.

Vaikka metsään on lähdetty ani varhain kuumimpien hetkien välttämiseksi, lämpö on ottanut osansa.

– Juomisen kanssa tulee hankaluutta, kun ei oikein saa kuljetettua tarpeeksi juomavettä metsään. Ei ole myöskään oikein sopivaa paikkaa, missä pitää pulloa, kun liikkuu eteenpäin raivaussahan kanssa. Toisinaan on ollut vähän päänsärkyä iltapäivisin, sanoo Olander.

Epätavallisen lämpimän kesän aikana on ollut haasteellista pitää nestetasapaino kunnossa.

Turvallisuus on erittäin tärkeää, eikä Olander koe työtään vaaralliseksi.

– Meidän työssämme ei tapahdu juurikaan onnettomuuksia. Niitä sattuu ennemminkin harrastelijasahureille.

Hän myöntää kuitenkin, että epämiellyttäviäkin tilanteita syntyy. Myrsky jättää joskus jälkeensä tuulenkaatoja isoillekin alueille, ja niiden raivaaminen voi olla todella vaarallista.

– Kun puita on ristiin rastiin päällekkäin, niihin syntyy valtavia jännitteitä. Silloin pitää todella harkita, miten toimia ja mistä aloittaa sahaaminen. Se voi olla toisinaan vähän pelottavaakin.

METSÄNHOITO JA KVARTAALITALOUS SOPIVAT HUONOSTI YHTEEN

Raivaaminen on yksi metsureitten yleisimmistä tehtävistä, mutta ei suinkaan ainoa. Keväällä tehdään esimerkiksi istutustöitä, mutta on olemassa myös joitakin erityistehtäviä, jotka ovat hieman epätavallisia, mutta arvostettuja.

– Meillä on säännöllisesti metsänhoidollisia tehtäviä esimerkiksi Kilpilahden teollisuusalueella ja Loviisan ydinvoimalan alueella. Vähän ylimääräistä ja arjen askareista poikkeavaa, mutta omalla tavallaan ihan hauskaa, sanoo Olander.

Metsien raivaamisella näyttää olevan kiistatta keskeisin merkitys metsänhoidossa.

– Valitettavasti monet metsän omistajat ovat siinä kuitenkin huolimattomia. Metsän kasvussa on huikea ero, kun metsää hoidetaan. Ongelma on siinä, että jos raivaat metsäsi tänään, et saa siitä rahojasi takaisin huomenna. Sinun pitäisi odottaa vielä 15 vuotta. Silloin saat kuitenkin suuremman voiton, kun olet huolehtinut raivauksesta vuosien mittaan, sanoo Olander.

Kuinka hyvin metsänomistajat huolehtivat yleensä omistuksistaan?

– Osa hoitaa metsänsä täydellisesti, mutta toiset tuntuvat unohtavan hoitamisen tyystin. Se on tietenkin kustannuskysymys, toteaa Olander.

TEKSTI JOHAN LUND
KUVAT PATRIK LINDSTRÖM

”Det bästa med jobbet är friheten”

Att vara utomhus och i naturen hör till de bättre sidorna med jobbet som skogsarbetare. Att själv få bestämma hur och när man jobbar är ändå kanske det bästa, säger Södra skogsrevirets huvudförtroendeman Peter Olander.

Efter drygt sex kilometer längs en slingrande grusväg som verkar krympa efter varje kurva, kör skogsarbetarna Peter Olander och Kenneth Rehnberg till sidan av vägen och parkerar bilen. Det är här i Gammelby i Borgå som dagens arbetspass ska göras.

– Det är det här området, eller skiftet, som ska röjas och där någonstans har vi lämnat sågarna över natten. Går vi längs med ån så ska vi nog hitta dem lätt, förklarar Rehnberg medan han visar hur långt de hunnit på det omkring nio hektar stora området som de jobbar med för tillfället.

