På svenska
Hastigt ihophafsad lagtext hotar anställningstryggheten
Regeringen har hastigt slagit ihop lagstiftning som försvagar arbetstagarnas uppsägningsskydd. Det här syns i slutresultatet, berättar FFC:s jurister.
Uppsägningar utan tungt vägande skäl, avsked utan varningar och långa rättstvister. Det är att vänta om regeringen Orpo genomför de lagändringar som den planerar.
Regeringen har hastigt slagit ihop lagstiftning som försvagar arbetstagarnas uppsägningsskydd utan trepartsförberedelser. Det här syns i slutresultatet, berättar FFC:s jurister.
Uppsägningar utan tungt vägande skäl, avsked utan varningar och långa rättstvister. Det är att vänta om regeringen Orpo genomför de lagändringar som den planerar.
Fackcentralen FFC:s jurister Katariina Sahlberg och Samuli Hiilesniemi har som medlemmar i arbetsgruppen sett hur regeringen drivit igenom försvagningar av anställningsskyddet till ett lagförslag.
Formellt har beredningen skett i en trepartsarbetsgrupp med representanter för staten, arbetstagarna och arbetsgivarna. Men arbetstagarnas ståndpunkt har åsidosatts.
– Det har inte förts någon egentlig dialog, inga förhandlingar har ägt rum och man har inte försökt nå några som helst kompromisser. Det har inte varit fråga om förberedelser genom trepartssamarbete, säger Hiilesniemi.
Arbetsministerns särskilda assistent har övervakat arbetsgruppens arbete, vilket i praktiken inneburit att arbetstagarnas synpunkter blockerats och arbetsgivarsidans förslag godkänts.
Sahlberg berättar att processen präglats av brådska: särskilt med tanke på lagändringarnas betydelse har förberedelserna varit ytliga och hafsiga.
– Hörandet av experter har hållits på ett minimum och man har inte beaktat det i slutresultatet, säger Sahlberg.
REGERINGEN PÅ DEN STARKARES SIDA
Arbetsrätten har traditionellt utgått från en strävan att skydda den svagare parten – arbetstagaren. Men med sina lagförslag har regeringen ställt sig på den starkares sida.
– Konsekvenserna är ännu svår att bedöma, men uppsägningsribban för arbetstagare kommer att sänkas betydligt, säger Sahlberg.
Regeringens planerar bland annat att avskaffa kravet på tungt vägande skäl för uppsägning, öka möjligheten till att säga upp anställda utan varning och skriva in bristande prestation som grund för uppsägning.
I grundlagens 18 § står det att ”det allmänna skall sörja för skyddet av arbetskraften” och att ”ingen får avskedas från sitt arbete utan lagstadgat skäl”.
Formuleringarna i de föreslagna lagändringarna är ofta oklara, exempelvis används ordet ”i princip” upprepade gånger.
Om utkastet blir lag kommer det i fortsättningen att vara svårt för arbetsplatserna att tolka lagstiftarens avsikt. Bedömningen av en arbetstagares bristande prestation lämnas i stor utsträckning åt arbetsgivaren.
– Texterna är så luddigt skrivna att man kan använda dem för att motivera nästan vad som helst. Det är mycket problematiskt att inte ens vi jurister i arbetsgruppen kan ge vägledning om hur man ska tolka lagen och handla på arbetsplatsen, säger Sahlberg.
Uppsägningsribban för arbetstagare kommer att sänkas avsevärt.
Även ur oklar lagstiftning uppstår rättspraxis, när fall tas till domstol. Men vägen dit är lång, eftersom prejudikat kräver avgöranden i Högsta domstolen.
– Ett enda fall kan ta flera år, och det skulle krävas flera fall för att skapa prejudikat, säger Sahlberg.
MER OMFATTANDE ÄN VÄNTAT
I regeringsprogrammet står det: ”Bestämmelserna om uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person ska ändras så att det i framtiden räcker med enbart sakliga grunder för att upphäva arbetsavtalet.”
Men uppsägningsgrunderna är på väg att ändras betydligt mer än vad regeringsprogrammet antyder.
– Lagstiftningen har hastats fram och fartblindheten har ökat. Särskilt regleringen kring varningar har ingen som helst grund i regeringsprogrammet, säger Hiilesniemi.
– Det kom in mycket extra och det är upprörande hur snabbt de här extra punkterna behandlades. Det syns i slutresultatet, säger Sahlberg.
Hörandet av experter har hållits på ett minimum och man har inte beaktat det i slutresultatet.
Det är uppseendeväckande att regeringsprogrammet använts som riktlinje på mycket olika sätt i olika arbetsgrupper.
– I arbetsgruppen för arbetsfred följdes regeringsprogrammet ordagrant. Där kunde man inte ens överväga något annat, berättar Hiilesniemi.
– Det är märkligt att betydelsen av regeringsprogrammet varierar mellan arbetsgrupperna. Ibland följs texten exakt till punkt och pricka, ibland tolkas den brett, säger Sahlberg.
REMISSVAR LYFTER FRAM PROBLEM
Under den så kallade remissrundan under våren 2025 kom sammanlagt 64 utlåtanden till lagutkastet. I huvudsak motsatte sig arbetstagarnas representanter lagändringarna medan arbetsgivarrepresentanterna stödde dem. Neutrala aktörer lyfte i sina utlåtanden fram många brister i texten.
I Diskrimineringsombudsmannens utlåtande konstateras att det finns risk för att effekterna drabbar arbetstagare som kan utsättas för diskriminering, till exempel på grund av hälsa, funktionsnedsättning, ålder eller familjeansvar.
Texterna är så luddigt skrivna att man kan använda dem för att motivera nästan vad som helst.
”I förslaget har ingen konsekvensbedömning av jämlikhetseffekterna gjorts. Överlag har effekterna på grundläggande och mänskliga rättigheter bedömts mycket snävt”, skriver Diskrimineringsombudsmannen i sitt utlåtande
I utlåtandet från Helsingfors tingsrätt utlåtande påpekar rätten bland annat bristen på precision i lagtexter och motiveringar. Tingsrätten förutser långvariga och omfattande problem med att utveckla en enhetlig rättspraxis. Till exempel definierar man i förslaget inte tydligt vad som avses med det sakliga skäl till uppsägning.
”Tingsrätten konstaterar att de nämnda uttrycken inte särskilt exakt anger den nivå på vilken skälets saklighet i framtiden är avsedd att bedömas.”
I regeringsprogrammet är en sänkt tröskel för uppsägningar inskrivna under rubriken ”Arbetsmarknadsreformer som stöder tillväxt och konkurrenskraft”.
I arbets- och näringsministeriets lagutkast bedöms att ”grundantagandet är att förslaget inte har någon särskild nationalekonomisk effekt genom sysselsättningen.”
I konsekvensbedömningarna konstaterar man dock hoppfullt att effekter större än små inte heller kan uteslutas utifrån tidigare forskning.
Regeringens mål är att de lagändringar som gör det lättare att säga upp anställda ska träda i kraft i början av 2026. För att tidsplanen ska hålla måste lagförslaget färdigställas och godkännas av riksdagen under slutet av 2025.