Skogsarbetaren Kenneth Rehnberg studerar kartan för det nio hektar stora området, eller skiftet, som de jobbar på just nu.

Det är tyst i skogen och så här långt från närmaste bosättning är det bara djur som man kan stöta på. Olander berättar att de har träffat på både älgar och något vildsvin under årens lopp om morgnarna innan man drar igång motorsågen.

– Vi har inte sett några vargar eller björnar ännu, men jaktlaget har faktiskt sett en björn här i närheten. Men jordgetingarna är ett betydligt större problem. De har av någon orsak varit speciellt tama i år och stiger man i ett jordgetingbo, blir man nog snabbt tvåa, säger Olander samtidigt som den täta skogen öppnar sig.

Väl framme vid en nyskapad skogsglänta som skogsarbetarna röjt fram dagen innan, tar det inte länge innan båda röjningssågarna är upphittade.

Efter att Peter Olander har fyllt tanken kan dagens arbete inledas.

– Sågarna väger drygt 10 kg, så det får bli i skogen över natten. Det är ingen vits att bära av och an på dem här i skogsterrängen. Inte är det någon som far iväg med dem härifrån, säger Rehnberg.

– Det är ju till och med svårt att hitta dem själv ibland, skrattar Olander.

Skogsarbetarnas huvudsakliga verktyg är röjningssågen (på bilden) och motorsågen, som används när större träd ska fällas.

SKÖTER SKOGAR FRÅN HANGÖ TILL PYTTIS

Tystnaden bryts abrupt när Olander och Rehnberg drar igång sina sågar och tar i tu med arbetet. Med bestämda steg tar de sig framåt och fäller små träd i rask takt för att röja plats runt de större träden. Efter röjningen kommer de stora skogsmaskinerna.

– Vi tar bort träden som har en diameter på mindre än åtta centimeter. Det är så smått att man inte kan sälja det. Vi städar upp skogsbottnen för skogsmaskinerna. Om det finns små träd vid träden som skogsmaskinens aggregat kniper fast runt, så går det lätt så att kedjan lossnar. Därför ska det röjas upp före man avverkar skogen, förklarar Olander.

Peter Olander fäller snabbt och systematisk ner små träd så att de stora skogsmaskinerna senare kommer åt de större träden.

– Det ser också snyggare ut i skogen efteråt, annars brister de små träden och blir stående och liggande kors och tvärs. Det här är lite av skogsvård till lika, fortsätter Rehnberg.

Skogsarbetarnas arbetsgivare Södra skogsreviret är en skogsvårdsförening som i första hand erbjuder olika skogsvårdstjänster åt sina medlemmar, det vill säga skogsägarna i området. Föreningens verksamhetsområde sträcker sig från Pyttis i öster till Hangö i väst. Det över 230 kilometer breda området innebär ändå inte att skogsarbetarna behöver resa runt hela Nyland.

– Vi har nio skogsarbetare som sköter skogar i hela området som är uppdelat så att arbetstagarna sköter det jobbet som finns i närheten av var de bor. I medeltal blir arbetsresorna bara kring 20 till 30 kilometer, förklarar Olander.

Alla träd med en mindre diameter än 8 cm ska röjas bort.

SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

Både Peter Olander och Kenneth Rehnberg trivs med att jobba i naturen. Ingendera skulle kunna tänka sig att syssla med kontorsarbete. Båda har också en lång karriär bakom sig inom branschen, vilket redan i sig är beskrivande för hur bra de trivs i skogen.

– Ja, det kan man säga. Annars har någonting gått riktigt på tok, konstaterar Olander som har jobbat på reviret sedan 1985.

– Det bästa är friheten i arbetet, att man får göra det på eget sätt och i egen takt. Ingen sitter och kikar på vad du håller på med, fortsätter han.

Rehnberg som har varit på Södra skogsreviret i över 40 år är inne på samma linje.

– Grundkonditionen får man dessutom på köpet, skrattar han.

Kenneth Rehnberg trivs i skogen och kan inte tänka sig att jobba i ett kontor.

Friheten att komma och gå som man vill bara jobbet blir gjort, har varit speciellt uppskattat den här ovanligt heta sommaren.

– De riktigt heta dagarna far man på jobb under morgonnatten och hem vid elvatiden. Där kommer friheten i jobbet igen fram som positivt, säger Olander.

Att det blir riktigt tidiga morgnar har ingendera egentligen något emot.

– Det gäller helt enkelt att jobba på morgonen när det är lite svalare. Det går inte att vara här i skogen på eftermiddagarna, säger Rehnberg.

Arbetskläderna och skyddsutrustningen har inte gjort saken lättare i sommarhettan.

– Förutom kläderna så värmer hjälmen ganska snabbt upp en när det är varmt ute, men vi håller skyddsutrustningen på oss när vi arbetar. Skyddsutrustningen hör helt enkelt till jobbet. Det är bara att använda den, säger Rehnberg.

– Det finns inget alternativ när de gäller säkerheten. Om det skulle hända något, så är det också lite illa att försöka förklara hur man kan ha ett så stort hål i huvudet om man har haft hjälmen på sig, inflikar Olander.

Trots de tidiga morgnarna för att undvika de varmaste timmarna, har hettan tagit på.

– Det blir lite problematiskt med drickandet, när man inte riktigt kan ha med sig tillräckligt med vatten ut i skogen. Det finns inte heller något lämpligt ställe att hålla en flaska med sig när man rör sig framåt med röjarsågen. Det har blivit lite huvudvärk emellanåt på eftermiddagarna, säger Olander.

Det gäller att dricka tillräckligt när man gör fysiskt arbete. Under den här ovanligt heta sommaren har det varit problematiskt att hålla vätskebalansen i skick.

Säkerheten är högt prioriterad och Olander ser inte jobbet som farligt.

– Det är mycket ovanligt att det händer olyckor i vårt arbete. Det är oftast hobbysågarna som råkar ut för olyckor i skogen.

Han medger ändå att det ibland uppstår obehagliga situationer. Röjningsarbete vid vindfällor, alltså efter stormar som fällt träd över stora områden kan vara riktigt farliga.

– När träden ligger kors och tvärs på varandra blir det enorma spänningar i träden. Då måste man verkligen fundera på vad man gör och var man ska börja såga. Då kan man faktiskt vara lite rädd ibland.

De långvariga skogsarbetarna på Södra skogsreviret huvudförtroendemannen Peter Olander och Kenneth Rehnberg trivs bra i skogen.

SKOGSVÅRD OCH KVARTALSEKONOMI GÅR DÅLIGT IHOP

Röjning hör till de vanligare arbetsuppgifterna som skogsarbetarna jobbar med, men det är ingalunda den enda uppgiften de har. På våren står till exempel plantering på agendan men det finns också en del specialjobb som är lite mer ovanliga men uppskattade.

– Vi har till exempel Sköldvik industriområde här och kärnkraftverket i Lovisa där vi också brukar sköta lite skogsvård med jämna mellanrum. Det är lite extra och annorlunda från det vardagliga, så ganska roligt på det viset, säger Olander.

Vad som är det viktigaste i skogsvården verkar det inte råda något tvivel om, nämligen plantskogsröjningen.

– Det är ändå tyvärr en sak som många skogsägare slarvar med. Det är en jättestor skillnad på hur snabbt skogen växer om man sköter den. Problemet är att om du röjer en plantskog idag, så får du inte dina pengar tillbaka imorgon. Utan du ska räkna med 15 år framåt. Men då får du ju också en större vinst när du har skött röjningen under årens lopp, säger Olander.

Hur bra sköter då skogsägarna överlag om sina ägor?

– En del sköter ju sina skogar helt perfekt medan andra helt glömmer bort att vårda skogarna. Det är förstås en kostnadsfråga, konstaterar Olander.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM